Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ambassadör’

Debatten om frilansjournalisten Donald Boströms artikel i Aftonbladet om påstådda israeliska organstölder kretsar kring två teman: tryckfrihet och antisemitism.

I debatten om tryckfrihet har jag inte så mycket att tillföra. Det råder ju stor enighet om att Sveriges ambassadör i Israel Elisabet Borsiin Bonnier agerade felaktigt när hon i ett pressmeddelande tog avstånd från artikeln. Den borgerliga alliansregeringen har agerat enligt skolboken, genom att tydligt markera avstånd till ambassadörens agerande samt vägrat kommentera innehållet i artikeln. Den enda oklarhet som råder är huruvida ambassadören fått sitt pressmeddelande godkänt av UD innan det publicerades. Det är utmärkt att riksdagens konstitutionsutskott nu får möjlighet att granska ärendet.

Mer principiellt intressant är i stället diskussionen om hur Donald Boströms artikel förhåller sig till antisemitism, samt hur ordet antisemitism används i den politiska debatten. Med antisemitism avses enligt Nationalencyklopedin fientlighet mot judar eller mot judendom. Ur det perspektivet finns det inget antisemitiskt i Donald Boströms artikel i sig. Den fråga Boström ställer är huruvida det finns något fog för de anklagelser som anhöriga till ihjälskjutna palestinier för fram, att soldater ur Israels armé tömmer döda kroppar på organ för att kunna användas till transplantationer. Boström skriver också att det borde bringas klarhet i om det verkligen förhåller sig på det sättet. Det är berättigade frågor och berättigade krav. Ingen hade reagerat om artikeln hade handlat om något annat land än Israel.

Bekymret är således inte Boströms text i sig, utan vad som inte står i den. Inom antisemitismen ryms föreställningar om judiska ritualmord och om juden som rövar bort barn, slaktar dem och stjäl deras blod. Boström hade kunnat undvika de anklagelser som nu framförs om han i sin text valt att visa upp dessa föreställningar för att därigenom markera att hans text inte är en del av dessa. De palestinska mödrarnas frågor om sina söners uppsprättade och ihopsydda lik är legitima. Men att ge dessa mödrar en röst innebär också ett ansvar att formulera sig på ett sätt så att mödrarnas frågor inte kan avfärdas som ett utfall av judehat.

Sverige är ett land där antisemitismen haft svårare att få fäste jämfört med i de flesta övriga länder i Europa. Det är bra. Kanske skapar det också hos oss en blindhet för de antisemitiska föreställningar som har eller har haft fäste på andra håll i världen? För de allra flesta svenskar är antisemitism något så främmande att vi har svårt att känna igen den när vi vid enstaka tillfällen springer på den.

Historien om Boströms artikel i Aftonbladet för oss till den vidare frågan om hur vi i debatten och i mediebevakningen skall förhålla oss till Israel som stat. Israel-debatten är oerhört polariserad, där en åsiktsriktning menar att ingen annan stat behandlas så orättvist och granskas så kritiskt som Israel. Andra menar att Israel kommer undan med folkrättsbrott och övervåld på ett sätt som ingen annan stat skulle göra.

Israel är på många sätt en unik stat, inte minst genom den förintelse som föregick statens uppkomst. Men Israel kan inte särbehandlas – varken positivt eller negativt. Vi måste ställa samma krav på Israel som på andra stater när det gäller att följa folkrätten. Anklagelser om att israeliska soldater stjäl organ från döda kroppar måste uppmärksammas i lika stor utsträckning som om anklagelserna riktats mot soldater från andra länder. På samma sätt har Israel en självklar rätt till fred och säkerhet på samma sätt som andra stater har.

Men Israel har en smärtsam historia, och det judiska folkets historia är mer smärtsam än de flesta andra folks. Så även om Israel inte i sak skall bemötas annorlunda än någon annan stat, så måste bemötandet i sin form undvika att riva upp det judiska folkets sår eller ge näring åt antisemitiska föreställningar.

Så min ståndpunkt i sak är följande. Donald Boströms artikel är i sig inte på något sätt antisemitisk. Däremot hade han kunnat undvika den debatt som nu uppstod om han synliggjort de antisemitiska föreställningar om judiska ritualmord som har förekommit eller förekommer.

Antisemitism är en vidrig och vedervärdig företeelse. Man kampen mot antisemitismen försvåras när debattörer och självutnämnda Israelvänner använder antisemitism som ett slagträ för att avfärda seriös kritisk mot staten Israels agerande. Jag blir därför dyster när jag ser personer som t ex Gunnar Hökmark på Newsmill jämföra Aftonbladets artikel med nazisternas och Tsarrysslands antisemitism, eller när Jesper Svartvik ur Svenska kommittén mot antisemitism ryggradsmässigt stämplar texten som antisemitisk. Kampen mot antisemitism är faktiskt alldeles för viktig för att överlämnas till personer som som i dessa frågor väljer agitatorns roll i stället för att använda sitt öppna sinne.

Ulf Bjereld

Denna text har även publicerats på Ulf Bjerelds blogg och på Newsmill. Läs även SvD 1, 2 och 3, DN 1 och 2, Dagen, Ekot, GT, och bloggarna 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare