Att stänga in eller öppna dörrar

Jag fick än en gång tillfälle att lyssna till Martin Luther King:s ”I have a dream”-tal häromdagen, genom bloggen Reflektors försorg. En radikal röst som talar om missförhållanden, men som inte stänger ute utan som vill öppna dörrar, förlåta och förbättra.

Just dessförinnan hade jag återlyssnat på Göran Hägglunds tal i Almedalen den här sommaren, och skrivit en blogg-post på min egen ”Dags för rättvisa!”. Hägglund ägnar stor energi åt att förtala det udda, och istället ”berömma sig” av att kristdemokraterna är ”verklighetens folk”. Som om allt som inte stämmer överens med hans och kristdemokratins värderingar och normer vore overkligt och värt att förakta.

Martin Luther King hade en dröm. Han sa också att han var osäker på om han skulle vara med den dag man nådde dit. Dessvärre fick han rätt. Vi har fortfarande en bra bit kvar att vandra. Och på vägen kommer vi att möta sådana som Göran Hägglund. Insnöade och föraktande. Även om de vill stänga in och utesluta måste vår uppgift vara den motsatta gentemot alla och envar – att öppna dörrar och slåss för varje människas okränkbarhet.

Vår uppgift är att efter förmåga göra som Martin Luther King; Låt frihetsklockorna ringa i varje del av Sverige, runt hela vår jord. Ända till den dag då alla Guds barn, hetrosexuella och homosexuella, Engelsmän och Eskilstunabor, svarta och vita, kvinnor och män, judar, kristna, muslimer, hinduer och agnostiker tillsammans kan stämma in i den sång han hänvisade till: ”Free at last. Thank God almighty, free at last”.

Read Full Post »

Almedalen – etniskt rensad zon

Efter att ha trängts bland politiker, lobbyister och opinionsbildare i Visby konstaterar jag att vi som befolkade seminariesalar och mingelpartyn inte på något vis motsvarar befolkningens sammansättning. Här är det majoritetssvensken som dominerar.

De flesta seminarierna jag bevistade var överväldigande blonda. Minglena likaså. En och annan Nisha Beshara eller en Luciano Astudillo fanns med bland talare och seminarieledarna, men de organisationer som skickat deltagare var överväldigande blonda.

Jag kom att tänka på det under Dagens seminarium om religionsfrihet som utgångspunkt i bistånd och utrikespolitik. Det kändes märkligt att inte en enda i rummet var något annat än västerländskt blond vid ett semiarium som ordnades av Svenska Missionsrådet - en organisation med verksamhet i många delar av världen. Nog borde någon med annan bakgrund kommit med?

Samma gäller – nästan – också min egen organisation, Kristna Socialdemokraterna, Broderskapsrörelsen. I Visby var vi inte många, kanske femton personer, och bara två av oss var Abdulkader Habib och Yasin Ahmed, som definitivt inte är blonda. Yasin hade visserligen också med sina Fredsagenter, som hade en utställningsplats vid hamnen, men ändå.

Men hur kom det sig att jag inte hittade den femtedel av befolkningen som inte har varit svenskar i flera generationer? En titt i seminarietidningen visar att de inte syns i nämnvärd utsträckning – faktiskt knappt alls. Varken hos opinionsbildare, företag, organisationer eller representanter för media och akademi.

Har jag fel? Det hoppas jag verkligen, för om jag har rätt vore det ganska otäckt. Berätta isåfall för mig!

Av Cecilia Dalman Eek

Andra om etnicitet: MUFs tal kunde ha skrivits av SSU!, Vetenskap och politik – risken att göra ont värre, Fordomarnas tomma säten, Kriget mot terrorismen rena terrorn, I bokbloggosfären förutsätts kvinnligt kön, MAKTFULLKOMLIGHET, Vad jag vill att Mona ska tala om idag, Konferensen ”Utbildning ifrågasatt”, Karl XII älskad i Ukraina?, Uppvaknande om jämställdhet

Andra om Almedalen: Dagens tack å hej, SvDs från A till Ö, Almedalsbloggens lista,  DN om alternativa Almedalsveckan (som Broderskaps Anna Ardin var med att starta i början av 2000-talet)

Read Full Post »

Vilken planet lever Hägglund på?

Några rader om Göran Hägglunds kulturkamp och innantillästa Almedalstal ikväll.

