Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Göteborg’

Cecilia Dalman Eek

Cecilia Dalman Eek

Samhörighet skapas inte av en administrativ indelning, men kanske kan den bidra till att människor möts på ett naturligt sätt, oavsett om de är lika eller olika, skriver Cecilia Dalman Eek i en krönika i GP angående att Göteborgs kommunfullmäktige i morgon beslutar om en ny indelning av stadsdelsnämnderna. Cecilia visar i sin krönika att sådant som vid en första anblick kan verka som torr politisk administration i själva verket ofta får konsekvenser för viktiga saker som gemenskap, förståelse och allas lika värde.

Läs hela krönikan här.

Cecilia är ordförande för International League of Religious Socialists och vice ordförande i Sveriges Kristna Socialdemokrater.

Read Full Post »

Pär Axel Sahlberg, president ILRS

Pär Axel Sahlberg, president ILRS

Christianos en el PSOE eller Christianos Socialistas (Kristna socialdemokrater) är värdar för ILRS:s möte i oktober, kongressen hålls i Cordoba 10-11 oktober. International League of Religious Socialists finns i tjugo länder och är associerad medlem i Socialistinternationalen. Broderskapsrörelsen är en våra viktigaste och starkaste medlemmar.

“Global Crisis and Spirituality – strengthening alliances with Faith and Social Justice” är årets tema och vi följer upp förra kongressen då vi talade om social globalisering.

Våra värdar är spännande. Det är vår yngsta medlemsorganisation, andra har funnits i hundra år. Den startade som en lokal grupp i Baskien där socialdemokratiska medlemmar såg behov av att mötas kring politik, men också kring sin tro. I det starkt katolska Spanien har konflikten mellan kyrkan, som ställde sig alltför nära diktatorn Franco, och socialdemokratin varit djup. Socialdemokraterna har tagit konflikten med kyrkan om skolan, som i hög grad sköts av kyrkan, men staten betalar, och etiska frågor som abort, äktenskap, homosexuellas ställning etc.

De kristna socialdemokraterna i Baskien har jobbat hårt för att få partiet med sig. Att det inte är mellan vänstern och kyrkan som gränslinjen ska dras utan mellan progressiva människor och konservativa. ILRS har bidraget till den baskiska gruppens arbete och nu, sedan flera år, har partiet gett de nya kristna socialdemokraterna sitt stöd och uppmuntrat dem att starta grupper i hela Spanien, uppmuntra människor att se hur väl tron och politiken hör samman och bygga broar i det spanska samhället. Gruppens ordförande är nu rådgivare till premiärminister Zapatero och då vår globala kongress möts i oktober samlas också den nationella gruppen för första gången, på samma plats. Spanska utrikesministern, Moratinos, kommer och talar och de baskiska pionjärerna har chans att se sin organisation manifesteras för första gången.

Vi hoppas och tror att spanjorerna också kommer att bli ett viktigt brohuvud för vårt globala broderskapsarbete i latinamerikanska länder.

Broderskapare från Sverige kommer att finnas på plats och vi kommer att göra stort nummer av platsen; Cordoba i Andalusien, där en gång muslimer, judar och spanska katoliker levde sida vid sid och byggde ett gott samhälle. Det blir vårt svenska bidrag till den annars katolska dominansen i Spanien. Manifestet för den kristna vänstern kommer att presenteras och vårt arbete tillsammans med muslimer i Sverige kommer att uppmärksammas.

Det är ett banbrytande arbete som våra kamrater i Spanien har gjort. Jag kommer att avgå som ordförande efter sex år, 2003 tog jag över efter Evert Svensson. Vi har förhoppningar om ytterligare en svensk ordförande i raden. Nuvarande viceordföranden kommer från Sydafrika respektive Storbritannien.

PA Sahlberg
President ILRS, fd riksdagsledamot, pastor i Metodistkyrkan

Läs vårt pressmeddelande och se listan på ombuden här på Newsdesk.

Kolla också artikeln om den nya webbkyrkan här och om diskussionerna om äktenskapsfrågan när kyrkomötet öppnades här (Wejryd hoppas liksom vi att frågan snart är utagerad, att den inte kommer bli lika segdragen som kvinnoprästmotståndet).

Read Full Post »

Peter WeiderudKlicka här för att kolla på ett bildspel med styrelseledamöter och andra broderskapare.

Idag avslutades Broderskapsrörelsens kongress i Malmö. Knappt 200 kristna socialdemokrater har under fyra dagar samlats för att besluta om hur vi konkret ska arbeta för att främja fred, hållbar utveckling, kultur och mänsklig värdighet. En enhällig kongress har också omvalt Peter Weiderud som ordförande.

- Broderskapsrörelsen representerar något av det finaste jag vet i svenskt politiskt liv. En genuint idéburen kraft som vill arbeta för ett mer tolerant samhälle och en mer rättvis värld. Det är en glädje att finnas med i detta sammanhang! Säger Peter Weiderud som kommenterar till utnämningen.

Kongressen har också enhälligt valt ny styrelse, i enlighet med valberedningens förslag.

- Ett av kriterierna var att få en god samfundsspridning av styrelseledamöterna, och i det här förslaget finns folk från svenska kyrkan, frikyrkorna, katolska kyrkan och ortodoxa kyrkan. Vid nästa kongress hoppas vi också kunna ha islam representerat i vårt förslag, sa Anci Magnusson från valberedningen.

De valda är:

Peter Weiderud, förbundsordförande, Arboga, omval
Lars G Linder, förbundssekreterare, Eskilstuna, omval
Cecilia Dalman Eek, vice förbundsordförande, Göteborg, omval
Eva-Lena Gustavsson, Torsby, omval
Ulf Bjereld, Göteborg, omval
Joe Frans, Stockholm, omval
Hilde Klasson, Uppsala, omval
Knut W Nygaard, Kungsängen, omval
Lissandra Sandell, Värnamo, omval
Agneta Brendt, Hög (Hudiksvall), omval
Björn Pernrup, Helsingborg, omval
Eva Hedesand Lundqvist, Luleå, nyval
Tomas Strand, Vaggeryd, nyval
Görel Sävborg-Lundgren, Uppsala, nyval
Yilmaz Kerimo, Södertälje, nyval

Mer information och citat från de valda apropå utnämningen finns i respektive pressmeddelande som du kommer till om du klickar på namnen ovan.

Fotografier
Fotografier för kostnadsfri användning i tryckt material och på nätet finns att ladda ner från http://bildbank.broderskap.se och på flickr.

Read Full Post »

Anförande av Ulf Bjereld, Palestinamanifestation 23 maj 2009, Göteborg.

Solidaritetsvänner, mötesdeltagare

Jag vill börja med att framföra en hälsning från Socialdemokraterna i Göteborg och från Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen. I dessa svåra dagar för det palestinska folket vill jag bara säga att vi är med er i era humanitära umbäranden och i er politiska kamp för nationell självständighet och en palestinsk stat.

En sådan här dag när vi sörjer och minns allt det lidande som under så många år plågat så många människor i denna konflikt är det lätt att bli pessimist. Fredsprocessen har i princip upphört. Det palestinska folket plågas av interna konflikter mellan Hamas och Fatah. Israel styrs av en högerdominerad regering med extremister på centrala ministerposter som t ex Avigdor Lieberman på utrikesministerposten. Israels fortsätter sin olagliga bosättningspolitik och nära hälften av Västbankens ockuperade mark upptas av israeliska bosättningar, dess infrastruktur och den 70 mil långa, olagliga muren. Det är bara några månader sedan som det vidriga kriget i Gaza dödade över 1400 palestinier, varav flertalet civila – kvinnor och barn. Genom Israels blockad är Gaza i dag världens största utomhusfängelse, där det nu är svårt att träffa någon person under 25 år som någonsin har varit utanför Gaza.

Men förtvivlan är inte en väg till framgång. Vi är inte här för att vara pessimister. Att skapa hopp och bedriva politisk och humanitärt arbete är vår skyldighet gentemot alla de människor som offrat så mycket och som visat så mycket mod i sin kamp för fred och rättvisa.

Och jag är faktiskt optimist. Jag är optimist och jag tror att förutsättningarna nu äntligen finns för att på allvar få Israel att avbryta ockupationen och acceptera upprättandet av en palestinsk stat.

När den israeliske statsministern och högerledaren Benjamin Netanyahu i förra veckan gästade Barack Obama och Vita Huset fick han i sak ett mycket kallsinnigt bemötande. Obama har förklarat att upprättandet av en palestinsk stat nu ligger i USA:s nationella intresse. Vi skall inte drabbas av Obama-feber. Men jag är ändå optimist. Jag tror att USA kommer att driva på processen mot en tvåstatslösning och en palestinsk stat på ett helt annat sätt och med en helt annan kraft än vad hans företrädare George W Bush gjorde. Inte av omsorg om det palestinska folket i sig, men för att det gynnar USA och USA:s ställning i världspolitiken. Frågan är inte längre om den palestinska staten kommer att upprättas, utan när den kommer att upprättas. Och jag tror att vi nu på allvar är i början av den processen.

Benjamin Netanyahu och hans Likudparti erkänner inte tanken på en tvåstatslösning och varken Netanyahu eller hans utrikesminister extremisten Avigdor Lieberman har något intresse av att driva på förhandlingar mot en sådan. Netanyahu förespråkar i stället en slags ekonomisk säkerhet mellan israeler och palestinier. Israel skulle i så fall främja den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i förlängningen också i Gaza, mot att den tänkta palestinska statsbildningen lades i malpåse. Bantustans kallades ett sådant arrangemang i Sydafrika. Det gick inget vidare och det kommer det inte att göra i Palestina heller.

På den palestinska sidan pågår försoningssamtal mellan Hamas och Fatah, i syfte att bilda en samlingsregering i god tid innan de palestinska valen i början av 2010. Jag tror att dessa samtal kommer att lyckas och jag tror att omvärlden har lärt av misstagen när man isolerade den förra palestinska samlingsregeringen, vilket i förlängningen ledde till palestinska inbördesstrider och Hamas maktövertagande på Gaza.

Men ingenting sker mekaniskt, det finns inget utlagt spår, som rockteatergruppen Nynningen sjöng på 1970-talet. För att min optimism skall ta politisk kropp och förverkligas i faktisk politik krävs politiskt arbete och politisk kamp. Protester hjälper. Vi ser det i att EU nu har beslutat att inte uppgradera sina handelsförbindelser med Israel, som en protest mot den israeliska politiken. Vi måste också kräva internationell närvaro på de ockuperade områdena. Det är med stor glädje jag noterade att Olof Palmes Internationella Center bara för någon vecka sedan beslöt att öppna ett lokalkontor i Gaza. Närvarons politik är viktig. Internationell närvaro minskar våldet och visar den palestinska befolkningen att någon faktiskt bryr sig.

Och kraven måste i första hand ställas på Israel. Israel har rätt att existera inom säkra och erkända gränser. Och självklart skall vi ta avstånd från och bekämpa terrorattacker av olika slag, inklusive de olagliga raketbeskjutningarna från Gaza mot civila mål i Israel. Men vi kommer ändå inte ifrån att det är Israel som är ockupationsmakt, att det var Israel som stod för det groteska övervåldet i samband med kriget i Gaza, att det är Israel som är den starkare parten i konflikten och att det alltid är den starkare parten som har det största och övergripande ansvaret för att konflikten löses. Därför måste kraven i första hand ställas på Israel.

Vi måste också ställa krav på Sverige och på den svenska regeringen. Carl Bildt har svävat på målet om hur Sverige skulle förhålla sig till en palestinsk samlingsregering mellan Hamas och Fatah. Det vore hedervärt om Carl Bildt ville tala ur skägget i god tid före det svenska EU-ordförandeskapet i höst. Den pågående EU-valrörelsen är ett bra tillfälle att kräva Bildt på besked. Ta den möjligheten!

Läget i Mellanöstern är för allvarligt för att en s k borgfred med alliansregeringen om utrikespolitiken skall vara acceptabel. Kräv av regeringen att den medverkar till att bryta isoleringen av Gaza och sätta press på Israel att avbryta ockupationspolitiken, avveckla bosättningarna, riva muren och därigenom bereda vägen för den palestinska stat som så länge behövts för att på allvar skapa fred, frihet och utveckling i Mellanöstern.

Jag är optimist – jag tror att vi genom politisk kamp och politiskt arbete kan ha kommit en bra bit på väg mot detta mål redan till nästa år.

Tack så mycket för ordet.

Taggat: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

För er som inte sett var påven nyligen i Palestina, läs också om att Palestinska Tamer Institute får Astrid Lindgrenpriset och i Aftonbladet om att Obama inger hopp om en rättvis fred.

Read Full Post »

Ungdom som gör segertecken vid en eld

Charshanbeh suri, elden ger värme och tar bort blekhet

Ikväll är det natten mot sista onsdagen före nouruz, det persiska nyåret, då firas den förmuslimska eldsfesten Charshanbe suri. Enligt bland andra Iranska flyktingrådet motarbetas festen med hårda medel i Iran och även i Sverige vill Iranska ambassaden störa glädjen och firandet.

Elden och värmen som är på väg botar sjukdomar, och på samma sätt som under svenska Valborg ska man välkomna de dödas själar med värme och renhet. Över 100000 svenskar firar varje år nouruz, iranska artister uppträder och i år skulle en stor eldfest hållas i Kungsträdgården i Stockholm. Den är inställd på grund av brand.

Istället för att se festligheterna som ett positivt tecken på utvandrarnas självständighet och styrka, eller ens som ett fantastiskt tillfälle till PR, ser Iranska ambassaden festen som en fientlig handling mot landet. Bland annat har ambassaden via en bulvan har hyrt Folkets Hus i Backa i Göteborg för att genomföra en aktion emot firandet.

Min vän Reza Talebi som är huvudarrangör för festen i Göteborg, är intervjuad i GP och är väldigt upprörd. När jag talar med Reza idag är han oroad över att vänsterfolk och intellektuella har börjat omvärdera Iran och är positiva till regeringens anti-imperialistiska hållning.

Reza är mycket upprörd över att man inte genomskådar Irans diktatorer. ”De är inte ens vanliga diktatorer” säger han. ”Hälften av ministrarna är kriminella och har personligen varit inblandade i avrättningar på många människor – ofta ungdomar”. Irans regim är emot att människor uttrycker glädje, sång och musik och de vill också hindra dem som har flytt från förtrycket, menar Reza. Han är socialdemokrat och mycket artig mot Sverige och svenskarna, men han tycker vi är för naiva.

Tänk dej att en kristen svensk statsbildning skulle förbjuda midsommarfirandet och dessutom hota dem som firar midsommar utomlands, varän det sker. Liknelsen är förstås både haltande och halsbrytande. Men det visar något hur man tänker. Människors traditioner och glädjeyttringar betyder något och uttrycker en styrka som regimen inte vill att folket ska besitta. Att det finns iranier över hela världen som utan rädsla för religiösa polisen firar livets återkomst och symboliskt hoppar över renande eldar är ett tecken på styrka och livslust.

Att vi firar eldsfesten, Charshanbeh suri, här i Göteborg är ett uttryck för att exiliranier känner trygghet här och att vi kan dela varandras glädje. Om människor ska kunna komma hit för att leva säkra från sina förtryckare måste vi hindra förtryckarna från att komma efter dem. Firandet äger rum på Heden i Göteborg med början 17.00 och alla är välkomna.

Charshanbeh suri kan man läsa om på många bloggar. En är ”The Iran Blog”. Elden ska ta bort vinterns blekhet och ondska och ge tillbaka vårens värme och livskraft. En del av firandet liknar Halloween eller vårt skärtorsdagsfirande – barnen klär ut sej och går från dörr till dörr och förväntar sej att få något i sina medhavda kastruller.

Av Cecilia Dalman Eek
Vice ordförande
Sveriges kristna socialdemokrater

Bilden kommer från mediya.

Läs även andra bloggare om , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 323 andra följare