Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘rätten till värdigt liv’

En av årets stora snackisar i Almedalen är Almedalsdrinken – ett gott och lyxigt alkoholfritt alternativ som lanserats av en rad organisationer som arbetar med nykterhet och närliggande frågor. Den serveras på många ställen och mingel runt om i Almedalen och självklart också på det alkoholfria mingel som Socialdemokrater för Tro och Solidaritet traditionsenligt ordnade tillsammans med IOGT-NTO på måndagskvällen.
Drinken, kan intygas, är lika god som den ser ut och det var en rykande åtgång.

20120703-104900.jpg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Bild

Seminariet illustrerades med en bild av attitydambassadören Jan Nordström

Klyftorna ökar i Sverige – och den ökade utsattheten märks bland annat hos Jourhavande präst och BRIS. I ett seminarium arrangerat av Svenska kyrkan, (H)järnkoll och Nsph (Nationell samverkan för psykisk hälsa) och Sensus.

Monica Eckerdal, ansvarig för Jourhavande präst beskrev en bild av Sverige som inte alltid syns – hur utsattheten ökar. Allt fler drabbas av psykisk ohälsa och systemen fungerar dåligt, och fattigdomen och utsattheten ökar. Allt detta märks i samtalen till jourhavande präst. Kattis Ahlström, generalsekreterare för BRIS, gav en liknande bild och beskrev hur utanförskap och ekonomisk utsatthet har blivit ett av de vanligaste temana i samtalen till BRIS telefonlinje. Barn ringer och pratar om sin oro över föräldrarnas ekonomi,utanförskapet i att inte kunna följa med på skolresor, och om den verkliga fattigdomen – att ibland inte ens ha mat på bordet. De andra talarna, först från Hjärnkoll och sedan en av deras attitydambassadörer, fotografen Jan Nordström, berättade om egna erfarenheter av psykisk ohälsa.

Det var oerhört gripande och viktiga berättelser, men jag fick känslan av att det här nog egentligen var två olika seminarier. Fokus flyttade från det mer ekonomiska utanförskapet och en samhällsförändring, till ett mer personligt plan om bemötande och attityder. I slutet fick två politiska företrädare komma till tals, riksdagsledamöterna Ann Arenklo (S) och Maria Lundqvist Brömster (FP) som båda hade egen erfarenhet av att arbeta i vården. Tyvärr blev det mer fokus på deras personliga engagemang än på de politiska frågorna, och framför allt det politiska ansvaret för att situationen ser ut som den gör.

Frågan om attityder gentemot människor med psykisk ohälsa är oerhört viktig. Men ett bättre bemötande kommer inte att förändra den del av det ökade utanförskapet som beror på ökade klyftor orsakade av en medveten politik som ökar klyftorna och barnfattigdomen i Sverige. Jag hoppas att erfarenheterna från jourhavande präst och BRIS skulle få lite större genomslag. När klyftorna ökar så hamnar de som slås ut någonstans – ofta är det just kyrkor och frivilligorganisationer som är de som möter utsattheten. Deras röster behöver höras i debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , Bild

Read Full Post »

Den förra socialdemokratiska regeringen inledde ett arbete för att underlätta alternativa välfärdsproducenter som inte hade vinstintresse utan verksamhetsintresse som företagsidé. Ett ny kapitel i aktiebolagslagen (kap 32) skapades för att möjliggöra företagsformen Aktiebolag med särskild vinstbegränsning.

En bra början, som dessvärre inte följdes upp med nödvändiga följdändringar i skattelagstiftningen men sannolikt också i speciallagarna som reglera välfärden (socialtjänstlag, skollag osv.), upphandlingslagen m.m.

Företagsformen skapades och finns, men har inte givits förutsättningar att etableras. Det är liksom en frivillig begränsning, som inte ger några andra förutsättningar för verksamheten än vad andra bolag har, bara en vinstbegränsningsregel.

Foto: Mikael Åstmar

När lagen funnits i två år – 2008 – hade Sverige fått ny regering. En alliansregering som vid den tidpunkten inte alls tyckte att välfärdsverksamheterna behövde regleras mer, snarare mindre. Och arbetsgivarorganisationen ALMEGA tyckte det vattnades i munnen. Färre regler, mer vinstutrymme för privata intressen i välfärden.

De uppmanade då regering och riksdag att ta bort reglerna om bolag med särskild vinstbegränsning. Så här sa bl.a. ALMEGA:s näringspolitiska chef Ulf Lindberg:

- Socialdemokraterna ansåg den nya bolagsformen som särskilt väl lämpad för företag inom vård, skola och omsorg. I dessa branscher ses ju vinst av vissa som särskilt farligt och främmande. Den iskalla vinden från börsen skulle annars dra genom sjuksalarna, enligt dåvarande ordförande Persson. Ett sådant agerande är rent kontraproduktiv om man vill värna den framtida välfärden.

Några särskilda regler för att begränsa vinstintressena i välfärden har vi inte fått sedan dess. Så med Ulf Lindbergs logik borde välfärden ha utvecklats positivt och nu ge mer trygghet, utveckling och kunskap åt folket i Sverige.

Jag tycker precis tvärtom. Företagsformen Aktiebolag med särskild vinstsbegränsning borde utvecklas, inte avvecklas. Den ger utrymme åt alternativa välfärdsverksamheter där vinstintressena inte har någon plats, men däremot engagemang och vilja till en bättre äldreomsorg, högre kvalitet i skolan osv. Vi behöver ge utrymme åt den ideella sektorn, åt de idéburna rörelserna och åt människors vilja till engagemang. Men vi behöver, om välfärden ska vara för människor, se till att osmakliga vinstintressen förpassas bort från skattefinansierade marknader.

Idag funderar jag dessutom på om Ulf Lindberg skulle uttrycka sig likadant som han gjorde den 17 mars 2008.

Det är dags nu.

Dags för rättvisa!

Lars G Linder
förbundssekreterare, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Detta inlägg är också publicerat på ”Dags för rättvisa!”

Read Full Post »

När den borgerliga regeringen ska vidta åtgärder för att stävja missförhållandena hos privata vårdföretag, väjer de från varje åtgärd som skulle utestänga vinstintressena.
En lag mot orimlig skatteplanering är vad man tänker sig, som svar på Caremas och andra privata äldreomsorgsbolags vinstmaximeringsfilosofi.

Det låter rimligt, och är väl bra, men kommer inte att lösa de grundläggande problemen med vinstmaximering inom välfärden. Det som måste till är nonprofitföretag.
Det är alldeles för enkelt och lätt att se en bild av verkligheten i taget. Innan äldreomsorgen öppnades för andra än kommunerna, fanns mycket synpunkter på och åsikter om att verksamheterna inte utvecklades och inte såg den enskilde individen. Riskkapitalisters girighet ska inte kasta oss tillbaka till den situationen.
Vår uppgift måste vara att bygga en bättre framtid, och lära av den historia vi har.
Därför vill vi understryka betydelsen av att det finns olika inriktning och utförare inom äldreomsorgen. Också som äldre ska man kunna bestämma hur ens vardag ska se ut.

Vi vill därför att Sverige, som de flesta andra länder, utformar ett regelverk för icke vinstdrivande företag. Vanligen brukar sådana företag kallas ”non profit” eller ”not for profit”. Kraven ska vara att ägarna inte har rätt att ta annan vinst än rimlig ränta på aktiekapitalet, övrigt överskott ska tvingas att bli använt inom företaget – för investeringar och andra förbättringar av den tjänst företaget arbetar med. Ett regelverk för non profit borde formuleras så att det också skulle fungera på personalkooperativ och brukarkooperativ.

Med nonprofitföretag skulle vi få en möjlighet att bibehålla en situation med flera metoder och modeller för välfärden, utan att behöva ha riskkapitalister på den ”marknaden”. Riskkapital behövs, men inte inom välfärdssektorn, utan för att utveckla nya branscher och nya produkter.
För oss är utgångspunkten att äldreomsorgen inte är till för att privata intressen ska tjäna pengar, utan för att vi den dag vi blir äldre och behöver omvårdnad, ska få en tillvaro vi själva vill ha.
Med nonprofitföretag skulle fler få möjligheten, inte minst personal och brukare med egna idéer om hur en bra äldreomsorg ska vara. Och som äldre får vi möjlighet att bestämma om vår vardag. Det gör vi bäst utan riskkapitalister i äldreomsorgen.
Eva-Lena Gustavsson
välfärdsansvarig
Socialdemokrater för tro och soldiaritet
Lars G Linder
förbundssekreterare
Socialdemokrater för tro och solidaritet

Texten är också publicerad i tidningen Tro & Politik.

Läs också Adrian Kabas ledare i samma tidning, i samma ämne!

Read Full Post »

Låt mångfalden inom välfärdsområdet blomma, men håll giriga kapitalister borta från den arenan. Var sak har sin plats. Vinstmaximerande företag ska vi inte ha i äldreomsorgen. Där behövs långsiktighet och trygghet och det finns ingen risk som motiverar en inblandning från riskkapital.

Innan äldreomsorgen öppnades för andra än kommunerna, fanns mycket synpunkter på och åsikter om att verksamheterna inte utvecklades och inte såg den enskilde individen.

Vår uppgift måste vara att bygga en bättre framtid, och lära av den historia vi har.

Vi behöver olika inriktning och utförare inom äldreomsorgen. Också som äldre ska man kunna bestämma hur ens vardag ska se ut. Vi vill skapa möjligheter för företag som inte får ge vinst till sina ägare, utan är helt inriktade på den uppgift de satts att sköta att på konkurrenskraftiga villkor bli en självklar del av svensk välfärd. Det brukar kallas ”non-profit”. Ett av skälen till att Sverige drabbats så hårt av privatiseringens effekter är att det inte sedan tidigare funnits någon tradition från folkrörelser, personalkooperativ och brukarkooperativ inom välfärden. Istället har sökandet efter mångfald inom välfärden lett till en stor koncentration av några få privata aktörer, som har betydligt högre lönsamhet än privata företag normalt har. Det gäller äldreomsorgen, apoteken och skolorna där stora internationella aktörer tagit över och driver verksamheter med mycket liten risk, gör stora vinster och säljer dyrt.

Här finns däremot inga stora non-profit-verksamheter, vilket är vanligt i andra länder. Det beror på att regelverket inte ger dem möjligheter att delta i upphandlingar på rimliga villkor. Non-profitverksamheter skulle om de fick möjligheter bidra till välfärdens utveckling med engagemang och kunskap och vara ett alternativ som berikar utan att istället skattepengar försvinner till orimliga bolagsvinster.

Det finns företag i svensk välfärdsverksamhet som bygger på nonprofitidén. Men de har inte den lagstiftning som behövs för att ge dem rätt förutsättningar att bli betydande aktörer och konkurrenskraftiga på egna meriter. Det ska gå att ställa krav i upphandlingen på non profit, vilket kräver en rimlig lagstiftning för detta. Då blir bland annat kostnadsaspekten i upphandlingsförfarandet inte ensamt lika avgörande.

Kraven på sådana företag måste vara att ägarna inte har rätt att ta annan vinst än rimlig ränta på aktiekapitalet och naturligtvis att de är öppna för demokratisk insyn och tillämpar meddelarfrihet. Övrigt överskott ska användas inom företaget – för investeringar och andra förbättringar av den tjänst företaget arbetar med.  Med nonprofitföretag skulle folkrörelsesverige – som det en gång fungerade – åter kunna ta en rättmätig plats i välfärdsbygget. Med nonprofitföretag skulle personalkooperativ och brukarkooperativ få tydliga spelregler, som gav dem möjligheter att fokusera på verksamheten på samma villkor som andra aktörer.

Nonprofitföretag skulle kunna bidra med flera metoder och modeller, utan att som idag välfärden ses som en marknad vilken som helst. Och som äldre får vi möjlighet att bestämma om vår vardag.

Förbundsstyrelsen den 19 november 2011

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@trosolidaritet.se

Read Full Post »

Den borgerliga regeringen vill höja gränserna för frikort inom vården rejält. Enligt förslag från socialdepartementet ska gränsen för högkostnadsskyddet vid besök inom öppenvården höjas från 900 kronor till 1 100 kronor och för läkemedel från 1 800 kronor till 2 200 kronor.

Socialstyrelsen varnar i sitt remissvar för att den 22-procentiga ökningen kan leda till att ekonomiskt utsatta avstår vård. Man pekar bland annat på exemplet att ensamstående med barn redan nu, i tre gånger så hög utsträckning som andra, avstår från att hämta ut läkemedel av ekonomiska orsaker.
Det finns dessutom exempel på att fattiga barnfamiljer avstår att åka in med sina sjuka barn för sjukvård under helgerna därför att det finns extra kostnader i form av jouravgifter under helger.

Förslaget har lagts fram utan någon som helst konsekvensbeskrivning. Vi menar att risken är uppenbar att redan utsatta grupper av människor återigen drabbas av försämringar. Det berör i synnerhet de mest sjuka, som besöker sjukvården ofta och är beroende av många mediciner. För personer med de allra lägsta inkomsterna innebär förslaget endast att man flyttar över kostnaden från landstingen till kommunernas budget för ekonomiskt bistånd. På vilket sätt staten eller landstingen ska kompensera kommunerna för denna övervältring har över huvud taget inte berörts.

Det kan finnas skäl att se över högkostnadsskyddets omfattning och konstruktion, men såväl höjningen som hur den utformas måste sättas in i ett samlat fördelningspolitiskt sammanhang. Innan förändringar genomförs måste man noga utreda hur dessa förhåller sig till syftet med högkostnadsskyddet, hur de drabbar enskilda individer, och vilka konsekvenser de får för kommunernas respektive landstingens budgetar.

Regeringens sätt att hantera förslaget, med kort remisstid under semestermånaderna, och ett genomförande redan 1 januari 2012, visar att det saknas ett intresse för hur ekonomiskt svaga och sjuka människor kan komma att drabbas av höjningen. Är det för mycket begärt att landstingen och kommunerna får föra en dialog och eventuellt bidra med sakkunskap?

Vi motsätter oss därför denna höjning och föreslår att landstingen/regionerna i landet ska lämna yttranden till socialdepartementet, där man föreslår att avstyrka de presenterade förslagen, som innebär en höjning av högkostnadsskydden utan en ordentlig konsekvensanalys. Vi undrar nu om borgerliga landstings/regions politiker kommer att instämma i vår kritik mot regeringens agerande?

Glädjande noterar vi dock att i socialdemokraternas skuggbudgetförslag tillförs sjukvården1 miljard kronor för att kompensera landstingen/regionerna så de inte behöver försämra högkostnadsskyddet på det sättet regeringen föreslår.

Eva-Lena Gustavsson
Eva Hedesand Lundqvist
Marina Pettersson
Görel Sävborg Lundgren
Socialdemokrater för Tro & Solidaritets arbetsgrupp för Mänsklig värdighet
Publicerad i tidningen Dagen

Read Full Post »

Idag på Svenska dagbladets ledare kritiserar Roland Poirier Martinsson från  Timbros medieinstitut påskuppropet mot utförsäkringarna (eller ”påskuppropet mot sjukförsäkringsreformen” som han kallar det).

Det är sorgligt att han som företrädare för högerintellektuella inte kan se bortom blockpolitiken, sympatisera med de utförsäkrade och stötta ett viktigt initiativ, trots att reformen ursprungligen drevs igenom av de borgerliga. Men det är glädjande att den kristna vänstern allt mer identifieras som en kraft att räkna med. Jag tror möjligtvis att han överskattar vår organisering en aning, men att vi växer i storlek, att våra frågor om mänsklig värdighet och internationell solidaritet får mer plats på dagordningen och att vi syns och hörs i debatten och inom Socialdemokratin tycker jag är mycket glädjande. Tack för att du ger oss detta!

Det är osäkert om det var det som var Roland Poirier Martinssons syfte, men jag formligen jublade här på kansliet när jag läste hans ledare, särskilt stolt och glad blev jag av de här meningarna:

Sverige har fått en allt mer högljudd kristen vänster (…) Broderskapsrörelsen inom S utgör ett av partiets viktigaste intressen. Landets mest tongivande socialdemokratiska debattörer är kristna.

Read Full Post »

Den viktigaste vägen ut ur fattigdomen är ökad jämlikhet, hävdar här Evert Svensson. Han har bland annat varit riksdagsman för socialdemokraterna 1957-1991 och ordförande för Sveriges Kristna Socialdemokrater 1968-1986. [Boken Vägen ut ur fattigdomen] är en historisk tillbakablick på framväxten av Sverige som välfärdsstat under 1900-talet, men också med nutidsbeskrivningar samt utblickar och jämförelser med andra länder.

Författaren tar även avstamp mot framtiden – allt med ett socialdemokratiskt perspektiv. Det är en utmärkt kortfattad sammanfattning kring vård, skola och omsorg. Språket är lättillgängligt och det pedagogiska greppet är väl genomtänkt. Texten kan ses som en förträfflig introduktion för den som sen söker sig till mera djupgående samhällslitteratur inom ämnesområdet. Ett femtontal diagram och tabeller samt några illustrationer åskådliggör på ett tydligt sätt budskapet. Boken avslutas med en förteckning över sådant som författaren tidigare publicerat samt ett personregister.

Håkan Philipsson

Detta är bibliotekstjänst recension av Evert Svenssons bok Vägen ut ur fattigdomen, Broderskaps förlag, 2010. Beställ boken genom att e-posta till broderskap@broderskap.se eller ringa till 08-54 55 53 36. Den kostar 189 kronor inklusive moms och porto. Eller be ditt bibliotek att köpa in den.

Read Full Post »

Per Gudmundson har i ett par ledare angripit det av Broderskapsrörelsens muslimska medlemmar formulerade dokumentet ”Manifest för muslimska socialdemokrater” för att det till skillnad från det av rörelsens kongress antagna ”manifest för en kristen vänster” saknar skarpa skrivningar om HBT-rättigheter.

Att Gudmundson kritiserar Broderskapsrörelsen eller socialdemokratin är i sin ordning. Däremot rymmer hans kritik två allvarliga frågeställningar. För det första söker han spela ut två utsatta grupper mot varandra, homosexuella mot praktiserande muslimer. För det andra begår han ett integrationspolitiskt misstag i att kräva att nya svenskar – i detta fall praktiserande muslimer – är värda att lyssna till endast om de omedelbart är beredda att ta också alla andra gruppers strid mot diskriminering.

Broderskapsrörelsen har i 15 år fört dialog och samarbete med muslimska organisationer i syfte att förstå deras perspektiv och skapa intresse för ett seriöst politiskt engagemang bland praktiserande muslimer. I våras önskade en grupp aktiva muslimer formulera ett politiskt dokument där man gav uttryck för de prioriteringar man såg som viktiga. Det mest trängande handlar om rätten till jobb, bra bostäder, frihet till religionsutövning, men självklart också solidaritet med andra, i Sverige och världen. Man ville kommunicera ett manifest för en muslimsk vänster i valrörelsen 2010.

Inspiration för arbetet var det manifest för en kristen vänster som Broderskapsrörelsen antog vid kongressen 2009, och i synnerhet kortversionen av detta. Det är naturligt, eftersom många frågor är gemensamma. Samtidigt finns en del olika betoningar, vilket gör att dokumenten skiljer sig åt på några punkter.

Skälet att HBT-rättigheterna inte lyftes fram är inte att muslimer i Broderskap har en annan hållning i HBT-frågor. Man har medvetet sökt sig till en rörelse som genom åren har varit drivande i alla rättighetsfrågor, och inte minst dessa, såväl i relation till det politiska som till det religiösa Sverige.

Däremot har muslimer som grupp inte haft samma möjligheter att arbeta med frågan. Sverige ligger i världens framkant vad gäller lagstiftning och HBT-rättigheter. Det har varit en lång kamp, som ännu inte är färdig.

I Afrika, Asien, Mellanöstern och Östeuropa har dessa frågor bara börjat diskuteras. Det innebär att nya svenskar – både kristna och muslimer – på kort tid behöver processa denna och många andra frågor. Självklart måste det finnas gränser för de gamla svenskarnas tålamod. Människor som söker sig till Sverige har ett eget intresse att förstå det svenska sammanhanget.

Det måste också finnas gränser för den etnocentriska arrogansens otålighet, annars riskerar Sverige att hamna i liknande bekymmer som Danmark, Holland och några ytterligare av våra Europiska grannar som kämpar med ännu större spänningar i integrationspolitiken.

HBT-personer och praktiserande muslimer hör, tillsammans med samer, romer och papperslösa invandrare, till de grupper i Sverige som är i mest akut behov att få sina rättigheter sedda, erkända och tillgodosedda. Därför behöver dessa grupper också se varandras behov och söka bära varandras behov av rättigheter. Här har Gudmundson en poäng, så länge den inte riktas enbart mot en grupp.

Broderskapsrörelsen har genom ett tålmodigt arbete kommit långt i dialogen mellan kristna och muslimer. Vi hade önskat att vi redan i våras kommit i mål också vad gäller HBT-rättigheter.

Men manifest för muslimska socialdemokrater är bara en början. Vår dialog har fortsatt. Nästa steg i denna fråga är en direkt dialog mellan HBT-sossar och muslimer i Broderskapsrörelsen. HBT-frågorna är viktiga också för muslimer, även om de hamnat bakom en del andra frågor som upplevts som mer akuta.

I framtiden kommer inte Gudmundson eller någon annan att kunna läsa sig till några skillnader i synen på HBT mellan kristna och muslimer i Broderskapsrörelsen. För muslimerna innebär det att man kommit igenom denna fråga på ungefär en tiondel av den tid det tagit för den kristna majoriteten.

Detta är något vi gemensamt ska känna stolthet och glädje över.

Peter Weiderud                                            Abdulkader Habib
Ordförande                                                    Ordförande
Sverige kristna                                             Broderskaps nätverk för
socialdemokrater                                       troende socialdemokrater

Vårt förkortade svar, som SvD valde att publicera, hittar du här.

Läs också Peter Weideruds inlägg på SVT-debatt.

Read Full Post »

Här är en artikel som Eva-Lena Gustavsson, vår förbundsstyrelseledamot och representant för Värmlands kristna socialdemokrater skrivit tillsammans med partikamraterna Angelica Rage och Ann-Kristine Johansson.

Under den senaste mandatperioden har det skett många förändringar. Det kan man inte ta från den borgliga regeringen. Men i mandatperiodens slutskede så måste man ställa sig frågan. Har det blivit bättre för den svenska befolkningen. Har det blivit fler jobb, minskade klyftor, ökad jämlikhet och rättvisa till följd av dess politik.

Socialbidragen ökar i åtta av tio kommuner som en direkt följd av regeringens a-kasse politik och införandet av stupstocken i sjukförsäkringen. Men det är också Lagen om ersättning för personlig assistans (LASS) som gör att kostnaderna ökar inom kommunen. Kommunen står för insatser upp till 20 timmar. Därutöver är det Försäkringskassan som ersätter den enskilde.

Till följd av regeringens nya direktiv till Försäkringskassan upptäcker man nu hur kostnaderna ökar i rekordfart. När en brukare blivit sämre i sin sjukdom och behöver mer insatser i form av t.ex. matning via sonder av olika slag räknas detta som hemsjukvård och ersätts inte alls av LASS utan betalas helt av kommunen.

Ett exempel är när personen inte kan äta själv utan måste ha hjälp med framtagning och delning av maten. Detta ger inte LASS-ersättning då personen kan föra gaffeln till munnen när maten är framdukad och delad. Då har det ansetts att man klarar grundläggande behov själv.

De nya direktiven slår inte bara hårt mot kommunen utan framförallt mot de individer som behöver samhällets stöd för att leva ett drägligt liv. Man kan ställa sig frågan, varför det konstant måste vara de mest utsatta som drabbas av den borgliga politiken. Vi har sett det när det gäller a-kassan, sjukförsäkringen och socialbidragen. Fyra år till av samma politik kommer knappast göra situationen bättre.

Därför är kopplingen mellan den kommunala sfären och det nationella styret oerhört viktigt. En röst på Socialdemokraterna den 19 september innebär en ny färdriktning i Värmland och Sverige. Detta val handlar om vi skall ha fortsatt ökade klyftor mellan människor eller om vi ska investera i utbildning, välfärd och gröna jobb för framtiden.

Valet är ditt.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 319 andra följare