Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2009

– Frälsefasoner är ingenting för arbetarrörelsen!

Det säger de kristna socialdemokraterna i Dalarnas Broderskapsdistrikt genom styrelseledamoten Lena Lönnqvist. De kräver nu att partistyrelsen verkar för att arbetarrörelsen tar avstånd från giriga avtal och höga bonusar.

Läs och lyssna på P4 Dalarna här och här.

Läs även andra bloggar om , , , , , , , .

Read Full Post »

Allt fler röster väcks för att undersöka vilka krigsförbrytelser som begicks under de 23 dagar i vintras som Israel attackerade Gazaremsan. Den 16 mars i år krävde sexton ledande jurister, med uppbackning av Amnesty International att FN skall genomföra en komplett undersökning av de krigsförbrytelser som båda sidor anklagats för. Ett öppet brev har skrivits till FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon, undertecknat av bland andra biskop Desmond Tutu, Mary Robinson FN:s förre kommissarie för mänskliga rättigheter, och domare Richard Goldstone som förr var överåklagare för internationella brottsmålstribunalen för Rwanda och Jugoslavien. Detta är ett bra förslag. Prof. William A. Schabas, tidigare medlem i Sierra Leone Truth and Reconciliation Commission, har sagt, och han har en klar poäng:

”The international community must apply the same standard to Gaza as it does to other conflicts and investigate all abuses of the laws of war and human rights.”

Den 21 mars skrev Richard Falk, FNs särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Palestina, en skarp kritik av Israels attack i Le Monde Diplomatique. Han menar att Israels attack knappast kan betraktas som självförsvar. Undersökningen skall inte endast fokusera frågan om proportionalitet i Israels våld, menar Falk:

”The focus should be on whether the Israeli attacks were a prohibited, non-defensive use of force under the UN charter, amounting to an act of aggression, and as such constituting a crime against peace.”

I sin artikel menar Richard Falk att även om många vill undersöka Israels och Hamas krigsförbrytelser så måste vi nog dra slutsatsen att det inte finns någon politisk vilja att gå vidare med anklagelser mot israel på en mellanstatlig nivå, ”whether within the UN or outside.”

Men Falk menar att kritiken mot Israels krigsförbrytelser ändå spelar en politisk roll. Även om USA vann varje slag i Vietnam, säger Falk, förlorade USA det andra kriget, ”the legitimacy-war”, eller kriget om det legitima i parternas respektive kamp. Jag tror att Richard Falk har en poäng. Vi kan arbeta för att folkrätten vinner det andra kriget. I kampen mot Vietnamkriget och i kampen mot Apartheid var den folkliga opinionen det som varaktigt kunde uppbåda tillräcklig energi och moralisk resning för att åter och åter kritisera maktens dubbelmoral. Om de förlorar all legitimitet måste även starka stater som USA och Israel följa folkrätten och krigets lagar. De kan inte bomba alla till tystnad. Även om vi inte har den politiska eller militära makten, är det under vår värdighet att vika ned oss moraliskt. Vi vill se en undersökning av krigsförbrytelser under vinterns attack mot Gaza. Vi vill att båda Hamas, Israel och eventuellt andra aktörer skall granskas. Vi skall inte tystna.

Andra bloggar skriver intressant om: , , , , , , , , , , , , ,

Läs också:
Kadhammar i dagens Aftonbladet, Heidi Avellan på Sydsvenskan, SvDs artikel om  amnestyexperten Brian Dooleys uttalanden.

Read Full Post »

Den hetsjakt med oviss utgång som just nu pågår mot LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin är till viktiga delar ett resultat av den skamkultur som förhoppningsvis är på avtagande, men alltjämt präglar samhällets elit och i synnerhet i näringslivet.

I en skamkultur är allt tillåtet så länge det är lagligt och/eller så länge det inte uppdagas. Men när det uppdagas blir domen av allmänhet och media så kraftfull och fallet så stort att det varken finns räddning, förlåtelse eller möjlighet till upprättelse.

Skam är till skillnad från skuld djupt okristligt. Skuld är en naturlig del av människans tillkortakommande. Vi begår alla misstag. Vi måste stå för dessa, lära oss av dem och be om förlåtelse för dem. Skuld är ett sätt att magnetisera livets politiska kompass – samvetet. Från skuld finns också möjlighet till förlåtelse och upprättelse.

I skamkulturen finns inte det personliga ansvaret, bara det legala. Det enda den girige Christer Elmhagen är beredd att betala tillbaka är t ex vinsten på den insideraffär han gjorde då han flyttade sina pensionspengar strax innan AMF:s beslut om återtag, 2,6 miljoner. De övriga miljoner är styrelsens ansvar. Han följde bara lagen – i detta fall avtalet.

