Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2011

För några timmar sedan avslutades Kyrkornas världsråds International Ecumenical Peace Convocation, IEPC, i Kingston, Jamaica. Under en knapp vecka har 1000 kyrkoföreträdare från mer än 100 länder samlats för att knyta ihop erfarenheterna av Kyrkornas världsråds årtioende för att övervinna våldet. Efter några år av djup kris för Kyrkornas världsråd, i ledarskap, finansiellt
och förtroende, var detta ett viktigt tillfälle för människor att samlas, utbyta
erfarenheter och inspirera varandra. Och Jamaica var en mycket lämplig miljö att mötas i – ett av de länder i världen som är mest utsatt för gatuvåld och
effekterna av en okontrollerad spridning av handeldvapen. Samtidigt ett land som
det senaste året, med olika åtgärder, lyckats minska våldet och dess destruktiva inverkan.
För mig personligen var det ett kärt återseende av många vänner i den ekumeniska rörelsen. Men också en smärtsam påminnelse om den svåra tid som Kyrkornas världsråd och den ekumeniska rörelsen står i.
För tio år sedan, när dekaden inleddes, var Kyrkornas världsråd alltjämt en organisation med självförtroende. Uttalanden från dess ledning och beslutsorgan citerades och noterades av både regeringar och internationella organisationer. Medlemskyrkorna tog intryck.
Det fanns också resurser att driva program. Inom ramen för dekaden startades en ambitiöst arbete mot spridningen av lätta vapen, som bl a inspirerade till det internationella NGO-nätverket IANSA. I ett annat nätverk knöts tio städer, bl a Kingston och Belfast, med starka erfarenheter av våldets effekter, samman i ett utbyte av gräsrotserfarenheter. Det ekumeniska följeslagarprogrammet för Israel och Palestina är ett annat, och det idag viktigaste, av de initiativ som togs. Tanken för tio år sedan var att på allvar hitta modeller att bekämpa våldet och hitta alternativa lösningar för att skapa rättvisa, delaktighet och främja mänskliga rättigheter. Så att kyrkorna efter tio år skulle kunna tala och agera utifrån större visdom.
På några punkter – framför allt i relation till följeslagarprogrammet – har detta infriats. Men andra initiativ somnade in, stannade av eller offrades i interna konvulsioner som Kyrkornas världsråd gått igenom.
Även slutdokumentet från Kingston speglar denna kris. Efter tio år av dekad presenterar Kyrkornas världsråd ett dokument som är väsentligt svagare och mindre stringent än de dokument och det språk som kyrkorna bar när arbetet inleddes.
Trots att de senaste tio åren så uppenbart präglats av ökade spänningar mellan främst det kristna väst och det muslimska öst – globalt och inom länder – har inte religionsdialogen fått någon framträdande roll.

Den envisa globaliseringskritik som delar av den ekumeniska rörelsen drev för tio år sedan har idag ett starkare genomslag än då, trots att utvecklingen i världen, inte minst i Nordafrika, visat att globaliseringen har fler än ett ansikte.
Men det mest anmärkningsvärda är att slutdokumentet ifrågasätter FN:s koncept ”skyldighet att skydda”, R2P, och pekar på riskerna med att detta missbrukas. För tio år sedan, utifrån erfarenheterna i Rwanda och på Balkan, var kyrkorna och den ekumeniska rörelsen drivande för att få FN-systemet att se ansvaret att skydda utsatta grupper inför risken för övergrepp och folkmord.
Varje ekumeniskt möte är självklart en spegel av sin speciella tid. Vad som hänt här är att den starka tyska delegationen – ungefär 100 av de 1.000 närvarande – haft behov av att göra teologi av den försvagade tyska regeringens oförmåga att svara upp mot beslutet i FN:s säkerhetsråd att skydda den libyska civilbefolkningen mot Gaddafis övergrepp.
Den tyska kontextualiteten lyckades knyta allianser både med några av de mer utpräglat antiestablishment inriktade rörelserna inom kyrkorna och de pacifistisk präglade fredskyrkorna, som för några år sedan slet med frågorna om R2P och då till slut – med hjälp av Kyrkornas världsråd ledarskap – landade på ett stöd för principen.
Detta i kombination med att Kyrkornas världsråd idag är så försvagat att man tappat sitt eget institutionella minne gjorde denna märkliga positionsförflyttning möjlig.

