Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2010

Lästips i påsktider

Nu har den bok vi varit med att ta fram tillsammans med Kristna Freds och Svenska freds fått sin första recension. Köp boken för bara 120 kr inklusive frakt på vår hemsida!

Läs i Fokus om partierna och konstnärerna där Ulf Bjereld uttalar sig, och här finns en mycket intressant artikel (på engelska) om att Israel inte längre kan blunda för det som i artikeln kallas ”den första förintelsen”. Där Robert Fisk intervjuar en Kevork Hintlian, Armenier i Jerusalem som Broderskapsrörelsen haft mycket kontakt med.

Läs också Martin Andersson, medlem i Broderskapsrörelsens internationella arbetsgrupp på UNT debatt och en artikel om att Peter är i Armenien och en om Stockholmsdistriktets uttalande om konfessionella och vinstdrivande friskolor, båda i Världen idag.

Slutligen vill jag tipsa om en intressant debattväxling mellan kristna politiker på varsin sida i blockpolitiken, i Småländska Finnveden. Här skriver Stefan Ottosson (KD) ”Kristen täckmantel som lockbete!”, Här svarar Thomas Strand, kristen riksdagsledamot (S) från Vaggeryd och här svarar Lars Erik Joakimson, ordförande i den lokala Broderskapsgruppen.

Read Full Post »

Första AP-fonden har beslutat att på etiska grunder avbryta de investeringar man haft i israeliska företaget Elbit, specialiserat på försvarselektronik.
Elbit har byggt och driver ett övervakningssystem som används vid den mur som Israel byggt i strid med folkrätten på palestinskt område, och som försvårar vardagen för de flesta palestinier.
I ett läge när både Sverige och EU anser att muren är ett brott mot folkrätten har AP-fondens etiska råd rekommenderat att fonden lämnar alla sina investeringar, eftersom företaget bryter mot grundläggande konventioner och normer. Norska oljefonden har tidigare fattat ett liknande beslut.
Detta är en ny utveckling i den arab-israeliska konflikten. Att näringslivet börjar se villkorslöst samarbete med Israel som en kostnad, öppnar för ny dynamik i den sedan länge låsta konflikten. Här finns likheter med den utveckling vi hade i Sydafrika för 20 år sedan, där näringslivets realism blev en avgörande insikt hos många att apartheidsystemet inte var hållbart, ens för de kortsiktiga vinnarna.
En annan, och liknande, utveckling är de frostiga relationerna mellan Israel och USA, efter att Israels regering förödmjukade den amerikanska vice presidenten genom att annonsera nya bosättningar i Jerusalem i samband med hans besök.
De amerikanska reaktionerna är något mer än enough is enough. Även bland amerikansk militär finns en växande insikt om att den arab-israeliska konflikten måste få en lösning, eftersom den bidrar till hat och hot mot amerikanska soldater både i Afghanistan och Irak.
Även om Israels regering tror sig ha hittat en balans man anser sig kunna leva med, vad gäller kostnader – materiella och i människoliv – för konflikten, växer insikten både hos näringsliv och hos Israels viktigaste allierade att kostnaden är ohållbar.
Den senaste regeringschef i Israel som hade samma insikt var Yitzhak Rabin för 15 år sedan. Vi vet inte vad han förmått om han inte fallit offer för en kula i november 1995. Men vi vet att på dessa 15 förlorade år har situationen blivit värre och freden mer avlägsen.
Det är svårt att ställa något hopp till att den nuvarande regeringen drabbas av samma insikt. Men förändringen både hos näringslivet och hos den amerikanska militären är av det slag att den kommer att vara bestående. Det bäddar för att vi kommer att kunna få en israelisk regeringschef med Rabins insikter i den nära framtiden. Vi ska därför inte underskatta Första AP-fondens fredsansträngningar.

Read Full Post »

UTTALANDE

Från Stockholms läns Kristna Socialdemokrater – Broderskapsrörelsen

” Regeringen bör stå upp för riksdagens erkännande av folkmordet på armenier & andra kristna 1915”

Vi välkomnar riksdagens beslut om att erkänna folkmordet 1915, SEYFO, på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Samtidigt som vi vill ge en eloge till de av alliansens riksdagsledamöter som lät förstånd gå före partipiska, är vi ytterst förvånade över att regeringen beklagat samma beslut!

