Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2010

Lästips i påsktider

Nu har den bok vi varit med att ta fram tillsammans med Kristna Freds och Svenska freds fått sin första recension. Köp boken för bara 120 kr inklusive frakt på vår hemsida!

Läs i Fokus om partierna och konstnärerna där Ulf Bjereld uttalar sig, och här finns en mycket intressant artikel (på engelska) om att Israel inte längre kan blunda för det som i artikeln kallas ”den första förintelsen”. Där Robert Fisk intervjuar en Kevork Hintlian, Armenier i Jerusalem som Broderskapsrörelsen haft mycket kontakt med.

Läs också Martin Andersson, medlem i Broderskapsrörelsens internationella arbetsgrupp på UNT debatt och en artikel om att Peter är i Armenien och en om Stockholmsdistriktets uttalande om konfessionella och vinstdrivande friskolor, båda i Världen idag.

Slutligen vill jag tipsa om en intressant debattväxling mellan kristna politiker på varsin sida i blockpolitiken, i Småländska Finnveden. Här skriver Stefan Ottosson (KD) ”Kristen täckmantel som lockbete!”, Här svarar Thomas Strand, kristen riksdagsledamot (S) från Vaggeryd och här svarar Lars Erik Joakimson, ordförande i den lokala Broderskapsgruppen.

Read Full Post »

Första AP-fonden har beslutat att på etiska grunder avbryta de investeringar man haft i israeliska företaget Elbit, specialiserat på försvarselektronik.
Elbit har byggt och driver ett övervakningssystem som används vid den mur som Israel byggt i strid med folkrätten på palestinskt område, och som försvårar vardagen för de flesta palestinier.
I ett läge när både Sverige och EU anser att muren är ett brott mot folkrätten har AP-fondens etiska råd rekommenderat att fonden lämnar alla sina investeringar, eftersom företaget bryter mot grundläggande konventioner och normer. Norska oljefonden har tidigare fattat ett liknande beslut.
Detta är en ny utveckling i den arab-israeliska konflikten. Att näringslivet börjar se villkorslöst samarbete med Israel som en kostnad, öppnar för ny dynamik i den sedan länge låsta konflikten. Här finns likheter med den utveckling vi hade i Sydafrika för 20 år sedan, där näringslivets realism blev en avgörande insikt hos många att apartheidsystemet inte var hållbart, ens för de kortsiktiga vinnarna.
En annan, och liknande, utveckling är de frostiga relationerna mellan Israel och USA, efter att Israels regering förödmjukade den amerikanska vice presidenten genom att annonsera nya bosättningar i Jerusalem i samband med hans besök.
De amerikanska reaktionerna är något mer än enough is enough. Även bland amerikansk militär finns en växande insikt om att den arab-israeliska konflikten måste få en lösning, eftersom den bidrar till hat och hot mot amerikanska soldater både i Afghanistan och Irak.
Även om Israels regering tror sig ha hittat en balans man anser sig kunna leva med, vad gäller kostnader – materiella och i människoliv – för konflikten, växer insikten både hos näringsliv och hos Israels viktigaste allierade att kostnaden är ohållbar.
Den senaste regeringschef i Israel som hade samma insikt var Yitzhak Rabin för 15 år sedan. Vi vet inte vad han förmått om han inte fallit offer för en kula i november 1995. Men vi vet att på dessa 15 förlorade år har situationen blivit värre och freden mer avlägsen.
Det är svårt att ställa något hopp till att den nuvarande regeringen drabbas av samma insikt. Men förändringen både hos näringslivet och hos den amerikanska militären är av det slag att den kommer att vara bestående. Det bäddar för att vi kommer att kunna få en israelisk regeringschef med Rabins insikter i den nära framtiden. Vi ska därför inte underskatta Första AP-fondens fredsansträngningar.

Read Full Post »

UTTALANDE

Från Stockholms läns Kristna Socialdemokrater – Broderskapsrörelsen

” Regeringen bör stå upp för riksdagens erkännande av folkmordet på armenier & andra kristna 1915”

Vi välkomnar riksdagens beslut om att erkänna folkmordet 1915, SEYFO, på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Samtidigt som vi vill ge en eloge till de av alliansens riksdagsledamöter som lät förstånd gå före partipiska, är vi ytterst förvånade över att regeringen beklagat samma beslut!

