Här är mitt avslutningstal till Broderskapskongressen som avslutades i Malmö idag. Tack så mycket för de här fyra dagarna och särskilt för förtroendet att fortsätta leda vår rörelse!
Kära partivänner
Broderskapare,
Vi har haft en fantastisk kongress.
Vi har behandlat 80 motioner – ett levande uttryck för den folkrörelse vi är.
Vi har antagit ett Manifest för en kristen vänster, som hjälper oss att uttrycka vad det innebär att vara politiskt radikal och troende i ett mångkulturellt, globaliserat kunskapssamhälle.
Trots meningsskiljaktligheter har vi visat att vi i Broderskapsrörelsen klarar av att lyssna till varandra och samlas när det gäller.
Vi har valt en stark styrelse, som ska leda vår rörelse under en mandatperiod som rymmer många avgörande uppgifter inför framtiden.
Nu börjar det arbete som ytterst tar sikte på att om ett drygt år övertyga väljarna om vikten av att byta den högerledda alliansen till en röd-grön regering ledd av vår partiledare Mona Sahlin.
I det arbetet har Broderskapsrörelsen en nyckelroll.
Vi har ett starkt förtroende – ett starkt varumärke – både inom arbetarrörelsen och utanför.
Jag sa i mitt inledningstal att Broderskapsrörelsen primärt är en idérörelse i den meningen att vi aldrig varit särskilt bra på vare sig makt eller att driva det egna intresset. Vår förre partiledare beskrev oss en gång, när vi kritiserades för att vi pratat med Hamas, som extremt toleranta. Andra kan möjligen se oss som väl idealistiska, men vi uppskattas brett som partimedlemmar med stor integritet.
Också bland väljare som känner tveksamhet för partiets traditionella materialism eller kollektivistiska lösningar har vi med vår frihetliga tradition stor respekt. Här kan vi ofta vara en väg att se socialdemokratin eller att rösta på partiet, trots de tveksamheter man känner.
Så sträck på er kamrater. Vi representerar något viktigt, friskt och vinnande i svenskt politiskt liv. Detta måste vi förvalta på ett klokt sätt, så att det ger största möjliga inflytande på partiets politik och största möjliga förtroende för vårt parti i kommande val.
Broderskapare,
Det första steget mot att vinna valet är partiets kongress i början av november i år. Där ska vi, som Helen nämnde igår, lägga fast de riktlinjer som ska hjälpa oss vinna valet. Några av oss kommer att vara med och har möjlighet att argumentera för Broderskapsrörelsens frågor. Andra har möjlighet att i de förberedande diskussionerna som förs i våra arbetarkommuner se till att ombuden inte är ovetande om Broderskapsrörelsens synpunkter.
Vi har från Förbundet lagt ner stort arbete i de rådslagsprocesser som har föregått arbetet. Här finns dokument med konkreta förslag som jag uppmanar er att använda i samband med de diskussionerna.
Men också de beslut vi tagit på vår kongress kan hjälpa oss att påverka partikongressen. Manifestet är ett redskap för att också göra hela partiets kongress medveten om religionens positiva roll i samhället.
De beslut vi har tagit om Afghanistan, vapenexport och det armeniska folkmordet är också hjälp att flytta fram positionerna i dessa viktiga frågor.
Så i detta, kamrater, hoppas jag på gott samarbete inför och under kongressen i november.
Broderskapare,
En av de viktigaste möjligheterna med vårt Manifest för en kristen vänster är den ökade möjligheten att kommunicera med de svenska väljare som definierar sig som troende.
Det är en stor grupp,
Åtminstone 500.000 av medlemmarna i Svenska kyrkan är att betrakta som aktiva och för vilka denna identitet är viktig.
Cirka 300.000 väljare är medlemmar i våra klassiska frikyrkor
Cirka 100.000 är romerska katolska bekännare och lika många kristna ortodoxa, orientala och östliga.
Mellan 100 och 200.000 av de 400.000 muslimer som finns i Sverige idag är att betrakta som aktiva troende och regelbundna moskébesökare.
Till detta kommer judar, buddister, hinduer och andra.
Vi talar alltså om mer än en miljon väljare som närmar sig politiken med en personlig tro.
Vi vet, att den som tar sin tro, och den grundläggande etik som finns i alla religioner om hur vi uppträder mot vår nästa, mot skapelsen och mot framtida generationer, på allvar har stora möjligheter att hamna till vänster i sitt politiska vägval.
Men det kräver att man möts med ett språk som gör att man känner igen sig. Inte minst på grund av vårt partis oförmåga att förstå och tala till troende – det som vår vän från Transportarbetareförbundet så levande beskrev i går kväll – gör att denna grupp röstar mer borgerligt än den egentligen vill, och mer borgligt än rikssnittet.
Den rapport i partiets rådslag om religion och politik, som vi aktivt medverkat till, är ett stort kliv framåt för hela partiet när det gäller synen på religion. Använd den i valarbetet och i det förberedande valarbetet. Det är en hjälp, om inte annat, för att visa partiet att denna miljon är en viktig grupp och det är i hög grad med hjälp av Broderskapsrörelsen, som partiet kan nå och vinna den gruppen.
Men det är framför allt här som Manifestet för en kristen vänster har ett språk som kan visa troende människor det går också att politiskt omsätta nästankärleken. Använd detta. Se till att tidigt under valrörelsen diskutera Manifestet i de kyrkor, moskéer och synagogor där ni bor och verkar.
Vårt mål i valrörelsen ska vara ett en tydlig majoritet av de troende väljarna ska rösta vänster och att vi ska ha en högre procent socialdemokratiska röster bland de troende än i riket.
Det är ett tufft och krävande mål. Men jag vill att vi åker från denna kongress, och lovar varandra att vara beredda att kämpa för det. Från Förbundet kan vi lova att förse rörelsen med underlag för just denna specifika uppgift – att vinna de troende väljarna.
Broderskapsrörelsen är visserligen en växande del av svensk arbetarrörelse, men vi är en rörelse med begränsade resurser. Vi måste prioritera.
Vi måste välja vår politiska huvudmotståndare till de sammanhang där den grupp vi främst har att vinna idag har ett förhållandevis starkt stöd. Det är kristdemokraterna och folkpartiet.
Kristdemokraterna och folkpartiet kommer att bli Broderskapsrörelsen politiska huvudmotståndare i valrörelsen.
Det är partier som med sina historiska profiler av familjepolitik, socialliberalism, starkt stöd för bistånd eller för flyktingars rätt har vunnit starkt stöd bland troende människor.
Men det är partier som de senaste åren, och i synnerhet i samband med samarbetet i Alliansen, gått allt längre högerut.
Av det kristdemokratiska värnandet av familjen återstår idag främst homofobi. Antalet hemlösa och fattiga barn har ökat. De har begränsat rätten till familjeåterförening för flyktingar. Men de har sagt nej till könsneutrala äktenskap och när den kristdemokratiska majoriteten i Litauens parlament häromveckan beslöt att kriminalisera att tala positivt om homosexualitet, var kristdemokraterna tysta. De låter dessutom stillatigande moderaterna urholka biståndet.
Det gör även folkpartiet. Med en partiledare som hotar med Ryssland, skrämmer med muslimer och av populism baktalar den svenska skolan. Han stänger möjligheten att med Komvux få en andra chans eller tredje chans, med en politik som utstrålar ett förakt för svaghet.
Jag ifrågasätter inte att Björklund med sin populism tror sig ligga rätt i tiden, eller att de åtgärder han förordar kan locka viss röster. Men det jag envisas med att hävda är att detta är något djupt okristligt och att det måste bemötas som något djupt okristligt.
Vårt svar är en politik som bättre står i samklang med Matteus ord om dessa minsta eller det förlorade fåret.
Jag ifrågasätter inte att Björklund med sin populism kan skrämma elever till bättre resultat. Hot om allvarligare konsekvenser kan självklart hjälpa människor att bli mer präktiga.
Men detta är åter bara kortsiktigt och inte heltäckande. Människor misslyckas inte för att de vill det. Det finns många och komplexa skäl till människors val och ofullkomlighet.
Det vi har att fundera på är om vi vill ha ett samhälle som bara rymmer de 99 präktiga fåren, eller om också det hundrade ska få plats.
Jag tror inte vi ska vänta oss eller som kristna ens kräva att det ska skapas en fest för det hundrade fåret. Det sker nog trots allt bara i himlen.
Men jag tror faktiskt att vi har en plikt att hävda att det hundrade fåret är välkommet tillbaka.
Det är detta får inte i alliansens Sverige.
Jag säger inte att det inte fanns brister eller utanförskap i det samhälle vi lämnade huvudansvaret för vid regeringsskiftet 2006. Hade det varit felfritt hade vi inte förlorat valet.
Vad jag säger är att vi har att hävda Broderskapsrörelsen principiella och av evangeliet inspirerade politiska vision. Den slår ibland också på socialdemokratiska tillkortakommanden. Men den visar framför allt på den avgörande skillnaden mellan höger och vänster i svensk politik.
Skillnaden mellan att inte vilja ha ett mer jämlikt samhälle, och en önskan att sträva mot rättvisa.
Broderskapare,
Det är en tuff uppgift vi har framför oss. Tillståndet i vårt land är mycket allvarligare än vad det skulle behöva vara. Vi är del av ett Europa som efter det senaste EU-valet har blivit blåare och råare. Vi lever i värld där finanskrisen har inneburit ett svårt bakslag för fattigdomsbekämpningen och klimatfrågorna ställer oss inför enorma utmaningar.
Kyrkofadern Agustinos konstaterade en gång att
”Hoppet har två sköna döttrar. De heter ilska och mod; ilska över att saker och ting är som de är, och mod att se till att de inte förblir som de är.”
Nu är det dags att åka hem, och tillsammans med dessa sköna döttrar kavla upp ärmarna och översätta hoppet i hårt arbete.
Vi ska göra det fyllda av optimism. Inte för att vi gläds åt opinionsmätningar. Vår optimism går på djupet och handlar om det ansvar vi känner för människor runt omkring oss.
Tack för att ni finns
Och tack för det förtroende ni visat mig att få stå i ledningen för detta fantastiska förbund i ytterligare en valrörelse.
Med det Broderskapsvänner förklarar jag Förbundets 62a kongress för avslutad.
Read Full Post »
Carina Hägg, S och ledamot i utrikesutskottet, fick rycka in när varken Urban Ahlin eller Peter Hultqvist var i Almedalen. Riktigt bra gjorde hon det bland annat på ett seminarium om hur Marocko säljer tomater från Västsahara, under eget namn.
Löfven, som verkligen tog vara på tillfället, var tydlig, kom med nyheter, men vågade också vänta in det fortsatta arbetet i partiet innan alla bitar kommer på plats. Förutom jobben gjorde nästa statsminister ett stort nummer av klimatfrågan och sa bland annat att: ”Vi ska göra alla jobb gröna”.
Religionsfriheten, uppmärksammades mer än vanligt med många välbesökta seminarier, bland annat fylldes Metodistkyrkan till bredden när Socialdemokrater för Tro och Solidaritet bjöd in bland annat Göran Rosenberg och Lena Andersson för att diskutera ämnet. I Almedalen fanns också ett drygt dussin utbildare från Salaams Vänner som syntes nästan överallt.