Sveriges riksdag har, liksom andra parlament, visat genom sitt erkännande av folkmordet att internationella händelser, även i dåtid är politik. Kritiken mot att erkänna det lidande som drabbat miljontals kristna 1915 har bland annat hänvisats till att det handlar om historia. Att detta skulle vara skäl nog att inte diskutera eller ta ställning till historiska händelser ställer vi oss starkt frågande till. Politik handlar om såväl framtiden som nuet liksom om gårdagens händelser!

Att statsminister Fredrik Reinfeldt beklagar detta ställningstagande är anmärkningsvärt. Det handlar om demokrati. Regeringen ska i sina utrikespolitiska relationer så klart stå bakom de folkvaldas beslut, i detta fall vår riksdag!

Vi delar glädjen med de tusentals armenier, assyrier, syrianer, keldaner och greker som nu i Sverige kan få känna en upprättelse detta illdåd. För en framgångsrik försoningsprocess är detta erkännande en viktig grundförutsättning.

Vi är glada över att Turkiets ambassadör nu återvänt till Sverige och vi skulle vilja att regeringen nu visar på en högre ambitionsnivå i frågan. Sverige har tidigare stått som värd för internationella konferenser. Vi skulle vilja se ett regeringsinitiativ i form av en konferens för att påskynda försoningsprocessen!

Antaget vid distriktsårsmötet i Vårby gårds kyrka lördagen den 27 mars 2010

För mer information

Knut W Nygaard, distriktsordförande
073-788 57 65
knut@lenet.sksf.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Stockholms  läns kristna socialdemokrater är broderskapsrörelsens störtsta distrikt. Läs mer om oss på http://www.lenet.sksf.se. Du kan också läsar mer om broderskapsrörelsen på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

Read Full Post »

UTTALANDE

Från Stockholms läns Kristna Socialdemokrater – Broderskapsrörelsen

”Orättvis debatt om de konfessionella friskolorna”

De konfessionella friskolorna kritiseras ofta i debatten och många vill förbjuda dem, eller i alla fall förbjuda att kommunala medel tillförs dessa skolor. Detta trots att de allra flesta uppfyller de krav som skolverket har.

Att vinstdrivande företag driver friskolor verkar däremot inte alls lika kontroversiellt och få är de röster som höjs mot att man ska få använda kommunala medel som sedan omsätts i vinster till privata intressenter.

Friskolor är här för att stanna och är ett komplement till den kommunala skolan, så också de konfessionella skolformerna

Det är förståeligt att föräldrar väljer att låta sina barn gå i en skola som har den värdegrund man själv har. Man vill ge sitt barn en stabil grund där det också ges möjlighet till kunskap om ens egen religion och dess traditioner och högtider.

De konfessionella är inget nytt i den svenska utbildningsfloran, under lång tid har såväl judiska skolan liksom kristna och muslimska skolor varit ett alternativ. Om skolverkets förslag oreviderat går igenom, kommer det finns ytterligare skäl att välja konfessionella skolor.

Dock är det inte problemfritt att elever delas in i olika skolmiljöer redan från början istället för att den kommunala skolan blir en mötesplats för alla. Möjligheten att redan i unga år lära sig att acceptera olikheter i social bakgrund, religion och hitta vänner från hela den mångfald som vårt samhälle bjuder är den allmänna, kommunala, skolans styrka.

Vi anser att debatten om friskolor orättvist till stor del bara fokuserat på de konfessionella friskolorna. Vi anser vidare att diskussionen om friskolorna i större utsträckningen måste fokuseras på de som drivs i rent vinstsyfte och att det ställs krav på att vinsten återinvesteras i verksamheten.

Antaget vid distriktsårsmötet i Vårby gårds kyrka lördagen den 27 mars 2010

För mer information

Knut W Nygaard, distriktsordförande
073-788 57 65
knut@lenet.sksf.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Stockholms  läns kristna socialdemokrater är broderskapsrörelsens störtsta distrikt. Läs mer om oss på http://www.lenet.sksf.se. Du kan också läsar mer om broderskapsrörelsen på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

