Khadaffi mördar sitt eget folk och Bildt vill inte välja sida

Så här lät det i riksdagen i onsdags: ”Den europeiska rösten behövs i världen. Och Sveriges röst behövs i Europa. Europeiska unionen ska vara en stark röst för frihet och en stark kraft för fred. Sverige har ett ansvar för att i europeisk samverkan bidra till frihet, fred, säkerhet och utveckling i vårt eget närområde och globalt.”

Och idag måndag: ”Det handlar inte om att stödja den ena eller andra, det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling” (Sveriges Radio Ekot).

Flera hundra har dödats i Libyen och Sverige väljer att inte ta ställning. Fem dagar, så länge överlevde Carl Bildts utrikesdeklaration.

När Bildt idag träffade EU:s utrikesministrar presenterade sig ett ögonblick, ett perfekt tillfälle att backa upp orden med handling. Det sägs att man inget kan göra, men faktum är att EU har stora möjligheter till påtryckningar genom att 70 procent av Libyens export går till EU. Ett minimum borde vara att införa restriktioner åtminstone så länge som Khadaffi och hans regim skjuter på sitt eget folk. Men den chansen tog inte Bildt.

Istället sa han att ”där är vi inte nu” på en direkt fråga om det finns anledning att säga upp avtalen med Libyen. Det är dock just nu det borde göras om det ska ge någon effekt och om Bildt vill höja Sveriges röst för frihet, fred och säkerhet.

Medan landsbygdsminister Eskil Erlandsson samma dag stod upp för Västsaharas folk gentemot Marockos, Spaniens med fleras fiskeintressen gav Bildt dubbelmoralen ett ansikte. Carl Bildt har gjort bort sig förut, men nu har en gräns för mycket passerats. Det går inte att läsa upp en deklaration ena veckan och göra tvärtom den andra.

Jag undrar, Fredrik Reinfeldt, är det verkligen regeringens uppfattning att sätta handelsintressen före frihet och mänskliga rättigheter? Hur är detta i så fall förenligt med regeringens önskan om att komma med i FN:s råd för mänskliga rättigheter?

Om utrikesdeklarationen är värd mer än pappret den är skriven på är knappast Carl Bildt rätt person att genomföra den. Eskil Erlandsson vore ett betydligt bättre val.

Av Klas Corbelius

Read Full Post »

Årets Martin Luther King-pris 2010 går till Timbuktu!

Jason Diakité, 2010 års Martin Luther King-pristagare

Prisjuryns motivering lyder:

”Martin Luther King-priset för 2010 går till Jason Diakité, också känd som Timbuktu, för att han genom sin musik och sina texter inte bara avslöjar förljugenhet och intolerans utan även bygger broar mellan människor med olika ursprung, ålder och kultur. Jason är ett föredöme i fråga om personligt engagemang mot orättvisor, inskränkthet och diskriminering. Han speglar inte bara den verklighet som är utan vågar, i likhet med Martin Luther King, Jr, drömma om hur det skulle kunna vara. Med sin musik når han ut till många, i synnerhet yngre, med ett positivt budskap som verkligen behövs i vår tid.”

- Jag kände inte till Martin Luther King-priset men jag är oerhört glad över att få det, säger Timbuktu, och fortsätter: King betalade – liksom Gandhi – det ultimata priset för sin övertygelse och satte en standard som vi andra bara kan drömma om att nå upp till. Han är ett föredöme och en ledstjärna för mig.

För sjätte gången delas priset ut till ”en i Sverige bosatt person som agerar i Martin Luther Kings anda”. Det vill säga som på ett extraordinärt sätt arbetat för fred, frihet, mänskliga rättigheter, jämlikhet, ickevåld, mot rasism och diskriminering eller på annat sätt genom sina handlingar hedrat Martin Luther Kings minne. Priset består av en summa på 25 000 kronor och Broderskapsrörelsen utgör tillsammans med Afrosvenskarnas Riksförbund, Centrum mot Rasism, Kristna Fredsrörelsen och Svenska Baptistsamfundet jury för priset och sponsorer för 2010 års pris är studieförbundet Bilda, tidningen Broderskap, tidningen Dagen, advokatbyrån Kilpatrick Stockton och tidningen Sändaren.

Läs pressmeddelandet här och i Dagen här.

Read Full Post »

Ris och ros om vapenexporten

 
Som ordförande för Broderskapsrörelsen har jag de senaste dagarna fått många brev som rosar Broderskapsrörelsens hållning i frågan om svensk vapenexport. Samtidigt får min partiordförande brev som ger ris för att andra partiföreträdare gett uttryck för att näringspolitiken måste väga tyngre för vapenexportbeslut.

Båda breven är del av en kampanj som Svenska freds- och skiljedomsföreningen nu driver.Det är bra och viktigt att fredsrörelsen är vaken och engagerad i diskussionen. De beslut som kommer att fattas av partikongressen kan bli vägledande för regeringens politik de kommande åren.

Det är inget konstigt att det finns olika uppfattningar i partiet i denna fråga. Den är komplex och det finns självklart olika intressen. Det handlar om jobb, pengar, internationella relationer, fred, moral, mänskliga rättigheter och ytterst om människors liv.

Broderskapsrörelsen har genom åren haft en viktig roll i diskussionen om regler för svensk vapenexport. Vi har sökt ett globalt, långsiktigt, principiellt och samtidigt realistiskt perspektiv. Det finns en stark och otålig opinion inom rörelsen i denna fråga, vilket inte minst visades av vår senaste kongress.

Näringspolitik och jobb kan aldrig utgöra grund för svensk vapenexport. Det skulle få förödande konsekvenser. Det skulle också gå på tvärs mot de internationella regelverk som så sakta växer fram.

Samtidigt är det naivt att bortse från att dessa argument finns i bakgrunden. Det är viktigt att vara medveten om dem och söka ett starkt regelverk så att de inte får ett starkare utrymme. Svensk vapenexport är i utgångsläget förbjudet, och undantag kan bara ges för export om det inte finns risk för att dessa hamnar i konflikter eller till länder som kränker mänskliga rättigheter.

Nästa steg i regelverket är att skapa demokratikriterier för exporten. Det skulle ytterligare minska risken för att svenska vapen bidrar till ofred snarare än fred.

Läs också om den kristdemokratiska vapenlobbyn, svensk vapenexport försvaras av kristna, Alf Svensson och vapenexporten.

Etiketter: Broderskapsrörelsen, control arms, fred, frihet, Mona Sahlin, ris, ros, säkerhet, socialdemokraterna, Svenska freds, svenska freds och skiljedomsföreningen, utveckling, vapenexport, vapenhandel

Broderskapsrörelsen anser att vapenexporten borde totalförbjudas på grund av de fruktansvärda konskvenser den får vår fred, frihet, säkerhet och utveckling i världen. De första stegen mot detta är dock att införa riktlinjer som också följs för vår vapenexport. Läs våra krav här.

Read Full Post »

Frihetsvindar i svensk politik!

Tillsammans med Henrik Oscarsson skriver jag i dag på DN Debatt om svenska folkets inställning till statens rätt att använda tvångsmedel gentemot sina medborgare.

Vi relaterar resultaten från den senaste SOM-undersökningen till de frihetsvindar som blåser i svensk politik och vänsterns strävan att vinna tillbaka frihetsbegreppet från högern.

Ulf Bjereld
Förbundsstyrelseledamot

Read Full Post »

Vill du att broderskapsrörelsen ska göra mer? Kandidera till en arbetsgrupp!

Broderskapsrörelsens kongress sjunger internationalen efter förhandlingarna

På kongressen i Malmö i somras beslutade vi att tillsätta fem arbetsgrupper för att ytterligare stärka broderskapsrörelsens arbete för en bättre värld och ett varmare samhälle. Dessa arbetsgrupper behöver nu fyllas med engagerade medlemmar från distrikten. Hör av dig till ditt distrikt om du är intresserad av att sitta i någon av grupperna. Nomineringsprocesserna är redan igång, och senast den 19 oktober skickar alla distrikt in sina nomineringar till förbundet.

Asylfrågor
Denna grupp ska arbeta för en solidarisk och humanistisk asylpolitik som syftar till att den asylsökande ska kunna tillförsäkras ett värdigt liv.

Hur barns rättigheter tas tillvara i asylutredningarna, att flyktingmottagande inte ska finansieras med biståndspengar och att EU ska ha en gemensam kvot för flyktingar är några av de viktiga frågorna för denna grupp enligt de riktlinjer som antogs på kongressen. Gruppen ska under mandatperioden även utveckla ett förslag på asylpolitiskt program till kongressen 2011.

Mänsklig värdighet
Tillsammans har vi ett ansvar för var¬andra. Särskilt när vi är som svagast eller om vi hamnar i utsatta lägen be¬höver vi människor varandra. Den här arbetsgruppens uppgift är att arbeta för att skapa politiska och samhälleliga förutsättningar för denna upprättelse.