Det påminner om när Björn Rosenberg för några år sedan försvarade att han skulle ha dubbla löner. En från sin gamla arbetsgivare TCO och en från den dåvarande. Det var inte hans ansvar, utan TCO.s styrelse som fattat beslutet. Inte ens som avtalspart hade Rosengren ansvar. Och framför allt ingen analys av att det är denna typ av avtal det ofta är styrelsen som är den svagare parten.

Han klarade sig den gången, men hade nog inte gjort det idag. I den meningen har vi haft en värdeförskjutning i samhället från skam mot skuld, från legalt tänkande till moraliskt.

Det är tragiskt att just Wanja riskerar att bli skamkulturens nästa offer, eftersom hon är en i partiledningen som förstår skillnaden mellan skuld och skam. Efter att under tre och halvt år samarbetat med henne i bl a partiets verkställande utskott har jag noterat att hon bär egenskaper som är oerhört viktiga för partiet i den roll hon har.

Hon är oförutsägbar i den meningen att hon är beredd att säga sin mening även om det skulle innebär att hon inte befinner sig på den vinnande sidan i en diskussion. Hon har också förmågan att prata med alla, utan hänsyn till hackordning, och ha något trevlig att säga. Det kan i sammanhanget tyckas banalt, men alla som vistats en tid i politikens rätt brutala miljö lär sig uppskatta vanligt medmänsklighet när man ser den.

Det ursäktar i och för sig inte att hon agerat inkompetent i beslutet om vd-pensionen i AMF:s styrelse eller att hon verkar sitta i många styrelser. I de styrelser jag mött henne har jag dock inte sett några tecken på att hon inte förmått hålla reda på sitt ansvar – tvärtom. Men hon bör bekänna sin skuld, be om förlåtelse och visa hur hon ska göra bot, så hon inte behöver skämmas. Om detta är genuint måste det också finnas utrymme för förlåtelse och upprättelse.

Jesus visade i berättelsen om kvinnan som begått äktenskapsbrott på skillnaden mellan skamkultur och skuldkultur. Han satte sig ned, skrev i sanden, reste sig upp och sa att den som är utan skuld kastar första stenen.

Det är inte bara mitt eget syndaregister som får mig att låta bli att kasta denna gång. Det är också fascinationen över hur många stenar som haglar. Folkrättens regler om proportionalitet borde ha bäring också på politisk stening.

Wanja ska känna skuld och ånger, men hon ska banne mig inte behöva skämmas.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Krisen har drabbat sverige hårt och särskilt fordonsindustrin i västsverige. Regeringen skulle kunna visa handlingskraft genom att underlätta utbildning och utveckling för dem som hotas av varsel för att stärka konkurrenskraften och förbättra utgångsläget för Sverige. Men istället talar regeringen illa om nationellt viktiga kunskapscentra, exempelvis SAAB, och ställer orimligt hårda krav som omöjliggör för företag att få del av stöd- och utvecklingsinsatser för företaget och de anställda. De brutala försämringarna i a-kassan kan tvinga en arbetslös att leva på halva sin lön. Medan svenska metallarbetare bidrar till att rida ut krisen, avfärdar Reinfelt alla förslag om insatser för svenska företag med argumentet att ”våra gemensamma resurser ska gå till skola, vård och omsorg”.

Därför är det obegripligt när Reinfeldt och den moderatledda alliansen nu sviker sin utfästelse om förstärkningar för välfärden i kommuner och landsting. Anders Borgs löfte om att återkomma i budgetpropositionen med stöd till kommunerna har visat sig bara vara luft. Uppsägningar och kvalitetsförsämringar i skolan, vården och omsorgen kommer att bli följden – Sveriges kommuner och landsting beräknar att 15.000 måste sägas upp.

Sedan sommaren förra året har prognoserna för skatteintäkter fått skrivas ner i omgångar. De ökade intäkter kommunerna räknade med sommaren 2009 finns inte längre och regeringen låtsas som om det inte får konsekvenser. Det är ett svek mot dem som behöver hjälp i skolan, mot de sjuka och dem som behöver omsorg. Den borgerliga alliansen drar sig inte för att försämra välfärden nu när den behövs som allra mest. Genom att inte ge något extra stöd till kommunerna i år visar regeringen att man utan vidare accepterar den kvalitetsförsämring det innebär att säga upp 15.000 anställda i välfärden. Borgarna drar sig inte för att öka på köer i vården, öka skillnaderna i skolan och försämra kvaliteten i omsorgen om barnen och de äldre. De drar sig inte för att försämra välfärden just när den behövs som allra bäst.

Istället för att ta ansvar raljerar Reinfeldt med att socialdemokraterna ”vill köra de offentliga finanserna i diket”. Det är han som håller på att köra Sverige i diket genom en oklok krispolitik och en medveten omfördelning av våra gemensamma tillgångar. De som redan har det bra får mer i plånboken genom historiska skattesänkningar. De som har det sämre ställt, pensionärer, arbetslösa och sjuka, får betala för krisen och acceptera försämringar i välfärden. Reinfeldt och hans allians står redan i diket och hans regering har soppatorsk. De kommer inte längre och har redan börjat skylla ifrån sej.

Läs även andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

UPPDATERAD Det är dags för rättvisa! Så har jag skrivit under flera år på min blogg. Och det blir ett allt aktuellare krav. När nu för varje dag det ena efter det andra av fullkomligt orimliga bonusavtal möter offentlighetens ljus får girigheten allt fler ansikten. Att finansgrabbarna med frisyrerna på Östermalm är giriga, det vet vi sedan tidigare. Att ett gäng börsbolagschefer också är det är också känt. Nu rullar också statens högsta tjänstemän in på arenan. I AP-fonderna tog det knappt en timme efter det att den borgerliga regeringen ökat möjligheterna att ge bonusar, innan kraven på dessa och besluten om dem kom.
Det är osmakligt, orimligt och grovt girigt att vare sig kräva, besluta om för andra eller acceptera en lön på en miljon kronor i månaden. Den som inte förstår det ska ompröva sitt uppdrag i styrelsen för ett bolag som fattar sådana beslut.

De arbetarrörelse-företrädare som har fått förtroendet att sitta i AP-fondstyrelserna borde be sina uppdragsgivare om ursäkt, ställa krav på att bonusavtalen rivs upp och ta ansvar en rättvisare framtid.  I söndagens Rapport fick de möjlighet att kommentera. Nu har Wanja Lundby-Wedin kommenterat AMF-pensionen i Aftonbladet. Det känns betryggande att hon nu lovar ta ansvar för att utreda hur ett sådant beslut kunde fattas. Tack för det, Wanja!

Jag har tidigare skrivit om lönenivåer i statliga företag och myndigheter. Min uppfattning står kvar. Girigheten måste stoppas. Det finns flera vägar att gå. En relativt enkel väg vore att beskatta inkomster över 131 000 kronor i månaden (statsministerns arvode) med ytterligare ett steg i skatteskalan. Lägg på 25-procents skatt till! De som har löner högre än så lär klara sig även om 80% går till finansiering av välfärden.

Det är dags för förändring. Dags för rättvisa!

Läs också i och Dagens Industri om bonushajar och i Aftonbladet och hur DN för andra gången på kort tid dagen efter skriver en ledare som är mycket lik något som publicerats här på Kristen Vänster.

Andra bloggar om bonusar är Jan Andersson, Gunilla Svantorp, Bo Widegren

Read Full Post »

Turkiet måste göra upp med sitt förflutna och erkänna folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer, innan landet släpps in i EU, säger Kristna Socialdemokrater i Stockholms län i ett uttalande. Läs artikeln i Dagen.

Read Full Post »

Min predikan i Råslätt idag 22 mars, Jungfru Maria Bebådelsedag

Jungfru Marie Bebådelsedag sammanfaller med vårdagjämningen. Den dag då ljuset är jämt fördelat över hela jorden och alla människor. Vårdagjämningen brukar därför kallas för ”Dela lika dagen” – en vision att inte bara ljuset utan också andra resurser skulle vara jämnare fördelade i vår värld.

Det är vår i luften. Isen och snön smälter. Tillvaron förnyas. Vårkänslorna kommer. Det är nio månader kvar till jul. Ett barn blir till i Marias mage. Jesus blir embryo. Nu börjar väntans tider – advent. Marie Bebådelsedag handlar om befruktning och om människans glädje över livet. Glädjen över att älska någon och att älskas. Evangelietexten handlar om skapandet av liv i kvinnan.

Men i budskapet finns också smärta. Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka.

Varför väljer Gud att sända sin son till världen genom en oönskad tonårsgraviditet? Vad vill han säga med detta?

Och han fortsätter på samma tema. När sonen sedan ska födas reste de vise männen till Jerusalem och kung Herodes för att med trons gåvor hedra den nyfödde frälsaren.

Då, som nu, var det naturligt för de politiska och diplomatiska experterna att leta i maktens korridorer. Efter att under första delen av sin resa följt stjärnan, blev de när de närmade sig målet så gripna av sin egen rationalitet att de tappade kompassriktningen. Efter viss reflektion och andlig vägledning fann de så småningom den nyfödde frälsaren i samhällets marginal, inlindad bland djurfoder i en krubba i ett stall.

Eller när frälsaren på toppen av sin gärning återvänder till Jerusalem för att hälsas som en kung. Då väljer han att likt en tjänare rida på en åsna, för att strax därpå förnedras och avrättas som en förbrytare.

Det finns en röd tråd från bebådelse till uppståndelse i denna berättelse. Det är den tydiga identifikationen med samhällets och världens botten. Vad helst ni gjort mot dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort emot mig. Det är i identifikationen med samhällets botten som evangeliet klarnar och får nerv. Därför är det kanske ingen tillfällighet att Jesus kom till världen som resultat av en oönskad tonårsgraviditet.

Logiken är tydlig. Ju mörkare natten, desto starkare lyser stjärnorna. Ju starkare lidande, desto närmare Gud. De första ska bli de sista och de sista ska bli de första. Gud tog en tonårstjej och gjorde henne gravid med vår frälsare för att försöka säga något till oss. Det är här jag finns, hos de drabbade.

Det är ett budskap till de kvinnor som utsätts för sexuellt våld i Kongo eller som tvingas finna sin utkomst genom prostitution. Jag ser er. Jag är med er. Oavsett vad de präktiga säger.

Detta hade den katolska kyrkans ledning missat när man beslöt bannlysa ett barn i Brasilien som gjort abort efter en våldtäkt. Tack och lov, lyckades de lokala kyrkoledarna korrigera beslutet.

En liknande oförmåga till identifikation med de utsatta drabbade påven när han inför sitt besök i Afrika sa att kondomer inte löser AIDS. Men vad löser då AIDS? Och varför kan inte kondomer vara en del i lösningen? Det kan ju faktiskt vara lösningen för den enskilda utsatta kvinnan – Maria.

Det är lätt att raljera över katolska kyrkan, eftersom den talar tydligt med en röst. Men oförmågan att hantera sexualitet går genom hela kristenheten.

Det är också den fråga som tydligast har skapat en skiljelinje mellan en kristen höger och en kristen vänster, genom åren och över världen. Den kristna högern, i såväl USA som Sverige, har framför allt utmärkt sig genom motstånd mot aborter och homosexuella relationer. På dessa frågor har man byggt en moral så tjock att den ofta visat sig dubbel.

Därmed inte sagt att moral är oviktigt. Men det handlar om så mycket mer än vad människor gör i sina sängkammare.

En kristen moral måste rymma allt som krävs för att varje människa ska ha rätt och möjlighet till ett värdigt liv. Det handlar om jämlikhet och rättvisa. Det handlar om förlåtelse och upprättelse, även för de mest föraktade och illa sedda. Det handlar om att angripa och förändra de strukturer som skapar mänsklig utsatthet.

Marie Bebådelsedag är inte minst evangelium till de unga kvinnor som är offer för traffiking och sexhandel. Jag finns hos dig, säger Herren.

Men det är också en uppmaning till oss som enskilda, som kyrka och som samhälle att göra vad vi kan för att stoppa och undanröja förutsättningarna för den typen av mänsklig förnedring. Och se till att de som drabbats får möjlighet till upprättelse och en framtid i värdighet.

Guds val av Maria har gett hopp och tröst åt många människor. Jungfru Maria av Guadalope, Latinamerikas skyddshelgon, är den mest besökta helgedomen i världen efter Mekka.

Här uppenbarade sig Maria för den fattige indianen Juan Diego i december 1531 när aztekerna stod inför utplåning inför den övermäktiga spanska armén. Händelsen band ihop de två kulturerna på ett oväntat vis, en ny civilisation blommade upp, grundad på en sammansmältning av vinnarna och förlorarna och förenade i tron.

Idag bär Maria av Guadalope framför allt ett starkt evangelium till fattiga invandrare och är en inspiration för dem som arbetar för rättvisare villkor för migranter.

Låt oss be med de ord som en gång formulerades av den heliga Birgitta:

Hell dig Maria full av nåd; Herren är med dig; välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt, Jesus. Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund.

Amen.




Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

Läs om broderskaparen Evin Cetin som ”gör en Obama” enligt Resumé.

Läs också en intressant krönika av Ann-Charlotte Marteus i Expressen, den handlar om hyckleri och dubbelmoral i kristna kretsar.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 323 andra följare