Anförande av Ulf Bjereld, Palestinamanifestation 23 maj 2009, Göteborg.
Solidaritetsvänner, mötesdeltagare
Jag vill börja med att framföra en hälsning från Socialdemokraterna i Göteborg och från Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen. I dessa svåra dagar för det palestinska folket vill jag bara säga att vi är med er i era humanitära umbäranden och i er politiska kamp för nationell självständighet och en palestinsk stat.
En sådan här dag när vi sörjer och minns allt det lidande som under så många år plågat så många människor i denna konflikt är det lätt att bli pessimist. Fredsprocessen har i princip upphört. Det palestinska folket plågas av interna konflikter mellan Hamas och Fatah. Israel styrs av en högerdominerad regering med extremister på centrala ministerposter som t ex Avigdor Lieberman på utrikesministerposten. Israels fortsätter sin olagliga bosättningspolitik och nära hälften av Västbankens ockuperade mark upptas av israeliska bosättningar, dess infrastruktur och den 70 mil långa, olagliga muren. Det är bara några månader sedan som det vidriga kriget i Gaza dödade över 1400 palestinier, varav flertalet civila – kvinnor och barn. Genom Israels blockad är Gaza i dag världens största utomhusfängelse, där det nu är svårt att träffa någon person under 25 år som någonsin har varit utanför Gaza.
Men förtvivlan är inte en väg till framgång. Vi är inte här för att vara pessimister. Att skapa hopp och bedriva politisk och humanitärt arbete är vår skyldighet gentemot alla de människor som offrat så mycket och som visat så mycket mod i sin kamp för fred och rättvisa.
Och jag är faktiskt optimist. Jag är optimist och jag tror att förutsättningarna nu äntligen finns för att på allvar få Israel att avbryta ockupationen och acceptera upprättandet av en palestinsk stat.
När den israeliske statsministern och högerledaren Benjamin Netanyahu i förra veckan gästade Barack Obama och Vita Huset fick han i sak ett mycket kallsinnigt bemötande. Obama har förklarat att upprättandet av en palestinsk stat nu ligger i USA:s nationella intresse. Vi skall inte drabbas av Obama-feber. Men jag är ändå optimist. Jag tror att USA kommer att driva på processen mot en tvåstatslösning och en palestinsk stat på ett helt annat sätt och med en helt annan kraft än vad hans företrädare George W Bush gjorde. Inte av omsorg om det palestinska folket i sig, men för att det gynnar USA och USA:s ställning i världspolitiken. Frågan är inte längre om den palestinska staten kommer att upprättas, utan när den kommer att upprättas. Och jag tror att vi nu på allvar är i början av den processen.
Benjamin Netanyahu och hans Likudparti erkänner inte tanken på en tvåstatslösning och varken Netanyahu eller hans utrikesminister extremisten Avigdor Lieberman har något intresse av att driva på förhandlingar mot en sådan. Netanyahu förespråkar i stället en slags ekonomisk säkerhet mellan israeler och palestinier. Israel skulle i så fall främja den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i förlängningen också i Gaza, mot att den tänkta palestinska statsbildningen lades i malpåse. Bantustans kallades ett sådant arrangemang i Sydafrika. Det gick inget vidare och det kommer det inte att göra i Palestina heller.
På den palestinska sidan pågår försoningssamtal mellan Hamas och Fatah, i syfte att bilda en samlingsregering i god tid innan de palestinska valen i början av 2010. Jag tror att dessa samtal kommer att lyckas och jag tror att omvärlden har lärt av misstagen när man isolerade den förra palestinska samlingsregeringen, vilket i förlängningen ledde till palestinska inbördesstrider och Hamas maktövertagande på Gaza.
Men ingenting sker mekaniskt, det finns inget utlagt spår, som rockteatergruppen Nynningen sjöng på 1970-talet. För att min optimism skall ta politisk kropp och förverkligas i faktisk politik krävs politiskt arbete och politisk kamp. Protester hjälper. Vi ser det i att EU nu har beslutat att inte uppgradera sina handelsförbindelser med Israel, som en protest mot den israeliska politiken. Vi måste också kräva internationell närvaro på de ockuperade områdena. Det är med stor glädje jag noterade att Olof Palmes Internationella Center bara för någon vecka sedan beslöt att öppna ett lokalkontor i Gaza. Närvarons politik är viktig. Internationell närvaro minskar våldet och visar den palestinska befolkningen att någon faktiskt bryr sig.
Och kraven måste i första hand ställas på Israel. Israel har rätt att existera inom säkra och erkända gränser. Och självklart skall vi ta avstånd från och bekämpa terrorattacker av olika slag, inklusive de olagliga raketbeskjutningarna från Gaza mot civila mål i Israel. Men vi kommer ändå inte ifrån att det är Israel som är ockupationsmakt, att det var Israel som stod för det groteska övervåldet i samband med kriget i Gaza, att det är Israel som är den starkare parten i konflikten och att det alltid är den starkare parten som har det största och övergripande ansvaret för att konflikten löses. Därför måste kraven i första hand ställas på Israel.
Vi måste också ställa krav på Sverige och på den svenska regeringen. Carl Bildt har svävat på målet om hur Sverige skulle förhålla sig till en palestinsk samlingsregering mellan Hamas och Fatah. Det vore hedervärt om Carl Bildt ville tala ur skägget i god tid före det svenska EU-ordförandeskapet i höst. Den pågående EU-valrörelsen är ett bra tillfälle att kräva Bildt på besked. Ta den möjligheten!
Läget i Mellanöstern är för allvarligt för att en s k borgfred med alliansregeringen om utrikespolitiken skall vara acceptabel. Kräv av regeringen att den medverkar till att bryta isoleringen av Gaza och sätta press på Israel att avbryta ockupationspolitiken, avveckla bosättningarna, riva muren och därigenom bereda vägen för den palestinska stat som så länge behövts för att på allvar skapa fred, frihet och utveckling i Mellanöstern.
Jag är optimist – jag tror att vi genom politisk kamp och politiskt arbete kan ha kommit en bra bit på väg mot detta mål redan till nästa år.
Tack så mycket för ordet.
Taggat: Bantustans, Barack Obama, Benjamin Netanyahu, bosättare, Broderskapsrörelsen, Carl Bildt, EU, Avigdor Lieberman, Fatah, fred, Gaza, Göteborg, hamas, Israel, Likud, Mellanöstern, muren, Olof Palmes Internationella Center, Palestina, politik, socialdemokraterna, Socialdemokraterna i Göteborg, Sveriges kristna socialdemokrater, Sydafrika, tvåstatslösning, Ulf Bjereld, USA, Västbanken, vita huset
För er som inte sett var påven nyligen i Palestina, läs också om att Palestinska Tamer Institute får Astrid Lindgrenpriset och i Aftonbladet om att Obama inger hopp om en rättvis fred.
Read Full Post »
Ett tips från Ulf Bjereld om Richard Wilkinsons och Kate Pickets nyligen publicerade bok The Spirit Level, som recenserats i Sunday Times och som tydligt visar att rika samhällen med stora inkomstskillnader har sämre folkhälsa och fler sociala problem än vad lika rika samhällen med små inkomstskillnader har. Jämlikhet spelar alltså roll!
Broderskapsrörelsen med flera arrangerar seminarium i Sjövik den 5-7 juni, kom!
Den 8-16 juni står Sverige och F21 i Luleå som värd för en stor militär övning, ”Loyal Arrow”. Den leds och planeras av Nato. Det är första gången det sker en ensidigt Natoledd övning i ett icke-Natoland. Övningen innebär att Sverige ger upp kontrollen och lägger över makten på Nato. Nato bygger på kärnvapen-avskräckning. Sverige medverkar på detta sätt till ökad spänning mellan länder och upptrappning i området. Det är ett steg i fel riktning att gå med i spelet kring militär upprustning.