Kristdemokraterna har under många år tvingats kämpa för att komma över fyraprocentsspärren och klara sig kvar i riksdagen. Hittills har man lyckats. Men i längden är det förstås för partiet djupt otillfredsställande att aldrig få känna fast mark under fötterna. Hur tänker då Kristdemokraterna gå till väga för att varaktigt växa i svensk politik?

Göran Hägglunds tal i Almedalen på torsdagskvällen gav kanske en viss vägledning. Dessvärre, är jag böjd att säga, eftersom den riktning Hägglund angav i sitt tal går mot ett annat håll än jag hade hoppats. Skulle Hägglund kanske prioritera flyktingpolitik, asylfrågor eller bistånd – där kanske kristen vänster och kristdemokrater skulle kunna mötas? Icke. I stället valde Hägglund att formulera sig i kulturfrågor på ett sätt så att jag nästan trodde att han skämtade.

Smaka på de här formuleringarna:

Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.

Jag har sagt att vi kristdemokrater är verklighetens folk. Med det menar jag inte bara de som är aktiva i partiet utan alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest. Men dem hittar vänstern av någon anledning alltid något fel på. Krönikörerna talar om för dem att de ska skämmas för att de är inskränkta. Teaterregissörerna talar om för dem att deras tillvaro är falsk och förljugen. Och i förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala.

I förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala? Vilken planet bor Hägglund på? Mest dyster blir jag över att Göran Hägglund ju vet bättre. Men genom att skapa en motsättning mellan ”teaterregissörer”, ”krönikörer”, ”vänstern” och ”kultursidor” å ena sidan och ”vanligt folk” å den andra förfaller Hägglund till renodlad populism.

Hur blev det då med flyktingpolitiken, asylfrågorna och biståndet. Nej då. Under de 40 minuter Hägglund talade hörde jag honom faktiskt i princip inte säga något alls om någonting som händer utanför Sveriges gränser. Inte något alls. Det är också en talande kultursyn.

Av Ulf Bjereld

Läs andra om Göran Hägglunds tal här: Pensionärerna står på tur, enligt KD, Glesast hittills, Hägglund rockar loss, Efter tamt Almedalstal mullrar det i KD-leden: högerspåret undersöks, Lysande, Kristdemokraternas Rotarypopulism, Är detta verkligen SANT?, Hägglund är Ute Och Fiskar Satir, Tack Hägglund nu fick jag bekräftelse på min tes!, Vanlighetshögern är här, Hägglund lyssnade jag på, Hägglund är den mest underskattade partiledaren i Sverige, Kristdemokraterna är Alliansens orosmoln, ”Sjuttio år efter Myrdals härjningar”

Läs även DN, SvD, SvD, Expressen

Read Full Post »

Peter Eriksson – en riktigt bra politiker!

Jag kommer precis ut från ett seminarium om grön ideologi och radikal miljöpolitiks möjligheter i en röd-grön regering. Spännande och spänstigt! Nisha Beshara från Dagens Arena gjorde en bra analys av en ideologiskt rätt trött socialdemokrati med god regeringskompetens och en grön rörelse med mer spänstig ideologisk diskussion.

Visst finns det kvar en del stolligheter bland de gröna, och viljan att ha rätt är bland en del större än viljan att få rätt och faktiskt förändra samhället. Men miljöpartiets språkrör Peter Eriksson är en riktigt bra politiker! Han inledde med att påpeka det för mig självklara faktumet att politik handlar om att förändra verkligheten och att det ställer krav på att ta ansvar.

Socialdemokratin har under mer än 100 år varit den enda radikala politiska kraften i Sverige som också varit beredd att ta ansvaret för att få sina idéer genomförda. Nu finns med Peter Eriksson och Maria Wetterstrand ytterligare en radikal politisk kraft som både har idéer och vill ta ansvar för att de ska bli genomförda.

Framtiden ställer andra och nya krav på idéerna än den tid vi har bakom oss. Miljöpartiet har nu lämnat lekstugestadiet och tar sina idéer med sig in i ett stadium av att få idéerna verkställda. På en del punkter har jag både invändningar och kritik mot deras politik – friskolefrågan är ett bra exempel på en (vilket påpekades av en seminariedeltagare) ideologiskt vit fläck för (MP).

