Det är namnet på en stor frikyrklig konferens, möjligen historisk, som äger rum i Örebro i helgen. Hemsidan har du här. De som träffas i Örebro är Svenska Missionskyrkan (60 000 medlemmar), Svenska Baptistsamfundet (17 000) och Metodistkyrkan (5 000). Där är också ungdomsförbunden som gått samman i federationen equmenia. Konferensen är ekumenisk, och organisationerna strävar efter att gå samman i en kyrka. Sveriges Kristna Socialdemokrater är på plats och Anna Ardin deltar i en debatt under torsdagen och pratar med folk genom ungdomsnätverket Ung Kristen Vänster.
Titeln på konferensen är mycket angelägen. För några år sedan var en liknande konferens i Göteborg och jag fick förmånen att träffa Shane Claiborne som var inbjuden till konferensen. Under ett tal hänvisade han till en amerikansk studie som gjorts om synen på kristna. Kristna uppfattades som 1) anti-gay, 2) dömande och 3) hycklande. Så här skriver han i ett brev:
At one point Gandhi was asked if he was a Christian, and he said, essentially, ”I sure love Jesus, but the Christians seem so unlike their Christ.” A recent study showed that the top three perceptions of Christians in the U. S. among young non-Christians are that Christians are 1) antigay, 2) judgmental, and 3) hypocritical. So what we have here is a bit of an image crisis, and much of that reputation is well deserved. That’s the ugly stuff. And that’s why I begin by saying that I’m sorry.
Hans huvudbudskap som jag fortfarande minns tydligt, trots att jag inte läst nån av hans böcker. Istället för att det ska förklaras, borde det märkas och synas på människan att man är kristen genom att man visar kärlek och solidaritet till sina medmänniskor. Evangeliet är ganska praktiskt och kräver inte alltid teologiska resonemang. Det kräver handling.
Jag hoppas den andan lever vidare i equmenia, nu när modersamfunden ändå kommer att diskutera vigselrätt, homovigslar och äktenskap i timmar. (Läs för övrigt missionsförbundaren Ulf Carmesunds kloka inlägg i frågan här) För alla som samlas i Örebro i helgen har viktiga uppgifter att göra och de har en väldig potential att påverka. Viljan att förbättra världen och engagemanget för tredje världen är oerhört stark bland medlemmarna och får konkreta resultat. Ofta genom den skarpa biståndsorganisationen Diakonia.
Jag hoppas att de frågorna ska växa sig starkare och prägla framtidens diskussioner i frikyrkorna. På det sättet skulle de kunna utgöra ett hoppets tecken, som teologen Yoder uttrycker det. Ett exempel på hur man kan leva. Jesu bergspredikan och predikan om Guds rike är kraftfulla uppmaningar som får praktiska konsekvenser. Jag hoppas det är den utmaningen som de vill anta.
Simon Wessbo
ung kristen vänster
