Stöder Björklund Vietnamkriget?

Fp-ledaren Jan Björklund höll sig mestadels till de förväntade ämnena i sitt Almedalstal på tisdagen. Även om den inledande passagen om äldreomsorgen kanske var mer oväntad kom sedan mycket av det som Björklund ofta fokuserar. Skolan, naturligtvis, men också frihandel och inte minst Kina som exempel, kärnkraft och internationella frågor. Inte förvånande uttalade han sitt starka stöd till insatsen i Afghanistan och att Sverige ska stanna kvar i ISAF-styrkan. Dock innehöll den delen också en passage som gjorde att åtminstone jag satte i halsen – han lyfte fram hur vänstern ofta varit kritiska mot USA medan han menade att USA under lång tid varit en stark kraft för försvaret av frihet i världen mot nazism, islamism och kommunism, och att vi bör helhjärtat stödja denna. Det är en sak att stödja Afghanistaninsatsen och även kriget i Irak även om det är mer kontroversiellt, men att idag uttala stöd för USA:s kamp mot kommunismen i världen, vad är det då han syftar på? Blockaden mot Kuba? Eller historiskt, Vietnamkriget? Stödet till militärregimer i Latinamerika och på andra ställen under 70-talet och framåt? Det är onekligen en halsbrytande utrikespolitisk linje. Jag har svårt att tro att det är det som Jan Björklund menar, men med tanke på hur ofta människor från vänstern förväntas ta avstånd från historien – då blir det märkligt när folkpartiledaren själv framstår inte bara som krigshetsare utan dessutom inte direkt i takt med tiden.

Read Full Post »

Värna S restriktiva syn på vapenexporten

Uppdatering: En viss framgång uppnåddes då följande formulering letade sig in i de politiska riktlinjerna: ”Sverige ska också vara en föregångare genom en restriktiv lagstiftning såväl om export som import av vapen.”

På S-kongressen ska ett par års arbete med rådslag samlas ihop i de politiska riktlinjerna som förhoppningsvis kommer att lägga grunden för valseger i september och förhandlingar med MP och V om att bilda en gemensam regering. Det är många frågor som slåss om utrymmet och medan vissa (jobb och skola) spelar huvudrollen riskerar några andra att glömmas bort. En sådan är de socialdemokratiska ambitionerna när det gäller nedrustning, men också behovet av en mer restriktiv vapenexport.

På båda dessa områden har S ett tydligt alternativ till den borgerliga alliansen där Folkpartiet drömmer om svenskt medlemskap NATO, där regeringen inte ratificerat avtalet mot klusterbomber, där utrikesministern inte prioriterar FN:s arbete för folkrätten och där man instiftat en ny myndighet för att sälja svenska vapen (samtidigt som man själva köper finskt). Det är viktigt att detta alternativ får stöd av kongressen, men också gärna tydliggörs, särskilt när det gäller vapenexporten.

I partistyrelsens svar på motion J47 om vapenexport hittar vi formuleringar som: ”I ljuset av detta ska den svenska exporten av krigsmateriel vara försiktig och återhållsam. Jämfört med andra länder för Sverige också en restriktiv politik när det gäller vapenexport. Detta synsätt ska vi fortsätta slå vakt om. ”

Dessa har dock inte hittat sin väg till de politiska riktlinjerna som är det viktigaste dokumentet kongressen antar. Där står istället, på sidan 66: ”Sverige har, som militärt alliansfri stat, en lång tradition av en stark nationell försvarsindustri som inte bara försett och förser landet med materiel utan också med kunskap och oberoende samt tillgång till viktiga industriella samarbeten.”

Detta skulle innebära ett stort avsteg från den nuvarande S-linjen som gällt länge och bla slogs fast av den förra ordinarie kongressen 2005 om att Sverige ”ska vara en föregångare genom strikta regler för svensk export och import av vapen och krigsmateriel”.

Riktlinjerna är dock bara ett förslag och det finns mycket i rådslaget som stödjer den gällande, mer restriktiva linjen. Ännu finns chansen att få till en bra politik även på detta område som dels kan göra att vi vinner valet, dels göra världen en bättre plats att leva på.

Läs även på Svenska Freds hemsida om deras kampanj här på kongressen.

Read Full Post »

Fyra enkla regler för att motverka Sverigedemokraterna

Jimmie Åkesson, partiledare SD

I Aftonbladet antyder de rödgröna partierna att om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen så öppnas dörren för ett samarbete över blockgränserna. Under rubriken ”Det kan bli en rödblå regering” säger t ex Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand: Om vi blir större än de andra är det logiskt att Centerpartiet och Folkpartiet öppnar upp för att bedriva samtal med oss.

Sverigedemokraterna kan gnugga händerna av förtjusning. Blocköverskridande samarbete är nämligen ett av de säkraste sätten att stärka stödet för ett högerpopulistiskt, främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna.

Det finns några enkla regler att hålla sig till för de etablerade partierna om de vill motverka att högerpopulistiska partier vinner framgång i opinionen. För det första bör man inte göra det högerpopulistiska partiet till en partipolitisk stridsfråga mellan sig. Här riskerar de rödgröna partierna att spela Sverigedemokraterna i händerna genom att titt som tätt anklaga alliansregeringen för att vara otydliga i frågan om samarbete med Sverigedemokraterna.

För det andra bör man inte lyfta upp högerpopulisternas frågor på den politiska agendan, eller försöka vinna till sig opinionen genom att anamma högerpopulisternas språkruk. Invandringspolitik och integrationspolitik skall behandlas som vilka andra politiska sakområden som helt, oavsett högerpopulisternas önskemål. Här tycker jag att de etablerade partierna håller emot ganska bra. Jag blir dock bekymrad och nedstämd över Göran Hägglunds retorik, där han spelar upp en motsättning mellan ”verklighetens folk” och den s k kultureliten. Det är en tankefigur som ligger otäckt nära Sverigedemokraternas sätt att se på världen, och uttrycket ”verklighetens folk” (som en gång introducerades av Ny Demokrati) har också nu anammats av Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson.

För det tredje bör man inte bjuda in högerpopulisterna till debatt i forum dit de själva inte vunnit tillträde av egen kraft. Det betyder att man skall ta en sakargumentation med Sverigedemokraterna i de kommunala och regionala organ där de vunnit mandat, men inte söka upp dem i TV-soffor eller nyhetsprogram. Här famlar de etablerade partierna. Maud Olofssons försök att ”ta debatten” med Jimmie Åkesson i SVT:s Gomorron Sverige tidigare i dag gav ingen mersmak, om man säger så.

För det fjärde bör man inte bemöta hotet från högerpopulisterna med blocköverkridande överenskommelser. Sådana överenskommelser understödjer högerpopulisternas verklighetsbeskrivning att de själva utgör den enda egentliga oppositionen mot ”etablissemanget”.

I övrigt tror jag att Jimmie Åkessons uppmärksammade artikel i Aftonbladet var ett av Sverigedemokraternas större strategiska misstag hittills. Diskussionen svänger, och Sverigedemokraternas högerextremistiska förflutna flyter upp till ytan. Vi får se om de etablerade partierna förmår hantera situationen på det sätt de enligt regelboken bör göra när de vill motverka Sverigedemokraternas strävan efter en riksdagsplats.

Ulf Bjereld
Professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och ledamot av förbundsstyrelsen för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen. Denna artikel har publicerats här och här.

Andra om Sverigedemokraterna: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, AB3, SydSv, Ian W, Åkessons AB-artikel. Ett tips är också att kolla på Soran Ismails analys av Åkessons artikel, klicka här.

Taggar: Aftonbladet, centerpartiet, folkpartiet, Göran Hägglund, högerpopulism, Jimmie Åkesson, Maria Wetterstrand, Maud Olofsson, Miljöpartiet, ny demokrati, riksdagen, socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Ulf Bjereld, verklighetens folk.

Read Full Post »

Hemlöshet för barn är ovärdigt ett välfärdssamhälle

År 2006 gick den borgerliga alliansen till val på att avskaffa utanförskapet. Idag, tre år senare och ett år kvar till valet, har utanförskapet inte minskat utan ökat. Det handlar inte bara om de 50 000 svenskar som kommer att utförsäkras ur sjukförsäkringssystemen inom en snar framtid eller den halva miljon människor som står utan arbete, utan vi ser också en snabb ökning av den yttersta formen av utanförskap – hemlösheten. Ungefär 19 000 är hemlösa i Sverige i dag enligt Socialstyrelsen, människor som förlorat sitt hem, sin trygghet och sin mänskliga värdighet.

Studier visar att många hemlösa har en hälsostatus som fanns i befolkningen vid sekelskiftet 1900. Mest drabbas barnen och de unga i vårt samhälle. Enligt Kronofogdemyndighetens statistik för 2008 var 718 barn berörda av vräkning. Det här är en konsekvens av en politik som ställer människor utanför trygghetssystemen och låter de utsatta falla igenom de allt större maskorna i välfärdens skyddsnät. Det är ett misslyckande för samhället när barnfamiljer vräks. Det är inte värdigt att barn blir hemlösa i Sverige i dag.

Vi Kristna Socialdemokrater, Broderskapsrörelsen, som är samlade till kongress i Malmö, anser att ansträngningarna för att värna sammanhållningen i samhället måste öka. För detta krävs en politik för social och ekonomisk rättvisa, inte regeringens hårda och osolidariska politik. Vi är särskilt besvikna på Folkpartiet med sin socialliberala tradition och Kristdemokraterna med sin engagerade familjepolitik. Det engagemang för de utsatta som de tidigare delade med oss i Broderskapsrörelsen har idag ersatts av en politik som tycks inspirerad av ett förakt för svaghet.

Mot regeringens politik vill vi ställa en nollvision för hemlöshet och ett stopp för vräkningar av barnfamiljer.

Detta uttalande antogs av Broderskapsrörelsens förbundskongress den 2 augusti 2009

Read Full Post »

Påläst & skarp folkpartist

Vid lunch igår (29 juni) lyssnade jag och 15 andra när Erik Ullenhag frågades ut om klimatsituationen av Svante Axelsson från SNF, och Erik Lysén Svensk Kyrkan. Ullenhag är påfallande påläst. Det skall bli intressant att följa regeringens ordföranderesa under hösten. Det kunnande alliansen visar gör att våra förväntningar på deras framgång stiger.

Read Full Post »

Björklund blev dagens adrenalinhöjare

Folkpartiledare Björklund var retoriskt snäppet bättre än gårdagens Ohly. Han hade bemödat sig, eller mer troligt hans talskrivare, att bygga in berättelsen entreprenörskvinnan från Fårö som blev direktör på Grand Hotel. Han hade också en del fyndiga passager som lockade ett och annat skratt. Till exempel att socialdemokraterna bekämpar rikedom medan folkpartiet bekämpar fattigdom. Det låter fyndigt men skrattet fastnar snart i halsen.

Björklunds budskap var till innehållet framför allt en attack på fördelning och jämlikhet. Det rymmer en märklig oförmåga att på allvar förstå utsattas situation och kan bäst sammanfattas med bibelordet

Åt den som har ska vara givet, och från den som inte har ska tas också det han har

Björklunds selektiva hållning slog igenom också i det utrikespolitiska avsnitt som handlade om Mellanöstern. Talet inleddes med insinuant prat om islamism och hedersvåld, vi och dom, och huvudfrågan för en lösning av Israel-Palestina-konflikten beskrevs av Björklund vara regimskifte i Iran. Det må vara önskvärt, men den riktiga grundbulten – Israels ockupation av Palestina – berördes inte med ett ord. Sammantaget stod Björklund för dagens adrenalinhöjare.

Här finns andra som skriver om Björklund: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 läs också om när Sabuni rök ihop med Lago.

Read Full Post »