Ska vi lyckas förvalta uppdraget att vara samhällsförändrare måste förmågan att regerga kombineras med en livlig och aktiv ideologisk debatt och diskussion. Sverige skulle må bättre om socialdemokratin och miljöpartiet vågade samarbeta om en sådan diskussion. Var och en med full respekt för varandras integritet och identitet, men var och en med full respekt för att ens egna idéer mår bra att fortsatt utveckling. Tänk om både socialdemokrater och miljöpartister (vid sidan av partiledarna, som ju redan är i full gång) skulle våga detta!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Almedalen, Broderskapsrörelsen, kristen vänster, Miljöpartiet, Peter Eriksson, socialdemokraterna, almedalen 2009

Read Full Post »

Frihet är det bästa ting – Mona i Almedalen

Almedalens fjärde talare, Mona Sahlin, valde glädjande nog att hålla ett ideologiskt och genomarbetat tal. Det hade gemensamma drag med det hittills bästa tal hon hållit som partiledare, i samband med att hon valdes i mars 2007.

Hon uppehöll sig mycket vid frihetsbegreppet och politikens ansvar för att skapa möjligheter för människors frihetslängtan, vilket visar att hon tagit till sig väljarnas budskap från EU-valet. Visst fanns det en del onödiga slängar och skämt mot alliansens företrädare. De kan fungera på första maj eller i snäva socialdemokratiska kretsar, men den breda och kritiska Almedalspubliken fungerar det sämre på. Onödigt också att hävda att om moderaterna skulle tala klarspråk skulle de vara ett tio-procentsparti. Väljarna gillar inte att bli underskattade, och eftersom de har den yttersta makten kan det lätt slå tillbaka. Men detta ägnar sig dessvärre alla partiledare åt och som helhet är Mona bäst hittills, vilket också mängden applåder i Visby indikerade.

Här finns fler bloggare som skriver om Monas tal här, här, här, här och här. Läs även i DN, DN, SvD, Aftonbladet och Expressen.

Read Full Post »

En muslimsk vänster växer fram i Sverige

Politisk islam växer fram i Europa och från tid till annan görs det försök också här i Sverige. Men är politisk islam höger eller vänster? Hur ser det ut i Europa? Finns det en muslimsk höger och hur skulle en muslimsk vänster kunna se ut? Det diskuterades vid Broderskapsrörelsens seminarium i Almedalsveckan på onsdagen. Här kan du se hela seminariet på film. 

 

I EU-valet var valdeltagandet högre bland unga andragenerationens utomeuropeiska invandrare än bland ungdomar med svensk bakgrund. Det borde vara ett faktum som uppfordrar alla partier till att söka kontakter med ungdomar för att bygga ett politiskt engagemang underifrån. Broderskapsrörelsen är den politiska kraft i Sverige som allra bäst har tagit den uppgiften på allvar, sade Leif Strandberg, islamolog från Lunds universitet vid seminariet.

- En muslimsk vänster måste ta sin utgångspunkt i arbetet för jämlikhet och jämställdhet. Det sade Abdulkader Habib, ordförande för Broderskapsrörelsens nätverk för troende socialdemokrater. Han vill att nätverket ska utgöra en kraft för att ta vara på muslimska ungas strävan efter både att hitta sin egen plats i Sverige och att vara delaktiga i arbetet att skapa efter ett rättvist och solidariskt samhälle där alla får plats och alla behövs. Till skillnad mot en religiös höger måste ett sådant arbete utgå från människan. Det är alltid människan som ska vara måttstocken, avslutade Habib. 

En av seminariedeltagarna lyfte frågan från vänstern i Sverige som under en följd av år betraktat sig som öppen när det gäller deltagande från troende. Man har frankt förklarat att ”det spelar ingen roll om man är muslim eller kristen, buddist eller ateist - det är ju vänsterperspektivet vi ska betona!” Vänstern har betraktat tron som mindre viktig och då gjort ett allvarligt felslut som inneburit att de människor som anser att deras tro är viktig för dem, inte känt sig hemma där.  Det vill Nätverket för troende socialdemokrater råda bot på. En radikal troende vänsterkraft behövs i ett samhälle där religion antingen används som täckmantel för en aktiv högerpolitik eller också betraktas med misstänksamhet från en luttrad vänster. Vi vill vara en frimodig vänsterkraft för en demokati som byggs underifrån!

Read Full Post »

Klimat & mer klimat men något saknas

Idag stod Anders Ygeman (s) i heta stolen, utfrågad av SNF och Svenska Kyrkan.  Anders kan klimatfrågorna men jag hade velat höra något mer. Vi socialdemokrater byggde landet och industrisamhället. Men hoten mot klimatet ifrågasätter i grunden ”vårt” industrisamhälle vars energikälla var fossila bränslen – orsak till dagens klimatkris. Klimatdiskussionen visar på en reell risk. Socialdemokratin kan gå under med industrisamhället.

