Krigets första offer är sanningen

I helgen arrangerade vi ett mycket spännande och välbesökt seminarium med
Wikileaks grundare Julian Assange. Nedan följer en svensk översättning av min inledning på seminariet:

”Krigets första offer är sanningen”. Det var titeln på en bok som utgavs 1977 av
den berömde krigskorrespondenten Philip Knightley. Den boken täckte krigen från Krimkriget i mitten av 1800-talet till Vietnamkriget och han diskuterade svårigheterna med men också betydelsen av en korrekt rapportering.

Stater har alltid ett intresse av att kontrollera information, i synnerhet i
krig. Det är nödvändigt att inte låta motståndaren få veta alla fakta och det kan också vara viktigt att inte låta det egna folket känna till alla fakta.
Detta formulerades mycket träffande redan av Immanuel Kant i hans verk ”Om evig
fred”. Han skrev: ”…om medborgarnas samtycke alltid krävs för att besluta
huruvida det ska bli krig eller ej … är inget mer naturligt än att de ska bli motvilliga att inlåta sig på ett så icke önskvärt företag, ty genom att
dekretera det skulle de nödvändigtvis besluta att åsamka sig själva alla krigets fasor”.
Det är också viktigt att beslutsfattarna har hela sanningen, om vi exempelvis
ser på det krig som inleddes i mars 2003 mot Irak och FN:s säkerhetsråds roll inför det USA-ledda angreppet.
Så sanningen är väsentlig för att hävda sanningen och hävda folkrätten.
Oberoende media och oberoende korrespondenter är mycket viktiga. Emellertid har medias roll efter Philip Knightleys bok 1977 blivit mycket mer komplex.
Medielandskapet har förändrats liksom staternas beteende. Även själva kriget har ändrats.

Om vi går tillbaka till Operation ”Desert Storm” som startade 17 januari 1991 så
var det första gången CNN var närvarande och vi övergick till rapportering i
realtid. CNN var på plats i Bagdad med en kamera på ett hotelltak och över hela
världen kunde man följa vad som pågick. Men inte ens CNN visste exakt vad det var de sände. Omedelbarheten blev viktigare än innehållet.
Stater har också lärt sig att kontrollera media på sitt eget sätt genom att inte
tillåta journalister att delta i krig och genom att använda så kallade inbäddade journalister. Vår organisation var en av dem som deltog i projektet ”Ship to
Gaza” för några månader sedan och vi insåg då att vi inte ens kunde kontakta vår
egen representant Ulf Carmesund under de fyrtioåtta timmar då alla, även media var utestängda i syfte att kontrollera de första dygnen. Och i dagens automatiserade krig möter krigskorrespondenter mycket svårare och farligare arbetsbetingelser.
Broderskapsrörelsen är en politisk organisation och har en stark historia av
engagemang i internationella frågor och frågor om krig och fred. Eftersom vi har en stark tro på folkrätten som det enda anständiga sättet att lösa problem
mellan stater och hävda mänskliga rättigheter liksom en stark tro på demokratin
som det enda anständiga sättet att lösa relationer mellan människor inom en stat
inser vi betydelsen av att tillhandahålla den bästa möjliga information och även alternativ information i krig och om krig.
Wikileaks kan på så sätt betraktas som en reaktion på de växande svårigheterna
för krigskorrespondenter och oberoende media i krigstider. Det är ett sätt att använda ny teknologi och ge media och det civila samhället tillgång till information som de normalt inte skulle ha tillgång till.

Wikileaks är naturligtvis kontroversiellt eftersom det ändrar maktbalansen och det framkallar också nya etiska dilemman, vad man ska och inte ska publicera. Vi är mycket glada att Julian Assange antog vår inbjudan att komma till Stockholm idag och framträda på detta seminarium och diskutera alla dessa
kritiska frågor med media, politiker och företrädare för det civila samhället i Sverige

About these ads