Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Barack Obama’

Sderot

En bild från protester för hårdare tag Gaza i den attackerade Israeliska staden Sderot

Många som vi träffade sade att palestinierna är deprimerade. Deras situation har blivit sämre och sämre. De ser ingen ljusning. De vill inte ha mer fredsprocess, de vill ha rättvisa och fred.

Att de israeliska bosättningarna på Västbanken är olagliga har det internationella samfundet påtalat oräkneliga gånger. President Obama väckte hopp hos många när han talade om att bosättningarna måste stoppas. Men ingenting har förändrats till palestiniernas fördel sedan dess.

Orätt är det vår skyldighet att påtala och beivra. Israel är en stat, som många länder i väst har ekonomiska förbindelser med. EU diskuterar uppgradering av sina relationer med Israel. Sverige är med i EU. Vi kan inte fortsätta att tolerera Israels övergrepp mot palestinierna.

Vi besökte Sderot, den stad nära gränsen till Gaza som har beskjutits med qassam-raketer från Gaza. Mitt på dagen var det nästan ingen människa ute på gatan i Sderot. Barnen i Sderot har blivit sängvätare. Över 80 % av dem lider av posttraumatisk stress. Hamas, som nu styr i Gaza, har slutat med raketskjutandet, men det finns andra rörelser i Gaza som fortsätter.

I Gaza lever människorna i spillrorna efter kriget i vintras. Blockaden av Gaza består. Gazas invånare kan inte försörja sig själva, fastän de har både vilja och förmåga till det. Anledningen är att de inte kan exportera sina produkter, inte kan bygga upp sina raserade fabriker, inte fiska vid sin kust. Israel bestämmer vilka varor som får föras in. Livsmedel, hygienprodukter och medicin: ja. Men byggnadsmaterial: nej. Det kan ju användas av Hamas för att bygga bunkrar! Maskiner och reservdelar: nej. De kan ju användas för att bygga raketer! Gaza är ett litet, mycket tättbefolkat landområde. En stor del av invånarna har aldrig varit utanför Gaza, och i dag har de ingen möjlighet att lämna det. De flesta vuxna är arbetslösa. De saknar inte mat, eftersom omvärldens humanitära bistånd släpps in. Men de hungrar efter rättvisa!

De var föremål för ett häftigt krig i vintras: operation Gjutet bly (Cast lead). Omkring 1 400 palestinier dog, av dem minst 300 barn. På den israeliska sidan dog under 10 personer, därav fyra som sköts till döds av sina egna, av misstag. FN:s råd för mänskliga rättigheter tillsatte en sydafrikansk domare, Goldstone, att undersöka om kriget hade förts på ett sätt som är tillåtet enligt internationell rätt. Goldstones rapport (drygt 400 sidor, finns på nätet) pekar ut ett stort antal händelser som förefaller strida mot internationell rätt, och begärde att den ansvariga parten skulle utreda händelserna och vidta rättsliga åtgärder om brott kan konstateras. Israel vägrade att medverka vid Goldstones arbete, medan Hamas, som också får kritik i rapporten, har hjälpt till.

Många som vi träffade under resan frågar: hur kan världen tolerera att Goldstonerapporten inte förs upp i FN-organen? Ska brott som begås mot palestinier alltid mötas av straffrihet (impunity)? Är mänskliga rättigheter inget som gäller palestinier?

Görel Sävborg Lundgren
Broderskapsrörelsens förbundsstyrelse (asylpolitiskt ansvarig)

Detta är mitt sista inlägg av fyra från min resa i det Heliga landet som nu är avslutad. Läs mina tre tidigare inlägg här
Orätt är ordet
Jag visste, men är ändå chockad
Flertalet israeler ser inte palestinierna alls

Read Full Post »

Barack Obama

Barack Obama

Genom att tilldela Obama 2009 års fredspris har den norska Nobelkommittén tagit ytterligare ett steg på den sköra is de gått på vid flera tillfällen under senare år – en önskan att påverka en politisk utveckling i positiv riktning.

Den klassiska rollen – att i efterhand belöna extraordinära insatser för fred – är säkrare och kan bidra till att både stärka prisets ställning och stimulera en fredskultur. När man ger sig in i pågående processer gör man det med förhoppningen att kunna ge stöd till en viktig utveckling. Samtidigt frånsäger man sig kontrollen över hur Nobelpriset i praktiken används och tolkas. Det öppnar självklart för kritik.

Obamas har skapat nytt hopp och är värd allt tänkbart politiskt stöd för att lyckas. Han har ett antal viktiga fredspolitiska frågor att föra i hamn – kärnvapennedrustning, Irak, Afghanistan, Iran, Korea och stöd till fredprocessen mellan israeler och palestinier.

I några av dessa har han tagit viktiga initativ. Hans tal till den muslimska världen i Kairo är förmodligen den viktigaste nyoritering av amerikansk utrikespolitik vi sett under efterkrigstiden.

Men Obama har ännu kvar att omsätta dessa fantastiska ord i politisk handling. Får han hjälp av fredspriset att åstadkomma detta? Möjligen, men inte självklart och långtifrån säkert. Det finns en risk att det skapas en förväntningarnas inflation.

I Mellanösternkonflikten står parterna idag mycket längre ifrån varandra än när de misslyckades i Camp David under Clintonadministrationen. I Afghanistan blir en militär lösning alltmer omöjlig och USA måste här gå in under FN:s ram för att fred ska kunna byggas. Här, liksom i relation till kärnvapen, Iran och Irak, ligger viktiga nycklar till framgång hos USA själv. Och för detta är det inte självklart att Fredspriset är en tillgång.

Risken är därför att detta fredspris gavs för tidigt. Men beslutet är nu fattat och för oss som inspirerats av Obama och den riktning han lagt handlar det därför om att gilla läget med detta högriskprojekt och söka göra vad vi kan för att så småningom göra Obama till en värdig mottagare.

Det är han och freden värd.

___

Media om Obama: DN1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Exp1, 2, 3 AB(tv), AB2, 3, 4, metro, SydSv.

Read Full Post »

Anförande av Ulf Bjereld, Palestinamanifestation 23 maj 2009, Göteborg.

Solidaritetsvänner, mötesdeltagare

Jag vill börja med att framföra en hälsning från Socialdemokraterna i Göteborg och från Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen. I dessa svåra dagar för det palestinska folket vill jag bara säga att vi är med er i era humanitära umbäranden och i er politiska kamp för nationell självständighet och en palestinsk stat.

En sådan här dag när vi sörjer och minns allt det lidande som under så många år plågat så många människor i denna konflikt är det lätt att bli pessimist. Fredsprocessen har i princip upphört. Det palestinska folket plågas av interna konflikter mellan Hamas och Fatah. Israel styrs av en högerdominerad regering med extremister på centrala ministerposter som t ex Avigdor Lieberman på utrikesministerposten. Israels fortsätter sin olagliga bosättningspolitik och nära hälften av Västbankens ockuperade mark upptas av israeliska bosättningar, dess infrastruktur och den 70 mil långa, olagliga muren. Det är bara några månader sedan som det vidriga kriget i Gaza dödade över 1400 palestinier, varav flertalet civila – kvinnor och barn. Genom Israels blockad är Gaza i dag världens största utomhusfängelse, där det nu är svårt att träffa någon person under 25 år som någonsin har varit utanför Gaza.

Men förtvivlan är inte en väg till framgång. Vi är inte här för att vara pessimister. Att skapa hopp och bedriva politisk och humanitärt arbete är vår skyldighet gentemot alla de människor som offrat så mycket och som visat så mycket mod i sin kamp för fred och rättvisa.

Och jag är faktiskt optimist. Jag är optimist och jag tror att förutsättningarna nu äntligen finns för att på allvar få Israel att avbryta ockupationen och acceptera upprättandet av en palestinsk stat.

När den israeliske statsministern och högerledaren Benjamin Netanyahu i förra veckan gästade Barack Obama och Vita Huset fick han i sak ett mycket kallsinnigt bemötande. Obama har förklarat att upprättandet av en palestinsk stat nu ligger i USA:s nationella intresse. Vi skall inte drabbas av Obama-feber. Men jag är ändå optimist. Jag tror att USA kommer att driva på processen mot en tvåstatslösning och en palestinsk stat på ett helt annat sätt och med en helt annan kraft än vad hans företrädare George W Bush gjorde. Inte av omsorg om det palestinska folket i sig, men för att det gynnar USA och USA:s ställning i världspolitiken. Frågan är inte längre om den palestinska staten kommer att upprättas, utan när den kommer att upprättas. Och jag tror att vi nu på allvar är i början av den processen.

Benjamin Netanyahu och hans Likudparti erkänner inte tanken på en tvåstatslösning och varken Netanyahu eller hans utrikesminister extremisten Avigdor Lieberman har något intresse av att driva på förhandlingar mot en sådan. Netanyahu förespråkar i stället en slags ekonomisk säkerhet mellan israeler och palestinier. Israel skulle i så fall främja den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i förlängningen också i Gaza, mot att den tänkta palestinska statsbildningen lades i malpåse. Bantustans kallades ett sådant arrangemang i Sydafrika. Det gick inget vidare och det kommer det inte att göra i Palestina heller.

På den palestinska sidan pågår försoningssamtal mellan Hamas och Fatah, i syfte att bilda en samlingsregering i god tid innan de palestinska valen i början av 2010. Jag tror att dessa samtal kommer att lyckas och jag tror att omvärlden har lärt av misstagen när man isolerade den förra palestinska samlingsregeringen, vilket i förlängningen ledde till palestinska inbördesstrider och Hamas maktövertagande på Gaza.

Men ingenting sker mekaniskt, det finns inget utlagt spår, som rockteatergruppen Nynningen sjöng på 1970-talet. För att min optimism skall ta politisk kropp och förverkligas i faktisk politik krävs politiskt arbete och politisk kamp. Protester hjälper. Vi ser det i att EU nu har beslutat att inte uppgradera sina handelsförbindelser med Israel, som en protest mot den israeliska politiken. Vi måste också kräva internationell närvaro på de ockuperade områdena. Det är med stor glädje jag noterade att Olof Palmes Internationella Center bara för någon vecka sedan beslöt att öppna ett lokalkontor i Gaza. Närvarons politik är viktig. Internationell närvaro minskar våldet och visar den palestinska befolkningen att någon faktiskt bryr sig.

Och kraven måste i första hand ställas på Israel. Israel har rätt att existera inom säkra och erkända gränser. Och självklart skall vi ta avstånd från och bekämpa terrorattacker av olika slag, inklusive de olagliga raketbeskjutningarna från Gaza mot civila mål i Israel. Men vi kommer ändå inte ifrån att det är Israel som är ockupationsmakt, att det var Israel som stod för det groteska övervåldet i samband med kriget i Gaza, att det är Israel som är den starkare parten i konflikten och att det alltid är den starkare parten som har det största och övergripande ansvaret för att konflikten löses. Därför måste kraven i första hand ställas på Israel.

Vi måste också ställa krav på Sverige och på den svenska regeringen. Carl Bildt har svävat på målet om hur Sverige skulle förhålla sig till en palestinsk samlingsregering mellan Hamas och Fatah. Det vore hedervärt om Carl Bildt ville tala ur skägget i god tid före det svenska EU-ordförandeskapet i höst. Den pågående EU-valrörelsen är ett bra tillfälle att kräva Bildt på besked. Ta den möjligheten!

Läget i Mellanöstern är för allvarligt för att en s k borgfred med alliansregeringen om utrikespolitiken skall vara acceptabel. Kräv av regeringen att den medverkar till att bryta isoleringen av Gaza och sätta press på Israel att avbryta ockupationspolitiken, avveckla bosättningarna, riva muren och därigenom bereda vägen för den palestinska stat som så länge behövts för att på allvar skapa fred, frihet och utveckling i Mellanöstern.

Jag är optimist – jag tror att vi genom politisk kamp och politiskt arbete kan ha kommit en bra bit på väg mot detta mål redan till nästa år.

Tack så mycket för ordet.

Taggat: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

För er som inte sett var påven nyligen i Palestina, läs också om att Palestinska Tamer Institute får Astrid Lindgrenpriset och i Aftonbladet om att Obama inger hopp om en rättvis fred.

Read Full Post »

Kolla kvällens Aktuellt, ett roligt inslag om en av våra sex medlemmar som kandiderar till EU-parlamentet för socialdemokraterna, Broderskaparen Evin Cetin.

Så här skriver man på hennes hemsida: Evin Cetin, 25 år, står på plats nr 29 på socialdemokraternas lista inför valet till EU-parlamentet. Hon är uppväxt i Bollnäs och har rötterna i de kurdiska och assyriska/syrianska folkgrupperna.

Evin har gått juristutbildningen vid Uppsala universitet och Maastrichtuniversitet med inriktning mot europeisk rätt. Hon pratar hela sex språk och har varit valobservatör vid flera utländska parlamentsval. Evin fick stor inblick i hur EU fungerar när hon arbetade som tjänsteman i Europaparlamentet. Genom sitt arbete vid Migrationsdomstolen såg hon bristerna i asyl- och flyktingpolitiken.

Idag arbetar Evin för kommunalrådet Anders Lago i Södertälje. Hon är en av få svenskar som personligen träffat både Dalai Lama och Barack Obama.

Nu söker Evin ditt stöd för att förändra Europa.

Läs mer om henne och ställ upp för hennes valkampanj på hennes egen hemsida. Eller rösta på henne för årets påskkärring.

Andra som bloggar om Evin är Brygubben och Marta Axner gillar Evin och kampanjen, Evins juristkollega §uperjuristen är lite sur och skapar viss debatt i kommentarerna, Håkan A Bengtsson (VD för Arenagruppen) funderar på att kryssa Evin, och Elvira tror att det bara blir hon som kommer att kryssa Evin. Vet du Elvira, det tror inte vi här på Kristen Vänster.

Missa inte Peter Weideruds debattinlägg på Dagen. Han menar att skatten bör öka på riktigt höga löner. Rätt utformade kan skatter bidra till fördelning, säkra de inkomster som behövs och fungera som en ekonomisk-politisk medicin, som kan bryta det giriga beroendet av för mycket pengar.

Läs även andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , .

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 319 andra följare