Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘fred’

Partiets utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin tog inte chansen i Ekots lördagsintervju, att presentera ett alternativ till regeringens diktaturkramande. Ahlin kräver inte att samarbetsavtalet med Saudiarabien sägs upp genast. Han kan inte heller lova att man inte kommer förnya avtalet nästa gång det kommer upp för översyn, vilket är i april 2015.

Detta är mycket märkligt. Ahlin hänvisar till att alla försvarsindustrisamarbeten bygger på att de hålls under väldigt lång tid. Att det handlar om förtroende också gentemot andra tänkbara köpare. Det finns dock en anledning till att avtalen måste förnyas var femte år. Det är ett tillfälle att ta vara på för att utvärdera om avtalet följts och om det varit till gagn för båda parter.

Om vi bortser från att Saudiarabien är en brutal diktatur som systematiskt förtrycker kvinnor, homosexuella och oliktänkande, vilket vi visste redan innan, så är det rimligt att hänvisa till Saudiarabiens ingripande i Bahrain. Svenska vapen användes när demokratirörelsen slogs ner och många demonstranter miste livet.

Det skulle säkert inte diktaturer som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten med flera nöja sig med. Däremot skulle det stämma väl överens med riksdagsbeslutet i maj förra året om att införa ett demokratikriterium i vapenexporten. Det skulle också stämma väl överens med de riktlinjer och lagar som redan idag omgärdar vapenexporten, att den inte ska ske till länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter.

På listan över de länder som Sverige exporterade krigsmateriel till 2011 dominerar icke-demokratier och länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter, vilket gör att det är hög tid att ifrågasätta vapenexporten i stort. Retoriken om en slags etisk vapenexport där vi ”bara” säljer till schyssta demokratier har mött verklighetens marknad där det som gäller är utbud och efterfrågan. Diktaturerna behöver vapen och Sverige är tydligen beredda att sälja utan att ställa särskilt många frågor.

Argumenten för vapenexporten som Ahlin nämner känns väldigt tunna. Det handlar om ”kostnadsspridning”, dvs att det är för dyrt att utveckla egna vapensystem, men att kostnaderna kan delas genom att vapnen säljs till andra. Men om vapnen är för dyra, köp av andra. Och det finns knappast någon svensk vapenindustri utan den ägs till stora delar av företag baserade i USA, Storbritannien, Tyskland, Finland och Norge. Intressant är också att av de anställda inom krigsindustrin arbetar ca 40 % redan med civil produktion. En ytterligare omställning borde därför inte vara allt för svår.

Vi måste fråga oss hur mycket denna kostnadsspridning är värd. Hur mycket är det värt att Sverige står på diktaturers sida, särskilt nu när de blir färre och deras framtid ser allt annat än ljus ut? Hur mycket osäkrare värld genom att diktaturer som Saudiarabien får tillgång till högteknologiska vapen och även kunnande för att bygga egna fabriker är det värt? Hur mycket skattepengar är det värt att stödja denna industri genom statsråd på PR-resor, som när Ewa Björling hösten 2009 förhandlade med Khaddaffis Libyen?

Nej, det finns ett annat sätt att bidra till en bättre värld. Låt Sverige exportera fred, rättvisa och demokrati. Här har vi en stolt tradition att bygga på. Socialdemokratin har länge gått i spetsen för nedrustning, medling och andra sätt att lösa konflikter på. Jag tänker på Dag Hammarskjöld, Alva Myrdal, Olof Palme, Inga Thorsson, Margot Wallström och Jan Eliasson.

Det är också många i S som inte delar Urban Ahlins krassa syn. Några exempel är SSU, S-kvinnor, S-kvinnor i Sörmland, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, Ulf Bjereld och Jytte Guteland liksom en mycket stor majoritet av partiets väljare. Jag ber er, Urban Ahlin och partiledningen, gör om och gör rätt. En tydlig politik här kan också mycket väl löna sig på valdagen.

Klas Corbelius, ansvarig för vapenexportfrågor i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

Read Full Post »

Den svenska vapenexporten har fyrdubblats på åtta år, men har världen blivit en säkrare och bättre plats att leva på? En stor förklaring till ökningen är USAs krig mot Irak. Medan över hundra tusen irakier dödats och många fler drivits från sina hem så har vapenindustrin tjänat stora pengar.

I Wikileaksrapporten talas om hur granatgeväret Carl Gustaf använts i dödlig strid, både av USA och motståndsgrupperna. Flechettgranaten ADM 401, en projektil tillverkad i Karlskoga laddad med små metallpilar, har också spridit död i Irak.

USAs krig som bygger på felaktigheten att Irak skulle ha kärnvapen bröt mot folkrätten och fick från början varken FNs eller den svenska regeringens stöd. I riktlinjerna för den svenska vapenexporten sägs att export inte ska ske till krigförande land. Detta har skett ändå och motiveras med att det främjar svensk säkerhetspolitik.

USAs krig har förvisso bidragit till att störta en diktator, men det har också störtat landet in i ett kaos som pågått i snart åtta år och det riskerar ta ytterligare många år innan landet är helt återuppbyggt. Trots att USA satsat enorma resurser är området knappast säkert. Kristna i Irak utsätts för återkommande attacker och Utrikesdepartementet avråder svenskar från att resa till landet.

Det finns många fler exempel där svensk vapenexport knappast bidragit till en säkrare värld som att vi under kriget mellan Iran och Irak försåg båda sidor med vapen, vilket vi även gjort i den känsliga konflikten mellan kärnvapenmakterna Indien och Pakistan. Sverige säljer också till andra länder som grovt kränker mänskliga rättigheter, som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Bahrain.

Dubbelmoralen är utbredd. Det är dags att svensk utrikespolitik tar de högtidliga deklarationerna om mänskliga rättigheter på allvar. Då är det nödvändigt att ta de regler som finns på allvar och genast avskaffa vapenexporten till länder som bryter mot dessa.

Det allra bästa för freden och säkerheten är dock att helt avskaffa den svenska vapenexporten då det knappast är fler vapen som världen behöver, eller som Ingvar Carlsson, fd statsminister, sagt: ”Det behövs inga nya pengar, utan genom att avstå från att producera förintelsevapen skulle vi kunna frigöra resurser till att bekämpa svälten och den värsta nöden.”

Publicerad i Norrköpings Tidningar den 4 december.

Read Full Post »

Broderskap har sedan bildandet på olika sätt kämpat för fred och rättvisa. På kongressen 2009 bestämdes att vi ska arbeta för att begränsa och ”i ett vidare perspektiv” totalförbjuda svensk vapenexport. För att detta ska bli verklighet behöver vi intensifiera våra insatser.

Helgen den 20-21 november samlas förbundets internationella arbetsgrupp för att lägga upp planerna för detta, men redan nu finns det anledning att driva frågan då vi kommer att få draghjälp av Kyrkornas Globala Vecka som har temat ”Skapelsefred byggs inte med vapen”. Under perioden 14-21 november kommer hundratals församlingar och kristna grupper från många olika samfund uppmärksamma svensk vapenexport.

Här kan och bör Broderskap bidra till debatten. Broderskap har sedan tidigare tillsammans med Kristna Fredsrörelsen och Svenska Freds tagit fram serieboken ”En hjälpande hand”. Nu finns det även en studiehandledning som du kan ladda ner här. I Norrköping har vi redan startat en studiecirkel. Gör gärna det du med!

Passa också på att skriva en insändare och/eller ett blogginlägg. En mycket bra sammanfattning av de viktigaste argumenten mot svensk vapenexport hittar du i följande ledare i Karlskoga-Kuriren.

Sveriges Kristna Råd har också tagit fram en hel del bra material, bla ett inspirationshäfte och en tipspromenad som du kan ladda ner här. Du kan också utmana ledamöterna i Exportkontrollrådet och säga att det inte är okej att Sverige exporterar vapen till länder som kränker mänskliga rättigheter, grovt, länder som Saudiarabien, Pakistan, Förenade Arabemiraten och Bahrain.

Read Full Post »

Seminarium med Julian Assange sänds på nätet

Seminariet med Julian Assange (grundare av och ansvarig för Wikileaks) i LO-borgen, Stockholm, klockan 11.00 imorgon lördag är fullsatt. seminariet kommer dock att sändas på nätet, förhoppningsvis live. Information om url till sändningen meddelas på bland annat vår twitterkanal @kristenvanster strax före klockan 11. Seminariet sänds även SVT fokus den 27 augusti klockan 11.00.

Assanges seminarium inleds med en kort introduktion av Peter Weiderud, ordförande för Kristna Socialdemokrater.

Efter seminariet, ungefär klockan 13.30 kommer Julian att finnas tillgänglig utanför LO-borgen för frågor från intresserade.

Foto: Alex Chew

För mer information: Anna Ardin, presskontakt, 0733907017, anna@broderskap.se

Read Full Post »

Broderskapsrörelsens almedalsprogram startar med ett frukostseminarium om fredsprocessen i Sudan i samarrangemang med Kristna freds. Just nu diskuterar panelen om hur Lundin Oils ansvar ser ut och hur processen kan gå framåt. Se hela seminariet här: http://ustre.am/4u5M.

