Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rädda barnen’

Det var knökfullt på café Amalia när Rädda barnen höll seminarium med titeln Värdig väntan. Ett politiskt samtal om mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. Migrationsminister Tobias Billström (m), Fredrik Federley (c), Magdalena Streijffert (s) och Bodil Ceballos (mp) samt regeringens samordnare för ensamkommande flyktingbarn Björn Eriksson samtalade under ledning av Annika Hagström. Alla var – såklart – överens om att frågan är viktig, att mottagandet måste bli bättre och gå snabbare och att kommunerna måste ta sitt ansvar. Som ofta i politiska frågor som inte prioriteras jättehögt på partiernas egen dagordning, blir det tydligt att det för de närvarande politikerna handlar det i lika hög grad om att få de egna partikamraterna att prioritera deras fråga som att övertyga politiska motståndare och väljare. Fredrik Federley (c) uttryckte det krasst som att det här valet kommer att handla om makten, punkt slut, och hur mycket vi än hoppas på andra mjukare frågor så kommer regeringsfrågan och eventuellt ekonomin att totalt dominera fram till valet. Andra var lite mer förhoppningsfulla, men det blev ändå mer av förhoppningar och betoning av hur viktig frågan är, än konkreta löften från politikerna. Under en stor del av samtalet var det hög konsensusnivå (med några kängor åt ena och andra hållet), men lite mer skillnader kom fram emot slutet. Då utlovade Bodil Ceballos (mp) att göra barnkonventionen till svensk lag (vilket framkallade den enda spontana applåden), Magdalena Streijffert (s) betonade att de rödgröna har kommit överens om rad konkreta punkter för en mer human flykting- och asylpolitik medan Tobias Billström (m) menade att beslutstiderna sjunkit betydligt under alliansregeringen till skillnad från under tidigare s-regeringar.

Rädda barnen presenterade sina krav inför valet om att införa en 24-7-princip, att alla barn och unga som kommer ensamma till Sverige och söker asyl ska få en god man inom 24 timmar och en kommunplacering inom 7 dagar. Partierna var positiva men ville inte ge några bindande löften. Intressantast var nästan under diskussionen om hur man ska få fler gode män i kommunerna, och publiken tillfrågades om det fanns några gode män där. Några få fanns det, och de fick berätta lite om sig själva och varför de ställt upp. Även om det är viktigt att individer själva engagerar sig och gör en insats i högre grad så måste också politiska lösningar till.

Read Full Post »

Broderskapsrörelsen och Kristna Fredsrörelsen bjuder in till ett frukostsamtal om situationen i Sudan och vad omvärlden kan göra för att stötta Sudans befolkning. I frukostsamtalet diskuteras internationella samfundets roll för att främja freden, vad internationella NGO:s kan göra för att stötta befolkningen och vilket förhållningssätt internationella företag bör ha till att göra affärer i konfliktzoner som Sudan.

Samtalet leds av Broderskapsrörelsens förbundsordförande Peter Weiderud. I samtalet deltar Elisabeth Dahlin, Rädda Barnens generalsekreterare och tidigare UD-ambassadör för frågor om företags sociala ansvar, Erik Lysén, policychef för Svenska Kyrkans internationella arbete samt Sara Lindblom, Kristna Fredsrörelsen, projektsekreterare för Mellanöstern/Sudan.

Var: Metodistkyrkan, Adelsgatan 41

Tid: Måndag 5 juli Frukosten börjar 08.30, samtalet 09:00

Kaffe/te och smörgås finns på plats.

 

För mer information

Organisationssekreterare Ann-Maud Anderzon, 070-616 23 56.

ann-maud@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

Regeringen har länge ägnat sig åt krypskytte mot folkliga organisationer som bedriver biståndsverksamhet och nu har det kommit ett sparkrav som kommer att få hårda effekter på det svenska folkrörelsebiståndet. Debatten om bistånd har av regeringen ofta reducerats till en fråga om teknikaliteter. Men det är en viktig debatt som förtjänar att föras på bredare front. Och det är just diskussionen som regeringen riktar in sig på. Igår skrev Dagen.se om besparingarna och debatten.

Svenskt bistånd i ideella organisationers huvudmannaskap tar vara på människors generositet, utöver det skattefinansierade biståndet. Det är ett uttryck för en internationell solidaritet och en förståelse av globaliseringens nya villkor. Med ett brett folkligt stöd för biståndsverksamheter som dessa blir det lättare att förstå hur världens förändras och hur det påverkar oss och andra. Den solidariteten vill regeringen nu av ideologiska skäl begränsa när ungefär 65 miljoner ska skäras bort från informationsanslaget. Det är ytterst oroväckande i en tid när migration och kulturfrågor är viktigare än nånsin, när flyktingkatastrofer, krig och konflikter är vardagsmat. Människor behöver få reda på, och diskutera, hur biståndet fungerar, vad demokratiutveckling handlar om och vad det leder till, för att fortsätta ge av sin tid, sitt engagemang och sina pengar!

Men ännu värre är kanske den oförstående attityd som regeringen har emot demokratibistånd och vikten av att utveckla folkrörelser och demokratiska institutioner i gamla diktaturer, i fattiga länder och i krigshärjade områden. Ett aktuellt uttryck för vikten av detta har vi idag mitt framför ögonen i Haiti. En fungerande demokrati med stabila institutioner och samhällssystem, hade underlättat alldeles oerhört för haitierna när jordbävningen slog till. Men Haiti har under lång tid varit en USA-stödd diktatur under ”Papa Doc” och sonen ”Baby Doc” som inte gjort mycket för att dra landet ur fattigdom och förtryck.

En folkligt förankrad demokrati är bra för välstånd, företagande, välfärd och miljö – och för människorna själva. När regeringen drar in pengar för information om biståndets innehåll innebär det att moderaterna vill minska diskussionen om biståndet. Man misstänker att de i fred vill begränsa biståndet en variant av internationell fattigvård där till och med militärt stöd och svenska företags profit kan räknas in i biståndsbudgeten. Man ska vara klar över att regeringen har ideologiska skäl för detta. Det blir dom fattiga och förtryckta som får betala och pengarna regeringen ”tjänar” går till att finansiera skattesänkningar för dem som redan har det bra här i Sverige.

Cecilia Dalman Eek

Cecilia Dalman Eek

Det är en bred flora av organisationer som drabbas. Här är några exempel: Diakonia, Svenska Missionsrådet, PMU Interlife, Svenska Kyrkan, Forum Syd, Världsnaturfonden, RFSU, LO-TCO:s biståndsnämnd, Olof Palmes Interantionella Center, Naturskyddsföreningen, Plan Sverige, Rädda Barnen, Afrikagrupperna, Kooperation utan gränser.

Vi visste redan tidigare att biståndsminister Gunilla Carlsson (M) inte gillar bistånd. Det har hon sagt och upprepat flera gånger. Jag trodde att hon kanske ändå skulle ta sitt förnuft till fånga och inse att den demokratiska stabilitet hon själv är en del av, kan behövas också i länder som behöver hjälp att bygga den. Det är uppenbart att inget är heligt i moderaternas jakt på pengar för skattesänkningar.

Inlägget har även publicerats på Dalman Eeks blogg.

Read Full Post »

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl

Så inleds Beppe Wolgers och Olle Adolfssons älskade visa om visionen av hur en värld skulle kunna ha ett barnperspektiv där barnens föreställningsvärld är i centrum. Visan avslutas med stroferna

Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem. Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

Visan är ganska så provocerande egentligen, för vi står mycket långt från den drömmen. Drömmen om att inget ska tas ifrån dem, barnen. Den senaste tiden har det kommit flera larmrapporter om barnens livsvillkor i vårt land. Barnombudsman Fredrik Malmberg presenterade förra veckan en rapport om hur långt Sverige har kommit i arbetet med FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, i ett möte med FN:s barnrättskommitté i Genève.

Barnkonventionen fyller 20 år i år men har ännu inte fått ett ordentligt genomslag i det svenska samhället, påpekar Fredrik Malmberg.

Rädda Barnen presenterade nyligen en rapport om att allt fler barn lever i fattigdom i Sverige. Här om kvällen tog Sverker Olofsson upp i sitt TV-program PLUS att otroligt många ungdomar skuldsätts när de fyller 18 år på grund av sina föräldrars dåliga ekonomi. Det anmärkningsvärda i detta är att det är myndigheter som driver processer mot dessa ungdomar. Ett förhållande som helst strider mot föräldrabalken och barnkonventionen!

Vart tog arbetet med att införa barnkonventionen vägen? Flera kommuner och landsting började stort med att föra in barnbokslut i sina verksamheter, men vad hände sen? Hälften av Sveriges socialtjänstförvaltningar saknar ett barnperspektiv och bara några få landsting arbetar med att analysera konsekvenserna för barn och unga innan de fattar beslut som rör den här gruppen. För en myndighet som Kronofogdemyndigheten borde det vara självklart att ha ett barnperspektiv.

I mitt tidigare arbete som Personligt Ombud hjälpte jag en familj med att överklaga kronofogdemyndighetens beslut om vräkning. I sitt beslut hänvisade de till prejudikat som inte var relevanta i ärendet överhuvudtaget. Eftersom det fanns ett barn med autism i familjen med särskilda behov så hänvisade jag till barnkonventionen och barnets egna rättigheter. Handläggaren blev tyst och mycket förvånad. Det hade de inte tänkt på överhuvudtaget men gav mig då goda råd i hur jag skulle skriva och argumentera i saken. Familjen fick rätt, utifrån det för myndigheten nya perspektivet. Hur man sedan implementerat barnkonventionen i sitt vidare arbetet förtäljer inte denna historia. Men självklart ska alla myndigheter ha barnkonventionen som en grundpelare i sina verksamheter. Hur gick det då med vräkningen? Jo det gick bra till slut, det blev ingen vräkning.

Vad gör regeringen för att synliggöra barns behov? Inget verkar det som. Finns det några konsekvensanalyser som pekar på vad som händer med barnen och ungdomarna nu när regeringen slår sönder trygghetssystemen i landet och en massarbetslöshet står för dörren. Är det någon som hört närlingslivsminster Maud Olofsson eller någon av de andra ministrarna tala om barnens situation i finanskrisens spår?

I maj 2006 la vi i Broderskapsrörelsen fram rapporten Vilka är de utsatta? – perspektiv på svensk välfärd av Gunvall Grip. Rapporten har två-tre år på nacken nu men är trots det tyvärr fortfarande aktuell. Trots Sveriges höga internationella välfärdsstatus så finns det fortfarande utsatta grupper människor i Sverige och de är inte enstaka eller få utan många. Utsattheten kan preciseras på flera sätt och det är det vår rapport försöker synliggöra.

Utsattheten påverkar inte minst barnen och ungdomarna. Växer man upp i en familj präglad av den här utsattheten har man större risk att dö, större risk för psykiatrisks sjukdom, självmordsförsök, skador av yttre våld och alkohol- eller narkotikarelaterad sjukdom jämfört med barn och ungdomar till föräldrar som kan anses leva i tillfredställande förhållanden.

Det är många enskilda, kyrkor och organisationer som Rädda Barnen, Bris och Barnombudsmannen som arbetar aktivt med att synliggöra och hjälpa på olika sätt. Det är bra, men det behövs mycket mera av detta! Mycket återstår att göra, vår välfärd har sina brister men vårt samhälle har också stora möjligheter att göra något åt de brister vi ser om bara politisk vilja finns.

Så glöm inte bort att alla är dom barn, och dom tillhör det gåtfulla folket!

Eva-Lena Gustavsson
Socialpolitiskt ansvarig
Broderskaprörelsens förbundsstyrelse

Etiketter:, , , , , , , , ,

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare