I de flesta av västeuropas länder finns idag högerextrema och främlingsfientliga partier. I flertalet länder har det också lett till att de etablerade partierna, framför allt på högerkanten, anpassat sig till en aggressiv och främlingsfientlig politik. Så är situationen i Danmark, Holland, Belgien, Frankrike och Schweiz för att nämna några uppenbara exempel och som lett till slöjförbud, minaretförbud, massavvisningar eller hårdare asylregler.
Tyskland är ett av de få länder som ännu inte har ett främlingsfientligt högerextremt parti i förbundsdagen. Till del har detta med Tysklands historia att göra. Men Angela Merkels aggressiva utspel mot mångkulturalismen, invandringen och muslimer vid det tal hon höll i helgen för CDU-ungdomar visar att högerextrema åsikter kan gro även utan rasistiska partiers närvaro i parlamentet.
Merkels utspel var förmodligen en populistisk reaktion på ett uttalande i motsatt riktning som den tyske förbundspresidenten gjorde nyligen där han slog fast att islam är en tysk religion, vilket möttes med stor respekt och värme bland Tyskland alla muslimer. Men det skapade en del konvulsioner i Merkels konservativa kristdemokratiska led, vilket bidrog till hennes anmärkningsvärda utspel.
Merkels utspel ställer oss svenska socialdemokrater inför två omedelbara utmaningar. Den ena är att kraftigt öka ansträngningarna på Europanivå att få till en genomtänkt europeisk socialdemokratisk tolerant integrationspolitik. I många länder har socialdemokratin hittills undvikit att bli anfrätt av invandringsfientliga strömningar. I andra, som t ex Danmark, har man ryckts med. Men det saknas alltjämt en stark, genomtänkt och hållbar politik för att möta utmaningarna i det mångkulturella Europa. Den andra utmaningen handlar om vårt eget land. Kommer också vårt politiska landskap att drivas i främlingsfientlig riktning med Sverigedemokraterna i Riksdagen? Det finns goda förutsättningar för att kunna stå emot, men det kräver mod, en genomtänkt politik och förmåga till konstruktivt samarbete över blockgränserna.
Bytet av migrationsminister från Nyamko Sabuni till Erik Ullenhag har ökat förutsättningarna för blocköverskridande lösningar, att kunna rida spärr mot högerpopulismen och att skapa en hållbar integrationspolitik. Men det kräver att vi socialdemokrater tar dessa frågor på mycket större allvar än vi hittills gjort. Det innebär inte kravlöshet eller att blunda för de problem som följer i spåren av ett förändrat samhälle. Men det kräver en helt annan utgångspunkt, tvärtemot Merkels som talar om oss kristna tyskar och dem, muslimska invandrare. Utgångspunkten för en sådan politik måste vara den klassiskt socialdemokratiska
– strävan att bygga samhället nerifrån och upp. Det kräver insikten att här är inte svensk eller turk, kristen eller muslim, mörk eller ljus.
Om vi socialdemokrater erövrar förmågan att också se de nya svenskarna som oss, stärks förutsättningarna för att få integrationspolitiken på plats. Det skulle leda till nya och spännande politiska prioriteringar. Dessutom blir kravet ”Rör inte min kompis” trovärdigt.
Peter Weiderud, Förbundsordförande