Read Full Post »

Jag befinner mig just ni i Erbil i norra Irak där jag jobbar med ett kapacitetsuppbyggnadsprogram för den kurdiska provinsregeringen. Förra veckan utbildade jag mediaansvariga i i regeringskansliet i hur man arbetar med fria medier och idag börjar vi ett roundtable för ministrar och generaldirektörer. Det är tyska utrikesdepartementet som driver programmet.
Parallellt med mina seminarier arbetar några tyska domare med sina kurdiska kollegor med de legala erfarenheterna att bearbeta folkmordsfrågor. Jag var därför i går inbjuden att dela med mig av mina olika erfarenheter av att arbeta med försoning, från bl a Sydafrika, urbefolkningar, Cypern, den arab-israeliska konflikten och det armeniska folkmordet. Jag försökte beskriva hur den juridiska processen kan behöva relatera till större politiska och sociala sammanhang för att bli framgångrik.
1. Det politiska slutmålet. Sydafrika var framgångsrikt bl a för att folket och det politiska ledarskapet var överens om att man ville leva tillsammans svarta och vita, trots de grymheter som skett. Oklarheter om viljan att leva tillsammans är en av de svårigheter som Cypern står i. I en kommande försoningsprocess i Irak är det en styrka med en gemensam förståelse mellan araber och kurder och mellan centralregering och provinsregering hur man i framtiden vill leva. Oklarheter på en sådan punkt riskerar att hela tiden störa en försoningsprocess.
2. Vikten av sanning. Det krävs största möjliga samsyn mellan förövare och offer om vad som skett. Ansvaret måste krävas mycket specifikt, annars är risken att hela folk demoniseras. I Sydafrika gick man så långt så att man var beredd att avstå från bestraffning för att nå största möjliga sanning. De som trädde fram inför Sanning- och försoningskommissionen och bekände, erbjöds amnesti. Jag hade förmånen att vara med på den gudstjänst i Pretoria som hölls på Sharpvilledagen 2003 i samband med att Desmond Tutu överlämnade sin rapport till president Mbeki. När jag såg hur polischefen i Trustfield, som beordrat en massaker på 20 personer, grät tillsammans med två kvinnor som förlorat man och son p g a av honom och hur de kunde försonas, växte min övertygelse om att Sydafrika valt en riktig väg i ett svårt vägval.
3. Integritet i ledarskapet. Sydafrika lyckades bl a genom ett ovanligt ledarskap. President Nelson Mandela är inte bara en stor politiker, utan också en människa med djupa mänskliga erfarenheter, känsligheter och religiösa insikter. Det sägs att han under sina 27 år i fängelse aldrig missade en söndagsgudstjänst, vilket borde medverkat till att han kom obruten ur den erfarenheten och redo att försonas. Desmond Tutu är inte bara en stor teolog och religiös ledare, utan också en mycket driven politiker. Tillsammans lyckades de utveckla instrument som politiken mycket sällan förmår.
4. Kompensation. Min erfarenhet är att kompensationen framför allt är viktig för att visa att den regering som har en koppling till förövarna kn kännas vid ansvaret. Den kan också få en särskild betydelse om det finns en klar koppling till vad som människor förlorat och om det kan innebära en ny start på relationen. Nya Zeelands beslut om att ge omfattande landrättigheter som kompensation till maorierna, är här ett bra exempel, som också visar att kollektiv kompensation inte är mindre effektiv än individuell.
5. Internationella samfundet. I försoningsarbete har det internationella samfundet ett ansvar att stå upp för folkrätt och MR-principer. Omvärlden kan också erbjuda morötter som får konfliktens parter att se bortom sina låsningar. Här finns det dessvärre många exempel på felsteg. EU spelade bort korten i samband med Cyperns inträde i unionen. FN skapade staten Israel som kompensation för det judiska lidandet, men klarade inte av att följa upp konsekvenserna för de palestinier som trängdes undan. Omvärlden, även Sverige, var för tyst när Saddam Hussein dödade 5.000 i Halabja med kemiska stridsmedel. De amerikanska truppernas övergrepp i Irak-kriget är svårt att hantera därför att landet inte anslutit sig till internationella brottmålsdomstolen.
När en försoningsprocess börjar sker i moralisk mening en förändrad relation mellan förövare och offer. Offret har den moraliska styrkan. Förövaren måste bli ödmjuk och be om förlåtelse. Men offret har ett val – att förlåta, att inte söka revansch, utan försoning. Detta är ett skäl varför religiösa ledare spelat en så stor roll i många av de försoningsprocesser som inletts efter bittra konflikter. Det handlar om att få människor att öppna sina hjärtan, och då krävs andra redskap än de som politiken normalt förfogar över.

Read Full Post »


Kära du!

Vi har aldrig träffats någon gång du och jag. Våra möten har bara blivit till genom musiken. Du har sjungit rakt in mitt hjärta och jag har tagit emot din musik i mitt liv. De sånger jag tycker särskilt mycket om är när du sjunger gospel och tolkar vår rika julsångs och julpsalmstradition.

När jag läste intervjun i Värmlands Folkblad torsdag den 12 november med anledning av din promotion av din julskiva, så hajade jag till av rubriken I Betlehem fann Carola stämningen.

Ja, haja till var nog i underkant, jag höll faktiskt på att ramla av stolen vid frukostbordet. För jag var också nyligen i Betlehem och den gulliga stämningen som artikeln på något vis ändå gav uttryck för kunde jag inte alls känna igen mig i. Visserligen kunde också jag uppleva det stora i kryptan i födelsekyrkan tillsammans med andra troende av olika kyrko­traditioner. Men jag upplevde också andra, starka känslor i Betlehem.

Så jag undrar Carola, var vi överhuvudtaget på samma ställe här på jorden?

Jag och mina vänner träffade den lutherske prästen Mitri Raheb på ICB, International Centre in Betlehem. Han gav uttryck för det han kallade en stor ”pessoptimism”, alldeles för många ned- och uppgångar. Man har haft en lång rad av fredsinitiativ men fakta som visar på något helt annat. Ingen gör rätt saker för att uppnå fred, ingen bryr sig om de överenskommelser man gjort. Västbanken ser nu ut som en ost. Israel får osten och palestinierna hålen, sa Mitri Raheb.

Vi träffade också de svenska följeslagarna i Kyrkornas Världsråds EAPPI program (Ecumenical Accompaniment Program in Palestine and Israel) som dagligen, varje morgon observerar det som händer vid Checkpoint 300 och rapporterar det vidare. Detta är den stora terminal som är vägen ut till Jerusalem där cirka 2 000–2 500 palestinier väntar varje natt för att tidig morgon kunna komma ut till sina arbetsplatser eller för att besöka det enda sjukhuset i området, Augusta Viktoria sjukhuset i Östra Jerusalem.

För Betlehem är omgärdat av muren som Israel bygger. Israel kränker därmed de mänskliga rättigheterna för de palestinier, kristna som muslimer som bor i området. Vi gick igenom Checkpoint 300 vid 18-tiden den 28 oktober. Eftersom många inte har tillstånd att passera vid den tidpunkten på kvällen var det relativt lugnt i ”boskapsfållan” som checkpointen kallas i folkmun. Vi kunde bara ana kaoset på mornarna som är vardags­rutiner för invånarna.

Därför Carola, har jag svårt att finna den ”rätta stämningen” inför din julskiva och julen.

När Jesusbarnet föddes var det också ockupation av landet, då av romarna. Judarnas kung Herodes påbud om att döda alla gossebarn under två år ledde till den heliga familjens flykt till Egypten. Herodes var rädd för att hans makt hotades. De unga människorna i dag har ingen möjlighet alls att ens komma igenom muren med sina checkpoints. Ingen under 35 år får de arbetstillstånd som krävs för att få möjlighet att ta sig ut till Jerusalem eller Israel för arbete eller studier.

Vardagslivet har för invånarna enligt alla NGO:s (Non Goverment organisations), Lutherske biskopen Younan i Jerusalem och prästen i Betlehem med flera som vi träffade, kraftigt försämrats av Israels politik. Konflikten beskrivs som en humanitär konflikt med mycket bistånd i området och i Gaza, men egentligen är det en politisk kris. Det verkar vara lättare att ge bistånd än att agera för en politisk lösning. Att ge människor makt över sin egen vardag verkar vara långt bort. Prästen Mitri Raheb påtalade att människorna behöver hopp, inte optimism. Hopp är något annat, något man gör som skapar fred.

Så den stämning vi upplevde i Betlehem på vår studieresa var snarare frustration, besvikelse på omvärldens tystnad och hopplösheten inför framtiden.

Du sjunger i en av dina låtar att du ”blev fångad av en stormvind”. Palestinierna som är muslimer, men också de som är kristna som du och jag, är fångade av Israels ockupation och omvärldens handlingsförlamning. Muren i Berlin och forna Östtyskland har brutits ned och vi firar det jubileet denna höst. När ska muren brytas ner och människor få fred på Västbanken? En ”Ny Jul” i ordets rätta bemärkelse.

Jag tror på alla människors lika värde på frihet, jämlikhet och broderskap. Vad tror du om det?

Hälsningar från
Eva-Lena Gustavsson

Pastor i Torsby Missionsförsamling
Ledamot i Broderskapsrörelsens förbundsstyrelse

Brevet har tidigare publicerats i VF den 28 december. Läs här om andra nyheter från Israel och Palestina: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7.

Read Full Post »

Julkrubba med Israels illegala mur

Dagens Betlehem: Jesusbarnet i krubban skyms av en nio meter hög mur

Ära i Höjden åt Gud och på Jorden Fred.

Ängelns ord till herdarna på ängen i Beit Sahour någon kilometer från vår frälsares födelseplats i Betlehem bär löfte om fred.

Fred är tillsammans med rättvisa ett av bibelns mest vanligt förekommande ord. Skulle vi riva bort alla sidor i Bibeln med orden fred och rättvisa skulle det helt enkelt inte bli mycket kvar. Ändå är det vad vi kristna – inte minst i västerlandet – ofta valt att göra.

Medan privatmoraliska krav på vår nästa gärna får vara absoluta och kompromisslösa har de mera politiska kraven om fred och rättvisa ofta varit svårare att tala tydligt om. De kraven utmanar makt och rikedom, även våra egna maktstrukturer.

Ändå är det precis detta som julevangeliet och ängeln försöka berätta för oss.

Tänk bara på de vise män som i samband med vår frälsares födelse inledde sin resa från dagens Irak. Då, som nu, var det naturligt för de politiska och diplomatiska experterna att leta i maktens korridorer.

Efter att under första delen av sin resa följt stjärnan, blev de när de närmade sig målet så gripna av sin egen rationalitet att… Läs hela predikan här.

Denna predikan höll jag idag, söndagen före jul hos Frälsningsarmén, Hornsgatan 98, Stockholm.

Read Full Post »

Timbuktu

Jason Diakité, 2010 års Martin Luther King-pristagare

Prisjuryns motivering lyder:

Martin Luther King-priset för 2010 går till Jason Diakité, också känd som Timbuktu, för att han genom sin musik och sina texter inte bara avslöjar förljugenhet och intolerans utan även bygger broar mellan människor med olika ursprung, ålder och kultur. Jason är ett föredöme i fråga om personligt engagemang mot orättvisor, inskränkthet och diskriminering. Han speglar inte bara den verklighet som är utan vågar, i likhet med Martin Luther King, Jr, drömma om hur det skulle kunna vara. Med sin musik når han ut till många, i synnerhet yngre, med ett positivt budskap som verkligen behövs i vår tid.”

- Jag kände inte till Martin Luther King-priset men jag är oerhört glad över att få det, säger Timbuktu, och fortsätter: King betalade – liksom Gandhi – det ultimata priset för sin övertygelse och satte en standard som vi andra bara kan drömma om att nå upp till. Han är ett föredöme och en ledstjärna för mig.

För sjätte gången delas priset ut till ”en i Sverige bosatt person som agerar i Martin Luther Kings anda”. Det vill säga som på ett extraordinärt sätt arbetat för fred, frihet, mänskliga rättigheter, jämlikhet, ickevåld, mot rasism och diskriminering eller på annat sätt genom sina handlingar hedrat Martin Luther Kings minne. Priset består av en summa på 25 000 kronor och Broderskapsrörelsen utgör tillsammans med Afrosvenskarnas RiksförbundCentrum mot Rasism, Kristna Fredsrörelsen och Svenska Baptistsamfundet jury för priset och sponsorer för 2010 års pris är studieförbundet Bilda, tidningen Broderskap, tidningen Dagen, advokatbyrån Kilpatrick Stockton och tidningen Sändaren.

Läs pressmeddelandet här och i Dagen här.

Read Full Post »

Dom här fina knapparna har vi fått hjälp av Svenska freds att fixa och delar ut på kongressen. Även S-studenter & S-kvinnor som vi delar monter med och SSU delar ut knapparna.

Vill du ha en? Kom då till kongressen eller skicka ett brev som innehåller ett frankerat kuvert med din adress på till Broderskapsrörelsen, BOX 704 03, 107 25 STOCKHOLM. Skriv hur många du vill ha, max tre per person så att de räcker till alla!

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 319 andra följare