Sveriges riksdag har, liksom andra parlament, visat genom sitt erkännande av folkmordet att internationella händelser, även i dåtid är politik. Kritiken mot att erkänna det lidande som drabbat miljontals kristna 1915 har bland annat hänvisats till att det handlar om historia. Att detta skulle vara skäl nog att inte diskutera eller ta ställning till historiska händelser ställer vi oss starkt frågande till. Politik handlar om såväl framtiden som nuet liksom om gårdagens händelser!

Att statsminister Fredrik Reinfeldt beklagar detta ställningstagande är anmärkningsvärt. Det handlar om demokrati. Regeringen ska i sina utrikespolitiska relationer så klart stå bakom de folkvaldas beslut, i detta fall vår riksdag!

Vi delar glädjen med de tusentals armenier, assyrier, syrianer, keldaner och greker som nu i Sverige kan få känna en upprättelse detta illdåd. För en framgångsrik försoningsprocess är detta erkännande en viktig grundförutsättning.

Vi är glada över att Turkiets ambassadör nu återvänt till Sverige och vi skulle vilja att regeringen nu visar på en högre ambitionsnivå i frågan. Sverige har tidigare stått som värd för internationella konferenser. Vi skulle vilja se ett regeringsinitiativ i form av en konferens för att påskynda försoningsprocessen!

Antaget vid distriktsårsmötet i Vårby gårds kyrka lördagen den 27 mars 2010

För mer information

Knut W Nygaard, distriktsordförande
073-788 57 65
knut@lenet.sksf.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Stockholms  läns kristna socialdemokrater är broderskapsrörelsens störtsta distrikt. Läs mer om oss på http://www.lenet.sksf.se. Du kan också läsar mer om broderskapsrörelsen på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

Read Full Post »

UTTALANDE

Från Stockholms läns Kristna Socialdemokrater – Broderskapsrörelsen

”Orättvis debatt om de konfessionella friskolorna”

De konfessionella friskolorna kritiseras ofta i debatten och många vill förbjuda dem, eller i alla fall förbjuda att kommunala medel tillförs dessa skolor. Detta trots att de allra flesta uppfyller de krav som skolverket har.

Att vinstdrivande företag driver friskolor verkar däremot inte alls lika kontroversiellt och få är de röster som höjs mot att man ska få använda kommunala medel som sedan omsätts i vinster till privata intressenter.

Friskolor är här för att stanna och är ett komplement till den kommunala skolan, så också de konfessionella skolformerna

Det är förståeligt att föräldrar väljer att låta sina barn gå i en skola som har den värdegrund man själv har. Man vill ge sitt barn en stabil grund där det också ges möjlighet till kunskap om ens egen religion och dess traditioner och högtider.

De konfessionella är inget nytt i den svenska utbildningsfloran, under lång tid har såväl judiska skolan liksom kristna och muslimska skolor varit ett alternativ. Om skolverkets förslag oreviderat går igenom, kommer det finns ytterligare skäl att välja konfessionella skolor.

Dock är det inte problemfritt att elever delas in i olika skolmiljöer redan från början istället för att den kommunala skolan blir en mötesplats för alla. Möjligheten att redan i unga år lära sig att acceptera olikheter i social bakgrund, religion och hitta vänner från hela den mångfald som vårt samhälle bjuder är den allmänna, kommunala, skolans styrka.

Vi anser att debatten om friskolor orättvist till stor del bara fokuserat på de konfessionella friskolorna. Vi anser vidare att diskussionen om friskolorna i större utsträckningen måste fokuseras på de som drivs i rent vinstsyfte och att det ställs krav på att vinsten återinvesteras i verksamheten.

Antaget vid distriktsårsmötet i Vårby gårds kyrka lördagen den 27 mars 2010

För mer information

Knut W Nygaard, distriktsordförande
073-788 57 65
knut@lenet.sksf.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Stockholms  läns kristna socialdemokrater är broderskapsrörelsens störtsta distrikt. Läs mer om oss på http://www.lenet.sksf.se. Du kan också läsar mer om broderskapsrörelsen på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

Det kommer fortfarande att vara tillåtet att bära sjal i offentliga byggnader i Nederländernas huvudstad Haag. Frågan är hur länge, och inte bara i Haag.
Det s k Frihetspartiet, PVV, hade ställt detta förbud som ett krav för att för att ställa upp i en styrande koalition. Men alla övriga partier vägrar att acceptera ett sådant förbud, och man måste hitta en parlamentarisk lösning utan det högerextrema PVV.
Agerandet från det muslimfientliga PVV är taktiskt för att kunna ta fler röster i det nationella parlamentsvalet i början av juni.
Utvecklingen i Holland är dessvärre inte unik. Kraven på att begränsa religionsfriheten för muslimer växer i många länder. Schweiz hade för en tid sedan en folkomröstning där man beslöt förbjuda minareter. Utöver Holland, överväger Danmark, Frankrike och Österrike att införa Burka-förbud.
I vårt eget land driver Sverigedemokraterna hårt kraven på frihetsbegränsningar för muslimer. Av de etablerade partierna har främst folkpartiet utmärkt sig som muslimkritiskt, nu senast genom att få regeringen med sig på ett uppdrag till Säpo att kartlägga all islamism i Sverige.
Men också i vårt eget parti höjs röster för att det är nödvändigt att sätta gränser för religionsfriheten. Inte minst den uppmärksammade handskakningsdomen har fått många att peka på att det kan finnas en motsättning mellan religionsfriheten och kraven på jämställdhet.
Självklart kan det i vissa lägen uppstå motsättningar och målkonflikter mellan olika rättigheter. Men dessa motsättningar ska inte överdrivas och kan normalt lösas utan större bekymmer. Av framför allt två skäl är det mycket olämpligt att hantera konflikten genom att söka begränsa individens mänskliga rättigheter.
För det första är de mänskliga rättigheterna uppbyggda med stor varsamhet, ur svåra erfarenheter från inte minst Andra världskriget, och kodifierade i internationella överenskommelser och konventioner. Här handlar det fram allt om Europakonventionen om mänskliga rättigheter som idag gäller som svensk lag. Det går inte att göra inskränkningar utan att ordentligt riva i dessa system och konsekvenserna av inskränkningar kan bli långtgående.
Det är bl a av detta skäl som diskrimineringsombudsmannen Katri Linna i ett samtal vi hade nyligen beskrev islamofobin i Europa som ett av de största hoten mot vår demokrati.
För det andra bygger ofta den upplevda målkonflikten på missförstånd. En traditionell muslimsk hälsning kan självklart rymma kvinnoförakt, liksom en traditionell svensk hälsning. Kvinnoförakt har i detta sammanhang mycket lite att göra med religiositet eller ritualer.
Jag undervisar regelbundet medarbetare i regeringskansliet i den kurdiska provinsregeringen i norra Irak. I varje klass brukar det finnas minst 10 kvinnor, varav två eller tre inte vill ta mig som främmande man i hand. Det finns inget förakt i detta, utan snarare en stor respekt.
Jag har också mött unga, välutbildade och självständiga muslimska kvinnor i Sverige som inte heller vill ta mig i hand. Oavsett om detta är ett uttryck för att man håller fast vid en hemlandstradition eller något man gör för att markera sin muslimska tillhörighet i en utsatt situation, har jag ingen rätt att vara sig övertolka beteendet eller kräva att de ska göra som jag.
För 15 år sedan kom jag direkt från Bergslagen till en tjänst som talskrivare åt den svenska utrikesministern. Jag hade under lång tid svårt för den franskinspirerade kulturen med kindpussar på UD. Jag var bra på att ta i hand eller ge en ordentlig kram, men ryggade undan när kvinnliga kollegor – och ibland manliga – ville kindpussas.
Men diplomaterna tog inte illa vid sig och visade stor tolerans mot mig. Och så småningom klarade jag av att kindpussas, lite taffligt men dock. Efter att senare i livet bott några år i Geneve, så klarade jag t o m av att ta initiativ till att kindpussas.
Man måste ta seden dit man kommer säger det svenska SD och det holländska PVV, och glömmer att en stängd kultur dömer sig själv till förtvining.
Jag befarar att den svenska valrörelsen, i likhet med övriga Europa, kommer att få ökade inslag av krav på inskränkningar i religionsfrihet och individens fri- och rättigheter.
Broderskapsrörelsen var i sin ungdom pionjär i att driva religionsfrihetsfrågorna, inte minst fram till religionsfrihetslagstiftningen 1951. Vi har de senaste 15 åren haft ingående samtal i dessa frågor både med judiska, muslimska och kristna organisationer i Sverige.
Vi är förmodligen den politiska rörelse i Sverige som kan dessa frågor bäst och på djupet. I detta ligger ett stort ansvar om den politiska debatten skulle driva iväg som den gjort på många andra platser i Europa.
Jag hoppas jag har fel när det gäller islamofobin i valet. Men skulle så inte vara fallet, hoppas jag att Broderskapsrörelsen är beredd att ta detta ansvar på alla nivåer och sammanhang där det behövs.

