Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kristen vänster’

Barnfattigdomen har kommit att bli ett av de tydligaste tecknen på hur Sverige slits isär och hur orättvisorna ökar. Vi Socialdemokrater för Tro och Solidaritet kräver en ny inriktning på politiken, där barnens rätt till trygghet och utvecklingsmöjligheter ställs före nya skattesänkningar och fortsatta välfärdsförsämringar.

Det är många enskilda, kyrkor och organisationer som scouterna, Rädda Barnen, Majblommans Riksförbund, Bris och Unga Örnar som arbetar aktivt med att synliggöra våra barns livsvillkor och utsatthet i vårt land. Utsatthet är ett vitt begrepp som kan betyda mycket. Man kan vara utsatt för våld av olika slag, man kan vara sjuk och funktionshindrad, man kan vara ekonomiskt utsatt och leva i barnfattigdom. Uppväxten påverkar en människas förutsättningar för hela livet..

För att på ett målmedvetet sätt kunna arbeta mot barnfattigdomen och värdiga livsförhållanden behövs konkreta åtgärder.

Därför behöver våra barn och ungdomar fungerande strukturer med en generell välfärd som omfattar alla barn och ungdomar och deras familjer.

Vi Socialdemokrater för tro och solidaritet anser att Barnkonventionen ska bli svensk lag. Alla myndigheter måste då ta hänsyn till barnperspektivet och följa Barnkonventionen i sin utövning. Exempelvis måste då Kronofogdemyndigheten ta hänsyn till barnens behov innan beslut om vräkning av en barnfamilj tas. Det är ovärdigt att barn ska ställas på bar backe på grund av omständigheter de inte själva har ansvar för.

Vi utmanar kommuner, landsting och regioner att ta fram lokala handlingsplaner där konkreta åtgärder beskriver hur man steg efter steg bekämpar barnfattigdomen och förbättrar livsvillkoren för barn – och ungdomar.

Vi kräver:

•                    Barnkonventionen måste bli svensk lag

•                    Grundnivån för föräldrapenningen och underhållsstödet måste höjas

•                    Nolltolerans mot hemlöshet för barn

•                    En skola som ser och ger stöd åt alla barn

•                    Förskole- och fritidsverksamhet över hela dygnet

•                    Kommunala handlingsplaner för insatser mot barnfattigdomen

•                    Inga extra avgifter för aktiviteter i för- och grundskola

Barnfattigdomen har blivit en allt tydligare bild av hur Sverige slits isär och orättvisorna ökar. Vi vill därför också utmana kyrkor och samfund i vårt land. Kyrkornas två Påskupprop med krav på skydd för asylsökande och i år för en reformerad sjukförsäkring visar på ett folkligt engagemang och politisk vilja att stötta utsatta människor och att protestera mot orättvisor. Vi uppmanar vår rörelses grupper och medlemmar att söka samarbete med kyrkor, moskéer och synagogor i kampen mot barnfattigdomen.

Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, Uttalande antaget vid kongressen i Uppsala 17-19 juni 2011

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

När Sveriges kristna socialdemokraters förbund – Broderskapsrörelsen – idag avslutade sin 63 kongress, blev det också den sista kongressen med det klassiska namnet. Rörelsen namn kommer i fortsättningen att vara Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, och samla svenskar ur alla religioner och trosriktningar, vars övertygelse leder dem till att politiskt vänsterengagemang.

- Vi lämnar ett inarbetat namn och en för många trygg identitet, därför att samhället och världens förändrats. Det var inte utan vånda som rörelsen tog detta modiga steg, men det togs i stor enighet och tillförsikt att i valet mellan att vara nyfiken på framtiden eller trygg i gårdagen, så behöver vi ta detta steg, säger Peter Weiderud, som omvaldes som ordförande.

Med beslutet öppnar sig den socialdemokratiska sidoorganisationen för ett brett deltagande från dagens religiösa Sverige. När rörelsen bildades för 82 år sedan bestod det troende Sverige av protestantiskt kristna – Svenska kyrkan och frikyrkorna. Idag utgör romerska katoliker, bekännande kristna ortodoxer och praktiserande muslimer, tillsammans med växande grupper också från andra världsreligioner, ungefär en tredjedel av de aktiva troende.

- Det är absolut nödvändigt för oss som gammal och klassisk svensk folkrörelse att kunna tänka nytt och bli en hemvist för dagens och morgondagens svenskar. Jag är övertygad om att detta historiska beslut kommer att berika oss själva, vårt parti och svenskt politiskt liv, genom att ge en ökad röst till erfarenheter och perspektiv som under lång tid önskat tydligare plattformar, säger Peter Weiderud.

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

När Sveriges kristna socialdemokratiska förbund – Broderskapsrörelsen – samlas till kongress i helgen står namnbyte och ambitionen att fullt ut öppna rörelsen för muslimer, judar och andra troende på dagordningen. Efter att under mer än 80 år varit en politisk rörelse med kristen identitet, söker nu förbundsstyrelsen kongressens förtroende att spegla det religiösa Sverige som det ser ut idag och i framtiden.

- Broderskapsrörelsen bildades i en tid när det religiösa Sverige bestod av Svenska kyrkan och de klassiska frikyrkorna. Idag utgör romerska katolska och ortodoxa bekännare tillsammans med praktiserande muslimer, en tredjedel av de aktivt troende i Sverige. Dessa, i huvudsak nya svenskar, som vill engagera sig för ett jämlikt samhälle behöver Broderskapsrörelsen, och vi behöver dem för att följa med vår tid, säger förbundsordförande Peter Weiderud.

- Vårt steg i helgen är också en utmaning till vårt moderparti att våga ta steg till förändring som går på djupet. Socialdemokratins värderingar om ett jämlikt samhälle och en rättvis värld är modernare än någonsin, men vårt arbetssätt och våra konkreta lösningar speglar inte alltid de förändringar som skett som konsekvens av globalisering och ett mångkulturellt kunskapssamhälle, säger Peter Weiderud.

Kongressen genomförs på Katedralskolan, Uppsala (Skolgatan 2)

Öppningen sker fredag den 17 juni kl 10.00.

Därefter genomförs utskottsdiskussioner.

Kl 15.00 inleds förhandlingarna med behandling av förbundsstyrelsens förslag till nytt namn och nya stadgar för förbundet

Förhandlingarna fortsätter fram till cirka 21.00 också med behandling av motioner om Tro och Politik.

Lördagens förhandlingar inleds kl 9.00 med frågor om ”Alla Folks frihet – hela världens fred”.

Kl 13.00 genomförs torgmöte tillsammans med Ship to Gaza, Uppsala, Stora Torget

kl 14.50 Återupptas förhandlingarna, då behandlas val till förbundsstyrelsen och därefter frågor om ”Arbete, bildning och miljö. Förhandlingarna fortsätter till ca 18.15

Söndagen inleds med Gudstjänst i Domkyrkan kl 8.30

Förhandlingarnas sista del startar kl 10.00 med frågor om ”Mänsklig värdighet”. 

Omkring kl 13.00 avslutas kongressen.

Media är välkomna att följa förhandlingarna på plats. Har ni möjlighet får ni gärna föranmäla er till organisationssekreterare Ann-Maud Anderzon (08-545 553 33) 

Kongresshandlingar finns tillgängliga på vår webbplats, klicka här!

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Ulf Carmesund, internationell sekreterare, presskontakt
070-713 80 60
ulf@broderskap.se

Peter Weiderud, förbundsordförande
070-845 03 60

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Det blir nytt namn på Broderskapsrörelsen, om förbundsstyrelsens förslag också vinner kongressens gehör.

– Det finns inom förbundet en stor samsyn i att vi måste byta namn på rörelsen för att vara relevant i det Sverige vi idag lever i, säger Peter Weiderud, förbundsordförande för Sveriges Kristna Socialdemokrater.

Vi har under vintern och våren i förbundet fört diskussioner om vad vårt nya namn ska vara. Förslagen har varit flera, men alla haft som utgångspunkt att vår identitet är en mångreligiös politisk rörelse. Sedan 1994 har förbundet haft kontinuerliga kontakter med framförallt det muslimska Sverige. Kontakterna var till en början främst på nationell nivå, men de senaste åren har också flera grupper och distrikt naturligt funnit kontaktytor och samverkan, liksom också nya medlemmar.

– Vårt utvecklingsarbete är också en tydlig signal till det socialdemokratiska partiet; Vi utvecklas och förändras för att vara relevanta idag och i framtiden. Socialdemokratins värderingar står fast, men våra organisationsformer måste förändras utifrån den verklighet vi lever i. Vi är nu beredda att ta detta steg och vi frågar partiet: Vilka förändringar kommer partiet att genomföra för att återta rollen som folkflertalets samhällsförändrare och samhällsbyggare?

- Socialdemokrater för tro och solidaritet är ett tydligt namn som berättar vilka vi är, säger Peter Weiderud. Vi är socialdemokrater som utifrån vår tro vill arbeta för ett solidariskt och rättvist samhälle.

Beslut om förbundets nya namn tas vid förbundskongressen den 17-19 juni i Katedralskolan, Uppsala.

För mer information

Peter Weiderud, förbundsordförande
070-845 03 60 

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

Bokbål har genom historien använts av auktoritära, fundamentalistiska och
militanta rörelser eller regimer för att söka tysta idéer, tankar eller personer man bestämt sig för att utdefiniera. Därför har eftertankens och eftervärldens dom mot bokbål varit hård.
Terry Jones koranbränning har inget med yttrandefrihet att göra. Yttrandefriheten är ett av våra viktigaste redskap för att granska makt, öka pluralismen och utveckla de sofistikerade mekanismer vi kalla demokrati. I en globaliserad värld nöter olika kulturer, religioner och värderingar
ständigt på varandra. Informationsteknologin har gjort det möjligt för stollar i Florida att uppvigla till ond bråd död i Afghanistan. Bland offren hittar vi en 33-årig svensk.
Denna globaliserade värld kan bara fungera om det skapas ett frirum för olika tankar och olika värderingar att kunna existera parallellt. Muslimer, kristna och judar måste alla mötas med respekt för sina olika erfarenheter och ha möjlighet att leva ut dem, så länge det inte kränker andra eller sker på andras bekostnad.
Problem uppstår när en grupp anser sig besitta Sanningen och utifrån sin egna självdefinierade överlägsenhet grovt och brutalt utdefinierar andra som underlägsna, ovärdiga eller oönskade. Det gäller vare sig det sker i kristenhetens, yttrandefrihetens eller profeten Muhammeds namn. Om dessutom den kränkande handlar utifrån en maktposition och riktar sig mot en
grupp som upplever maktlöshet, ökar risken för de explosiva tendenser vi upplevt de senaste dagarna.
Självklart måste vi kunna kritisera reaktionära, sexistiska och auktoritära tendenser i religionerna. Jag har själv ägnat större delen av mitt vuxna liv åt just detta. I den mån jag har haft framgång, så beror det på att jag försökt göra det i ögonhöjd och i respekt för helheten i religionen, också de positiva, livsbejakande och hoppingivande inslagen, såväl i min egen lutherska kristenhet som i judendom eller islam.
Avgörande för en framgångsrik religionskritik är att visa respekt för det som människor håller heligt. Det heliga kan ta sig olika uttryck, men för många troende är de heliga skrifterna (Toran, Bibeln, Koranen), profeterna (Jesus, Muhammed) eller helgedomen (kyrkan, moskén, synagogan) att betrakta som heliga. Det innebär att vi behöver handskas med dessa med särskild varsamhet. I synnerhet för människor som själva upplever sig finnas på samhällets eller världens botten. Utan utbildning, försörjning eller en fungerande vardag. För dessa minsta kan religionen och det heliga vara den korg i vilket man lagt sina ägg av stolthet.
Och så kommer Terry Jones eller Lars Vilks och utifrån en självutnämnd västerländsk överlägsenhet bestämmer sig för att krossa dessa ägg. Det tycker att ett av äggen är ruttet.
Det är klart att många blir förbannade. Några blir så tokiga så att de löper amok och slaktar oskyldiga. För detta finns det inget försvar. Våld mot oskyldiga civila för politiska ändamål är terrorism.
Terrorism måste bekämpas både genom nolltolerans av terrorhandlingar och försöka att förstå de bakomliggande orsakerna. Att anlägga ett perspektiv av egen
överlägsenhet och krav på fullständig utplåning och underkastelse från den andra kommer inte att fungera.
Det finns ingen väg till tolerans. Tolerans är vägen.

Denna text är också publicerad på SVT-debatt.

Read Full Post »

Dagens Nyheters ledarsida diskuterar idag det som kallas ”Kriget mot kristna”,
mot bakgrund av en rapport från den brittiska katolska organisationen Aid to the Church in Need.

Som exempel på ”Kriget mot kristna” nämner DNs ledare attacker mot kristna i Irak och nyårsbomben mot den koptiska kyrkan i Alexandria, Egypten. DN åberopar islamistiska grupper som deklarerat att deras avsikt är att rensa Mellanöstern på kristna. DN drar slutsatsen att: ”Flera undersökningar pekar på att kristna nu är den mest förföljda religiösa gruppen i världen.”

DN understryker att kristna och muslimer levat sida vid sida i fred i århundraden. Men DNs tolkningar utgår ändå från uppfattningen att kristna är minoriteter. Det går självklart att tala om majoriteter och minoriteter utifrån
religionstillhörighet, men DN anlägger ett perspektiv som riskerar att överdriva och därmed skapa spänningar mellan kristna och muslimer.

Den vanlige kristna och muslimen, liksom präster och imamer som Broderskapsrörelsen träffat i Kairo i samband med vår fact-finding resa vill inte att deras religionstillhörighet skall ha denna politiska betydelse.
Att lyfta fram spänningen mellan kristna och muslimer är att anta extremisternas verklighetsbild. Min och Broderskapsrörelsens erfarenhet efter ett långt arbete
i sammanhang där religionen tillåts ge bränsle åt politiska konflikter – i Irak, Israel/Palestina, Pakistan och Egypten är att det finns större skillnader inom religiösa grupper än mellan dem.

Två världskrig startades i Europa under första halvan av 1900-talet, på en kontinent som sedan 1500 år präglas av en enda religion – kristendomen. De perspektiv som DN riskerar förstärka – att den minoritet man identifierar sig med hotas av den andre – extremisternas perspektiv, tränga undan nyanser och minska utrymmet för det samförstånd som är demokratirörelsens näring och mål. Dessutom missar man den centrala bibliska liknelsen om grandet och bjälken.
I den fact-findingresa som Broderskapsrörelsen nyligen gjorde till Egypten för
att tala med demokratirörelsen trädde en mer nyanserad bild fram av de omskrivna religiösa spänningarna. I Kairo är bilden av bomben mot den koptiska kyrkan i Alexandria var planterad av det egyptiska inrikesministeriet i syftet att förstärka spänningar mellan kristna och muslimer. På Tahrir Sq den 11 mars genomfördes demonstrationer där imamer och präster gick hand i hand och manifesterade enhet.

Demokratirörelsen i Egypten har en uppfattning om medborgarskap och samhörighet över religionsgränser som är inkluderande. Bland politiska partier, inom muslimska brödraskapet, inom den koptiska kyrkan i Egypten talar många oberoende om att alla i Egypten är landets medborgare, som skall ha samma rättigheter och skyldigheter. I Kairo undviker man att benämna grupper som minoriteter.

Det vore önskvärt att även svensk liberal media kunde utveckla förståelse av religion där olika religion inte innebär att den kvantitativt minsta gruppen måste beskrivas som minoritet att beskydda. Europa och Nordafrika står inför stora ansträngningar att värna alla människors lika värde, och då är det olyckligt att acceptera och sprida fiendebilder som skapas av extremister.

Det är förtrycket och förföljelsen vi måste förhindra, motverka och slåss mot. Det finns alltid skäl att försöka se situationen från de maktlösas och nedtystades sida i alla konflikter, oaktat vilken religion den gruppen bekänner sig till. Alla människor har rätt till sin tro, och rätt till sina religiösa uttryck. Det som förenar kristna, muslimer, judar och andra religiösa är i alldeles för stor utsträckning att de förtrycks just för sin religiösa övertygelse. I Irak förföljs och torteras kristna, i Europa är islamofobin det största hotet mot demokratin, antisemitismens fula tryne dyker allt som ofta upp också det, framförallt i Europa.

Att ställa en förtryckt grupp mot en annan, tjänar alltid förtryckaren. DN:s ledare riskerar därigenom bli en fortsättning på förtrycket, snarare än en kamp mot detsamma. Det perspektivet har stora delar av demokratirörelsen i Egypten förstått. För att den svenska debatten ska bidra till en värld i större frihet och medmänsklig respekt bör vi söka samma förståelse.

Friheten växer när de maktlösa och nedtystade ges plats, röst och makt.

Read Full Post »

Idag på Svenska dagbladets ledare kritiserar Roland Poirier Martinsson från  Timbros medieinstitut påskuppropet mot utförsäkringarna (eller ”påskuppropet mot sjukförsäkringsreformen” som han kallar det).

Det är sorgligt att han som företrädare för högerintellektuella inte kan se bortom blockpolitiken, sympatisera med de utförsäkrade och stötta ett viktigt initiativ, trots att reformen ursprungligen drevs igenom av de borgerliga. Men det är glädjande att den kristna vänstern allt mer identifieras som en kraft att räkna med. Jag tror möjligtvis att han överskattar vår organisering en aning, men att vi växer i storlek, att våra frågor om mänsklig värdighet och internationell solidaritet får mer plats på dagordningen och att vi syns och hörs i debatten och inom Socialdemokratin tycker jag är mycket glädjande. Tack för att du ger oss detta!

Det är osäkert om det var det som var Roland Poirier Martinssons syfte, men jag formligen jublade här på kansliet när jag läste hans ledare, särskilt stolt och glad blev jag av de här meningarna:

Sverige har fått en allt mer högljudd kristen vänster (…) Broderskapsrörelsen inom S utgör ett av partiets viktigaste intressen. Landets mest tongivande socialdemokratiska debattörer är kristna.

Read Full Post »

- Katri Linna har genom sitt arbete som diskrimineringsombudsman bidragit till att höja medvetenheten om att de mänskliga rättigheterna utgör en odelbar helhet, och att diskriminering i Sverige kan ske på grund av kön, sexuell läggning, religiös tro, etnicitet eller annan avvikelse från majoritetsnormen. Hon har konsekvent stått på de utsatta minoriteterna sida, vilket DO måste göra i dagens och framtidens mångkulturella Sverige, säger  Kristna Socialdemokraters förbundsordförande Peter Weiderud i en kommentar till beskedet att regeringen beslutat befria  Katri Linna från sitt uppdrag.

- Vi måste utgå från att beskeden om orsaken till regeringens ställningstagande, de personalpolitiska aspekterna, är korrekta, och att detta inte är en politisk ambition från regeringen att skapa en mer anpasslig DO-myndighet. Det skulle innebära en försvagning av de mänskliga rättigheternas tillämpning i vårt land, i en tid när de tvärtom behöver stärkas.

- Vi kommer, tillsammans med Sveriges kvinnor, romer, samer, muslimer, judar, hbt-personer, papperslösa och många andra, att med spänning följa regeringens fortsatta agerande i ärendet.  Den nya diskrimineringsombudsmannen måste vara tydlig i sin myndighetsutövning och föra debatten om diskriminering och dess orsaker på ett sådant sätt att de mänskliga rättigheterna i Sverige stärks, säger Peter Weiderud.

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

Read Full Post »

I jasminrevolutionen föll en diktatur som länge fått stöd av omvärlden för att den betraktades som stabil. Den tunisiske presidenten Ben Ali kastade för en dryg vecka sedan in handduken efter att ha styrt landet sedan en statskupp för 23 år sedan. I Egypten, där regimen också omhuldats för sitt bidrag till stabilitet, gömmer sig president Hosni Mubarak för det folk som kräver hans avgång.
Västerlandets och Sveriges värnande av stabilitet är delvis en kvarleva från kalla kriget. Placerade på terrorbalansens mittpunkt handlade stabilitet om överlevnad för svensk del. Men stabilitet är ett tillstånd och inget värde. Sovjetunionen och Sydafrika under apartheid var stabila. Irak under Saddam Hussein likaså. Och vi minns alla Göran Perssons omdöme om Kina när han besökte landet som ny statsminister.

I diplomatins värld kan ordet ”stabilitet” vara en väg att tala utan att säga sanningen. Stabilitet kan betyda så olika saker som diktatur, geopolitik, säkerhet, utveckling, demokrati eller mänskliga rättigheter. Svensk utrikespolitik i en globaliserad värld bör undvika ordet stabilitet i Nordafrika. Det döljer diktatur.

Presidenterna Ben Ali och Hosni Mubarak lovade folket frihet, demokrati och rättvisa, men det man fick var stabilitet. Under deras år vid makten har flera tusen oliktänkande arresterats, torterats eller fängslats. När fackföreningar, studenter och människorättsaktivister började kanalisera ett brett folkligt missnöje föll stabiliteten.
Omvärlden, inklusive USA, har ställts sig på de folkliga protesternas sida i Tunisien. Därigenom finns nu förutsättningar för en demokratisk utveckling. Men hur kommer omvärlden ställa sig när jasminrevolutionen nu får spridning i Algeriet, Jemen, Jordanien och Palestina? Och i synnerhet i nyckellandet Egypten, USAs viktigaste allierade i regionen? Kommer prioriteringen att ligga på kortsiktig stabilitet eller demokrati?

Avgörande för USAs hållning, som förmodligen EU följer, är hur man bedömer riskerna för utveckling av islamism. Om vi får se en upprepning av omvärldens hållning i relation till det palestinska valet 2006, där araberna tillåts välja sin väg framåt bara resultatet blir det Västvärlden finner acceptabelt, finns risker för mycket långa och allvarliga motsättningar i regionen och mellan regionen och Västvärlden.
I en demokrati har väljarna rätt. Därför uppfattas det som godtyckligt, orättvist och cyniskt när omvärlden avfärdar den fria viljan, om det inte finns hållbara skäl. I Egypten genomfördes val i höstas. Det finns otaliga rapporter om valfusk.

Islamismen har i grunden mycket gemensamt med den europeiska kristdemokratiska traditionen. Utifrån värderingar i den egna religionen och kulturtraditionen söker man forma ett politiskt ansvarstagande i sitt samhälle. En skillnad är att i Europa har kristendom länge levat i nära symbios med makten i form av statskyrkor med privilegierad ställning. I arabvärlden ser vi idag hur islamismen växer i opposition till makten. Men en ytterligare skillnad är att europeiska länder har en förhållandevis långvarig demokratisk inrikespolitisk kultur och tradition som format och slipat av politiken.

Islamismen rymmer allt från Erdogans turkiska regeringsparti, som är betydligt öppnare och mer europainriktade än de sekulära partierna, till vurmare av vissa sharialagar och även enstaka förvirrade extremister som förespråkar våld även mot oskyldiga civila – terror – för att nå sina politiska syften. Västvärldens kritik av islamismen kan därför inte vara generell, svepande och styrd av sin egen historias relation mellan kristendom och politik. I diskussionen om islam och politik måste vi kunna vår egen historia, inklusive Europas koloniala arv i Mellanöstern. Vi får inte blunda för maktfrågan och det faktum att religion har en roll i samhället.
Islamismen i Egypten, och andra länder i regionen, rymmer hela spektrat av hållningar. Om vi från omvärlden bemöter den med samma respekt som vi gör i
andra politiska processer och fria val, finns stora möjligheter att vi kan få en
liknande utveckling som i Turkiet. Den överväldigande majoriteten av människorna i Egypten vill ha ett fungerande liv. Man suktar efter demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling.
Begår USA och Europa samma misstag som mot Hamas, finns däremot stora risker för att de destruktiva islamistiska krafterna tränger undan de pragmatiska och demokratiska. De senare får inte möjlighet att visa på framsteg. Deras
legitimitet undermineras om demokratierna i Europa godtyckligt underkänner deras val. Då växer extremismens tolkningsföreträde. Det är inte mödan värt att vara demokrat när det inte ger tillträde till den demokratiska världen.

 

Tre killar på Gazaremsan. De har också rätt till demokrati.

Omvärldens krav på att erkänna Hamas 2006 var; avstå från allt våld, erkänn Israel och acceptera alla ingångna avtal. De brast, därför att de ur ett palestinskt perspektiv var alldeles för vaga och utan ömsesidighet. Ingen västmakt har ställt samma krav på Israel.

De frågor människor ställde var; Varför ska vi som är ockuperade avstå från vår folkrättsliga rätt till självförsvar, medan ockupanten har rätt till våld? Vilket Israel ska vi erkänna – FN;s delningsplan, 1967 års gränser eller dagens
– och varför behöver inte Israel erkänna Palestina? Varför ska vi acceptera alla överenskommelser, när nya regeringar i Israel ständigt bryter de avtal som ingåtts?
Hade kraven varit folkrättsligt precisa och ömsesidiga hade det gått att nå överenskommelse både med Hamas och den samlingsregeringen som följde i nästa fas: Båda parter måste förbinda sig att avstå från våld mot oskyldiga civila. Båda parter ska erkänna varandra vid 1967 års gränser, enligt FNs säkerhetsråds resolution 242. Båda parter måste acceptera ingångna avtal.
Omvärldens hållning bidrog till Hamas snabba utveckling bort från pragmatism och demokrati och till att splittra det palestinska samhället. Vägen till inompalestinsk försoning, fred med Israel och stabilitet är nu mycket lång. När Egypten nu står och väger har omvärlden alltjämt möjlighet att välja mellan
kortsiktig stabilitet och en långsiktig utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

Det handlar om att konsekvent stå upp för rätten till fria val och respekt för mänskliga rättigheter, i relation till alla politiska rörelser. Ett fortsatt stöd till de regimer som nu har förbrukat folkets förtroende eller nya
auktoritära regimer som med externt stöd söker manipulera folkviljan kommer inte att ge en hållbar stabilitet.
President Obamas tal i Kairos Universitet till världens muslimer sommaren 2009 har skapat enorma förhoppningar om ny en amerikansk och västerländsk hållning
till islam och Mellanösternregionen. Grusas den, kan de brustna förväntningarnas missnöje få oöverblickbara konsekvenser. I Egypten, i regionen, men också globalt.

Låt oss välja den stabilitet som växer ur demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling, istället för den stabilitet som väljer bort dessa grundläggande värden.

Uppdatering den 2 februari 2011:

Läs gärna också Leif Stenbergs intressanta analys i dagens DN!

Lyssna till diskussionen mellan Peter Weiderud och Magda Ayoub, kristdemokrat och kristen egyptierX i P1-morgon den 1 februari!

Read Full Post »

På onsdag debatterar Riksdagen våldsbejakande extremism. Sverigedemokraterna hade begärt en debatt om våldsbejakande islamistisk extremism, men fick finna sig att debatten rubriceras utan stigmatisering av muslimer.

Det är en principiellt viktig markering från Riksdagen. Både för att träffa rätt om vad extremism är, men kanske främst för att undvika en felaktig stämpling av en världsreligion.

Häng med i debatten! Läs Tro & Politik!

Häng med i debatten! Läs Tro & Politik!

Sverigedemokraternas ambition att beskriva muslimer som de andra, osvenska och onda, vilket Jimmie Åkesson utvecklar också i tisdagens DN-debatt, förstärker snarare än hanterar de spänningar som självklart finns i ett mångkulturellt samhälle. Kombinerat med okunskap om vad islam är, kan det skapa sår som kommer att ta lång tid att läka.
Jag var, som kristen och tillsammans med några judar och muslimer, för en tid sedan inbjuden att medverka vid ett seminarium hos rikspolisstyrelsen om religiös extremism är ett hot mot det svenska samhället. Till välkomstfikat bjöd värdarna på skinkmacka och till lunch serverades råraka med fläsk. De judiska representanterna reagerade med rätta kraftfullt mot värdarnas brist på känslighet. Muslimerna sa ingenting. De var mer luttrade av att ständigt mötas av brist på känslighet och okunskap om deras kultur. Värdarna bad klädsamt om ursäkt.
Säpos föredragning i seminariet var balanserad. De konstaterade att religiös extremism är ett mycket begränsat problem i Sverige. Genom ett bra förebyggande arbete har man också bra koll på det man behöver ha koll på. Problemet var främst att de man har koll på – utifrån definitionen religiös extremism – var enbart muslimer. Kristna extremister, som t ex Knutby-sekten, fanns inte på denna karta hos Säpo.
Extremism och fanatism är företeelser som måste beivras på sina egna och destruktiva meriter, alldeles oavsett vad som stimulerar till våld även mot oskyldiga civila. Oavsett om de har politiska, religiösa, kulturella eller etniska utgångspunkter måste vi, framför allt med förebyggande, men också med polisiära åtgärder, skydda oss mot extremismen.
Den extremism som stimuleras med hjälp av förvriden religiositet förekommer i alla religioner och länder. Som ett resultat av globalisering har den både blivit mer synlig och fått större genomslag. I Indien förde en hindufundamentalisk regering landet över kärnvapentröskeln. I Ryssland skapar en ortodox fundamentalism antipatier mot västerlandet. I Mellanösternkonflikten medverkar både judiska och muslimska fundamentalister till svårigheterna att lösa denna djupa konflikt. Den kristna högern i USA har haft ett avgörande inflytande på det landets aggressiva utrikespolitik, inte minst vad gäller invasionen av Irak.
Det ligger stora risker med att se grandet i sin broders öga, men undvika bjälken i det egna. Eller som biskop Eva Brunne uttryckte det i samtalet med Jimmie Åkesson om dessa frågor i Engelbrektskyrkan i måndags. Vi måste akta oss för att jämföra det mest goda hos oss själva med det mest onda hos de andra. Alla kristna är inte som den Koranbrännande pastorn i Florida eller Knutbysekten. Det förstår vi. Men förstår vi också vad det ligger för risker i att stigmatisera muslimer som grupp för att mindre än en procent av olika orsaker, och i regel med social eller politisk grund, drabbats av religiös förvirring?
Därmed inte sagt att vi ska strunta i muslimsk extremism. Men de enda som effektivt kan motverka och ta ansvar för denna är muslimerna själva. Och den säkraste möjligheten att nå framgång är att muslimerna som grupp upplever att de är fullvärdiga svenskar och känner tillförsikt om sin framtida tillhörighet i det svenska samhället.
Broderskapsrörelsen har i mer än 80 år organiserat kristna socialdemokrater och bidragit till att seriöst samhällsengagerade kristna funnit en enklare väg in i politiskt ansvarstagande. Vårt arbete, i alla sin ödmjukhet, har bidragit till att vaccinera mot inflytande från en aggressiv kristen höger i svensk kristenhet.
Idag organiserar vi – av precis samma skäl – svenska muslimer.

Läs också inlägget och debatten på svtdebatt.se

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 322 andra följare