Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2011

De vansinniga, koordinerade och ofattbara attackerna i Oslo var uppenbarligen riktade mot det norska arbeiderpartiet.
Ett hundratal människor, de flesta ungdomar, har avrättats för att de är burna av samma övertygelse som jag själv.
Det var idéerna om internationalism, solidaritet och jämlikhet som var målet för detta vansinnesdåd. Det är dessa idéer som fört samman flera hundra norska socialdemokratiska ungdomar på Utöya några sommardagar sedan många decennier. Attacken riktade sig mot politikens idéverkstad, mot formandet av framtidens engagerade, mot längtan till tolerans och större gemensamt ansvarstagande i en splittrad och trasig värld. Ett socialdemokratiskt ungdomsläger, där tankar bryts, vänner skapas och förälskelse bryter ut, är något av det finaste politiken kan erbjuda.
Det kommer att ta tid att fullt ut förstå bakgrunden, motiven och konsekvenserna av massakern på Utöya och bombdådet i Oslo.

Hur kan någon hata de socialdemokratiska idéerna så starkt att man begår ett
sådant dåd? Vilka konsekvenser får det för politiken och för människors lust och vilja till politiskt ansvarstagande?
Jag nåddes av de första nyheterna om bombdådet på Cypern, där jag arbetar med att för föra samman kristna och muslimska ungdomar på det delade Cypern. En omedelbar konsekvens var några föräldrars ängslan för att skicka sina ungdomar till det första gemensamma samarbetet sedan Cypernkonflikten startade 1963 mellan ärkebiskopen i syd och muftin i nord.
Strax efter klockan 19.00 fick jag på telefon fatt i arbeiderpartiets internationella sekreterare, som bekräftade de fruktansvärda händelserna på Utöya. Hon berättade att förbundssekreteraren för min systerorganisation – kristne arbeidere – kastat sig i vattnet för att simma i land och var i säkerhet. Hon sa också att den person som just gripits var nordisk. Hon sa det med viss lättnad, väl medveten om de politiska konsekvenserna och utsattheten för våra gemensamma värderingar om tolerans, mångkulturalism och internationell solidaritet om det skulle visa sig finnas kopplingar till internationell terrorism och extrem islamism.
Någon timma senare hörde jag den norske utrikesministern bekräfta att det var en vit norsk man i en BBC intervju.
Trots det fortsatte spekulationerna om ett islamistiskt dåd många timmar efter detta. Terrorexperter sökte orsaker i Norges engagemang i Libyen och Afghanistan. DN:s ledarskribent jämförde i studio etts extrasändning vid
23-tiden med attackerna på World Trade Center, Londons tunnelbana och Madrid. En norsk imam nämndes som möjlig källa. Även BBC fortsatte att spekulera om islamistiska motiv långt efter att man själva bekräftat motsatsen. Nu tycks det som att vi kommer att jämföra Oslo 22 juli 2011 med bombattentatet i Oklahoma City 1995 och en fruktansvärd skolskjutning. En ensam, förvirrad, kristen, nationalistisk högerextremist med tillgång till vapen.
Men det är likväl terror. Att döda oskyldiga civila för politiska syften är just terror. Den definitionen gäller oavsett religion, hudfärg eller politiska motiv. Men medan konsekvenserna av de al-Quaida inspirerade dåden lett till ökad kontroll av idéer, krig i Irak och Afghanistan och ökade spänningar mellan
kulturer, kan den norska tragedin, med rätt politiskt ledarskap, föra i en annan riktning.
Det kan sätta fokus på extremism och våld i sig, bort från en logik där vi jämför det bästa hos oss jälva med det värsta hos andra. Det kan leda till ökad eftertanke vad gäller spridning och tillgång till automatvapen. Det kan stärka de värderingar om tolerans, solidaritet och internationalism som den 22 juli 2011 utsattes för den vidrigaste av attacker.
Det kan hjälpa oss att förstå vad det innebär att vara människa i en komplex värld.

Read Full Post »

Den svenska vapenexporten till bla Egypten och Tunisien var inte lika het som i januari/februari, men satte ändå avtryck under Almedalsveckan. Det ordnades flera seminarier, det kom ganska många deltagare samtidigt som en väsentlig del av landets försvars- och utrikespolitiker fick svara på kritiska frågor.

Beskeden hade vi ofta hört förut, men det blev ibland lite tydligare. Anne Linde, S, ansåg det var fel när S-regeringen 2005 tecknade avtal med Saudiarabien om försäljning av krigsmateriel och de följdleveranser som fortfarande rullar på. Linde ansåg också Pakistan vara ett så instabilt land att vapenexport inte bör vara aktuell, undantaget sådant som minröjningsmaskiner vilka tydligen klassas som krigsmateriel.

Caroline Szyber, riksdagsledamot, KD, stödde demokratikriterium i vapenexporten, men menade att man också borde se till helheten som samstämmigheten med Politik för Global Utveckling (PGU) inklusive kränkningar av Mänskliga Rättigheter.

Caroline liksom Allan Widman, riksdagsledamot, Fp, vill också öka transparensen kring vapenexporten vilket tex USA gjort, bla för att möjliggöra en bättre diskussion. Widman vill även slopa exportkreditstödet som ibland ges i samband med vapenexport, främst till diktaturer.

Det blir spännande att följa den fortsatta diskussionen då partierna funderar kring hur krigsmateriellagstiftningen ska se ut. Om det blir en mindre justering med en lösare formulering som försvårar export till diktaturer, ett tydligt demokratikriterium eller en större förändring som stärker skrivningar om MR och ger en större öppenhet.

Bollen ligger hos regeringen som ska presentera ett konkret förslag, men vi behöver vara aktiva i debatten och beredda att ligga på så frågan inte ”glöms bort”. Här kan du göra skillnad, genom att skriva under och samla in namn till www.demokratikriterium.nu, men också prata med din riksdagsledamot, skriva insändare med mera.

Låt oss kämpa på med detta ett tag till så kan vi tillsammans göra världen mer säker och fredlig. Ett tydligt demokratikriterium skulle vara en viktig framgång.

Klas Corbelius

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 323 andra följare