Read Full Post »

Chairman of the Christian Social Democratic Party of Sweden Peter Weiderud and the head of the ARF Armenian Cause office Kiro Manoyan at a press conference in Friday press club. Bilden kommer från PhotoLure. Fotograf: Mkhitar Khachatryan.

Chairman of the Christian Social Democratic Party of Sweden Peter Weiderud and the head of the ARF Armenian Cause office Kiro Manoyan at a press conference in Friday press club. Bilden kommer från PhotoLure. Fotograf: Mkhitar Khachatryan.

Den senaste turen i den politiska debatten om Riksdagens politiska erkännande är Carl Bildts utspel att föra frågan till förnyad behandling i Riksdagen.

I Armeniens huvudstad Jerevan, där jag just nu befinner mig, reser detta berättigade frågor om vad Bildt menar.

Riksdagens beslut kan inte göras ogjort. Plåstret är bortrivet och kan inte sättas tillbaka. Om Riksdagen i en ny omröstning skulle komma fram till att det inte begicks något folkmord mot Armenierna 1915 skulle den politisering som Bildt kritiserat bli ännu större, och dessutom gå på tvärs med den oberoende forskningen. Det skulle få allvarliga konsekvenser för Sveriges trovärdighet vad gället folkrätt och mänskliga rättigheter.
Om Riksdagen i en ny omröstning skulle komma fram till att den inte var kompetent att fatta sitt tidigare beslut, skulle Riksdagen genera sig självt. Det må vara acceptabelt för Bildt, men knappast för Riksdagens självbild och majoriteten av ledamöterna. I ett sådant läge skulle det förmodligen vara fler än fyra borgerliga ledamöter som skulle välja att följa sitt samvete i omröstningen.

Bildts ursprungliga argument har varit att Riksdagen inte ska politisera historien, d v s passa i denna fråga. Han hade inledningsvis samma syn som sin riksdagsgrupp i sakfrågan, d v s att den historiska händelsen faller inom definitionen av folkmord. Rikdagen var enig i sakfrågan med delad i kompetensfrågan. Riksdagens majoritet kom till en annan uppfattning än regeringen i kompetensfrågan. Inte så att man ville skriva historia. Men väl att man såg anledning att politiskt förhålla sig till den forskning som faktiskt är gjord.

Det var självklart genant för Bildt och regeringen att förlora denna omröstning. Men istället för att gå vidare och konstruktivt arbeta med beslutet – vilket ytterst också ligger i Turkiets intresse i landets närmande till EU – agerar Bildt med sårad känslighet.

Först markerar han att han inte avser följa Riksdagens beslut. Därefter går han ut tillsammans med sin turkiske kollega och får det att framstå som att han förnekar historiska fakta och fördömer sin egen Riksdag (enligt Reuters rapportering). Nu tänker han sig att Riksdagen ska göra helt om så att han får sin vilja igenom.

Demokratin må ha sina brister, men det är den enda civiliserade styrelseform vi har. Carl Bildts agerande i denna fråga börjar nu ta despotiska drag.

Läs mer i bland annat följande Armeniska media: PanArmenian network, Armenian radio, Asbarez.com, News.am, Technology eXelence. Och i följande svenska media: SvDVärlden idagDagen.

Läs också tidigare inlägg i folkmordsfrågan här på Kristen Vänster.

Read Full Post »

Sveriges Kristna Socialdemokraters ordförande Peter Weiderud befinner sig just nu i Armeniens huvudstad Yerevan för konferensen “Socialist Approaches to Armenia’s Challenges: Global Perspectives and Local Realities” arrangerad av Armeniens socialistparti. Peter är inbjuden att tala idag den 25 mars under rubriken Solidarity in Globalization – Reflections on Challenges to the Swedish Model.

Sverige och Broderskapsrörelsen är just nu högaktuella i Armenien på grund av det nyligen fattade beslutet att erkänna folkmordet på Armenier, Syrianer, Assyrier och andra kristna under första världskriget. Under gårdagen hölls en presskonferens med Weiderud för fyrtiotalet journalister från Armeniens mest tongivande medier.

Läs hela Weideruds anförande här.

Read Full Post »

kronobergsdistriktets fem första aktiva

Kronobergsdistriktets fem första aktiva

Människors uppsyn och velande ögon, när de ställer frågan är du kristen? och pekar på korset du bär runt halsen, eller när de reagerar på att du just nämnt Gud i ett samtal säger mycket om den vardagliga situationen som många av oss kristna möter.

Genom att säga att du bekänner Fader, Sonen och den Heliga anden, tillskrivs du av dina medmänniskor per automatik åsikter om homosexuella, aborter och kvinnliga präster som du inte nödvändigtvis har. Kristendomen har i det svenska samhället urholkats till att vara en samling sakuppfattningar, istället för den människosyn som är grundläggande för våra kristna värderingar och som är vår drivkraft. Drivkraften som gör att vi ser sambandet mellan tro och politik, sambandet som gör att vi är kristna socialdemokrater; inte kristna och socialdemokrater.

Att tillhöra den kristna vänstern kan vara något som inte känns logiskt, vare sig för de som politiskt står till vänster, eller för de som bekänner sig som kristna. Vi väljer dock att vägledas av Jesu ord i Matteusevangeliet: Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig. Orden vill vi se omsatta i politisk handling, där alla människor har ett gemensamt ansvar för att detta uppfylls. Vi ska bära varandras bördor, men också dela varandras glädje och framgångar. Därför behövs ett starkt välfärdssamhälle som bärs upp av oss tillsammans då välfärden är ett kontrakt mellan människor om både rättigheter och skyldigheter. Att vi alla har ett gemensamt ansvarstagande och omtanke om varandra där vi alla ger efter förmåga och tar emot efter behov.

Både vår kristna tro och politiska övertygelse grundar sig i att vi tillsammans har ett ansvar för varandra. Ansvaret blir som starkast när vi är som svagast. När vi hamnar i utsatta lägen behöver människor varandra – då behöver vi kollektivet. Utsattheten finns kvar i form av trångboddhet, otillgänglighet, ensamhet, hemlöshet eller arbetslöshet, och måste bekämpas. När den borgerliga regeringen monterar ner trygghetssystemen drabbas de av oss som står längst från arbetsmarknaden. De av oss som behöver lång rehabilitering eller som lever med en sjukdom. Det är inte bara vår ekonomiska och sociala trygghet som måste värnas, utan även vår mänskliga värdighet. Denna värdighet verkar regeringen ha glömt bort i sin hetsjakt på sjuka, arbetslösa och utsatta människor.

Oavsett vad varje människa har gått igenom, oavsett vad hon själv gjort sig skyldig till, har hon rätt till ständigt nya chanser och till ett värdigt liv. Vår uppgift är att ta ansvar för att skapa politiska och samhälleliga förutsättningar för denna upprättelse och här utgör vår tro en inspiration till politisk handling. Vår tro på Gud är en kraft för radikal samhällsomvandling där den övertygar oss om att människan är en gemenskapsvarelse, att varje människa ofrånkomligen är beroende av andra människor. Och även om dagens samhälle blir alltmer individualiserat, måste denna individualisering kombineras med gemenskap. Individualiseringen får inte ta formen av egoism och isolering, där människor ställs mot varandra på arbetsmarknaden, utan istället ska den bli ett uttryck för mänsklig frigörelse och lösgörande av människans skaparkraft.

Att vara kristen är så mycket mer än ett par sakfrågor. Att vara socialdemokrat är så mycket mer än att vara emot RUT-avdraget. Ofta tycks vi glömma bort vad det egentligen handlar om i vimlet av sakfrågedebatter såväl inom kyrkan, som i politiska debatter mellan Reinfeldt och Sahlin. I grund och botten handlar det för såväl kristna som socialdemokrater om tron på den utsatta människans rätt till ett bättre liv. Denna tro blir omsatt till verklighet när samhället präglas av solidaritet, frihet och jämlikhet.

