Dagens Nyheters ledarsida diskuterar idag det som kallas ”Kriget mot kristna”,
mot bakgrund av en rapport från den brittiska katolska organisationen Aid to the Church in Need.
Som exempel på ”Kriget mot kristna” nämner DNs ledare attacker mot kristna i Irak och nyårsbomben mot den koptiska kyrkan i Alexandria, Egypten. DN åberopar islamistiska grupper som deklarerat att deras avsikt är att rensa Mellanöstern på kristna. DN drar slutsatsen att: ”Flera undersökningar pekar på att kristna nu är den mest förföljda religiösa gruppen i världen.”
DN understryker att kristna och muslimer levat sida vid sida i fred i århundraden. Men DNs tolkningar utgår ändå från uppfattningen att kristna är minoriteter. Det går självklart att tala om majoriteter och minoriteter utifrån
religionstillhörighet, men DN anlägger ett perspektiv som riskerar att överdriva och därmed skapa spänningar mellan kristna och muslimer.
Den vanlige kristna och muslimen, liksom präster och imamer som Broderskapsrörelsen träffat i Kairo i samband med vår fact-finding resa vill inte att deras religionstillhörighet skall ha denna politiska betydelse.
Att lyfta fram spänningen mellan kristna och muslimer är att anta extremisternas verklighetsbild. Min och Broderskapsrörelsens erfarenhet efter ett långt arbete
i sammanhang där religionen tillåts ge bränsle åt politiska konflikter – i Irak, Israel/Palestina, Pakistan och Egypten är att det finns större skillnader inom religiösa grupper än mellan dem.
Två världskrig startades i Europa under första halvan av 1900-talet, på en kontinent som sedan 1500 år präglas av en enda religion – kristendomen. De perspektiv som DN riskerar förstärka – att den minoritet man identifierar sig med hotas av den andre – extremisternas perspektiv, tränga undan nyanser och minska utrymmet för det samförstånd som är demokratirörelsens näring och mål. Dessutom missar man den centrala bibliska liknelsen om grandet och bjälken.
I den fact-findingresa som Broderskapsrörelsen nyligen gjorde till Egypten för
att tala med demokratirörelsen trädde en mer nyanserad bild fram av de omskrivna religiösa spänningarna. I Kairo är bilden av bomben mot den koptiska kyrkan i Alexandria var planterad av det egyptiska inrikesministeriet i syftet att förstärka spänningar mellan kristna och muslimer. På Tahrir Sq den 11 mars genomfördes demonstrationer där imamer och präster gick hand i hand och manifesterade enhet.
Demokratirörelsen i Egypten har en uppfattning om medborgarskap och samhörighet över religionsgränser som är inkluderande. Bland politiska partier, inom muslimska brödraskapet, inom den koptiska kyrkan i Egypten talar många oberoende om att alla i Egypten är landets medborgare, som skall ha samma rättigheter och skyldigheter. I Kairo undviker man att benämna grupper som minoriteter.
Det vore önskvärt att även svensk liberal media kunde utveckla förståelse av religion där olika religion inte innebär att den kvantitativt minsta gruppen måste beskrivas som minoritet att beskydda. Europa och Nordafrika står inför stora ansträngningar att värna alla människors lika värde, och då är det olyckligt att acceptera och sprida fiendebilder som skapas av extremister.
Det är förtrycket och förföljelsen vi måste förhindra, motverka och slåss mot. Det finns alltid skäl att försöka se situationen från de maktlösas och nedtystades sida i alla konflikter, oaktat vilken religion den gruppen bekänner sig till. Alla människor har rätt till sin tro, och rätt till sina religiösa uttryck. Det som förenar kristna, muslimer, judar och andra religiösa är i alldeles för stor utsträckning att de förtrycks just för sin religiösa övertygelse. I Irak förföljs och torteras kristna, i Europa är islamofobin det största hotet mot demokratin, antisemitismens fula tryne dyker allt som ofta upp också det, framförallt i Europa.
Att ställa en förtryckt grupp mot en annan, tjänar alltid förtryckaren. DN:s ledare riskerar därigenom bli en fortsättning på förtrycket, snarare än en kamp mot detsamma. Det perspektivet har stora delar av demokratirörelsen i Egypten förstått. För att den svenska debatten ska bidra till en värld i större frihet och medmänsklig respekt bör vi söka samma förståelse.
Friheten växer när de maktlösa och nedtystade ges plats, röst och makt.