Vi löser inte problemet med att vi lär oss använda datorer eller stava till ”globalisering”. Hoten mot klimat och miljö kräver att vi tar fram svar på samtidens stora frågor och förankrar detta i ny ideologi men även i ny konst, i ny litteratur och i ny poesi som blir våra dagars Amelin och Harry Martinsson. Uppgiften är stor, och spännande.

Read Full Post »

Mellan vattenkanoner och framtidsvisioner

Ylva Johansson, taleskvinna för Socialdemokraterna i sociala frågor, visade idag hur vi ska vinna nästa val. Det var under ett seminarium kallat ”Spaning efter socialpolitiken – vem tar ansvar?” som arrangerades av akademikerförbundet SSR som den Socialdemokratiska visionen visade sig från sin bästa sida. SSR menade att socialpolitiken hamnat på efterkälken i den allmänpolitiska debatten under de senaste åren. Ylva Johansson konstaterade att socialpolitiken handlar om hur vi ser på människan och samhällets ansvar för människan. Rosengårds socialtjänstchef var där och konstaterade att vi kan inte möta människor med vattenkanoner och andra kontraproduktiva represalier såsom en moderat politiker föreslog under oroligheterna i Malmöstadsdelen för en tid sedan. Ylva Johansson menade att socialtjänstlagen borde omarbetas så vi bättre kan hjälpa nya grupper som vi idag är dåliga på att nå. Det handlar om ett samhälles människosyn och vi borde alla jobba för att socialpolitiken hamnar högre upp på politikers dagordning.

Read Full Post »

Nykterister får de tråkigaste glasen

”Landet lagom där måttlighet sägs vara norm” var rubriken på förbundet IQ:s seminarium i Almedalen, IQ arbetar för att vi ska ha ett smartare förhållande till alkohol. Det var ett mycket välbesökt seminarium där arrangörerna blev tagna på sängen av det stora intresset för alkoholfrågor. IQ presenterade en undersökning om ungdomars och vuxnas alkoholvanor. Budskapet var att det är viktigt att vuxna tänker på sitt förhållande till alkohol eftersom deras beteende ofta smittar av sig på barnen. Det finns till exempel tydliga samband mellan att barn som blir bjudna på alkohol hemma även kommer att dricka mer alkohol när de umgås med sina vänner.

 

Moderatorn Doreen Månsson, programledare i TV, gav oss åskådare en tankeställare när hon berättade hur människor som hon kom i kontakt med blev oerhört provocerade över hennes val att inte dricka alkohol. Hon berättade om hur hon alltid fick det tråkigaste glaset på middagar som hon var bjuden till just på grund av att hon inte drack alkohol, de anses tydligen inte tillräckligt festligt att inte dricka alkohol. Sven Andreasson från Folkhälsoinstitutet presenterade forskning som visar på att varken skrämselpropaganda eller interaktiva rollspel fungerar. Visserligen fungerar detta som ett sätt att förändra ungdomar attityder, men inte deras reella beteende. Istället är det en restriktiv alkoholpolitik, det vill säga tillgänglighet, tillsammans med vuxnas beteende som är avgörande för hur ungdomar i framtiden kommer att förhålla sig till alkohol. Jag tror att vi, precis som IQ, har underskattat det intresse som finns hos människor för att driva en ansvarsfull alkoholpolitik. Undersökningen hittar ni här.

Read Full Post »

Centerpartiet lämnar walk-over i miljödebatten

Imorse var jag på Naturskyddsföreningens seminarium om ”tuffa miljökrav på svenska EU-ordförandeskapet”, kraven hittar du här. Naturskyddsföreningen har sammanställt den europeiska miljörörelsens krav på EU:s miljöpolitik. Det var meningen att miljöminster Andreas Carlgrens statssekreterare skulle finnas på plats och ta emot den europeiska miljörörelsens kravlista på önskvärda åtgärder för en bättre miljö. Återigen visade Centerpartiet sitt ointresse för miljöfrågan och statssekreteraren Åsa-Britt Karlsson dök inte upp. Naturskyddsföreningens krav på 40 procents utsläppsminskning nobbades av regeringen företrädd av Åsa-Britt Karlssons stand-in Erik Ullenhag. När nu Centerpartiet lämnar walk-over borde de rödgröna bevisa att vi är bättre på miljöfrågor än den moderatstyrda regeringen. Mer om naturskyddsföreningens seminarium och Centerpartiets ointresse för miljöfrågor här och här.

Read Full Post »