Apropå Daniel Suhonens artikel på Aftonbladet kultur. Bör staten vara sekulär? Ja! Bör religiösa människor och grupper lägga sig i politiken? Ja! Kommer det alltid bli bra? Nej! Precis som det finns många olika partier och på det många olika uppfattningar inom varje parti så är det likadant med religion. Det är skillnad på amerikansk kristen höger och Svenska kyrkans diakoner som slår larm om effekterna av regeringens orättvisa utförsäkringar.
Likadant är det med islam. Det finns många olika strömningar. Det vore kanske enklare utan religion, men vi lever i den här världen och där är en överväldigande del av världens befolkning religiös. Den viktiga insikten är att det inte är en gång för alla givet vad religionen står för. Det är något som avgörs varje dag i en ständigt pågående diskussion.
Suhonen önskar att vi hellre gör klassanalys och pratar om social och ekonomisk politik. Det gör vi gärna. Diakonerna i påskuppropet gör det, liksom ärkebiskopen och Jesus gjorde det många gånger. Och i valet mellan den vite, välbärgade mannen (Lars Vilks) och de muslimer i Sverige som ofta står långt ner på samhällsstegen, som vill leva sina liv, bära sin slöja och praktisera sin tro ställer sig Broderskap på de senares sida.
Suhonen kritiserar vänstern för att fastna i identitetspolitik, men detta är något helt annat. Många som idag drabbas av klassamhället är troende, ofta muslimer. Kristna och muslimer har många skäl att stå sida vid sida för vi har det viktigaste gemensamt. Jag tänker då inte bara på den gemensamma historien genom Abraham, utan också på att vi varje dag drabbas av en allt hårdare högerpolitik.
Visst behöver vi ibland kritisera religionen, men gör det då som vännen som ser att allt inte står rätt till och därför vill hjälpa till. Gör det inte som de som skulle stena äktenskapsbryterskan, för vem är egentligen helt utan skuld? Det är kanske det jag tycker är tråkigast med Suhonens artikel, att om han nu tycker Broderskap gjort fel kunde han prata med oss snarare än att slå till med storsläggan i landets största tidning, kalla oss ”skräckexempel” och ”Här börjar det bli farligt på riktigt”.
Det är dessutom märkligt att Daniel som vill lyfta problemen med klassamhället bara kommenterar en enda sak ur “manifest för muslimska socialdemokrater”, nämligen att det inte säger något om HBT-rättigheter. På den punkten håller jag med Daniel, men känner samtidigt att, det mycket korta, manifestet är väldigt bra i övrigt. Jag vet också att det pågår en omfattande intern diskussion kring HBT-frågor där mycket spännande händer. Vi bör även komma ihåg att vårt eget parti vaknat ganska sent i HBT-frågor och att organiseringen av muslimska socialdemokrater bara är i sin början.
Suhonen hoppas på en sekulär socialism. Jag hoppas att alla goda krafter som vill ha något annat än det omänskliga samhälle som växt fram i nyliberalismens spår kan arbeta tillsammans, bara så kan vi få till verklig förändring.
Av Klas Corbelius
Bra sagt Klas!
Mycket bra!
Det är ett mycket litet antal människor inom vänstern som gullar med islamister. Ett större problem inom vänstern är den beröringsskräck till religionerna – särskilt till kristendomen. Det är främst broderskaparna som på allvar granskar våra moraliska grunder i politiken.
[...] är en vit, välbärgad man enligt Klas Corbelius. Det är inte bra inför Gud. Hans undersåtar är tydligen snara att döma. Så har de blivit, [...]
Klas Corbelius, du borde skämmas när du kallar en fattig konstnär som Lars Vilks för en vit välbärgad man. Inte bara för att epitetet vit är en rasistisk term utan för att du tydligen inte förstår vad det hela handlar om. Idag har alla muslimer i Sverige religionsfrihet och kan vörda sin Gud och profet efter eget behag. Men somliga av dem tolererar inte ateister i Sverige vilket tar sig samma dramatiska uttryck som i den muslimska världen där de hotar och våldför sig mot konstnärer som Lars Vilks när han hädar en religiös symbol.
Men religionsfriheten inkluderar även de som inte tror på en Gud, liksom ateisterna, och om inte deras synpunkter får höras vad har vi då för religionsfríhet i det demokratiska Sverige som inte har några blasfemilagar, till skillnad från de länder som många invandrare kommer ifrån?
Christer: välbärgad är kanske inte helt rätt ord, men visst har Vilks tillträde till offentligheten och en uppburen ställning på ett sätt som många muslimer i Sverige inte har. att vit skulle vara en rasistisk term har jag svårt att förstå. jag är själv en vit man och det är inte något fel med det, men visst är det så att makten knappast är neutral. vi har tex aldrig haft en kvinnlig statsminister. det är mycket mer än en slump.
