Stockholmsdomen är viktig för religionsfriheten

Stockholms tingsrätt gav DO och de muslimske unge svetsaren, som förlorade sin försörjning för att han vägrade ta en kvinnlig chef i hand, rätt. Han utsattes för diskrminiering.

Det är en viktig dom och den visar att vår diskrimineringslag fungerar. Människor som praktiserar sin religion ska ha rätt till det och får inte diskrimineras, bara för att vi svenskar är ovana. I ett mångkulturellt samhälle kommer vi få möjlighet att bejaka nya religiösa yttringar, och det vore förödande om samhället inte stod upp upp för det toleranta och visade att religionsfrihet innebär frihet både till och från religion.

Självklart kan det komma till kollisioner och situationer där båda parter kan uppleva sig kränkta. I det här fallet hävdade kvinnan som stod med tom hand att hon upplevde sig kränkt. Hur det var, vet bara de som var med. Troligen var hon mer ovan än kränkt. Dessutom satt hon i detta fall med makten. Därför är domen så viktig.

Jag noterar att vi också har olika uppfattningar i partiet i denna fråga och att min kollega i kvinnoförbundet argumenterade i gårdagens Aktuellt kraftfullt emot DO och den nuvarande lagstiftningen. Hon menade att flertalet muslimer, som inte praktiserar traditionen att inte ta okända av motsatt kön i hand, är upprörda och att domen stärker extremismen. Min bild är annorlunda. Även för musilmer som själva agerar annorlunda är rätten i sig viktig.

Och oviljan att ta i hand har inget med extremism att göra. Det är en mångtusenårig tradition som likaväl kan tolkas som respekt för den man hälsar på. Jag har haft förmånen att på detta sätt hälsa på många kloka, välutbildade och uppsatta kvinnor. Som metallarbetarson förstår jag att det kan vara ännu mer ovant på verkstadsgolvet än att det finns en kvinnlig chef. Men jag tror vi går mot mer jämlikhet och tolerans i alla svenska miljöer.

Problemet ligger någon annanstans än i personliga risker

Gunnar Andersson, 31, och Johan Palmlöv, 28, dödades i Afghanistan på söndagen

Två svenska officerare har mist livet i Afghanistan. Det är en fruktansvärd tragedi för de som mist livet, för deras familjer och för alla kollegor som på plats upplevt traumat. Det är en av de största enskilda förlusterna för försvarsmakten i modern tid.

Händelsen kommer att göra den redan svåra Afghanistanfrågan ännu besvärligare för regeringen och den stora riksdagsmajoritet som står bakom den svenska insatsen. Kraven kommer att växa på att den svenska truppen ska tas hem.

De reaktionerna är natutliga. Och det kan mycket väl uppstå en situation då det är rätt att ta hem den svenska truppen. Men ett sådant beslut kan inte ensamt grundas på svenska förluster. All militär närvaro i krig innebär mycket stora risker olch självklart måste också Sverige och svenska soldater som delar i FN-insatser vara beredda att ta den typen av risker. De civila i krig tar mycket större risker, och syftet med internationell närvaro är att minska riskerna för dessa.

Problemet med den svenska och internationella närvaron ligger på ett annat plan. Det handlar för det första om folkrätten och för det andra hur man uppträder.

Folkrättsligt är det i längden ohållbart att det finns två parallella intermationella militära insatser i Afghanistan. En som leds av Nato, på FNs uppdrag och i vilken Sverige. Här finns ett folkrättligt mandat. Men här finns också en amerikansk invasionsstyrka, som kom på plats några veckor efter 11 september och då med hänvisning till självförsvarsrätten. Det var folkrättsligt tveksamt redan då, men en chockad värld lät detta då bero. Idag finns det inget som helst folkrättligt stöd för denna närvaro. Och det är för afghanerna inte möjligt att skilja dessa båda trupper åt. Därför har Broderskapsrörelsen krävt att ett villkor för den svenska närvaron är att det bara blir en närvaro och att allt ställs under FN:s mandat. Det är en förutsättning för att få ett långsiktigt folkligt stöd för närvaron i Afganistan, såväl i landet som i omvärlden.

Men också uppträdandet är ett växande problem. Den massiva militära närvaron har ökat, men har hittills främst trappat upp kriget. Det krävs en annan mix mellan militära och civila insatser. Det krävs också en militär närvaro som kan vara i ögonhöjd med civilbefolkningen. Här har svenskarna visserligen varit bättre än många av sina andra västliga kollegor. Men här finns en risk att även svenskarna kommer att bli mer barrikaderade. En viktig förändring för att bättra på situationen skulle vara att minska på västliga soldater till förmån för FN-soldater från muslimska länder.

Detta i kombination med att inleda samtal och förhandlingar också med talibanerna skulle kunna skapa förutsättningar för att bryta den nuvarande negativa spiralen. Talibanerna har värderingar och politiska ambitioner som är djupt främmande för oss. Men det går inte att beäkpa dem enbart militärt.

Andra om händelsen: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Aftonbladet, Ipse Cogita, den lätta Brigaden, Ola Möller, Chris Andersson, Mathias Sundin, Tokmoderaten, här, en sjubarns mamma, Jerker Nilsson, Röda Berget, Cornucopia, Andrea Doria, mymlan, Claeskrantz.se, Jinge, Seved Monke, Eva-Britt Svensson. Vår internationellt ansvarige Ulf Bjereld kommenterar också i Expressen.

Kristna Socialdemokrater inledde valrörelsen i helgen

Fikapaus med glada skratt

I helgen träffades ett femtiotal förtroendevalda i Sveriges Kristna Socialdemokraters fyra politiska arbetsgrupper för första gången – för att dra igång valrörelsen och för att dra upp riktlinjer för politik och verksamhet.

Alla folks frihet - hela världens fred

Arbetsgrupperna instiftades på organisationens kongress i somras och består av representanter från 16 av Kristna Socialdemokraters distrikt runt om i landet.

Arbetsgruppen ”Alla folks frihet – hela världens fred” som leds av Ulf Bjereld Göteborg består av Kjell Ljung Dalarna, Åke Johansson Skaraborg, Joakim Edhborg, Tofte Frykman, Joel Malmqvist och Karin Wallensteen från Stockholm, Andargachew Meshesha, Desmond Ayim-Aboagye, Kerstin Ramdén och Martin Andersson från Uppsala, Kerstin Erikson Värmland, Klas Corbelius och Sinisa Stojilkovic Östergötland samt Eva Strandberg Bohuslän.

Intressanta diskussioner

Arbetsgruppen  ”arbete, kultur lärande” som leds av Thomas Strand Jönköping, består av Eva Hansson och Fredrik Schandorff Bohuslän, Agneta Brithell Göteborg, Monica Molin Skåne, Monika Ahlström, Ulph Berntson, Jonathan Alexander och May-Britt Carlsson Stockholm, Peder Granath Uppsala, Regina Andersson och Rolf Jernstedt Värmland, Lars Öhlén Västernorrland, Aurora Pirraku Eriksson Västmanland och Susanne Stenlund Örebro.

Arbetsgruppen ”mänsklig värdighet” som leds av Eva-Lena Gustavsson, Värmland och Eva Hedesand Lundqvist, Norrbotten består av Göte Johansson och Mona Gillerstedt Bohuslän, Lena Björneld Göteborg, Jonas Magnusson, Jönköping, Leif Brandt Kalmar, Bertil Henriksson, Erik Jonsson Norrbotten, Laila Neck Skaraborg, Rune Granqvist Skåne, Anna-Lena Andrén, Carola Norén, David Rutström och Gisela Ihrfors från Stockholm, Gun-Britt Karlsson Sörmland, Johnny Samuelsson Uppsala samt Ingrid Emanuelson och Pär Lundberg från Värmland.

Arbetsgruppen "arbete, kultur, lärande"

Gruppen för asylpolitik leds av Görel Sävborg-Lundgren Uppsala och består av Monica Johansson Kalmar, Gerda Henriksson och Lennart Karlsson Norrbotten, Carlos Nunez, José Blanco, Gabriele Winai-Ström och Lazarus Kulaba-Malingha från Stockholm, Kjell Wiklund Sörmland, Birgitta L Johansson och Resit Batti Uppsala, Johan Bonander Värmland och Elisabeth Hammar Örebro.

Även en grupp som arbetar med revision av Broderskapsrörelsens stadgar under ledning av Lars G Linder träffades.

Läs en artikeln om träffen i tidningen Broderskap här. Och se vårt pressmeddelande här.

Bistånd i (M)-tappning: från utvecklingsstöd till internationell fattigvård utan debatt?

Regeringen har länge ägnat sig åt krypskytte mot folkliga organisationer som bedriver biståndsverksamhet och nu har det kommit ett sparkrav som kommer att få hårda effekter på det svenska folkrörelsebiståndet. Debatten om bistånd har av regeringen ofta reducerats till en fråga om teknikaliteter. Men det är en viktig debatt som förtjänar att föras på bredare front. Och det är just diskussionen som regeringen riktar in sig på. Igår skrev Dagen.se om besparingarna och debatten.

Svenskt bistånd i ideella organisationers huvudmannaskap tar vara på människors generositet, utöver det skattefinansierade biståndet. Det är ett uttryck för en internationell solidaritet och en förståelse av globaliseringens nya villkor. Med ett brett folkligt stöd för biståndsverksamheter som dessa blir det lättare att förstå hur världens förändras och hur det påverkar oss och andra. Den solidariteten vill regeringen nu av ideologiska skäl begränsa när ungefär 65 miljoner ska skäras bort från informationsanslaget. Det är ytterst oroväckande i en tid när migration och kulturfrågor är viktigare än nånsin, när flyktingkatastrofer, krig och konflikter är vardagsmat. Människor behöver få reda på, och diskutera, hur biståndet fungerar, vad demokratiutveckling handlar om och vad det leder till, för att fortsätta ge av sin tid, sitt engagemang och sina pengar!

Men ännu värre är kanske den oförstående attityd som regeringen har emot demokratibistånd och vikten av att utveckla folkrörelser och demokratiska institutioner i gamla diktaturer, i fattiga länder och i krigshärjade områden. Ett aktuellt uttryck för vikten av detta har vi idag mitt framför ögonen i Haiti. En fungerande demokrati med stabila institutioner och samhällssystem, hade underlättat alldeles oerhört för haitierna när jordbävningen slog till. Men Haiti har under lång tid varit en USA-stödd diktatur under ”Papa Doc” och sonen ”Baby Doc” som inte gjort mycket för att dra landet ur fattigdom och förtryck.

En folkligt förankrad demokrati är bra för välstånd, företagande, välfärd och miljö – och för människorna själva. När regeringen drar in pengar för information om biståndets innehåll innebär det att moderaterna vill minska diskussionen om biståndet. Man misstänker att de i fred vill begränsa biståndet en variant av internationell fattigvård där till och med militärt stöd och svenska företags profit kan räknas in i biståndsbudgeten. Man ska vara klar över att regeringen har ideologiska skäl för detta. Det blir dom fattiga och förtryckta som får betala och pengarna regeringen ”tjänar” går till att finansiera skattesänkningar för dem som redan har det bra här i Sverige.

Cecilia Dalman Eek

Det är en bred flora av organisationer som drabbas. Här är några exempel: Diakonia, Svenska Missionsrådet, PMU Interlife, Svenska Kyrkan, Forum Syd, Världsnaturfonden, RFSU, LO-TCO:s biståndsnämnd, Olof Palmes Interantionella Center, Naturskyddsföreningen, Plan Sverige, Rädda Barnen, Afrikagrupperna, Kooperation utan gränser.

Vi visste redan tidigare att biståndsminister Gunilla Carlsson (M) inte gillar bistånd. Det har hon sagt och upprepat flera gånger. Jag trodde att hon kanske ändå skulle ta sitt förnuft till fånga och inse att den demokratiska stabilitet hon själv är en del av, kan behövas också i länder som behöver hjälp att bygga den. Det är uppenbart att inget är heligt i moderaternas jakt på pengar för skattesänkningar.

Inlägget har även publicerats på Dalman Eeks blogg.

Tro och politik på hockeymatcher i Uppsala

Per Olof Widell

Den 14 februari klockan 16 är det premiär för det nya broderskap hockey i Uppsala. Gänget har redan nu planerat att ses förutom den 14 februari även den 7 mars och de samlas vid ishallens port. Medlemmar och andra intresserade samlas i Gränby ishall för att heja på hemmalaget Almtuna. 

- Vi behöver hitta nya sätt att nå ut till personer som är intresserade men som kanske inte kan eller vill komma på formella politiska möten säger Per Olof Widell som är ordförande för Uppsala Kristna Socialdemokraters grupp, och avslutar: vi tar nämligen samtidigt tillfället i akt att diskutera en aktuell politisk fråga.

Föranmälan är inte nödvändigt, men kan underlätta för att hitta varandra på plats.

För mer information

Per Olof Widell, ordförande Uppsala Kristna Socialdemokraters grupp
018-510641 (hem) eller 018-560730 (arbete)

Fria högupplösta bilder finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

Moderat nyspråk visar förakt för svaghet

Kjell Wiklund

Reinfelts nyspråk utgår konsekvent från arbetslinjens urstarka och kärnfriska människa, skriver Kjell Wiklund i Tidningen Broderskap.

Under en längre sjukhusvistelse följer jag medias bevakning av rikspolitiken. Rollskiftet från att vara frisk till att bli sjuk ger nya upplevelser av det som sägs och hörs från våra politiker. När vi blir liggande och beroende av andra, uppfattar vi maktens ord och handlingar annorlunda än när vi står upp och klarar oss själva.

De nya moderaternas mantra är ”arbetslinjen”. C, FP och KD har att inrätta sig utifrån Moderaternas återkommande linjetal och kämpar för sin överlevnad som riksdagspartier. De får huka sig under alliansens maktmajoritet.

För den som ligger i sjuksängen tonar något nytt fram i den politiska retoriken. Det är statsministerns nyspråk. Detta språk utgår konsekvent från arbetslinjens urstarka och kärn­friska människosyn. Svaga, sköra, bräckliga, slitna, gamla människor definieras ständigt utifrån den starka, stadiga, harmoniska, pigga, unga människa som lever längs arbetslinjen.

De nya Moderaterna etablerar nu ett nytt språk. Den som är sjuk – eller som av andra skäl kan misstänkas hålla sig undan arbetslinjen, definieras numera som ”icke arbetsbar”, enligt statsministerns nyspråk.

Vi som av olika skäl inte riktigt orkar, benämns som ”de som inte arbetar”. Vi ligger i våra sjuksängar och saknar ”anställningsbarhet”. Vi håller oss undan från de ”välfärdens medarbetare” (den senaste språkkonstruktionen från statsministern) som inser att man självklart ska vara en arbetande människa.

Sjuksängarnas folk definieras således inte längre som egna subjekt. Vi är en besvärande avvikelse från självklarheterna. Jag tror inte att jag är ensam om att känna det nya moderata nyspråket som en attack mot skörhet och trasighet i kropp och själ. Nyspråket avslöjar en, möjligen omedveten, bortträngning av besvärande fakta. Kanske rent av ett förakt för svaghet: ” de som inte arbetar”. Så hamnar vi i utanförskapet, där man kanske rent av bör skämmas lite för att man saknar ”anställningsbarhet”?

”Varav hjärtat är fullt, talar munnen”. Många bland oss märker av en tilltagande känslokyla. Den allianspolitik, som i praktiken är rent nymoderat, har inte empati som sin bästa gren. Många fryser i dag, utsatta för en brutalisering av samhället. Många dignar och faller under det förväntanstryck som arbetslinjen utövar: Bli frisk! Sannolikt är du frisk! ”Bidragsberoendet” kanske är en drog, som vi väljer för att slippa göra någon nytta?

Från sjuksängens perspektiv blir det moderata nyspråket ett uttryck för alliansens eget utanförskap. På sjukhusavdelningen utgör vi ett innanförskap. Vi vet mycket om vad det är att vara människa. Arbetslinjespråket vittnar för oss om en del politikers utanförskap!

Vårt samhälle spricker sönder. Regeringsduglighet prövas kanske tydligast i förmågan att hålla samman samhället. Vi behöver under årets valrörelse samtala mycket om ett helat och ett helt samhälle. Vi behöver vara rädda om varandra. Vi behöver söka ett språk som inte nedvärderar den sköra människan. Kanske hamnar också nya moderater stundom i bräckliga omständigheter. Vi ska inte förakta varandras svaghet.

Kjell Wiklund
broderskapare

Läs även Alliansfritt Sveriges ordlista, Kompass artikel om liberalt språkbruk och kapitel 1.4 i Rebellas framtidsrapport.

Davos idag: en ny global ordning för bankerna?

Davos

Efter en fantastisk ringlande och långsam tågresa kom jag igår eftermiddag till Davos. Den pittoreska alpbyn som i dessa dagar varje år invaderas av ledare från näringsliv och politik för att dryfta stora frågor. Det är första gången jag är här, och min roll är främst att vara förälder och göra det möjligt för min fru att delta i en panel om kärnvapennedrustning senare idag.

Men detta är alldeles klart en viktig mötesplats för att diskutera många av de frågor som nationella politiska strukturer inte längre har redskap för. Inte minst många av de frågor i finanskrisens spar som ännu saknar politiskt svar. Igår meddelade Josef Ackermann, chefen för Deutsche Bank, att han ar för en global skatt för banker. Detta för att bygga upp fonder som visat sig behövas för att hantera situationer när de finansiella institutionerna kommer på obestånd och regeringarna måste rycka in. Bob Diamond, ordförande för Barclays Bank håller med.

Efter att tidigare ha varit kraftfulla motståndare till dessa typer av lösningar börjar bankdirektörerna inse att den privilegierade situation de haft – att kunna ta obegränsade risker och samtidigt vara befriade från risken att gå i konkurs genom att skattebetalare ska rusa till – inte längre har politisk bärkraft.

Obama har redan lagt förslag om den typen av fonder för USA. Flera talare i Davos pekade på att den vägen till en global ordning går genom Europa.

Andra bloggare om Davos:
Valutakrisen närmar sig med stormsteg (Musik Från Centrifugen)
Oroande från Ukraina (Alla dessa dagar)
En annan väg till slutet på fattigdomen (Effekt)
Läs också om Davos och jämställdhet i DN1, DN2 och SvD.

KD sviker i alkoholfrågan – igen

Thomas Strand

Nu sviker Kristdemokraterna sina väljare igen. Det förslag till ny alkohollag som nyligen presenterades av Maria Larsson, KD, verkar ta större hänsyn till näringsintressen än till folkhälsan.

Förslaget har möts av hård kritik från nykterhetsrörelsen. Det är ganska uppenbart att önskan att ”modernisera” alkohollagstiftningen vägt tyngre än viljan att begränsa alkoholkonsumtionen.

Utredningen som föregått lagförslaget ville begränsa de nattöppna krogarnas rätt att servera alkohol till kl. 03.00. De vill inte KD och regeringen. Det är bara att beklaga eftersom vi vet att tillgång till alkohol vid extremt sena tider är en av förklaringarna till alkoholrelaterat våld.

Ett annat exempel på vad denna så kallade modernisering av alkohollagen kan leda till är att det öppnar upp för gårdsförsäljning av vin. Maria Larsson säger nu att denna fråga ska utredas. Det intressanta är vad två av hennes allianskollegor från Jönköpings län säger om detta. I en debattartikel i Jönköpings-Posten (27 jan) så skriver Helena Bouveng (M) och Annie Johansson (C) att de gläds över att regeringen nu i förslaget till en ny alkohollag vill ha en utredning ”för att se över hur gårdsförsäljning av alkoholdrycker kan ske på ett sätt som är förenligt med EG-rätten, med ett fortsatt svenskt Systembolagsmonopol och utan negativa konsekvenser för folkhälsan”. Hela deras debattartikel handlar om att nu är det dags att tillåta gårdsförsäljning av vin. Och jag tror att deras hållning i frågan ger en ganska rättvis bild av den borgerliga regeringens hållning. Så det verkar som KD sviker igen.

Dessutom kommer en ny alkohollagstiftning att leda till ytterligare en mängd nya serveringstillstånd genom att även restauranger som endast erbjuder kall mat ska kunna få tillstånd att servera alkohol. Nykterhetsrörelsen är allvarligt oroade över att det då blir oerhört svårt för kommunerna att klara av tillsynen.

Jag kan bara konstatera att i denna fråga så är regeringens taburetter mer viktiga än att driva en restriktiv alkoholpolitik.

Thomas Strand
Ordförande för kristna socialdemokrater i riksdagen

Inlägget har tidigare publicerats på Thomas egen blogg. Nyheter om KD: 1, 2, 3, 4.

Olika barn leka bäst

Cecilia Dalman Eek

Samhörighet skapas inte av en administrativ indelning, men kanske kan den bidra till att människor möts på ett naturligt sätt, oavsett om de är lika eller olika, skriver Cecilia Dalman Eek i en krönika i GP angående att Göteborgs kommunfullmäktige i morgon beslutar om en ny indelning av stadsdelsnämnderna. Cecilia visar i sin krönika att sådant som vid en första anblick kan verka som torr politisk administration i själva verket ofta får konsekvenser för viktiga saker som gemenskap, förståelse och allas lika värde.

Läs hela krönikan här.

Cecilia är ordförande för International League of Religious Socialists och vice ordförande i Sveriges Kristna Socialdemokrater.

Vi är bröder och systrar, personligen är jag syster

Anna Ardin

Tiden börjar rinna ut för broderskap. Och då menar jag inte för tidningen eller rörelsen, eller broderskapets innebörd om djup solidaritet, utan ordet broderskap. Det är dags att byta namn,  skriver jag i en krönika i Tidningen Broderskap.

Frihet, jämlikhet och broderskap var franska revolutionens motto och något som höll i sig långt in på 1900-talet. Men franska revolutionen, liksom ordet broderskap, inkluderade de facto inte kvinnor. Revolutionens ledare Robespierre, som avrättade förespråkare för kvinnlig röst­rätt stod ganska långt från våra ideal om jämställdhet som en självklar del av jämlikheten.

Många broderskapare lärde sig om det vackra i broderskap i söndagsskolan. Broderskap är fint, det är oupplösliga band som knyter oss människor samman, något som går djupare än vänskap och förpliktigar mer än solidaritet. När vi använder det menar vi naturligtvis att män och kvinnor ska omfattas i precis samma utsträckning. Innehållet är lika viktigt som någonsin, men ordet fungerar inte längre. Faktum är att jag och andra kvinnliga broderskapare inte är – och aldrig kommer att bli – en av bröderna.

När jag värvar prenumeranter eller på andra sätt syns utåt som broderskapare ifrågasätts allt oftare – i princip vid varje enskilt tillfälle! – namnet broderskap och vi kritiseras för att vara exkluderande. Särskilt unga kvinnor, som gärna vill vara med, kan ofta inte tänka sig att bli en ”broderskapare”. Själv tvekade jag ett helt år att gå med, namnet gav mig en känsla av att det var ett förbund på dekis. Motståndet mot namnet bland yngre, inom kyrkorna och i synnerhet bland aktiva i arbetarrörelsen, är massivt. När jag väl gick med så förstod jag ju att det är precis tvärtom, att broderskapsrörelsen verkligen har tagit steget in i 2000-talet, det är bara namnet som inte hängt med. Rörelsen är dessutom mer inkluderande än kanske någon annan del av partiet.

Jag frågade mina vänner på Facebook vad vi kunde heta och fick snabbt glada tillrop och många förslag, som moderskaparna, krist-socialisterna, brorsor och syrror eller Sveriges troende vänster. Syskonskap är också ett mer etablerat begrepp bland unga kristna. Min personliga favorit är bröder och systrar.

Jag tror att vi redan är överens om att vi vill uppfattas som det vi är; ett förbund och en tidning för fred, rättvisa och jämlikhet och vi kan komma överens om ett nytt namn. Även den unga generationen troende socialdemokrater, nya medlemmar och prenumeranter, män som kvinnor, behöver kunna identifiera sig med vårt namn. Annars förlorar vi många medlemmar alldeles i onödan.