Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2009

Samhällslivet och den offentliga debatten präglas av samspelet mellan religion och politik. Det handlar om allt från religiösa friskolor, homosexuellas rätt till kyrklig vigsel eller integration. Dessutom finns det i dag många politiker och andra offentliga personer som öppet berättar om sin tro.

I det postsekulära samhället vill Tidningen Broderskap ta plats som ett viktigt organ för politisk opinionsbildning. På den svenska tidningsmarknaden är vi en unik röst för den troende vänstern och de värderingar som Broderskapsrörelsen står för.

Den här bloggen, står det i åsiktsförklaringen nedan, ”ska vara ett komplement till tidningen” – och tidningen ska vara det till bloggen! Vi tjänar på att samarbeta, exempelvis genom att texter som publiceras i tidningen också kan publiceras på bloggen, eller att lyfta intressanta debatter från bloggen på tidningens debattsidor, med det gemensamma syftet att öka kunskapen om den troende vänstern och dess värderingar.

Har du fler tankar om hur tidningen och bloggen kan dra nytta av varandra, hör av dig.

Ida Holmberg, tillträdande chefredaktör för Tidningen Broderskap

Tidningen Broderskap kommer ut en gång i veckan och ges ut av Broderskapsrörelsen. Det är en självständig tidning, som delar broderskapsrörelsens värdegrund. Från och med månadsskiftet mars/april tar jag över ansvaret för tidningen, men redan nu jobbar jag med att förbereda övertagandet och medverkar regelbundet i tidningen.

Etiketter:, , , , , , , , ,

Read Full Post »

För ett par minuter sedan avslutades presskonferensen där Ibrahim Baylan presenterades som socialdemokraternas nya tillförordnade partisekreterare, alltså den som har det yttersta ansvaret för arbetet med organisationen och det dagliga arbetet, Mona Sahlins närmsta medarbetare och troligen den som väljs till partisekreterare på kongressen i höst.

Ibrahim Baylan är född i sydöstra Turkiet och tillhör syrisk-ortodoxa kyrkan. Han är förstås också medlem hos oss i de kristna socialdemokraternas förbund. Det är mycket glädjande att en av våra medlemmar fått partiets förtroende att leda förnyelsearbetet som partisekreterare!

Ibrahim Baylan representerar det nya Sverige och har med sin rika bakgrund förutsättningar att vara lyhörd för behov och perspektiv där partiet behöver vara en bättre lyssnare.


Etiketter: , , , , ,
Andra sossar skriver om Baylan: Jonas Morian, Härnösand, Irmeli Krans, Ola Möller, Lennart Holmlund, Lena Vilhelmsson, Dick Erixon, Thomas Hartman, och Alexandra Einerstam. Läs också Ibbes första artikel på Newsmill och Håkan A Bengtssons artikel på Dagens Arena.

Read Full Post »

Insändare i Värmlands folkblad idag av Eva-Lena Gustavsson, ordförande i Värmlands kristna socialdemokrater och ledamot i förbundsstyrelsen.

Visst är det trevligt när två människor finner kärleken och vill leva tillsammans. Tråkigt bara att vi lever i ett samhälle där självklara demokratiska rättigheter som att få bestämma över sitt eget liv inte finns fullt ut, utan att en ung kvinna och hennes älskade inte tillåts bestämma över detta själva utan måste ha tillåtelse av sin pappa kungen och dessutom Sveriges regering.

Vi förfasas över arrangerade äktenskap i alla andra situationer och former, men inte nu utan hänvisar till tradition och heder.

Självklart borde vi införa republik i landet, men tyvärr känns den väldigt avlägsen nu i denna rojalistiska yra. Varför allt detta fjäsk för kungahuset? Så här sa Fredrik Reinfeldt när han kommenterade förlovningen ”Jag är väldigt övertygad om att i en i övrigt ganska mörk och dyster stund som det är för Sverige och stora delar av världen tänder detta ett ljus av hopp”. Vilka syftar han på när han säger så? Dem som riskerar att förlora sina jobb på Saab eller Volvo? Eller för de ungdomar som nu motas ännu längre ut från arbetsmarknaden? De kanske som Daniel kan hitta sig en ”kvinna av börd” för att anspela på den kommentar Reinfeldt lämnat på regeringens hemsida.

Att som Reinfeldt se det som ett ”hopp i en dyster tid” ger otäcka associationer, vilken chimär! Istället borde regeringen själva vara mer handlingsbenägna och skapa förutsättningar för landet att komma ur krisens lågkonjunktur och inte luta sig på kungahuset som ljus i mörkret.

Istället för skådespel åt folket vill jag hellre att människor ska ha utbildning och ett bra jobb. Att de ska ha en dräglig tillvaro och modet att tro på framtiden och kärleken.

Alla som förlovar sig förtjänar gratulationer och lyckönskningar, också Victoria och Daniel. Jag hoppas ni får det bra tillsammans!

Etiketter, , , , , , , , ,

Read Full Post »

Här kommer ett tips på ett intressant föredrag!

Söndag 22 mars arrangerar stiftelsen Brödet ett samtal i sin serie om makt och socialt ansvar, temat för dagen är tron som inspiration i det politiska arbetet och medverkar gör broderskaparen Laila Naraghi, ordförande för Kristna Socialdemokrater i Stockholms stad och kristdemokratiske landstingsrådet Stig Nyman. Programmet ser ut som följer:

15.00 Mässa i Gustaf Adolfskyrkan, Stockholm med prästen Karin Bergqvist Engwall
15.45 Kaffe och föredrag på Oscarshemmet, Rigagatan 3, Stockholm. Samtalsledare är Sara Bergqvist Månsson.

För frågor ring Sara på 070-747 40 55 eller mejla.

Etiketter: , , , , , ,

Read Full Post »

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl

Så inleds Beppe Wolgers och Olle Adolfssons älskade visa om visionen av hur en värld skulle kunna ha ett barnperspektiv där barnens föreställningsvärld är i centrum. Visan avslutas med stroferna

Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

Visan är ganska så provocerande egentligen, för vi står mycket långt från den drömmen. Drömmen om att inget ska tas ifrån dem, barnen. Den senaste tiden har det kommit flera larmrapporter om barnens livsvillkor i vårt land. Barnombudsman Fredrik Malmberg presenterade förra veckan en rapport om hur långt Sverige har kommit i arbetet med FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, i ett möte med FN:s barnrättskommitté i Genève.

Barnkonventionen fyller 20 år i år men har ännu inte fått ett ordentligt genomslag i det svenska samhället, påpekar Fredrik Malmberg.

Rädda Barnen presenterade nyligen en rapport om att allt fler barn lever i fattigdom i Sverige. Här om kvällen tog Sverker Olofsson upp i sitt TV-program PLUS att otroligt många ungdomar skuldsätts när de fyller 18 år på grund av sina föräldrars dåliga ekonomi. Det anmärkningsvärda i detta är att det är myndigheter som driver processer mot dessa ungdomar. Ett förhållande som helst strider mot föräldrabalken och barnkonventionen!

Vart tog arbetet med att införa barnkonventionen vägen? Flera kommuner och landsting började stort med att föra in barnbokslut i sina verksamheter, men vad hände sen? Hälften av Sveriges socialtjänstförvaltningar saknar ett barnperspektiv och bara några få landsting arbetar med att analysera konsekvenserna för barn och unga innan de fattar beslut som rör den här gruppen. För en myndighet som Kronofogdemyndigheten borde det vara självklart att ha ett barnperspektiv.

I mitt tidigare arbete som Personligt Ombud hjälpte jag en familj med att överklaga kronofogdemyndighetens beslut om vräkning. I sitt beslut hänvisade de till prejudikat som inte var relevanta i ärendet överhuvudtaget. Eftersom det fanns ett barn med autism i familjen med särskilda behov så hänvisade jag till barnkonventionen och barnets egna rättigheter. Handläggaren blev tyst och mycket förvånad. Det hade de inte tänkt på överhuvudtaget men gav mig då goda råd i hur jag skulle skriva och argumentera i saken. Familjen fick rätt, utifrån det för myndigheten nya perspektivet. Hur man sedan implementerat barnkonventionen i sitt vidare arbetet förtäljer inte denna historia. Men självklart ska alla myndigheter ha barnkonventionen som en grundpelare i sina verksamheter. Hur gick det då med vräkningen? Jo det gick bra till slut, det blev ingen vräkning.

Vad gör regeringen för att synliggöra barns behov? Inget verkar det som. Finns det några konsekvensanalyser som pekar på vad som händer med barnen och ungdomarna nu när regeringen slår sönder trygghetssystemen i landet och en massarbetslöshet står för dörren. Är det någon som hört närlingslivsminster Maud Olofsson eller någon av de andra ministrarna tala om barnens situation i finanskrisens spår?

I maj 2006 la vi i Broderskapsrörelsen fram rapporten Vilka är de utsatta? – perspektiv på svensk välfärd av Gunvall Grip. Rapporten har två-tre år på nacken nu men är trots det tyvärr fortfarande aktuell. Trots Sveriges höga internationella välfärdsstatus så finns det fortfarande utsatta grupper människor i Sverige och de är inte enstaka eller få utan många. Utsattheten kan preciseras på flera sätt och det är det vår rapport försöker synliggöra.

Utsattheten påverkar inte minst barnen och ungdomarna. Växer man upp i en familj präglad av den här utsattheten har man större risk att dö, större risk för psykiatrisks sjukdom, självmordsförsök, skador av yttre våld och alkohol- eller narkotikarelaterad sjukdom jämfört med barn och ungdomar till föräldrar som kan anses leva i tillfredställande förhållanden.

Det är många enskilda, kyrkor och organisationer som Rädda Barnen, Bris och Barnombudsmannen som arbetar aktivt med att synliggöra och hjälpa på olika sätt. Det är bra, men det behövs mycket mera av detta! Mycket återstår att göra, vår välfärd har sina brister men vårt samhälle har också stora möjligheter att göra något åt de brister vi ser om bara politisk vilja finns.

Så glöm inte bort att alla är dom barn, och dom tillhör det gåtfulla folket!

Eva-Lena Gustavsson
Socialpolitiskt ansvarig
Broderskaprörelsens förbundsstyrelse

Etiketter:, , , , , , , , ,

Read Full Post »

Förra veckan var jag i Irak, där uppbyggnaden av internetkapaciteten inte har prioriterats efter den USA-ledda invasionen.

Det gjorde att jag för första gången på många år inte hade möjlighet att följa den svenska riksdagens utrikesdebatt i realtid. Åren 1994 till 1999 var jag talskrivare till utrikesministern och höll då i pennan för regeringens utrikesdeklarationer. Åren därefter har jag spänning följt varje utrikesdeklaration lika mycket för att läsa vad som inte står, för vad som där står.

Att arbeta fram en utrikesdeklaration är en omfattande process. Det första utkastet gick ofta att få ihop på ett par dagar. Men sedan följde en process på ungefär en månad med mängder av synpunkter, där formuleringar skulle nagelfaras, balanser åstadkommas och speciella, ibland udda, önskemål bejakas eller förkastas. Först från UD:s alla sakenheter, därefter från övriga ministrar. Till slut var dokumentet så färdigkokt, och förhoppningsvis inte alldeles urvattnat, att utrikesministern kunde göra de sista avvägningarna och leverera texten, exakt så lång som Riksdagens regler kräver.

Det genuina förarbetet gör att ambassaderna i Stockholm och utrikesdepartementen runt om i världen läser med lupp. Här kan kremlologerna läsa ut kursförändringar och nya prioriteringar i svensk utrikespolitik. Det är ett dokument som går att lita på, utan lapsusar, slarv och stavfel.

Det som får oss och ambassadernas säkerhetspolitiska rapportörer att höja extra på ögonbrynen denna gång är att regeringen för första gången utelämnar skrivningen att Sverige är militärt alliansfritt. Det har de senaste 20 åren gjorts många försök, och jag har själv bidragit till några av dem, att varsamt nytolka innehållet i den militära alliansfriheten i ljuset av kalla krigets slut och svenskt EU-medlemskap. Men det har aldrig, förrän nu, varit tal om att utelämna detta svenska säkerhetspolitiska fundament.

Den signal det skickar till omvärlden är kraftfull. I kombination med senare tids urgröpta inhemska försvarsförmåga kan den också tolkas som logisk. Vår militära alliansfrihet förutsätter att vi själva, enligt FN-stagdans artikel 51, kan värna vårt territorium. Däremot samarbetar vi med andra när det gäller att uppfylla det andra undantaget från FN-stadgans våldsförbud – att på FN:s uppdrag värna fred vid internationella kriser.

Att Carl Bildt inte är någon varm vän av den militära alliansfriheten vet vi sedan mer än 20 år. Att folkpartiet vill gå med i Nato är också gammalt. Att detta är en fråga där kristdemokraterna enkelt anpassar sig till majoriteten i regeringen är inte heller märkligt. Det nya är att centern, som tidigare stått lika stadig i frågan om svensk militär alliansfrihet som man gjorde mot kärnkraften, har släppt igenom denna doktrinförändring.

En och annan rapportör kommer också att berätta att den socialdemokratiska utrikespolitiske talesmannen Urban Ahlin valde att inte angripa Carl Bildt för det anmärkningsvärda utelämnandet av svensk militär alliansfrihet. Men alla är medvetna om att detta är ett debattinlägg som kommer till helt utan den typ av resursmaskineri som regeringen har tillgång till. Här finns förståelse för att det kan uppstå en lapsus.

Spelar det då någon roll att regeringen vill ta ett steg mot svenskt Nato-medlemskap?

Vad det handlar om är inte huruvida vi ska samarbeta med Nato för fredsinsatser på FN:s uppdrag. Det gör vi sedan det kalla krigets slut med stor respekt och framgång. Vad det handlar om är att ansluta till Natos artikel 5, den håra kärnan om gemensamt försvar – en för alla, alla för en.

Sverige har varit militärt alliansfritt i tvåhundra år. Vi kom till den slutsatsen för att undvika att mot vår egen vilja dras in i krig. Det har, åtminstone inte efter andra världskriget, aldrig varit fråga om att söka fred i isolering. Tvärtom har den militära alliansfriheten givet oss möjligheter att vara särskilt aktiva för politiska lösningar av konflikter.

Den militära alliansfriheten är inte omodern. Men att kliva in under artikel 5, som ju handlar om att tillsammans med dem som finns i upplevda värmen söka säkerhet mot någon utanför, skulle vara att ta en omväg in i framtiden. Säkerhet byggs idag med, inte mot, den andre.

Det skulle inte göra oss själva säkrare, och inte heller bidra till att vår omvärld blev det. Det finns inget att vinna, men en del att förlora.

Det är också en av lärdomarna efter en vecka i Irak. Skillnaden i respekt för de länder som valde att inte följa de ledande Nato-ländernas invasion i mars 2003, jämfört med de som slöt upp på den USA-ledda alliansen ambitioner, är stor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , bloggare från Arboga, Karlstad, Västerås och i Stockholmbloggkartan

Read Full Post »

Tack för stort intresse för Kristen Vänster! 748 [uppdaterat från 556] besökare första dagen är en snygg siffra.

Idag startades ungefär 120000 bloggar, Kristen Vänster är en av dem. Men till skillnad från väldigt många av dessa 120000, är det här en blogg som kommer att överleva ett tag. Det kan jag nästan lova med tanke på det intresse som finns för tro och politik, med vårt växande antal medlemmar och det behov som finns av ett kristet vänsteralternativ i politiken.   

Jag vill också tacka Dagen som skriver om Kristen Vänster idag.

Etiketter: , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 323 andra följare