Vi behöver formulera en politik för social och ekonomisk rättvisa och ansträngningarna måste öka för att värna sammanhållningen i samhället. Diskriminering, utfrysning, våld, hemlöshet, alkohol- och narkotikamissbruk samt problem inom vård och omsorg är några av de viktigaste områden förbundskongressen fattat beslut att rörelsen ska driva inom detta område.

Alla folks frihet – hela världens fred
Vi som kristen vänster vill bidra till att i en globaliserad värld förverkliga arbetarrörelsens värderingar om frihet, jämlikhet och solidaritet. Denna arbetsgrupps uppgift är att under mandatperioden söka vägar för att göra detta på bästa sätt.

Biståndsfrågor, frihet, jämlikhet och demokrati i länder som Kina, Burma, Västsahara, Palestina, Iran eller Zimbabwe, säkerhetspolitik, folkrätt, mänskliga rättigheter, inte minst barns rättigheter och ett avskaffande av dödsstraffet är exempel på viktiga frågor som kongressen beslutat om på detta område.

Arbete, kultur, lärande – hela livet
Full sysselsättning är vårt viktigaste mål. Det förutsätter utbildning och livslångt lärande i toppklass. Kongressen beslutade att vi vill lägga till en viktig dimension genom att särskilt fokusera på bildning och lyfta kulturens roll för att utveckla det goda samhället. Kulturen ska beröra, utveckla och vidga tanken, men också provocera och utmana.

Den här arbetsgruppens uppgift är att driva och utveckla Broderskapsrörelsens politik inom området.

Stadgegruppen
På kongressen diskuterades ett antal förslag till förändring av stadgarna. Kongressen beslutade att återremittera förslaget till förbundsstyrelsen, så denna grupp kommer att ges möjlighet att diskutera frågan närmare, och även att förankra sina diskussioner i grupper och distrikt inför nästa förbundskongress.

De viktigaste frågorna att ta ställning till är om vi ska förlänga kongressperioden från 2 till 4 år, och om och i så fall hur vi ska införa en ny beslutsnivå i förbundet som samlas mellan kongresser.

Read Full Post »

Oväntat möte mellan pastorn och socialisten

Almedalen 2009 är för mig de oväntade mötena. Som när Kajsa Borgnäs,  s-studenters ordförande, kom till Frälsningsarmén och mötte pastor Torsten Åhman. Det var ett möte med alla möjligheter att inte bli något verkligt möte, med tanke på hur ofta socialister och karismatiska pastorer talar förbi varandra, inte lyckas se bortom olika terminologi och begränsande bilder.

Pastor Torsten ville dock annorlunda: ”Överallt i världen där tron växer förknippar man kyrkan med frihet, så är det inte i Sverige”, sa han och utmanade kyrkan att återerövra den Jesus som kommit för att ge de förtryckta frihet och utlysa ett nådens år. Torsten gav även exempel på hur Jesus lyfte bort det som hindrade och förminskade människor, som Sackaios livsleda, som de kvinnor Jesus såg och gav plats.

Kajsa Borgnäs, sa som pastorn, men med ett socialistiskt språk. ”Ofrihet är livsleda och ofrihet kommer ur fattigdom, patriarkat och klassamhälle.” Medan debattören Johan Hakelius försökte driva tesen att friheten är individuell och politiken överskattad, gick Kajsa och Torsten till svars, med samma slutsats, men från olika utgångspunkter.

Kajsa sa: ”För de rika är politik kanske överskattat, men de som är bundna behöver politiken. Frihet kan inte bara handla om frigörelse. Det är fortfarande de svarta som är fattigast i USA.” Torsten fortsatte på samma spår: ”Svarta predikanter skiljer inte på det privata och kritiken av samhället.” Torsten menade även att vi kristna slutit oss och istället borde engagera oss mera i samhället.

Torsten och Kajsas möte tillhör inte vanligheterna, men jag hoppas de kommer att mötas snart igen, för de visade hur nära en socialdemokrat som vill avskaffa klassamhället står någon som tar Jesus och evangelierna på allvar.

Klas Corbelius

Även Dagen och deras Almedalsblogg skrev om seminariet.

Read Full Post »

Uppochnervända världen? Liberala kristna och ateistiska fundamentalister

Den senaste veckan har frågor om tro diskuterats mer än vanligt i tidningar och på bloggar. I till exempel tidningen Broderskap som kom idag skriver Ove Klinthäll från Vikbolandet att vi på Kristen Vänster borde glädja oss över att ”någon äntligen vågar ge uttryck för sina tvivel offentligt”. Även Humanisternas kampanj Gud finns nog inte beskrivs av flera uttalade ateister som befriande i att någon äntligen vågar säga något.

Men är det verkligen så? Känner barn i skolorna, vuxna på sina jobb, mammor, pappor, journalister att de måste komma ut som ateister? Anses det verkligen märkligt att tvivla? Är Sverige verkligen ett samhälle där det är svårt att stå för att man inte tror? Det känns ytterst främmande för mig. Det är väl snarare så att människor blir förvånade om en kollega eller vän kommer ut som kristen. Vi verkar ha helt olika syn på det här.

Hur som helst så skrev Alan Wolfe, statsvetare i Boston, i UNT igår att de liberala idéerna om öppenhet segrat över religiösa idéer om exklusivitet, och menar att det i detta läge är viktigt för liberaler att fortsätta ha en öppen inställning – även till religion – eftersom motsatsen strider mot liberala principer. Han frågar sig om liberalerna bör ”sola sig i sin seger över oförnuftets krafter” (som vi anser att Humanisterna vill göra i sin kampanj) eller bör de, i en ny anda av tolerans, välkoma de religiösa och deras övertygelser i debatten om samhällets viktigaste frågor?

Till och med i USA, det västerländska samhälle som är mest välvilligt inställt till religion, domineras i dag bestsellerlistorna av författare som Christopher Hitchens och Richard Dawkins som förlöjligar de troendes anspråk. Wolfes fyra huvudargument för att lyssna på religiösa företrädare och debattörer är:

1) Välfärdsstaten. De som tidigt argumenterade för de mest brutala formerna av kapitalism betraktade sig själva som ateister medan de som förespråkade statsingripanden i ekonomin var kristna.

2) Det är inte religionen utan alliansen mellan religion och statsmakt som är problemet. I dag finns ingen risk i någon utvecklad liberal demokrati för att någon religion ska kunna använda statsmakten för att framtvinga ortodoxi, snarare är det

3) Migration skapar förvisso ett mer religiöst folk i västsamhällen, men samtidigt religiös pluralism som omöjliggör återinförandet av statsreligion

4) Det är oliberalt att som i de nya ateisternas skrifter fnysa av förakt över människor som finner under i tillvaron, att betrakta dem som om de vore andra klassens medborgare enbart för att de tror. Wolfe menar att det är som om fundamentalismen har uppstått på nytt, men denna gång bland de icke-troende.

Den fördömande tonen i deras språk avslöjar rädsla för dem som de vänder sig mot. En mer liberal syn på världen skulle erkänna att även de mest passionerat troende kommer att växa och utvecklas som ett resultat av att de exponeras för liberalismens förkärlek för öppenhet.

Som exempel lyfter han att republikanerna i USA blir mer och mer impopulära, ju mer de försöker vända sig till den kristna högern, och att de troende latinamerikanerna och afro-amerikanerna istället samlas inom det demokratiska partiet. Ett engagemang för rättvisa och en öppen inställning till människor vare sig de tror eller inte tror. Vi tror därför att Broderskapsrörelsen har framtiden för sig, och att inskränkthet och intolerans är på väg bort, oavsett om den uttalas från religiöst eller ateistiskt håll. Wolfe avslutar sin artikel hoppfullt:

Vi bör därför vänta oss att alliansen mellan liberalism och religion fortsätter i framtiden. Liberalismen tillåter religionen att finna sin egen röst. Religionen ger liberalismen en starkare känsla för det gemensamma bästa. Dessa två krafter har varit fientligt inställda till varandra i det förflutna men de passar ihop med varandra nu.

Här kan du se Wolfes bok The Future of Liberalism.

Taggar: Alan Wolfe, ateism, ateister, demokraterna, frihet, humanisterna, liberalism, Obama, religiösa, religion, republikanerna, tro, troende, USA, välfärd

Read Full Post »

Alla samhällsproblem (utom självmord) kan förklaras av ojämlikhet

Idag publicerade Ulf Bjereld denna text som en kommentar på SvD kultur.

Är det synen på jämlikhet som främst skiljer vänster från höger? Så menade i alla fall den italienske rättsfilosofen Nobert Bobbio (1909-2004) i sin uppmärksammade essä ”Vänster och höger” (Destra e sinistra) som publicerades i mitten av 1990-talet. Bobbio visade hur högern betraktar jämlikhet som något som präglar ursprungsrelationen mellan människor, men att ojämlikhet blir en naturlig följd av människans fria vilja och val av livsprojekt. Vänstern å sin sida, menade Bobbio, tar fasta på den ojämlikhet som präglar utgångspunkterna för människans fria val.

I åtminstone ett avseende hade Bobbio rätt. Studier visar att människor med vänster-ideologi prioriterar värdet ”jämlikhet” högre än vad människor med högerideologi gör. Frågar man samma personer hur högt de prioriterar värden som ”frihet” eller ”rättvisa” finns det däremot inga sådana skillnader mellan vänster och höger.

I debatten har högern och liberalerna vunnit debatten om vem som mest värnar friheten, medan vänstern erövrat en större trovärdighet i jämlikhetsfrågorna. Överhuvudtaget har de frihetliga frågorna vind i seglen, vilket i svensk politik närmast tog sig uttryck i Piratpartiets och Miljöpartiets framgångar i EU-valet.

Den vänster som slåss för jämlikhet gick däremot tillbaka i de olika europeiska valen till EU-parlamentet. Kanske kan denna vänster hämta inte bara tröst utan också nytt politiskt mod i den just utkomna boken “The Spirit Level. Why More Equal Societies Almost Always Do Better” (Allen Lane, 2009) av Richard Wilkinson och Kate Pickett. Boken har fått stor uppmärksamhet då den visar att samhällen med små inkomstskillnader har färre sociala problem och bättre folkhälsa än vad samhällen med stora inkomstskillnader har. Jämlikhet spelar roll.

Författarna har studerat världens 20 rikaste länder samt USA:s 50 delstater. Bland de mer jämlika länderna återfinns förstås Sverige och de övriga nordiska länderna samt Belgien, Österrike och Japan. Bland de mer ojämlika länderna hittar vi Storbritannien, Portugal och USA.

Resultaten är tydliga. Rika samhällen med stora inkomstskillnader har betydligt större problem med t ex alkohol- och narkotikamissbruk, mental ohälsa, våld, spädbarnsdödlighet, fetma, och HIV än vad rika samhällen med små inkomstskillnader har. Motsvarande samband återfinns i frågor som mellanmänsklig tillit, brottslighet och förväntad levnadstid. Författarna har överhuvudtaget svårt att hitta något exempel på samhällsproblem som inte är mer förekommande i länder med stora inkomstskillnader. Självmord blir undantaget som bekräftar regeln.

Vilken är då förklaringen till att jämlikhet har så många positiva konsekvenser för ett samhälle? Författarnas enkla svar är att jämlikhet leder till minskad stress och större trygghet, inte bara bland de sämst ställda utan också bland de välbärgade. Det är ju inte bara individer ur resurssvaga grupper som drabbas av mental ohälsa i ett ojämlikt samhälle, utan också de mest välställda. Förklaringen är inte orimlig, men i sin enkelhet inte heller helt övertygande. Finns det inte i stället något i de jämlika staternas politiska historia och kulturella traditioner som främjar såväl jämlikhet som ett mer tillitsfullt samhällsklimat?

Vänstern kan nu genom Wilkinson och Picketts bok på allvar hävda att jämlikhet inte bara är ett moraliskt värde i sig, utan också ett väldigt praktiskt verktyg i bygget av det goda samhället. Boken kommer därför säkert att flitigt användas i den kommande svenska valrörelsen inför 2010 års riksdagsval, och inte blir det Fredrik Reinfeldt eller Jan Björklund som kommer att vifta med den.

Vi skrev om boken the Spirit Level även i slutet av maj och redan i april kommenterade Daniel boken och för ett intressant resonemang om livschanser och jämlikhet. Läs också Ulf Bjerelds inlägg om nyfrälsta humanister. Uppdatering: kolla vad Thomas skrivit.

Taggar: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, socialdemokraterna, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40

Read Full Post »

De unga har en poäng

För er som inte läst Cecilia Dalman Eeks valanalys från i måndags så publicerar jag den här.

När Moderaterna kapade Socialdemokraternas språk, gjorde de ett strategiskt val att överge sin portalfråga om individens frihet. Istället började man kampanja med ord som välfärd och arbete. De släppte självmant frågan om individens frihet till förmån för ”valfrihet” vilket vid många köksbord blir ett ”valtvång” när det gäller elbolag, skolor, telebolag och annat. Socialdemokraterna har inite riktigt kommit igenom med synen att personlig frihet måste vara för alla och därför förutsätter utbyggda stödfunktioner för dem som inte har plånbok, kontakter eller föräldrar som kan garantera frihet.

I höstas stod Moderater och Folkpartister i skottgluggen när FRA-lagen skulle beslutas. Jag upplevde det som att vi socialdemokrater tog ett steg tillbaka och lät M och FP svettas. Kanske med viss hänsyn tagen till Tomas Bodströms verk och den politik han stått för. Effekten blev att båda blockens starkaste företrädare lämnade walk over i en fråga som var central för en hel ungdomsgeneration – friheten som internet har skapat och som faktiskt finns till för alla. Inte minst genom arbetarrörelsens tidiga och framsynta insatser för hemdatorer i LO-familjer.

Självklart finns det andra faktorer i Piraternas framgång. Vänstern klarade inte att suga upp unga radikala lika bra utan Jonas Sjöstedt som varit en stark företrädare. SD-röstare uppfattade PP som ett relevant protestalternativ. Men också proteströstning från dem som tycker att EU inte spelar så stor roll i vardagen men som gärna använder sin EU-röst för att putta till etablissemanget. Det ska bli intresant att se om Piraterna också får förtroende att ordna skola, välfärd, vård och jobb i riksdags- och kommunvalen nästa år.

Jag tycker inte att Piratpartiet är ett bra alternativ. Men de har klarat att formulera en viktig fråga för en ungdomsgeneration. Deras framgång aktualiserar att vi socialdemokraterna har – som andra partier – en hemläxa att göra. De ungas sätt att leva sitt liv till hälften virtuellt och till hälften IRL måste vi ta på allvar och skapa en politik för det. Det går faktiskt inte längre att säga att det är på låtsas. Att kräva samma upphovsmannarätt på Internet som i övrigt tror jag inte längre är möjligt, till exempel. De unga tillerkänner gärna sina artister erkänsla för sina verk – men inte produktionsbolagen. Det är en grundhållning som vi kan ta vara på. De unga vill inte släppa över kontrollen över sina kontakter till en Storebror som ser dem, det måste vi acceptera. Hur? Ja, jag är nog ett typexempel på en socialdemokrat, för jag har ingen vidare aning. Men jag tycker nog att de unga har en poäng…

Read Full Post »

Äntligen bevisat – inkomstklyftor leder till fetma

Ett tips från Ulf Bjereld om Richard Wilkinsons och Kate Pickets nyligen publicerade bok The Spirit Level, som recenserats i Sunday Times och som tydligt visar att rika samhällen med stora inkomstskillnader har sämre folkhälsa och fler sociala problem än vad lika rika samhällen med små inkomstskillnader har. Jämlikhet spelar alltså roll!

Författarna har valt ut världens 20 rikaste länder samt USA:s 50 delstater. Resultaten är entydiga. Samhällen med stora inkomstskillnader har större problem med mental ohälsa, alkohol- och narkotikamissbruk, fetma, spädbarnsdödlighet och HIV än vad samhällen med små inkomstskillnader har. Motsvarande samband återfinns i frågor som förväntad levnadstid, mellanmänsklig tillit och brottslighet.

Författarna betonar också att det tidigare visats att det är jämlikhet som leder till tillit, och inte tillit som leder till jämlikhet.

I länder med stora inkomstskillnader sätts fler personer i fängelse och mindre resurser satsas på utbildning och välfärd och så vidare.

Frihet och jämlikhet forever!

Tips:
Högerns människosyn fyller samhället,
”Ett populistiskt utspel” 1 och 2,
SD-kandidat: ”Invandrare är primitiva” (även Bjereld intervjuas),
Stider mellan Hamas och Fatah,
”Om de nu tar mig för Gud säger jag inte emot” (om att maradonafans startar en kyrka),
Abortläkare ihjälskjuten i USA 1, 2 och 3,
Nedåt för S och M i EU-valet,
Vett och etikett på facebook
Filippa Reinfeldt -så ska de rikas barn få gå före i vården

Taggar: alkoholmissbruk, böcker, bok, bokrecension, brottslighet, fängelse, fängelsestraff, fetma, folkhälsa, frihet, HIV, inkomstklyftor, inkomstskillnader, jämlikhet, Kate Pickets, klyftor, lönespridning, mental ohälsa, narkotikamissbruk, rättvisa, Richard Wilkinsons, spädbarnsdödlighet, Sunday Times, The Spirit Level, tillit, Ulf Bjereld, USA, utbildning, utbildningspolitik, välfärd

Read Full Post »