Maj-Inger Augustsson
Henrik Dahlén
Jesper Eneroth
Sara Fransson
Martin Winberg

Kristna Socialdemokrater från det nyligen återuppstartade Broderskapsdistriktet i Kronoberg
Artikeln har även publicerats i Smålandsposten.

Read Full Post »

Armenier under första världskriget

Armenier under första världskriget

Idag skriver jag på Aftonbladet debatt om varför vi i Broderskapsrörelsen tycker att det var rätt att kalla massakrerna på armenier och andra kristna minoriteter under första världskriget för folkmord.

De starka turkiska reaktionerna på riksdagens beslut att politiskt erkänna folkmordet mot armenier var väntade. Mer anmärkningsvärt är att vår statsminister och vår utrikesminister beklagar beslutet och tänker obstruera. I helgen valde Carl Bildt att tillsammans med sin turkiske kollega Ahmet Davutoglu att fördöma riksdagens beslut. Det riskerar att låsa och förvirra denna svåra fråga ytterligare.

Detta handlar inte om ta ställning för turkisk eller armenisk historieskrivning, utan om att en klok politik för folkrätt och mänskliga rättigheter måste bygga på en trovärdig bild av gårdagen.

Broderskapsrörelsens kongress beslutade i juli 2009 att verka för ett politiskt erkännande av det armeniska folkmordet. Beslutet var enhälligt. Med hjälp av historisk och folkrättslig expertis gjorde vi en ordentlig analys av de argument som anförts mot ett erkännande. Så formades argument som senare fick S-kongressen att fatta samma beslut som vi.

Ett argument är att det saknas forskning och att historiker har olika uppfattningar om massakern ska betraktas som folkmord enligt folkmordskonventionen från 1948. Material har förstörts. Det finns turkiska forskare som har en annan uppfattning i definitionsfrågan. Men det samlade källmaterialet är överväldigande och bilden hos oberoende forskare, inklusive några modiga turkiska forskare, är tillräckligt entydig.

Ett annat argument är att folkmordsdefinitionen inte kan användas för massakrer före 1948. Haagdomstolen kan inte tillämpa konventionen retroaktivt. Men det begränsar inte politiska församlingars erkännande. Riksdagen ser Förintelsen som folkmord och kallar slaveriet vid dess rätta namn även för tiden innan det förbjöds.

Ett tredje argument är att det är FN, domstolar eller historiker som ska avgöra dessa frågor, inte politiker. Detta är ett svepskäl. En strikt juridisk hantering är omöjlig men det historiska materialet är omfattande och det är det riksdagens beslut tagit ställning till.

Ett fjärde argument är att det är Turkiet och Armenien som ska hantera detta. Det är viktigt, men räcker inte. Folkrätt och mänskliga rättigheter är alla länders ansvar. Dessutom fanns inte dessa länder när folkmordet begicks. Armenier och andra kristna överlevande flydde och finns nu över hela världen.

Ett femte argument är tajming. Reinfeldt har en poäng att det var bättre tajming för fyra år sedan, när han förordade ett erkännande. Nu kommer beslutet i en trevande försoningsprocess och i ett känsligt läge, som blir värre ju längre man väntar. De drabbade har väntat i 95 år och denna frustration är en grogrund till motsättningar i bostadsområden också i vårt land.

Mest avgörande för riksdagens tvekan och regeringens agerande är dock Turkiets ilska. För att hantera det argumentet behöver man nämligen söka en balans mellan folkrätt och maktpolitiska realiteter. Det är ingen slump att det blev en tydlig höger-vänster-uppdelning i riksdagen, eftersom folkrätten har en större tyngd i vänsterut. De borgerliga partierna har inget emot folkrätten, men om priset blir för högt faller man lätt undan för maktpolitiken.

Det maktpolitiska argumentet är logiskt, men nu har riksdagen fattat sitt beslut. När plåstret är rivet finns det inga skäl att sätta dit det igen. Genom att göra gemensam sak med Turkiets regering riskerar den svenska regeringen nu istället att hamna i folkmordsförnekelse.

Det vore mer intelligent att söka en politik framåt. Vi som vill se Turkiet som medlemmar i EU har ett ansvar att hjälpa landet reda ut denna mörka del av sin förhistoria.

Omedelbart efter folkmordet fanns en turkisk rättsprocess. Men när det moderna Turkiet bildades lades en filt över frågan och det är fortfarande straffbart att tala om folkmordet mot armenierna. De intellektuella som trotsar förbudet behöver internationellt stöd. En förändrad hållning skulle ge Turkiet en starkare position i EU och ta bort islamofobiska argument som försvårar turkiskt EU-medlemskap.

Dagens turkar är inte ansvariga för 100 år gamla övergrepp, av samma skäl som vi inte håller dagens tyskar ansvariga för övergreppen under Andra världskriget. Men att söka och berätta sanningen är avgörande för att försoningsprocesser ska kunna verka, människor ska kunna resa sig ur sina trauman och för att vi kollektivt ska kunna ta ansvar för att undvika folkmord i framtiden.

Även Hans Hoff (S) skriver om frågan i artikeln ”Reinfeldt vänder kappan efter vinden”. Gustav Blix (M) svarar att han tycker att forskare och jurister ska bedöma om det är folkmord, och därför var det fel av riksdagen att fatta beslut om erkännande.

Andra om folkmordet: Dagen, SvD, DNScaber Nestor.

Läs också:
Turkar lämnar S i protest
Reinfeldt beklagar folkmordsbeslutet
Turkiska protester slår ekonomiskt
Reinfeldt var för ett erkännande
Turkiets regering vill skjuta upp affärsmöten
Ola Larsmo: ”Massakern på armenier angår alla”
Rätt tänkt, fel metod
Historieskrivning: Skomakare, bliv vid din läst
Ett olyckligt beslut
Carl Bildt: Politisering av historien skadar försoning

Read Full Post »

Riksdagens beslut att med en rösts övervikt rösta för ett politiskt erkännande av folkmordet mot armenier och andra kristna 1915 var ett uppenbart nederlag för Carl Bildt. Hans hantering av frågan dagen efter beslutet gör också att frågan och problemet kommer att växa för honom och regeringen.

Regeringen och Carl Bildt hade satsat mycket prestige och låtit partipiskorna vina hårt för att få alla borgeliga ledamöter med på att inte erkänna. Borgeliga motionärer fick ändra sig eller tvingades till utkvittning. Vid utskottbehandlingen har såväl centern som folkpartiet och kristdemokraterna i särskilda yttranden pekat på att de egentligen skulle vilja erkänna, men att överenskommelsen inom alliansen denna gång fått väga tyngre än den egentliga uppfattningen. Ändå sprack det upp, genom att fyra enskilda ledamöter bytte sida och röstade med oppositionen.

Efter beslutet har Carl Bildt valt att sårat beklaga riksdagens beslut. Han har påpekat att han ämnar obstruera mot beslutet. Han har också sagt att han inte svarar på frågan om det som hände vid det Ottomanska rikets sönderfall var ett folkmord eller inte. Detta är idag en mycket anmärkningsvärd hållning. Få oberoende forskare, folkräöttsexperter eller politiker svävar idag på målet i sakfrågan. Sedan finns det lite olika uppfatnningar hur man bäst driver frågan politiskt.

Sveriges Riksdag har med sitt historiska beslut gått in i den växande grupp av länder och parlament som valt att ge Folkmordet 1915 ett politiskt erkännande. Efter att, i olika sammanhang och under många år slitit med frågan, kom jag för några år sedan till ståndpunkten att ett sådant erkännande var viktigt och nödvändigt. För oss som i en framtid vill se Turkiet som medlem i den Europeiska Unionen är det viktigt att på olika sätt hjälpa inte minst de intellektuella i Turkiet som för en svår och viktig kamp för att Turkiet ska komma tillrätta med dessa mörka delar i sin historia. Om inte detta sker kommer Turkiet att fortsätta vara försvagat i sin relation till EU och forsätta att ge motståndarna mot Turkiets medlemskap argument.

Därför vore det en klokare strategi för Carl Bildt att nu jobba med Riksdagens beslut istället för mot det.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 323 andra följare