Read Full Post »

Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Det blir nytt namn på Broderskapsrörelsen, om förbundsstyrelsens förslag också vinner kongressens gehör.

– Det finns inom förbundet en stor samsyn i att vi måste byta namn på rörelsen för att vara relevant i det Sverige vi idag lever i, säger Peter Weiderud, förbundsordförande för Sveriges Kristna Socialdemokrater.

Vi har under vintern och våren i förbundet fört diskussioner om vad vårt nya namn ska vara. Förslagen har varit flera, men alla haft som utgångspunkt att vår identitet är en mångreligiös politisk rörelse. Sedan 1994 har förbundet haft kontinuerliga kontakter med framförallt det muslimska Sverige. Kontakterna var till en början främst på nationell nivå, men de senaste åren har också flera grupper och distrikt naturligt funnit kontaktytor och samverkan, liksom också nya medlemmar.

– Vårt utvecklingsarbete är också en tydlig signal till det socialdemokratiska partiet; Vi utvecklas och förändras för att vara relevanta idag och i framtiden. Socialdemokratins värderingar står fast, men våra organisationsformer måste förändras utifrån den verklighet vi lever i. Vi är nu beredda att ta detta steg och vi frågar partiet: Vilka förändringar kommer partiet att genomföra för att återta rollen som folkflertalets samhällsförändrare och samhällsbyggare?

- Socialdemokrater för tro och solidaritet är ett tydligt namn som berättar vilka vi är, säger Peter Weiderud. Vi är socialdemokrater som utifrån vår tro vill arbeta för ett solidariskt och rättvist samhälle.

Beslut om förbundets nya namn tas vid förbundskongressen den 17-19 juni i Katedralskolan, Uppsala.

För mer information

Peter Weiderud, förbundsordförande
070-845 03 60 

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

Efter en intensiv vår och några dagars förhandlande så har det nu kommit en överenskommelse om exporten av krigsmateriel till diktaturer. Det är regeringspartierna, påhejade av KD och Fp, samt socialdemokraterna som enats. Under torsdagen antog utrikesutskottet följande formulering:  ”… att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag till ny krigsmateriel-lagstiftning, i syfte att skärpa exportkontrollen gentemot ickedemokratiska stater”.

Detta är glädjande och ett steg framåt, men ännu återstår att se hur mycket detta begränsar exporten i realiteten. Det finns också fortfarande möjlighet att påverka partierna så att beslutet blir så bra som möjligt. Om du inte redan gjort det så skriv under namninsamlingen för ett demokratikriterium, men skriv också insändare och kontakta dina lokala riksdagsledamöter. För det första gäller det att regeringen inte drar detta i långbänk. För det andra så vill vi ha ett förslag som på allvar begränsar exporten till diktaturer som Bahrain, Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Brunei.

Sammantaget är detta en framgång för alla oss som arbetar för fred och rättvisa då det äntligen finns en majoritet bakom ett förslag som innebär en begränsning av vapenexporten. Om än inte tillräckligt och ännu inte verklighet, men dagens beslut innebär en viktig delseger som också visar att det går att påverka viktiga beslut.

Klas Corbelius

Read Full Post »

Kalla faktas avslöjande om Frälsningsarméns förlegade syn på homosexuella är besvärande för Frälsningsarmén. Helt klart är denna fantastiska rörelse, som när den grundades som ett svar på det tidiga industrisamhällets stora sociala utmaningar, inte längre i takt med tiden.

Samtidigt är en konservativ eller förnekande hållning i relation till
homosexualitet mycket vanligt i religion. Under min tid som utrikespolitisk chef på Kyrkornas världsråd kunde jag konstatera att detta var en fråga som enbart
diskuterades på allvar bland våra medlemskyrkor i Västeuropa, USA och begynnande
i Latinamerika. I Afrika, Asien och Mellanöstern, och i synnerhet i den ortodoxa kyrkofamiljen, är detta alltjämt en ickefråga.

Religioner är gamla strukturer som inrymmer berättelser och motiv från tusentals år. Däri ligger deras styrka, de väver samman människas erfarenheter av livet och erfarenheter som vi inte har andra ord för än de som formulerats inom religionerna. Dessa erfarenheter är mänskliga och likt annan konst formulerar religioner det ingen kan se, eller det alla ser men inte lägger märke till.

En del vill gärna att religioner skall tillhandahålla svar på människans
vardagliga frågor och tala om vad som är etiskt rätt och fel. Jag tror att detta är att förvänta sig för mycket av religion. De har likt alla sociala strukturer värderingar, men lika mångfacetterade som andra sociala strukturer. En familj är en trygghet men kan perverteras, och idrott är en struktur som bygger upp unga människor, eller skadar dem för livet.

Kyrkorna bär på samma kluvenhet. Det finns bland vissa kristna en djup respekt för allas lika värde, för att människan är skapad av Gud. Och det finns bland vissa kristna en djup aversion mot homosexuella som de legitimerar t ex med hänvisning till texter i Gamla testamentet.

Kyrkominister Stefan Attefall har rätt när han inte vill använda det statliga
stödet till trossamfund för att tvinga Frälsningsarmén till en modern hållning i hbt-frågor. Att använda det statliga stödet för att styra religioners värderingar vore uttryck för en sekulär arrogans, närmast av sovjetisk art. Som del i sin idrotts- och religionspolitik bör staten uppmana bidragsmottagare att
respektera allas lika värde, men bidrag skall inte delas ut som belöning för att organisationer har rätt värderingar.

Därför är han alldeles för undflyende när han säger att staten inte ska recensera samfunds teologiska åsikter. Det är alldeles nödvändigt att ständigt föra ett levande samtal där religioner kan bidra till samhället och låta sig
påverkas av samhället. Kyrkors åsikter och teologi är inget statiskt, utan måste i varje tid formuleras för att möta de utmaningar man står inför. Den fundamentalism som ligger i att man själv tror sig besitta sanningen, vare sig det sker på religiös eller sekulär grund, är ett mångkulturellt samhälles farligaste fallgrop.

Frälsningsarméns hållning att homosexuella måste avstå sexuella relationer och leva utan partner för att bli soldater är naturligtvis diskriminerande. Den undertryckta och förnekande hållning av sexualitet som detta är uttryck för, är
också en av orsakerna, dock inte den enda, till de omfattande pedofilskandalerna i den katolska kyrkan.

En diskriminerande hållning i relation till homosexuella är ett samhällsproblem och måste självklart diskuteras. Religioner och religiösa ledare måste stå till svars för sina åsikter, och ta ansvar för sina värderingar.

Därmed inte sagt att det är enkelt, eller att förändring går snabbt. Kvinnor i Sverige fick rätt att rösta 1921, men det dröjde till 1958 innan de kunde bli präster i Svenska kyrkan. Det hade dröjt ännu längre om inte staten drivit frågan.

Svenska kyrkan är också det samfund som entydigast accepterar homosexuell samlevnad och idag viger homosexuella par. Det tog många år av undanskymd teologisk bearbetning att nå den hållningen. En process som Svenska kyrkan dessvärre inte tillräckligt har delat med andra svenska samfund eller i internationell ekumenik.

När förändringen kom i Svenska kyrkan, framstod det därför som ett politiserat Kyrkomöte snabbt ville ändra sin ordning i anpassning till Riksdagens beslut om könsneutrala äktenskap för att inte riskera sin vigselrätt. Detta skapade en ordentlig kris i relationen till flera ortodoxa kyrkor. Ett modigt beslut, som
kunde ingivit stor respekt, och hjälpt många andra kyrkor på den resa de har att gå, möttes istället av föraktfulla motreaktioner och låsningar.

Broderskapsrörelsen har i mer än 80 år organiserat aktiva Socialdemokrater i alla svenska religiösa samfund. Vi lyckades tidigt, långt före vårt moderparti, nå en majoritet bland våra medlemmar att driva hbt-frågor och könsneutrala äktenskap. Många av våra medlemmar finns i sina religiösa sammanhang i djupt
konservativa miljöer där detta varit kontroversiella frågor. Här har Broderskaps hållning varit både en hjälp och en uppmaning att inte lämna dessa svåra frågor orörda

Read Full Post »

Broderskapsrörelsens Förbundsstyrelse välkomnar de steg som tagits mot en palestinsk nationell försoning mellan Fatah och Hamas.

Under många år har konflikten mellan Israel och Palestina setts som ett hotfullt centrum för hela Mellanöstern. Många har med rätta menat att först när den lösts kommer konflikter i hela regionen att kunna biläggas. Men vi ser nu att konflikten också i sin tur är beroende av sin omgivning, och i synnerhet av de förändringar som nu sker i Egypten och i Syrien. Så har det nya ledarskapet i Egypten infört lättnader vid gränsen mot Gaza, och därmed hjälpt Gaza att andas.

Framgångarna i försoningsprocessen mellan Hamas och Fatah innebär ytterligare ett steg på vägen mot utropandet av en palestinsk stat i september 2011 och förstärker pressen på omvärlden att erkänna en sådan stat.

Den högerdominerade israeliska regeringen kritiserar försoningsprocessen och påstår att Fatah måste välja mellan fred med Israel eller fred med Hamas. Men försoningen mellan Hamas och Fatah förstärker i stället omvärldens irritation över den israeliska regeringen ovilja att avbryta de olagliga bosättningarna för att den vägen möjliggöra en nystart på den israelisk-palestinska fredsprocessen.

Det är viktigt att komma ihåg att avtalet mellan Hamas och Fatah lämnar flera svåra frågor olösta. Hamas är en rörelse som tidigare genomfört terrorhandlingar vilka entydigt måste fördömas och det är fortfarande en öppen fråga hur Hamas i regeringsställning kommer att förhålla sig till Israel och till konkurrerande politiska rörelser i Palestina. En framgångsrik förhandlingsprocess förutsätter ömsesidiga erkännanden parterna emellan. Men även oavsett detta utgör avtalet en framgång för palestinierna och stärker förutsättningarna för bildandet av en palestinsk stat, med eller utan förhandlingar med den israeliska ockupationsmakten.

Broderskapsrörelsen menar att demokratiseringsprocessen i arabvärlden är ett gyllene tillfälle för Palestina och Israel att ta initiativ mot fred och försoning ut ur ett långt dödläge. Det bästa vore om en palestinsk stat kunde komma till stånd genom förhandlingar mellan Israel och palestinierna. Men om det vägen inte är framkomlig måste omvärlden, inte minst Sverige, EU och FN, skärpa beredskapen för att snabbt kunna erkänna en palestinsk stat om en sådan utropas inom kort.

Broderskapsrörelsens Förbundsstyrelse, Stockholm, 2011-05-07

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

Fördömande av regeringens våld mot oppositionen i Syrien

 

De senaste månadernas demokratirörelse i arabvärlden har väckt nytt hopp om ett liv i frihet för miljoner människor i hela den arabisktalande världen. Genom Europas långa stöd till och tidigare nära samarbete med de fallna diktaturerna har de gamla demokratierna i Europa ett betydande ansvar att nu bistå de nya.  I många fall kan stabila demokratier hjälpa de nya, men i fallet Syrien är situationen svår att påverka från utlandet.

Situationen i Syrien förvärras i en sådan takt och riktning att det snart kan vara omöjligt att nå en fredlig lösnig. Genom att regimen fördömer alla protester och genom att regimen bemöter dem med ett allt skarpare repressivt våld, minskar chansen att regimen över huvud taget kommer att kunna ta sig ur det uppkomna läget.  Situationen riskerar att endast leda till ökat sönderfall.

Broderskapsrörelsen menar att

  • Syriens regim genast måste avbryta alla våldshandlingar och inleda en seriös nationell dialog med alla relevanta parter.
  • Omvärlden måste sätta politisk och ekonomisk press på Syriens regim att ta initiativ som kan bereda vägen för en utveckling mot en demokratisk ordning i Syrien.

 

 

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

Usama bin Laden är död. Efter nästan tio års jakt och inledandet av två krig – i Afghanistan och Irak – har den amerikanska militären lyckas sätta en viktig punkt efter attacken 11 september 2001.

De som främst har anledning att andas ut är vanliga och moderata muslimer. Den förvridna bild av islam som bin Laden har skapat har en del gemensamt med den bild Hitler gav av tyskar. Med den viktiga skillnaden att bin Laden har haft mycket få som följt honom med vapen i hand.

Usama bin Laden hade förmodligen många tusen människor på sitt samvete, de flesta av dem oskyldiga civila som dödades för politiska syften – terror. Han var efterlyst för bombningarna mot de amerikanska ambassaderna i Tanzania och Kenya i slutet på 1990-talet och var förmodligen också en av de ansvariga bakom attackerna på World Trade Center.

Det fanns mycket goda skäl att spåra honom och ställa honom inför rätta. Attackerna mot World Trade Center och det efterföljande kriget mott terrorism har skördat många offer och det är många frågor som skulle behöva besvaras. Nu blir det ingen rättegång. Vissa uppgifter gör gällande att aktionen genomfördes med syfte att döda bin Laden. Jag hoppas att dessa uppgifter visar sig felaktiga. Utomrättsliga avrättningar är folkrättsbrott och allt som kan medverka till att göra en martyr av bin Laden är djupt olyckligt. Regeringarna i arabvärlden har uttalat sitt stöd för den amerikanska aktionen, vilket speglar en lättnad över att jakten är slut i den muslimska världen. Det kan också innebära en nedtrappning av kriget mot terror och förhoppningsvis en nedtrappning av kriget i Afghanistan. I Irak har den militära västliga närvaron i huvudsak fasats ut, medan stora delar av osäkerheten alltjämt finns kvar. Från muslimen på gatan kan det komma mer blandade kommentarer. Här grumlas bilden av terroristen med det pris man fått betala för kriget mot terror. Inte minst därför hade det varit angeläget att lagföra bin Laden. Bin Ladens operationella betydelse för Al Qaidi, tycks ha varit begränsad sedan USA på allvar inledde jakten på honom. Det mesta av hans energi har förmodligen gått åt till att hålla sig gömd.

Bin Ladens politiska betydelse har också minskat dramatiskt de senaste månaderna. Den frihetsrevolution som drivit genom hela arabvärlden efter Jasmin-revolutionen har inte bara utmanat de auktoritära sekulära regimerna, utan också marginaliserat den extrema och förvridna islamism som varit bin Ladens agenda.

Hans betydelse är främst symbolisk. Och när symbolen nu är borta går vi

förmodligen en säkrare värld till mötes. Inte omedelbart. Men kan polariseringen avta och ge plats för mer nyanser i relationen mellan västvärlden och den muslimska världen, då tappar våldet mycket av sin näring.

Jag hade gärna sett en rättegång och jag hade gärna önskat att de amerikanska folkliga reaktionerna på aktionen som dödade bin Laden varit mindre triumfatoriska. Det hade i båda fallen gjort vägen till normalisering kortare.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 323 andra följare