Hur får vi in ungdomar på arbetsmarknaden?
Så var rubriken på ett mycket intressant seminarium jag och maken deltog på i dag i Almedalens enorma programutbud. Seminariet arrangerades av Fryshuset (pressmeddelande).
Det var naturligtvis olika utgångspunkter i samtalet som hettade till mot slutet, när vi skulle avsluta seminariet. Den moderata politikerns utgångspunkt var att grundproblemet till ungdomars svårigheter att komma in på arbetsmarknaden var den dåliga utbildningspolitiken som varit, att ungdomar är för dyra att anställa och att det är för mycket curlingföräldrar och en curlingpolitik som gjort att ungdomar själva inte fått ta ansvar för sina liv.
Vänsterpartiets representant ifrågasatte detta, den högerledda regeringens misslyckade ekonomiska politik i finanskrisen. En politik som helt har misslyckats med att skapa jobb, som den moderata politikern också erkände. Två företagare gav intressanta infallsvinklar. Dani Evanoff som själv är ung företagare menade att unga är isolerade från vuxenvärlden och egentligen inte behöver så mycket mer faktakunskaper utan istället behöver hjälp med att bygga relationer. Unga människor vill jobba. Det var han själv ett exempel på som inte gått gymnasiet överhuvudtaget. I hans företag, som han nyligen sålt var medelåldern 23 år.
Utvecklingsansvarig för Fryshusets gymnasium ifrågasatte den nya gymnasiereformen 2011 som helt otillräcklig att möta ungdomarnas behov inför framtiden. Istället ger reformen bara ökade krav på elever och rektorer. Ungdomarna behöver som Dani också uttryckte det få kompetens att bygga relationer. Regeringens politik att förändra regelverket för praktikplatser ifrågasattes, med all rätt.
Jobbcoachning är oerhört viktigt för att hjälpa ungdomar hitta arbetsgivaren och därmed jobb. Det har i praktiken försvunnit i och med regeringens politik som innebär att endast ungdomar över 25 år kan erbjudas praktikplatser.
Carina var också en företagare som reperesenterade en välkänd teleoperatör. Hon konstaterade att LAS inte var något problem för att anställa ungdomar. Istället handlade det om attitydfrågor. Hon efterlyste ett modigt, moget ledarskap som vågar ta ungdomars nyfikenhet och kreativitet på allvar iställe för att ändra arbetsrätten. Jämförelser gjordes också med ungdomars situation i Danmark och Norge där ungdomsarbetslösheten är väsentligt lägre än i Sverige, trots högre ingångslöner.
Ja, det finns oerhört mycket att säga om panelens tankar om arbetsmarknadspolitiken för ungdomar! Ett intressant seminarium som gav mycket tankar att ta med sig, inte minst hem till min egen hemkommun. Hur tar vi vårt ansvar för uppföljningsansvaret för ungdomarna?
Nu verkar det ju i debatten som om det skulle vara ett givet antal jobb som vi ska dela på. Inget kan ju vara mer felaktigt tänkt tycker jag.
//Eva-Lena Gustavsson, ledamot i Broderskapsrörelsens förbundsstyrelse





Be facket sänka lönerna. Det är lösningen, inget annat tjafs om mer utbildningar mm. det är inte det som det handlar om. Jag är Företagare och när jag anställer så får miniräknaren till stor del bestämma vem som får jobbet. så varför skall jag anställa nån som bara har en utbildning eller ingen alls och dessutom ingen erfarenhet. när jag kan ta en person som jag inte behöver visa vad han skall göra, jag behöver inte betala lika många misstag, och det går oftast fortare. om dom skall ha rätt till nästan samma lön. Det går inte