Det kommer fortfarande att vara tillåtet att bära sjal i offentliga byggnader i Nederländernas huvudstad Haag. Frågan är hur länge, och inte bara i Haag.
Det s k Frihetspartiet, PVV, hade ställt detta förbud som ett krav för att för att ställa upp i en styrande koalition. Men alla övriga partier vägrar att acceptera ett sådant förbud, och man måste hitta en parlamentarisk lösning utan det högerextrema PVV.
Agerandet från det muslimfientliga PVV är taktiskt för att kunna ta fler röster i det nationella parlamentsvalet i början av juni.
Utvecklingen i Holland är dessvärre inte unik. Kraven på att begränsa religionsfriheten för muslimer växer i många länder. Schweiz hade för en tid sedan en folkomröstning där man beslöt förbjuda minareter. Utöver Holland, överväger Danmark, Frankrike och Österrike att införa Burka-förbud.
I vårt eget land driver Sverigedemokraterna hårt kraven på frihetsbegränsningar för muslimer. Av de etablerade partierna har främst folkpartiet utmärkt sig som muslimkritiskt, nu senast genom att få regeringen med sig på ett uppdrag till Säpo att kartlägga all islamism i Sverige.
Men också i vårt eget parti höjs röster för att det är nödvändigt att sätta gränser för religionsfriheten. Inte minst den uppmärksammade handskakningsdomen har fått många att peka på att det kan finnas en motsättning mellan religionsfriheten och kraven på jämställdhet.
Självklart kan det i vissa lägen uppstå motsättningar och målkonflikter mellan olika rättigheter. Men dessa motsättningar ska inte överdrivas och kan normalt lösas utan större bekymmer. Av framför allt två skäl är det mycket olämpligt att hantera konflikten genom att söka begränsa individens mänskliga rättigheter.
För det första är de mänskliga rättigheterna uppbyggda med stor varsamhet, ur svåra erfarenheter från inte minst Andra världskriget, och kodifierade i internationella överenskommelser och konventioner. Här handlar det fram allt om Europakonventionen om mänskliga rättigheter som idag gäller som svensk lag. Det går inte att göra inskränkningar utan att ordentligt riva i dessa system och konsekvenserna av inskränkningar kan bli långtgående.
Det är bl a av detta skäl som diskrimineringsombudsmannen Katri Linna i ett samtal vi hade nyligen beskrev islamofobin i Europa som ett av de största hoten mot vår demokrati.
För det andra bygger ofta den upplevda målkonflikten på missförstånd. En traditionell muslimsk hälsning kan självklart rymma kvinnoförakt, liksom en traditionell svensk hälsning. Kvinnoförakt har i detta sammanhang mycket lite att göra med religiositet eller ritualer.
Jag undervisar regelbundet medarbetare i regeringskansliet i den kurdiska provinsregeringen i norra Irak. I varje klass brukar det finnas minst 10 kvinnor, varav två eller tre inte vill ta mig som främmande man i hand. Det finns inget förakt i detta, utan snarare en stor respekt.
Jag har också mött unga, välutbildade och självständiga muslimska kvinnor i Sverige som inte heller vill ta mig i hand. Oavsett om detta är ett uttryck för att man håller fast vid en hemlandstradition eller något man gör för att markera sin muslimska tillhörighet i en utsatt situation, har jag ingen rätt att vara sig övertolka beteendet eller kräva att de ska göra som jag.
För 15 år sedan kom jag direkt från Bergslagen till en tjänst som talskrivare åt den svenska utrikesministern. Jag hade under lång tid svårt för den franskinspirerade kulturen med kindpussar på UD. Jag var bra på att ta i hand eller ge en ordentlig kram, men ryggade undan när kvinnliga kollegor – och ibland manliga – ville kindpussas.
Men diplomaterna tog inte illa vid sig och visade stor tolerans mot mig. Och så småningom klarade jag av att kindpussas, lite taffligt men dock. Efter att senare i livet bott några år i Geneve, så klarade jag t o m av att ta initiativ till att kindpussas.
Man måste ta seden dit man kommer säger det svenska SD och det holländska PVV, och glömmer att en stängd kultur dömer sig själv till förtvining.
Jag befarar att den svenska valrörelsen, i likhet med övriga Europa, kommer att få ökade inslag av krav på inskränkningar i religionsfrihet och individens fri- och rättigheter.
Broderskapsrörelsen var i sin ungdom pionjär i att driva religionsfrihetsfrågorna, inte minst fram till religionsfrihetslagstiftningen 1951. Vi har de senaste 15 åren haft ingående samtal i dessa frågor både med judiska, muslimska och kristna organisationer i Sverige.
Vi är förmodligen den politiska rörelse i Sverige som kan dessa frågor bäst och på djupet. I detta ligger ett stort ansvar om den politiska debatten skulle driva iväg som den gjort på många andra platser i Europa.
Jag hoppas jag har fel när det gäller islamofobin i valet. Men skulle så inte vara fallet, hoppas jag att Broderskapsrörelsen är beredd att ta detta ansvar på alla nivåer och sammanhang där det behövs.