Klas, jag menar att när man talar om den vita välbärgade mannen kontra muslimer så bidrar man till en identitetspolitik där det är viktigare vem som yttrar sig än vad som i själva verket sägs. Det motverkar en debatt med rationella argument som vilar på principiella grunder där viktiga samhällsfrågor oavkortat reduceras till ett klasstänkande. Samtidigt riskerar man att etnificiera alla muslimer som tillhörande en särskild ras med särskilda behov och förutsättningar när dem i själva verket förenas av en trostillhörighet och inte en folktillhörighet. Det göder ett ”vi och dom”-tänkande samt bygger upp motsättningar som inte existerar naturligt eftersom även en vit välbärgad man kan vara muslim.
Sverige är ett av världens sekulariserade länder och något som vi kan vara stolta över, eftersom endast en sekulär stat kan möta sina medborgare på likvärdiga grunder. Religionsfriheten vi åtnjuter kommer i högsta grad muslimerna till del eftersom många länder de flyr ifrån inte erbjuder samma frihet. Möjligheten till trosutövning, konvertering, eller att helt avstå från religion, bör rimligen medverka till att de är mindre förtryckta än tidigare. När du då talar om muslimer eller kristna som en förtryckt grupp har jag svårt att förstå vad som egentligen menas? Det kan väl knappast vara fel att kunna ifrågasätta någons ideologiska övertygelser?
Men just för att Sverige är ett sekulärt land, till skillnad från den muslimska världen, ställer samtidigt andra krav på medborgarna. Den liberala livsåskådningen medger fri- och rättigheter för alla människor men endast så länge det inte inkräktar på andras. Därför menar jag att debatten bör handla mer om religionens roll i samhället snarare än att förutsättningslöst ta muslimernas parti i alla upptänkliga situationer. Man måste kunna bedöma varje situation från olika utgångspunkter och fråga sig när någons krav på trosutövning eventuellt inkräktar på andras fri- och rättigheter. Man måste kunna säga nej till religiösa särkrav och särlagstiftning som hotar principen om allas likhet inför lagen och som riskerar att kollidera med andra viktiga värden som jämställdhet, integration och allas lika värde.
Klasskampen har utvecklat under de senaste 20 åren och tog en ny kurva. Nu kan vi skilja mellan två mönster av klasskampen. Den gamla eviga modellen, där ekonomi och social status står som huvud anledning till klasskampen. I den nyaste modellen av klasskampen står religion som huvud anledning. Långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna, ensam stående föräldrar, ungdomar mellan 20 och 25 åren och invandraren är de grupper som formar vår bottenklass i samhället. Muslimer finns långt bort ner på samhällsstegen i vår ekonomi och social klasskampen. Parallellt med den ekonomiska klasskampen pågår en religiös klasskamp mellan icke troende grupp och alla andra troende grupper i samhället. Icke troende grupp tolkar sekulär samhället på en väldigt extrem sätt. Sekulär samhället vill inte religioner blanda sig i det civila samhället. Det är vi folket som bestämmer lagar i den sekulär samhället. Religionsfrihet är också en huvud stolpe i sekulär samhället. Var och en har rätt att utföra sin religion med förutsättning att min religionsfrihet inte bör kollidera med andras religionsfrihet. De två grundslagar stolpar bör respekteras av alla medborgaren. Svenska samhället har förändrats Under de senaste 20 åren på grund av muslims invandring till Sverige. Det nya faktum har skapat fobin hos en grupp som började driva en falsk propaganda om Islam och muslimer. Islamfobin blev ett dagligt ständigt ämne på massmediet. Islam är omänskligt religion och ett och halv miljarder muslim är bara fanatiker och blodtörstiga som kommer att förstöra västvärldens civilisation. Alla muslimer som predikar om tolerant, medmänskligt, solidariskt religion är lögnaktiga personer som använder taqia och det betyder dubbelmoral på svenska. Muslimer är den riktiga faran i svenska samhället. De kommer att islamisera vårt sekulära samhälle. De vill inte integreras i vårt samhälle. De måste ta bort sina seder, traditioner och det bättre om de kan bytta sina konstiga namn. Det är SD:S retoriken som upprepas dagligen gång på gång. SD visade rakt och öppet sitt hat mot islam och muslimer och broderskap som gav muslimer stöd och började samarbeta med muslimer på den gemensamt nämnare. Rättvisan, solidaritet, frihet och mänskligrättigheter är den gemensam nämnare mellan alla troende i vår rörelse. Islamfobi är bara ett delmål i SD:s kortsiktiga plan. Religionsfobi är det riktiga långsiktiga målet. Muslimer är den svagaste grupper i samhället av de troende grupperna. De är nya i det här landet. De har ingen rygg. Det är enklare och börja förnedra och begränsa deras inflytande i samhället. Det är brott mot Sverigesgrundlagen att förneka andras rätt att uppföra sina religioner personligen om de inte kollideras Sverigesgrundlag. I Sverige bör sekulär civila grundlagar gälla alla medborgaren. Det bör vara vår skydd mot alla extrema från både riktning. Sekulära och religiösa måste samtidigt kämpa mot både ekonomisk klassamhälle och religiös klassamhälle.
“Och i valet mellan dom som vill ha yttrandefrihet och dom som vill begränsa yttrandefriheten så ställer sig Broderskap på den senares sida.”
Tack, då vet vi det.
Det står inte så, läs igen.