Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘alliansen’

En dryg vecka av politik, utspel, seminarier, mingel och mycket mer är över och det är dags att summera. Här kommer hela listan.

Almedalsdrinken, som blev hetast i Almedalen, består av bland annat fyra jordgubbar, men ingen alkohol.

Bottensiffror, fick Centern med bara 3,5 procent och lägst förtroendesiffror av alla partiledare, förutom SD, för Annie Lööf. Det snackades därför mycket om partiets kris. Lööfs tal var inte dåligt med uppfriskande självkritik av alliansen, men sågades rejält av andra alliansföreträdare.

Carina Hägg, S och ledamot i utrikesutskottet, fick rycka in när varken Urban Ahlin eller Peter Hultqvist var i Almedalen. Riktigt bra gjorde hon det bland annat på ett seminarium om hur Marocko säljer tomater från Västsahara, under eget namn.

DJ-battle, är en av veckans höjdpunkter där politiker från S och M gör upp om vem som har bästa spellistan. Segrade gjorde S med Magdalena Andersson och Mikael Damberg i spetsen.

Eskil Erlandsson, landsbygdsminister, och Susanne Adlercreutz fick ett barn mitt under veckan så Eskil ställde in sina arrangemang, åkte till BB och blev folkkär.

Facket, syntes ordentligt i Almedalen med massor av seminarier, utdelning av jordgubbar, men främst genom att först Reinfeldt sträckte ut en hand till LO och lanserade en jobbpakt och sedan med att Socialdemokraterna lyfte samarbetet med LO närmast till skyarna.

Gud, fanns med på en hel del seminarier, men dök kanske mest otippat upp på socialdemokraternas mingel där de fyra tyngsta företrädarna för partiet fick frågan om de tror på Gud, vilket Carin Jämtin svarade ja på, dock med ett litet frågetecken.

Hållbar frihet, ingen Almedalsvecka utan ett nytt begrepp. Stefan Löfvens ”hållbar frihet” både känns mer klockrent och fick ett mycket bättre mottagande än Göran Hägglunds ”verklighetens folk” från 2009.

Interna strider, var det inom Folkpartiet där ungdomsförbundet på partiets dag lanserade Birgitta Ohlsson som kandidat till ny partiledare samtidigt som partiets ekonomiska talesperson Carl B Hamilton föreslog att partiet gick ihop med de andra borgerliga och skapade ett superparti.

Kuppen, stod Åsa Romson för som under sitt partiledartal bjöd upp meteorologen Pär Holmgren för att berätta om klimateffekterna.

Löfven, som verkligen tog vara på tillfället, var tydlig, kom med nyheter, men vågade också vänta in det fortsatta arbetet i partiet innan alla bitar kommer på plats. Förutom jobben gjorde nästa statsminister ett stort nummer av klimatfrågan och sa bland annat att: ”Vi ska göra alla jobb gröna”.

Mingel, svåra att komma in på för den som inte antingen är känd alternativt har koll och kan anmäla sig innan, men visst fanns det många även i år. Populära var bland annat minglen med Fairtrade, makthavare.se och socialdemokraterna.

Olof Palme är ständigt närvarande, bland annat i en fråga till de fyra tyngsta i S-ledningen om vem de föredrog: Palme eller Göran Persson, där alla utom Magdalena föredrog honom med motiveringen ”han var en bra chef”. Det debatterades också Palme i radion, gjordes reklam för en kommande film om honom och så fanns Lisbeth Palme i publiken när Löfven höll sitt tal.

Partisekreterare eller? Då moderaternas Kent Persson knappast gjort succé under sin tid som ny partisekreterare har snacket börjat gå om hans framtid, vilket späddes på av att ”partistrategen” Per Schlingmann ersatte Kent i slutet av veckan.

Religionsfriheten, uppmärksammades mer än vanligt med många välbesökta seminarier, bland annat fylldes Metodistkyrkan till bredden när Socialdemokrater för Tro och Solidaritet bjöd in bland annat Göran Rosenberg och Lena Andersson för att diskutera ämnet. I Almedalen fanns också ett drygt dussin utbildare från Salaams Vänner som syntes nästan överallt.

Satiren är på väg tillbaka på allvar och illustrerades bland annat av SSU som genom sajten fragakent.se driver med M:s partisekreterare och av Robert Nyberg som för Kommunals räkning varje dag presenterade en ny teckning, här med udden riktad mot Almedalsfenomenet självt.

Trött ansågs Fredrik Reinfeldt vara av både tidningen Fokus och Centerns Annie Lööf. Fokus har ett jättelångt reportage i sommarnumret om ”hur samtiden gled moderaterna ur händerna” och Annie Lööf var i sitt tal självkritisk och menade att alliansen behöver en nystart, ett 2.0.

Utnämning, mitt under veckan meddelades att Sven-Erik Österberg blir landshövding i Norrbotten, vilket överraskade och blev lite av en snackis.

Vändningen, kanske var ändå det som kännetecknade hela veckan att alliansen är trött och bråkar internt medan socialdemokraterna är pigga och på gång. Enligt Expressen/Demoskop har Löfven störst förtroende av alla partiledare, vilket är första gången sedan Göran Persson som svenskarna har större förtroende för en s-ledare än för Fredrik Reinfeldt. Dessutom har en majoritet större förtroende för de rödgröna än för alliansen när det gäller skola, sjukvård och jobb, enligt en undersökning från SIFO.

Sammanställt av Klas Corbelius.

Read Full Post »

Enligt uppgifter i Dagens Industri har Sverige godkänt export av så kallad krigsmateriel för strid till Saudiarabien.

- Det som har hänt visar på behovet av att införa ett tydligt demokratikriterium i våra regler för vapenexporten säger Peter Weiderud ordförande för Broderskapsrörelsen och fortsätter: men det krävs även ett system som garanterar att de nuvarande reglerna efterföljs. Det är aldrig acceptabelt att exportera vapen till diktaturer eller nationer som kränker de mänskliga rättigheterna, något som tyvärr sker idag.

- Broderskapsrörelsen har varit kritisk till hur vapenexportfrågan har hanterats under många år, men gläds nu åt att de rödgröna nu kommit överens om en total översyn av vapenexportpolitiken. 

Läs mer i Expressen, DI

För mer information
Peter Weiderud
0708450360
peter@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

 

Read Full Post »

Idag skriver Peter Weiderud, ordförande för de kristna socialdemokraterna som i egenskap av detta sitter i Socialdemokraternas partistyrelse och verkställande utskott på Newsmill att det är hög tid att de rödgröna kommer ut med en gemensam strategi för hur Sverige ska hantera frågan om svensk trupp i Afghanistan.

Alliansens arbetsgrupp för utrikes- och försvarspolitik skrev idag på DN debatt en artikel med rubriken ”Vi är öppna för att sända fler svenskar till kriget”, och Weiderud svarar nu på Newsmill att all utländsk militär närvaro bör samlas under ett tydligt folkrättsligt mandat och att svensk Afghanistaninsats inte får användas för att närma oss ett medlemskap i Nato. 

Läs hela artikeln på Newsmill eller på bloggen Kristen Vänster.

Read Full Post »

Migranterna i världen motsvarar sammanlagt ett land av Brasiliens storlek. De summor de tillsammans skickar tillbaka till sina familjer är långt större än det samlade utvecklingsbiståndet i världen.

Drivkraften att flytta för att söka en bättre framtid för sig själv, sina barn och sina anhöriga har alltid varit stark. Några gör det för att komma undan förtryck, som Ulrika i Västergöl i Vilhelm Mobergs utvandrarna. De flesta gör det för att kunna ha bättre förutsättningar att bli mätta, som Karl-Oskar.

Vi har idag en migrationspolitik som i huvudsak arbetar mot denna kraft. Det har funnits en dörr till Europa – asyl i enlighet med Genevekonventionen. Kommer man in i den trånga dörren är det tänkt att man blir kvar för alltid.

Verkligheten ser annorlunda ut. De flesta vi migranter vill migrera för att jobba, tjäna pengar och läöra sig nya saker. Många vill därefter återvända till sina hemländer efter några år för att bidra till fortsatt utveckling och med sina nya erfarenheter.

En politik som arbetar med denna kraft skulle kunna ska en win-win-situation. Sverige och Europa behöver fler som arbetar för att klara våra välfärd och stora pensionsgrupper. Utvecklingsländerna har stora grupper som inte kanb erbjudas jobb och som söker nya utvecklingsmöjligheter.

Därför behöver vi söka vägar till mer av cirkulär migration och en väsentligt ökad öppenhet. Billströms öppenhet för att låta migranterna få ta med pensionsrättigheter och delar av de försäkringar de betalat till när de flyttar tillbaka är uttryck för ett sådant moderna synsätt.

Det kommer från en moderat minister, men jag hoppas att sakfrågan inte blir lidande av detta.

Read Full Post »

Kjell Wiklund Foto: Magnus Aronsson

Kjell Wiklund

Reinfelts nyspråk utgår konsekvent från arbetslinjens urstarka och kärnfriska människa, skriver Kjell Wiklund i Tidningen Broderskap.

Under en längre sjukhusvistelse följer jag medias bevakning av rikspolitiken. Rollskiftet från att vara frisk till att bli sjuk ger nya upplevelser av det som sägs och hörs från våra politiker. När vi blir liggande och beroende av andra, uppfattar vi maktens ord och handlingar annorlunda än när vi står upp och klarar oss själva.

De nya moderaternas mantra är ”arbetslinjen”. C, FP och KD har att inrätta sig utifrån Moderaternas återkommande linjetal och kämpar för sin överlevnad som riksdagspartier. De får huka sig under alliansens maktmajoritet.

För den som ligger i sjuksängen tonar något nytt fram i den politiska retoriken. Det är statsministerns nyspråk. Detta språk utgår konsekvent från arbetslinjens urstarka och kärn­friska människosyn. Svaga, sköra, bräckliga, slitna, gamla människor definieras ständigt utifrån den starka, stadiga, harmoniska, pigga, unga människa som lever längs arbetslinjen.

De nya Moderaterna etablerar nu ett nytt språk. Den som är sjuk – eller som av andra skäl kan misstänkas hålla sig undan arbetslinjen, definieras numera som ”icke arbetsbar”, enligt statsministerns nyspråk.

Vi som av olika skäl inte riktigt orkar, benämns som ”de som inte arbetar”. Vi ligger i våra sjuksängar och saknar ”anställningsbarhet”. Vi håller oss undan från de ”välfärdens medarbetare” (den senaste språkkonstruktionen från statsministern) som inser att man självklart ska vara en arbetande människa.

Sjuksängarnas folk definieras således inte längre som egna subjekt. Vi är en besvärande avvikelse från självklarheterna. Jag tror inte att jag är ensam om att känna det nya moderata nyspråket som en attack mot skörhet och trasighet i kropp och själ. Nyspråket avslöjar en, möjligen omedveten, bortträngning av besvärande fakta. Kanske rent av ett förakt för svaghet: ” de som inte arbetar”. Så hamnar vi i utanförskapet, där man kanske rent av bör skämmas lite för att man saknar ”anställningsbarhet”?

”Varav hjärtat är fullt, talar munnen”. Många bland oss märker av en tilltagande känslokyla. Den allianspolitik, som i praktiken är rent nymoderat, har inte empati som sin bästa gren. Många fryser i dag, utsatta för en brutalisering av samhället. Många dignar och faller under det förväntanstryck som arbetslinjen utövar: Bli frisk! Sannolikt är du frisk! ”Bidragsberoendet” kanske är en drog, som vi väljer för att slippa göra någon nytta?

Från sjuksängens perspektiv blir det moderata nyspråket ett uttryck för alliansens eget utanförskap. På sjukhusavdelningen utgör vi ett innanförskap. Vi vet mycket om vad det är att vara människa. Arbetslinjespråket vittnar för oss om en del politikers utanförskap!

Vårt samhälle spricker sönder. Regeringsduglighet prövas kanske tydligast i förmågan att hålla samman samhället. Vi behöver under årets valrörelse samtala mycket om ett helat och ett helt samhälle. Vi behöver vara rädda om varandra. Vi behöver söka ett språk som inte nedvärderar den sköra människan. Kanske hamnar också nya moderater stundom i bräckliga omständigheter. Vi ska inte förakta varandras svaghet.

Kjell Wiklund
broderskapare

Läs även Alliansfritt Sveriges ordlista, Kompass artikel om liberalt språkbruk och kapitel 1.4 i Rebellas framtidsrapport.

Read Full Post »

Minns ni begreppen ”utanförskap” och ”bred arbetslöshet” som moderaterna pratade om i valrörelsen för tre år sedan?

De hävdade då att denna ”breda arbetslöshet” var 20%, och att det var Göran Perssons och socialdemokraternas fel. Moderaterna skulle få in fler i samhället och minska arbetslösheten, men det har blivit precis tvärtom. Även jämfört med andra länder som befinner sig i samma kris. Ungdomsarbetslösheten har till exempel ökat i Sverige, inte bara lite mer utan flera gånger snabbare än snittet i EU.

Det är ju lite pinsamt för moderaterna och alliansen, och nu när fler och fler inser att det inte bara är den globala krisen som är orsaken till att klyftorna ökar, så vad gör man? Jo, man ändrar definitionerna, för att ändå lyckas få siffrorna på sin sida.

I torsdags ställde Sven-Erik Österberg en fråga under riksdagens frågestund som berör hur regeringen beräknar utanförskapet:

Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin:

Regeringen har under flera år definierat utanförskapet på ett visst sätt. Denna definition gick ni också till val på. Ni sa att ert sätt att räkna var det enda och sanna. Men detta vill inte arbetsmarknadsministern och regeringen längre kännas vid. Jag kan bara se ett skäl:

Nu pekar alla kurvor åt fel håll. Och då ändrar ni sättet att räkna. De flesta håller nog med om att det är viktigt att vara konsekvent.

Hur många är då i utanförskap idag? Jo många fler än när regeringen tillträdde, närmare bestämt 70 000 fler. Det har Riksdagens utredningstjänst räknat fram genom att använda er egen definition. Nu vill ni inte ta ansvar för detta. Arbetsmarknadsministern har själv sagt att det inte stämmer. Varför vill regeringen ändra sättet att beräkna utanförskapet?

Moderaterna skrev på sin webbplats innan valet ett mått på detta och beräknade alltså den ”breda arbetslösheten” till drygt 20 procent 2005-2006. Nu finns inte den ursprungssidan kvar och även beräkningssättet för deras begrepp verkar ha ändrats åtminstone 3 gånger. Ursprungsartikeln som låg på moderat.se är borttagen, men som tur är har någon räddat artikeln till eftervärlden och lagt här, så att ni kan läsa hur stort riksdagens utredningstjänst beräknar att ”utanförskapet” och den ”breda arbetslösheten” är idag.

Och vad moderaterna själva skrev om ”utanförskapet” och den ”breda arbetslöshet” här. Läs också den nyutkomna rapporten från de rödgröna om klyftorna.

Visste ni förresten att sedan 2006 har skillnaden mellan kvinnor och mäns årliga löner ökat med 12 800 kronor och att 57% av alla skattesänkningarna gått till män? Förutom att öka klyftorna mellan innanför och utanför, rika och fattiga, så ökar man även klyftorna mellan kvinnor och män.

Andra bloggare om de ändrade definitionerna: Alliansfritt 1, Alliansfritt 2, Alliansfritt uppföljning av fusket, S-buzz, utredarna, Peter Andersson, Monica Green, Mitt i steget, ”Rött kort till moderaterna”, ”Som att jaga i snårskog och dimma”, ”Ett utanförskap är ett utanförskap, är ett utanförskap”, ”Moderaterna skriver om historien eller gömmer den”

Mer om ”utanförskapet”: RoD, Exp, Fokus, DN, SvD. Läs också om att regeringen bidrar till att asylrätten kränks och att Reinfeldt trots detta fortsätter att behålla förtroende.

Read Full Post »

I Dagen idag publicerades denna debattartikel av Lasse Flygare och Eva-Lena Gustavsson.

Vi måste ha en mycket mer aktiv bostadspolitik och bostadsbyggandet måste öka. Mot regeringens politik vill vi ställa en nollvision för hemlöshet och trångboddhet och ett totalstopp för vräkningar av barnfamiljer.

Då, 2006, gick den borgerliga alliansen till val på att avskaffa utanförskapet. I dag, tre år senare och ett år kvar till valet, står alliansen med rumpan bar i ett hav av växande utanförskap. En halv miljon arbetslösa och många utan a-kassa, femtiotusen som utförsäkras från sjukförsäkringssystemet, fler och fler som lider av trångboddhet och så den yttersta formen av utanförskap, hemlösheten. Närmare nittontusen är hemlösa, enligt Socialstyrelsen, och många av dem är barn. I den bostadssociala utredningen från 1945 skrev man så här, de senaste åren har behovet av denna politik tyvärr ökat igen, i takt med hemlösheten och trångboddheten:
Hela svenska folket ska förses med goda och hygieniska bostäder till rimliga hyror.  Målsättningen är att inte fler än två personer ska behöva bo i samma rum, köket oräknat. Hyreskostnaderna ska begränsas så att bostaden inte tar mer än högst en femtedel av inkomsten. Bostadsbyggandet ska bli ett vapen i kampen mot klasskillnaderna och trångboddheten ska bort. De bostadspolitiska målen ska uppnås främst med hjälp av förmånliga statliga lån och de ‘allmännyttiga’ bostadsföretagen.
De som över tid är hemlösa eller trångbodda har en hälsostatus som visar en underminerad folkhälsa bland både barn och vuxna. Ofta liknande den som fanns i befolkningen vid sekelskiftet 1900. De lider av sömnsvårigheter, led- och huvudvärk, allergier, astma och andra besvär, som hos de vuxna kombineras med oförmågan att med egen ekonomi kunna förändra situationen. Hos barnen får det återverkningar på skolarbetet medan droger och kriminalitet aldrig är långt borta.
Bostadsbristen påverkar samhällsekonomin genom att belasta offentliga resurser i form av besök hos vårdcentraler, läkare, kuratorer och socialtjänstemän, men också genom ökat tryck på polis, rättsväsendet och försäkringsbranschen. Kostnader – men framför allt personliga lidanden – som kan undanröjas genom politisk vilja. Det är ett misslyckande för samhället att 718 barn vräktes under 2008. Långt många fler barn än så i Sverige i dag inte ens har en egen säng att sova i, det är inte värdigt.
För att ändra på detta krävs en politik för social och ekonomisk rättvisa, inte regeringens moderatledda politik som knuffar ned utsatta människor genom de allt större revorna och hålen i det som en gång var Välfärdssveriges skyddsnät. Vi är särskilt besvikna på Folkpartiet med sin socialliberala tradition och Kristdemokraterna med sin engagerade familjepolitik. Engagemanget för de utsatta, som de tidigare delade med oss i Broderskapsrörelsen, har i dag ersatts av en politik som tycks inspirerad av ett förakt för svaghet.

Vi Kristna Socialdemokrater i Broderskapsrörelsen anser att ansträngningarna för att värna sammanhållningen i samhället i stället måste öka. Mot regeringens politik vill vi ställa en nollvision för hemlöshet, trångboddhet och ett totalstopp för vräkningar av barnfamiljer. Vi måste ha en mycket mer aktiv bostadspolitik och bostadsbyggandet måste öka. I grunden handlar det om människovärdet och vår syn på varandra.

Lasse Flygare, ordförande, Broderskapsrörelsen i Skåne

Eva-Lena Gustavsson, ledamot, Broderskapsrörelsens förbundsstyrelse

Läs också Barbros bostadsblogg.

SvD: Inflationen fortsätter att vara låg pga arbetslöheten, Kamp mot klockan för Borg, M’s prioriteringar inför budgeten Barometern: Hög tid att skrota las Affarsvarlden.se: Börsen , Börsrallyt och Jobbstatistik lyfte USA-börser DN: ”Den ekonomiska krisen är inte så farlig för Sverige” och ”Det löser inte bostadsproblemen”.

Read Full Post »

Här är mitt avslutningstal till Broderskapskongressen som avslutades i Malmö idag. Tack så mycket för de här fyra dagarna och särskilt för förtroendet att fortsätta leda vår rörelse!

Kära partivänner
Broderskapare,

Vi har haft en fantastisk kongress.

Vi har behandlat 80 motioner – ett levande uttryck för den folkrörelse vi är.

Vi har antagit ett Manifest för en kristen vänster, som hjälper oss att uttrycka vad det innebär att vara politiskt radikal och troende i ett mångkulturellt, globaliserat kunskapssamhälle.

Trots meningsskiljaktligheter har vi visat att vi i Broderskapsrörelsen klarar av att lyssna till varandra och samlas när det gäller.

Vi har valt en stark styrelse, som ska leda vår rörelse under en mandatperiod som rymmer många avgörande uppgifter inför framtiden.

Nu börjar det arbete som ytterst tar sikte på att om ett drygt år övertyga väljarna om vikten av att byta den högerledda alliansen till en röd-grön regering ledd av vår partiledare Mona Sahlin.

I det arbetet har Broderskapsrörelsen en nyckelroll.

Vi har ett starkt förtroende – ett starkt varumärke – både inom arbetarrörelsen och utanför.

Jag sa i mitt inledningstal att Broderskapsrörelsen primärt är en idérörelse i den meningen att vi aldrig varit särskilt bra på vare sig makt eller att driva det egna intresset. Vår förre partiledare beskrev oss en gång, när vi kritiserades för att vi pratat med Hamas, som extremt toleranta. Andra kan möjligen se oss som väl idealistiska, men vi uppskattas brett som partimedlemmar med stor integritet.

Också bland väljare som känner tveksamhet för partiets traditionella materialism eller kollektivistiska lösningar har vi med vår frihetliga tradition stor respekt. Här kan vi ofta vara en väg att se socialdemokratin eller att rösta på partiet, trots de tveksamheter man känner.

Så sträck på er kamrater. Vi representerar något viktigt, friskt och vinnande i svenskt politiskt liv. Detta måste vi förvalta på ett klokt sätt, så att det ger största möjliga inflytande på partiets politik och största möjliga förtroende för vårt parti i kommande val.

Broderskapare,

Det första steget mot att vinna valet är partiets kongress i början av november i år. Där ska vi, som Helen nämnde igår, lägga fast de riktlinjer som ska hjälpa oss vinna valet. Några av oss kommer att vara med och har möjlighet att argumentera för Broderskapsrörelsens frågor. Andra har möjlighet att i de förberedande diskussionerna som förs i våra arbetarkommuner se till att ombuden inte är ovetande om Broderskapsrörelsens synpunkter.

Vi har från Förbundet lagt ner stort arbete i de rådslagsprocesser som har föregått arbetet. Här finns dokument med konkreta förslag som jag uppmanar er att använda i samband med de diskussionerna.

Men också de beslut vi tagit på vår kongress kan hjälpa oss att påverka partikongressen. Manifestet är ett redskap för att också göra hela partiets kongress medveten om religionens positiva roll i samhället.

De beslut vi har tagit om Afghanistan, vapenexport och det armeniska folkmordet är också hjälp att flytta fram positionerna i dessa viktiga frågor.

Så i detta, kamrater, hoppas jag på gott samarbete inför och under kongressen i november.

Broderskapare,

En av de viktigaste möjligheterna med vårt Manifest för en kristen vänster är den ökade möjligheten att kommunicera med de svenska väljare som definierar sig som troende.

Det är en stor grupp,
Åtminstone 500.000 av medlemmarna i Svenska kyrkan är att betrakta som aktiva och för vilka denna identitet är viktig.
Cirka 300.000 väljare är medlemmar i våra klassiska frikyrkor
Cirka 100.000 är romerska katolska bekännare och lika många kristna ortodoxa, orientala och östliga.
Mellan 100 och 200.000 av de 400.000 muslimer som finns i Sverige idag är att betrakta som aktiva troende och regelbundna moskébesökare.
Till detta kommer judar, buddister, hinduer och andra.

Vi talar alltså om mer än en miljon väljare som närmar sig politiken med en personlig tro.

Vi vet, att den som tar sin tro, och den grundläggande etik som finns i alla religioner om hur vi uppträder mot vår nästa, mot skapelsen och mot framtida generationer, på allvar har stora möjligheter att hamna till vänster i sitt politiska vägval.

Men det kräver att man möts med ett språk som gör att man känner igen sig. Inte minst på grund av vårt partis oförmåga att förstå och tala till troende – det som vår vän från Transportarbetareförbundet så levande beskrev i går kväll – gör att denna grupp röstar mer borgerligt än den egentligen vill, och mer borgligt än rikssnittet.

Den rapport i partiets rådslag om religion och politik, som vi aktivt medverkat till, är ett stort kliv framåt för hela partiet när det gäller synen på religion. Använd den i valarbetet och i det förberedande valarbetet. Det är en hjälp, om inte annat, för att visa partiet att denna miljon är en viktig grupp och det är i hög grad med hjälp av Broderskapsrörelsen, som partiet kan nå och vinna den gruppen.

Men det är framför allt här som Manifestet för en kristen vänster har ett språk som kan visa troende människor det går också att politiskt omsätta nästankärleken. Använd detta. Se till att tidigt under valrörelsen diskutera Manifestet i de kyrkor, moskéer och synagogor där ni bor och verkar.

Vårt mål i valrörelsen ska vara ett en tydlig majoritet av de troende väljarna ska rösta vänster och att vi ska ha en högre procent socialdemokratiska röster bland de troende än i riket.

Det är ett tufft och krävande mål. Men jag vill att vi åker från denna kongress, och lovar varandra att vara beredda att kämpa för det. Från Förbundet kan vi lova att förse rörelsen med underlag för just denna specifika uppgift – att vinna de troende väljarna.

Broderskapsrörelsen är visserligen en växande del av svensk arbetarrörelse, men vi är en rörelse med begränsade resurser. Vi måste prioritera.

Vi måste välja vår politiska huvudmotståndare till de sammanhang där den grupp vi främst har att vinna idag har ett förhållandevis starkt stöd. Det är kristdemokraterna och folkpartiet.

Kristdemokraterna och folkpartiet kommer att bli Broderskapsrörelsen politiska huvudmotståndare i valrörelsen.

Det är partier som med sina historiska profiler av familjepolitik, socialliberalism, starkt stöd för bistånd eller för flyktingars rätt har vunnit starkt stöd bland troende människor.

Men det är partier som de senaste åren, och i synnerhet i samband med samarbetet i Alliansen, gått allt längre högerut.

Av det kristdemokratiska värnandet av familjen återstår idag främst homofobi. Antalet hemlösa och fattiga barn har ökat. De har begränsat rätten till familjeåterförening för flyktingar. Men de har sagt nej till könsneutrala äktenskap och när den kristdemokratiska majoriteten i Litauens parlament häromveckan beslöt att kriminalisera att tala positivt om homosexualitet, var kristdemokraterna tysta. De låter dessutom stillatigande moderaterna urholka biståndet.

Det gör även folkpartiet. Med en partiledare som hotar med Ryssland, skrämmer med muslimer och av populism baktalar den svenska skolan. Han stänger möjligheten att med Komvux få en andra chans eller tredje chans, med en politik som utstrålar ett förakt för svaghet.

Jag ifrågasätter inte att Björklund med sin populism tror sig ligga rätt i tiden, eller att de åtgärder han förordar kan locka viss röster. Men det jag envisas med att hävda är att detta är något djupt okristligt och att det måste bemötas som något djupt okristligt.

Vårt svar är en politik som bättre står i samklang med Matteus ord om dessa minsta eller det förlorade fåret.

Jag ifrågasätter inte att Björklund med sin populism kan skrämma elever till bättre resultat. Hot om allvarligare konsekvenser kan självklart hjälpa människor att bli mer präktiga.

Men detta är åter bara kortsiktigt och inte heltäckande. Människor misslyckas inte för att de vill det. Det finns många och komplexa skäl till människors val och ofullkomlighet.

Det vi har att fundera på är om vi vill ha ett samhälle som bara rymmer de 99 präktiga fåren, eller om också det hundrade ska få plats.

Jag tror inte vi ska vänta oss eller som kristna ens kräva att det ska skapas en fest för det hundrade fåret. Det sker nog trots allt bara i himlen.

Men jag tror faktiskt att vi har en plikt att hävda att det hundrade fåret är välkommet tillbaka.

Det är detta får inte i alliansens Sverige.

Jag säger inte att det inte fanns brister eller utanförskap i det samhälle vi lämnade huvudansvaret för vid regeringsskiftet 2006. Hade det varit felfritt hade vi inte förlorat valet.

Vad jag säger är att vi har att hävda Broderskapsrörelsen principiella och av evangeliet inspirerade politiska vision. Den slår ibland också på socialdemokratiska tillkortakommanden. Men den visar framför allt på den avgörande skillnaden mellan höger och vänster i svensk politik.

Skillnaden mellan att inte vilja ha ett mer jämlikt samhälle, och en önskan att sträva mot rättvisa.

Broderskapare,

Det är en tuff uppgift vi har framför oss. Tillståndet i vårt land är mycket allvarligare än vad det skulle behöva vara. Vi är del av ett Europa som efter det senaste EU-valet har blivit blåare och råare. Vi lever i värld där finanskrisen har inneburit ett svårt bakslag för fattigdomsbekämpningen och klimatfrågorna ställer oss inför enorma utmaningar.

Kyrkofadern Agustinos konstaterade en gång att
”Hoppet har två sköna döttrar. De heter ilska och mod; ilska över att saker och ting är som de är, och mod att se till att de inte förblir som de är.”

Nu är det dags att åka hem, och tillsammans med dessa sköna döttrar kavla upp ärmarna och översätta hoppet i hårt arbete.

Vi ska göra det fyllda av optimism. Inte för att vi gläds åt opinionsmätningar. Vår optimism går på djupet och handlar om det ansvar vi känner för människor runt omkring oss.

Tack för att ni finns
Och tack för det förtroende ni visat mig att få stå i ledningen för detta fantastiska förbund i ytterligare en valrörelse.

Med det Broderskapsvänner förklarar jag Förbundets 62a kongress för avslutad.

Read Full Post »

År 2006 gick den borgerliga alliansen till val på att avskaffa utanförskapet. Idag, tre år senare och ett år kvar till valet, har utanförskapet inte minskat utan ökat. Det handlar inte bara om de 50 000 svenskar som kommer att utförsäkras ur sjukförsäkringssystemen inom en snar framtid eller den halva miljon människor som står utan arbete, utan vi ser också en snabb ökning av den yttersta formen av utanförskap – hemlösheten. Ungefär 19 000 är hemlösa i Sverige i dag enligt Socialstyrelsen, människor som förlorat sitt hem, sin trygghet och sin mänskliga värdighet.

Studier visar att många hemlösa har en hälsostatus som fanns i befolkningen vid sekelskiftet 1900. Mest drabbas barnen och de unga i vårt samhälle. Enligt Kronofogdemyndighetens statistik för 2008 var 718 barn berörda av vräkning. Det här är en konsekvens av en politik som ställer människor utanför trygghetssystemen och låter de utsatta falla igenom de allt större maskorna i välfärdens skyddsnät. Det är ett misslyckande för samhället när barnfamiljer vräks. Det är inte värdigt att barn blir hemlösa i Sverige i dag.

Vi Kristna Socialdemokrater, Broderskapsrörelsen, som är samlade till kongress i Malmö, anser att ansträngningarna för att värna sammanhållningen i samhället måste öka. För detta krävs en politik för social och ekonomisk rättvisa, inte regeringens hårda och osolidariska politik. Vi är särskilt besvikna på Folkpartiet med sin socialliberala tradition och Kristdemokraterna med sin engagerade familjepolitik. Det engagemang för de utsatta som de tidigare delade med oss i Broderskapsrörelsen har idag ersatts av en politik som tycks inspirerad av ett förakt för svaghet.

Mot regeringens politik vill vi ställa en nollvision för hemlöshet och ett stopp för vräkningar av barnfamiljer.

Detta uttalande antogs av Broderskapsrörelsens förbundskongress den 2 augusti 2009

Read Full Post »

goran_haggaNågra rader om Göran Hägglunds kulturkamp och innantillästa Almedalstal ikväll.

Kristdemokraterna har under många år tvingats kämpa för att komma över fyraprocentsspärren och klara sig kvar i riksdagen. Hittills har man lyckats. Men i längden är det förstås för partiet djupt otillfredsställande att aldrig få känna fast mark under fötterna. Hur tänker då Kristdemokraterna gå till väga för att varaktigt växa i svensk politik?

Göran Hägglunds tal i Almedalen på torsdagskvällen gav kanske en viss vägledning. Dessvärre, är jag böjd att säga, eftersom den riktning Hägglund angav i sitt tal går mot ett annat håll än jag hade hoppats. Skulle Hägglund kanske prioritera flyktingpolitik, asylfrågor eller bistånd – där kanske kristen vänster och kristdemokrater skulle kunna mötas? Icke. I stället valde Hägglund att formulera sig i kulturfrågor på ett sätt så att jag nästan trodde att han skämtade.

Smaka på de här formuleringarna:

Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.

Jag har sagt att vi kristdemokrater är verklighetens folk. Med det menar jag inte bara de som är aktiva i partiet utan alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest. Men dem hittar vänstern av någon anledning alltid något fel på. Krönikörerna talar om för dem att de ska skämmas för att de är inskränkta. Teaterregissörerna talar om för dem att deras tillvaro är falsk och förljugen. Och i förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala.

I förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala? Vilken planet bor Hägglund på? Mest dyster blir jag över att Göran Hägglund ju vet bättre. Men genom att skapa en motsättning mellan ”teaterregissörer”, ”krönikörer”, ”vänstern” och ”kultursidor” å ena sidan och ”vanligt folk” å den andra förfaller Hägglund till renodlad populism.

Hur blev det då med flyktingpolitiken, asylfrågorna och biståndet. Nej då. Under de 40 minuter Hägglund talade hörde jag honom faktiskt i princip inte säga något alls om någonting som händer utanför Sveriges gränser. Inte något alls. Det är också en talande kultursyn.

Av Ulf Bjereld

Läs andra om Göran Hägglunds tal här: Pensionärerna står på tur, enligt KD, Glesast hittills, Hägglund rockar loss, Efter tamt Almedalstal mullrar det i KD-leden: högerspåret undersöks, Lysande, Kristdemokraternas Rotarypopulism, Är detta verkligen SANT?, Hägglund är Ute Och Fiskar Satir, Tack Hägglund nu fick jag bekräftelse på min tes!, Vanlighetshögern är här, Hägglund lyssnade jag på, Hägglund är den mest underskattade partiledaren i Sverige, Kristdemokraterna är Alliansens orosmoln, ”Sjuttio år efter Myrdals härjningar”

Läs även DN, SvD, SvD, Expressen

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 319 andra följare