Read Full Post »

Chairman of the Christian Social Democratic Party of Sweden Peter Weiderud and the head of the ARF Armenian Cause office Kiro Manoyan at a press conference in Friday press club. Bilden kommer från PhotoLure. Fotograf: Mkhitar Khachatryan.

Chairman of the Christian Social Democratic Party of Sweden Peter Weiderud and the head of the ARF Armenian Cause office Kiro Manoyan at a press conference in Friday press club. Bilden kommer från PhotoLure. Fotograf: Mkhitar Khachatryan.

Den senaste turen i den politiska debatten om Riksdagens politiska erkännande är Carl Bildts utspel att föra frågan till förnyad behandling i Riksdagen.

I Armeniens huvudstad Jerevan, där jag just nu befinner mig, reser detta berättigade frågor om vad Bildt menar.

Riksdagens beslut kan inte göras ogjort. Plåstret är bortrivet och kan inte sättas tillbaka. Om Riksdagen i en ny omröstning skulle komma fram till att det inte begicks något folkmord mot Armenierna 1915 skulle den politisering som Bildt kritiserat bli ännu större, och dessutom gå på tvärs med den oberoende forskningen. Det skulle få allvarliga konsekvenser för Sveriges trovärdighet vad gället folkrätt och mänskliga rättigheter.
Om Riksdagen i en ny omröstning skulle komma fram till att den inte var kompetent att fatta sitt tidigare beslut, skulle Riksdagen genera sig självt. Det må vara acceptabelt för Bildt, men knappast för Riksdagens självbild och majoriteten av ledamöterna. I ett sådant läge skulle det förmodligen vara fler än fyra borgerliga ledamöter som skulle välja att följa sitt samvete i omröstningen.

Bildts ursprungliga argument har varit att Riksdagen inte ska politisera historien, d v s passa i denna fråga. Han hade inledningsvis samma syn som sin riksdagsgrupp i sakfrågan, d v s att den historiska händelsen faller inom definitionen av folkmord. Rikdagen var enig i sakfrågan med delad i kompetensfrågan. Riksdagens majoritet kom till en annan uppfattning än regeringen i kompetensfrågan. Inte så att man ville skriva historia. Men väl att man såg anledning att politiskt förhålla sig till den forskning som faktiskt är gjord.

Det var självklart genant för Bildt och regeringen att förlora denna omröstning. Men istället för att gå vidare och konstruktivt arbeta med beslutet – vilket ytterst också ligger i Turkiets intresse i landets närmande till EU – agerar Bildt med sårad känslighet.

Först markerar han att han inte avser följa Riksdagens beslut. Därefter går han ut tillsammans med sin turkiske kollega och får det att framstå som att han förnekar historiska fakta och fördömer sin egen Riksdag (enligt Reuters rapportering). Nu tänker han sig att Riksdagen ska göra helt om så att han får sin vilja igenom.

Demokratin må ha sina brister, men det är den enda civiliserade styrelseform vi har. Carl Bildts agerande i denna fråga börjar nu ta despotiska drag.

Läs mer i bland annat följande Armeniska media: PanArmenian network, Armenian radio, Asbarez.com, News.am, Technology eXelence. Och i följande svenska media: SvDVärlden idagDagen.

Läs också tidigare inlägg i folkmordsfrågan här på Kristen Vänster.

Read Full Post »

Sveriges Kristna Socialdemokraters ordförande Peter Weiderud befinner sig just nu i Armeniens huvudstad Yerevan för konferensen “Socialist Approaches to Armenia’s Challenges: Global Perspectives and Local Realities” arrangerad av Armeniens socialistparti. Peter är inbjuden att tala idag den 25 mars under rubriken Solidarity in Globalization – Reflections on Challenges to the Swedish Model.

Sverige och Broderskapsrörelsen är just nu högaktuella i Armenien på grund av det nyligen fattade beslutet att erkänna folkmordet på Armenier, Syrianer, Assyrier och andra kristna under första världskriget. Under gårdagen hölls en presskonferens med Weiderud för fyrtiotalet journalister från Armeniens mest tongivande medier.

Läs hela Weideruds anförande här.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare