Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘assyrier’

Armenier under första världskriget

Armenier under första världskriget

Idag skriver jag på Aftonbladet debatt om varför vi i Broderskapsrörelsen tycker att det var rätt att kalla massakrerna på armenier och andra kristna minoriteter under första världskriget för folkmord.

De starka turkiska reaktionerna på riksdagens beslut att politiskt erkänna folkmordet mot armenier var väntade. Mer anmärkningsvärt är att vår statsminister och vår utrikesminister beklagar beslutet och tänker obstruera. I helgen valde Carl Bildt att tillsammans med sin turkiske kollega Ahmet Davutoglu att fördöma riksdagens beslut. Det riskerar att låsa och förvirra denna svåra fråga ytterligare.

Detta handlar inte om ta ställning för turkisk eller armenisk historieskrivning, utan om att en klok politik för folkrätt och mänskliga rättigheter måste bygga på en trovärdig bild av gårdagen.

Broderskapsrörelsens kongress beslutade i juli 2009 att verka för ett politiskt erkännande av det armeniska folkmordet. Beslutet var enhälligt. Med hjälp av historisk och folkrättslig expertis gjorde vi en ordentlig analys av de argument som anförts mot ett erkännande. Så formades argument som senare fick S-kongressen att fatta samma beslut som vi.

Ett argument är att det saknas forskning och att historiker har olika uppfattningar om massakern ska betraktas som folkmord enligt folkmordskonventionen från 1948. Material har förstörts. Det finns turkiska forskare som har en annan uppfattning i definitionsfrågan. Men det samlade källmaterialet är överväldigande och bilden hos oberoende forskare, inklusive några modiga turkiska forskare, är tillräckligt entydig.

Ett annat argument är att folkmordsdefinitionen inte kan användas för massakrer före 1948. Haagdomstolen kan inte tillämpa konventionen retroaktivt. Men det begränsar inte politiska församlingars erkännande. Riksdagen ser Förintelsen som folkmord och kallar slaveriet vid dess rätta namn även för tiden innan det förbjöds.

Ett tredje argument är att det är FN, domstolar eller historiker som ska avgöra dessa frågor, inte politiker. Detta är ett svepskäl. En strikt juridisk hantering är omöjlig men det historiska materialet är omfattande och det är det riksdagens beslut tagit ställning till.

Ett fjärde argument är att det är Turkiet och Armenien som ska hantera detta. Det är viktigt, men räcker inte. Folkrätt och mänskliga rättigheter är alla länders ansvar. Dessutom fanns inte dessa länder när folkmordet begicks. Armenier och andra kristna överlevande flydde och finns nu över hela världen.

Ett femte argument är tajming. Reinfeldt har en poäng att det var bättre tajming för fyra år sedan, när han förordade ett erkännande. Nu kommer beslutet i en trevande försoningsprocess och i ett känsligt läge, som blir värre ju längre man väntar. De drabbade har väntat i 95 år och denna frustration är en grogrund till motsättningar i bostadsområden också i vårt land.

Mest avgörande för riksdagens tvekan och regeringens agerande är dock Turkiets ilska. För att hantera det argumentet behöver man nämligen söka en balans mellan folkrätt och maktpolitiska realiteter. Det är ingen slump att det blev en tydlig höger-vänster-uppdelning i riksdagen, eftersom folkrätten har en större tyngd i vänsterut. De borgerliga partierna har inget emot folkrätten, men om priset blir för högt faller man lätt undan för maktpolitiken.

Det maktpolitiska argumentet är logiskt, men nu har riksdagen fattat sitt beslut. När plåstret är rivet finns det inga skäl att sätta dit det igen. Genom att göra gemensam sak med Turkiets regering riskerar den svenska regeringen nu istället att hamna i folkmordsförnekelse.

Det vore mer intelligent att söka en politik framåt. Vi som vill se Turkiet som medlemmar i EU har ett ansvar att hjälpa landet reda ut denna mörka del av sin förhistoria.

Omedelbart efter folkmordet fanns en turkisk rättsprocess. Men när det moderna Turkiet bildades lades en filt över frågan och det är fortfarande straffbart att tala om folkmordet mot armenierna. De intellektuella som trotsar förbudet behöver internationellt stöd. En förändrad hållning skulle ge Turkiet en starkare position i EU och ta bort islamofobiska argument som försvårar turkiskt EU-medlemskap.

Dagens turkar är inte ansvariga för 100 år gamla övergrepp, av samma skäl som vi inte håller dagens tyskar ansvariga för övergreppen under Andra världskriget. Men att söka och berätta sanningen är avgörande för att försoningsprocesser ska kunna verka, människor ska kunna resa sig ur sina trauman och för att vi kollektivt ska kunna ta ansvar för att undvika folkmord i framtiden.

Även Hans Hoff (S) skriver om frågan i artikeln ”Reinfeldt vänder kappan efter vinden”. Gustav Blix (M) svarar att han tycker att forskare och jurister ska bedöma om det är folkmord, och därför var det fel av riksdagen att fatta beslut om erkännande.

Andra om folkmordet: Dagen, SvD, DNScaber Nestor.

Läs också:
Turkar lämnar S i protest
Reinfeldt beklagar folkmordsbeslutet
Turkiska protester slår ekonomiskt
Reinfeldt var för ett erkännande
Turkiets regering vill skjuta upp affärsmöten
Ola Larsmo: ”Massakern på armenier angår alla”
Rätt tänkt, fel metod
Historieskrivning: Skomakare, bliv vid din läst
Ett olyckligt beslut
Carl Bildt: Politisering av historien skadar försoning

Read Full Post »

Riksdagen beslöt idag att ge Folkmordet mot armenier och andra i kristna i samband med det Ottomanska rikets sönderfall 1915 ett politiskt erkännande. En oerhört viktig fråga för armenier, syrianer, assyrier, greker och kaldeer – varav storleksordningen 100.000 bor i Sverige – har därmed kommit till étt viktigt avgörande i svensk politik. Den rödgrönsa oppositionen hade föreslagit erkännande. Regeringskoalitionen sade nej, men fyra enskilda borgeliga ledamöter valde att stödja oppositionen och därmed fattades beslutet med en rösts övervikt.

Alldeles avgörande för beslutet var att den socialdemokratiska partikongressen fattade samma beslut för några månader sedan, i en fråga där partistyrelsen fick se sig överkörd. Avgörande för det beslutet var i sin tur det beslut som Broderskapsrörelsens kongress fattade i somras att verka för ett politiskt erkännande. Detta, tillsammans med ett mycket starkt agerande från Södertäljes kommunalråd Anders Lago, som tungt representerade många av de efterlevande, banade väg för kursändringen av de socialdemokratiska kongressen.

Motionen till Broderskaps kongress kom från Broderskapsdistriktet i Stockholms län, som under flera år arbetat med denna fråga. Det är kamraterna där som skall ha ett särskilt erkännande idag. De har visat att politiskt engagemang lönar sig. Att det dessutom handlar om att stå upp för grundläggande principer om folkrätt, mänskliga rättigheter och rättvisa gör inte frågan mindre.

Grattis kamrater!

Read Full Post »

Evin Cetin

Evin Cetin, en av de broderskapare som velat se ett erkännande

Sent igår kväll behandlades motionen som krävde ett erkännande av folkmordet på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker under första världskriget. Efter en lång tids hårt arbete från en rad etniska föreningar och andra organisationer, bland andra de kristna socialdemokraterna i Broderskapsrörelsen har nu Socialdemokraterna fattat beslut om ett erkännande.

Partistyrelsen och dess föredragande Urban Ahlin drev under kongressen igår linjen att inte erkänna folkmordet, där en av argumentationsspåren var att detta skulle utgöra ett hinder för Turkiets inträde i EU. Broderskapsrörelsen menar tvärtom. Det är hög tid att Turkiet och västvärlden talar klartext om detta brott.

– Jag är mycket rörd och glad, det här är helt fantastiskt! Ett stort framsteg för många människors värdighet och rätt till sin historia, säger Yilmaz Kerimo och fortsätter; man måste göra upp med sin historia för att kunna gå vidare och på allvar kunna bli ett demokratiskt land, det gäller självklart även Turkiet.

Här kan du läsa hela vårt pressmeddelande.

Read Full Post »

Ikväll ska partikongressen debattera frågan om erkännande av folkmordet 1915. Partistyrelsens svar på motionen som kräver att folkmordet ska erkännas är bra, man argumenterar väl för att händelserna omöjligt kan kallas något annan än ett folkmord men ändå landar svaret på motionen inte i bifall. Det tycker vi är synd, men arbetar hårt för att kongressen ska gå emot denna linje och för att partistyrelsen ska våga gå hela vägen och erkänna folkmordet.

Rafael de Nogales var en 35-årig sydamerikan och kavallerist i Osmanska armén. Han är en av alla dem som beskrivit de folkmord de tvingades vara med och utföra.

Peter Englund skriver så här i sin bok Stridens skönhet och sorg (Pocketförlaget 2009) på sid 156:

Fältet av kroppar sträcker sig ända ned på vägen, och för att ta sig fram måste de till slut låta hästarna hoppa över berg av kadaver. Chockad och bedövad rider de Nogales in i Sairt. Där är polisen och den muslimska delen av stadsbefolkningen fullt upptagna av att tillsammans plundra de kristna husen. Han träffar några av traktens myndighetspersoner, bland annat chefen för stadens gendarmer som själv lett massakern. Åter får de Nogales bekräftat att mördandet av alla kristna män över 12 års ålder inte som tidigare är tämligen spontant uppblossande pogromer utan tvärt om
en välplanerad, centralstyrd operation.

Två tredjedelar av det armeniska folket samt många syriska ortodoxa kristna mfl mördades av Turkiet i 1900-talets första folkmord. Det är hög tid att Turkiet och västvärlden talar klartext om detta brott. Turkiet som ett blivande EU-land skall ha en öppen debatt om vår historia och om vår gemensamma framtid.

Läs även andra bloggare om , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Idag beslutade Broderskapsrörelsens kongress att rörelsen ska bifalla den motion som inkommit från Stockholms läns kristna socialdemokrater om att aktivt verka för ett politiskt erkännande av folkmordet på armenier, assyrier, syrianer och andra kristna i samband med första världskriget.

Frågan är kontroversiell i Turkiet och på flera håll i Mellanöstern, men inte bara där, utan faktiskt även både i flera svenska kommuner och inom socialdemokratin. En av de kommuner där frågan varit mycket omdiskuterad under flera år är Södertälje.

– Det här är ett viktigt steg för upprättelsen av de folk som under så lång tid förtryckts och förnekats sin historia. Det är också ett viktigt steg för att göra Sveriges Kristna Socialdemokrater till en relevant organisation för orientala kristna, inte minst här i Södertälje, säger Rose-Marie Jacobsson från Södertäljes kristna socialdemokraters grupp som varit med och initierat den ursprungliga motionen som nu gick igenom.

– Denna fråga är alltför viktig för att lämnas att driva till islamofobiska krafter, som inte vill se Turkiet som medlemmar i EU, tvärtom är det viktigt att hjälpa Turkiet till ett erkännande i den här frågan så att vägen till EU kan bli kortare, säger broderskapsrörelsens ordförande Peter Weiderud.

Vi har tidigare skrivit om frågan här, här, här och här. Här finns också några kommentarer från armeniska och syrianska organisationer kring styrelsens ställningstagande som nu bifallits av kongressen.

Read Full Post »

Förra helgen beslutade broderskapsrörelsens förbundsstyrelse att ställa sig bakom ett politiskt och moraliskt erkännande av den förföljelse och utrotningsförsök som gjordes mot armenier, syrianer, assyrier, pontiska greker och andra i det Osmanska riket i samband med första världskriget.

Syrianska Riksförbundet (SRF) och Syrianska Ungdomsförbundet (SUF) välkomnar detta ställningstagande. De har skickat ett pressmeddelande som bland annat publicerats på bahro.nu om att de ser detta som

ett efterlängtat bidrag i kampen av ett erkännande av vår tragiska historia i modern tid. Folkmordet har satt sina spår bland det syrianska folket och andra drabbade minoriteter, men en handling som detta ställningstagande visar att det finns en stark solidaritet i det svenska samhället

SRFs tidning Bahro suryoyo skriver även om förbundsstyrelsens ställningstagande här och i samband med Stokholms kristna socialdemokraters motion skrev Dagen, Karatzian och Ermeni om det.

Yusuf Aydin, Förbundsordförande för Syrisk Ortodoxa Kyrkans Ungdomsförbund hälsar att det är väldigt glädjande att broderskapsrörelsens förbundsstyrelse väljer att föreslå kongressen att erkänna folkmordet. SOKUs förhoppning är att broderskapsrörelsen även ska påverka partiet i frågan, inte minst eftersom den snart ska komma upp i riksdagen som motion.

Även Vahagn Avedian, förbundssekreterare i Armeniska riksförbundet hoppas på hela socialdemokratiska partiets stöd i hälsningen från sitt förbund. Han tackar också förbundsstyrelsen för visat stöd och ”applåderar initiativtagandet” i denna fråga.

Taggar: , , , , , , , , , , , , ,

Läs också om att Israel friger Hamaspolitikern Aziz Dweik, att 7 av 10 säger nej till alkoholreklam, att Kosovos tidigare premiärminister gripits och om att Frankrike diskuterar begränsad rätt att bära burka.

Read Full Post »

Broderskapsrörelsens förbundsstyrelse har nu fattat beslut om att föreslå förbundskongressen att bifalla den motion som inkommit från Stockholms läns kristna socialdemokrater om att aktivt verka för ett politiskt erkännande av folkmordet på armenier, assyrier, syrianer och andra kristna i samband med första världskriget.

Under det första världskriget, i synnerhet under åren runt 1915, genomförde det Ottomanska imperiet systematiska förföljelser mot armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Det är ingen tvekan om att det handlade om fördrivning, mord och utrotningsförsök. Assyrierna har dessutom varit utsatta för massakrer 1843, 1915 och 1933. Forskningen och diplomatiska rapporter från bland andra den svenska Legationen har visat att många insåg att det Ottomanska imperiet arbetade för ”den armeniska nationens utrotande”. Den 6 juli 1915 skrev Anckarsvärd från svenska Legationen i Konstantinopel hem till Herr Wallenberg, Minister för utrikes ärenden i Sverige:

Herr Minister, Förföljelserna mot armenierna hafva antagit hårresande proportioner och allt tyder på att ungturkarne vilja begagna tillfället, då af olika skäl ingen effektiv påtryckning utifrån behöfver befaras, för att en gång för alla göra slut på den armeniska frågan. Sättet härför är enkelt nog och består i den armeniska nationens utrotande.

I dag är historieforskningen i stort sett enig om att de ohyggligheter som genomfördes mot armenier och andra folkgrupper åren kring 1915 var av ett sådant slag att de enligt FN:s folkmordskonvention från 1948 kan betecknas som ett folkmord. Det är viktigt att Turkiet öppnar sina arkiv för oberoende forskare så att det faktiska händelseförloppet under dessa år kan dokumenteras ytterligare och att både motiv och ansvar kan tydliggöras.

För att i framtiden undvika folkmord är det viktigt att förstå tankestrukturer och motiv – till exempel ideologi, teologi, värderingar – som bidragit och när det hände beskrev det fruktansvärda nödvändigt eller önskvärt. Frågan om öppen, fri forskning och debatt om historieskrivningen om perioden 1915-1918 måste fortsatt lyftas fram med kontakter med Turkiet och andra länder samt i Turkiets medlemskapsförhandlingar med EU, i syfte att läka sår och stärka yttrandefrihetens ställning i hela Turkiet. Frågan är inte unik för Turkiet, och har en viktig klangbotten i Första världskrigets bakgrund och dess efterföljande fredsavtal. För nationell enhet som inkluderar flera olika folk och minoriteter krävs öppna arkiv och fri forskning. Historien kommer alltid att omtolkas och Broderskapsrörelsen ska inte göra anspråk på att leverera den slutliga tolkningen av folkmordet på armenier med flera.

Det är viktigt att komma ihåg att folkmord är ett juridiskt begrepp och det idag finns speciella domstolar som har till uppdrag att utreda huruvida folkmord faktiskt har begåtts. Men frågan om folkmordet på armenier och andra befolkningsgrupper åren kring 1915 kommer inte att kunna prövas i domstol eftersom den legala grunden, konventionen från 1948, inte juridiskt kan tillämpas retroaktivt.

När vi talar om erkännande (på engelska recognition) handlar det inte om ett juridiskt-folkrättsligt sådant utan snarare det politiska eller moraliska begreppet att kännas vid (också det recognition på engelska).
Förbundsstyrelsen menar att det är tydligt att armenierna med flera grupper åren kring 1915 utsattes för ett folkmord, såsom begreppet senare kom att definieras i Folkmordskonventionen.

För de folkgrupper som drabbades är det ytterst angeläget att folkmordet erkänns i politisk och moralisk mening, och i synnerhet att den turkiska regeringen känns vid de oförrätter som begicks i samband med det osmanska rikets sönderfall. Förbundsstyrelsen bejakar därför motionens förslag att förbundsstyrelsen under kommande mandatperioden ska verka för detta i de instanser och sammanhang som är möjliga.

Alla propositioner, stadgeförändringar, motionssvar och annat inför vår kongress i Malmö i sommar finns nu att ladda ner här.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare