Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘cypern’

Konflikten i Cypern har resulterat i en mer än 40 år lång ockupation. Religion hävdas ofta vara utgångspunkten för konflikten och orsaken till motsättningarna.

Socialdemokrater för tro och solidaritet driver ett projekt på Cypern med målet att religionen ska fungera som konfliktlösare. Under Almedalsveckan 2012 genomfördes ett seminarium, där de hittillsvarande erfarenheterna från projektet presenteras. Seminariet är på engelska, och kan i efterhand ses här:

 

Vi kommer att lägga ut veckans övriga seminarier här på bloggen under veckan, för att så många som möjligt ska kunna få del av de aktiviteter förbundet genomförde under årets Almedalsvecka

Read Full Post »

När jag häromdagen återvände hem till Cypern efter en resa berättade min fyraåriga dotter att hon tillsammans med sin mor besökt en moské i samband med Bayram/Eid al-Fitr.

Och inte vilken moské som helst, utan Halla Sultan Tekke, en av de heligaste platserna för många muslimer. Enligt legenden besökte en av Muhammeds fastrar Cypern, där hon föll av sin åsna och dog. På den plats, utanför Larnaca, byggdes en moské som efter Turkiets invasion och Cyperns delning hamnade på den kristna sidan, och har under lång tid varit mer museum än fungerande moské.

En del av det arbete med de religiösa ledarna på Cypern som jag just nu arbetar med har varit att stödja muslimerna till fullt erkännande och ansvar för moskén, så att man kan praktisera alla bönetillfällen och fira alla högtider. I anslutning till detta hade min hustru och dotter besökt moskén under Bayram.

När jag frågade min dotter hur hon uppfattat moskén, om det var som att besöka kyrkan, tänkte hon efter noga innan hon svarade. Sedan kom det.

Dörren var samma. Men inuti var det lite annorlunda. De hade inte lika många bilder.

Min dotter är formad både i luthersk och armenisk ortodox tradition, men det är den ortodoxa riten, ikoner och liturgi på armeniska som gjort starkast intryck och som hon betraktar som gudstjänst. Därför konstaterade hon också att de inte bad på armeniska, utan på ett annat språk.

Hon berättade också att de hade en mjuk matta i moskén och att hon fick ta av sig skorna innan hon gick in, vilket hon uppskattade. De stod också på knäna när de bad.

En fyraårings kloka ord och raka religionsteologi bekräftar den bibliska sanningen om barns särskilda Gudsrelation.

Det finn skillnader som är värda att notera och som vi kan lära oss något av. Men det viktigaste är att inte tappa perspektivet. Vi ska alla in genom samma dörr.

Read Full Post »

Jag deltar just nu i ett smått historiskt skede i Cypernkonflikten. Efter två år av slit, förberedelser och åtskilliga motgångar genomför vi nu en utbildning av ledare för ett ungdomsutbyte i sommar om religionens roll i konflikter mellan turkcypriotiska, grekcypriotiska, palestinska och israeliska ungdomar. Det riktigt unika är att detta är det första gemensamma initiativet, sedan Cypernkonflikten startade på 1960-talet mellan den grekcypriotiska ärkebiskopen och den turkcypriotiska muftin.
Innan vi för två år sedan började arbeta med de religiösa ledarna och deras roll i Cypernkonflikten hade muftin och ärkebiskopen, i sina funktioner, bara haft ett möte sedan delningen av Cypern 1974. Och det var ett möte som landade i en konflikt.
Ganska snart efter att vi börjat vårt arbete förklarade man sig beredda att genomföra ett ungdomsutbyte, som det första synliga uttrycket för en ny samarbetsvilja. Och vi var på god väg redan för ett år sedan, men tvingades på ett sent skede ställa in, då tiden ännu inte var riktigt mogen. Men i april i år bestämde sig de båda ledarna för att de nu var beredda. I går
hade vi en dag av ledarutbildning på sydsidan, under ärkebiskopens värdskap. Och idag är muftin värd för liknande samtal på nordsidan.
Det är delvis jungfrulig mark vi beträder. Cypernkonflikten är inte religiös, men religionen är delad som ett resultat av konflikten, och aktivt troende människor på båda sidor tillhör de mest tveksamma till fredssamtalen och har mycket negativa eller inga erfarenheter av den andra sidan. Det finns därför stora möjligheter till aha-upplevelser och omvändelser, och några sådana har vi redan fått erfara.
Religion och religiösa ledare är ofta nödvändiga i freds- och försoningsprocesser. Politik och förhandlingar kan lösa tekniska frågor, rita nya kartor, stifta nya lagar eller få fram ekonomiska resurser som öser upp knutar. Men att få människor att öppna sina hjärtan för varandra, förlåta, försonas och vara beredda att leva tillsammans, kräver något mer. Något som går på djupet.
I det perspektivet är det ett förfärligt slöseri att religionen inte kunnat ha en konstruktiv roll i fredsprocessen på Cypern. Dagens seminarium är ett litet, men dock, steg till en ny roll.
I det sammanhanget är det en styrka att ha med palestinska och israeliska ungdomar. De har mer vana att mötas och slita på varandra, trots att de lever i hetare konflikt. Alla dessa ungdomar lever mycket nära varandra, i ett märkligt hörn av världen. På gränsen mellan Europa och Asien och där de tre monoteistiska religionerna, alla med starka etiska ideal för fred och mänskliga värdighet, har sina rötter och gjort sina avstamp för vidare spridning i världen.

Read Full Post »

Ödesval på Cypern?

Idag väljer norra Cypern president. När de flesta rösterna är räknande ser det ut som om Dervis Eroglu, idag premiärminister, ser ut att få mer än 50 procent och därmed slå den sittande presidenten Talat redan i första omgången.
Det kommer uppfattas som ett bakslag för fredsprocessen. Talat har tillsammans med den grekcypriotiske presidenten Christofias fört intensiva förhandlingar för en lösning av Cypernfrågan. Man har lyckats föra många frågor till fungerande kompromisser. Men inget är klart förrän allting är klart och nu finns risken att processen stannar av.
Eroglu väljs på en nationalistisk agenda. Han vill inte ha ett federalt och enat Cypern, utan två stater som samarbetar.
Senast Cypernfrågan var nära en lösning var i samband med landets EU-inträde 2004. Parallellt med EU-förhandlingarna utvecklades också Annan-planen. Den gången röstade folket på norra Cypern för en lösning, men planen föll p g a grekcyprioternas nej i folkomröstningen.
Besvikelsen över att man inte upplevt någon lösning och ekonomiska framsteg är ett skäl varför turkcyprioterna nu gått i mer nationalistisk riktning, precis som grekcyprioterna tidigare när man valde sin Papadoupolus, den president som ledde landet till ett nej i folkomröstningen.
I någon mening är Cypernfrågan beroende av att det finns en majoritet för en lösning på båda sidor samtidigt. I den logiken kan självfallet processen nu bli svårare.
Men det behöver inte bli så. På sydsidan säger många bedömare att en tredjedel av folket är för en lösning, medan en tredjedel av nationalistiska skäl inte är beredda att göra de kompromisser som behövs för att en lösning ska fungera. Den sista tredjedelen förhåller sig mer öppen för påverkan.
En mer nationalistisk president på nordsidan skapar ett nytt realpolitiskt läge, som också kan locka fram nya sätt att tänka. Och det mesta tyder på att Turkiet vill ha en lösning, eftersom detta är en förutsättning för landets EU-inträde.
Och Turkiets vilja är självklart avgörande för norra Cyperns möjligheter och politiska vägval. Och en mer nationalistisk president har självklart större möjligheter att leverera den typen av kompromisser som det måste bli fråga om.
Ett nytt läge är det under alla omständigheter. Ett av Cyperns allra svåraste bekymmer är att nästan all politisk energi används till den egna konflikten. Varje möjlighet att lyfta blicken och öppna tanken till nya vägar framåt är viktig.
Cypern är en historisk brobyggare mellan Europa och Mellanöstern och har i detta en stor politisk och ekonomisk potential. Det är en plats i Europe där kristna och muslimer har levt tillsammans under århundraden, men nu varit i konflikt eller separerade de senaste 50 åren.
Frågan är om man kan lägga de senaste 50 årens parantes bakom sig och se de stora möjligheterna med ett enat Cypern.

Read Full Post »

cyperns flaggaI onsdags i förra veckan skulle några bussar med pilgrimmer från sydvästra delarna av Cypern besöka Ayios Mamas katedral i Morphou i den av Turkiet ockuperade norra delen, för att fira detta helgon på dess festdag. Man skulle använda den sedan länge stängda övergången vid Limnitis och det hela var tänkt som en förtroendeskapande åtgärd inom ramen för de fredssamtal som nu pågått ett år.Men vid checkpointen möttes bussarna med pilgrimmer av så omfattande och rigorösa identiteskontroller att de till slut fick vända om med oförättat ärende, vilket fick den grekcyprioitiske presidenten att ställa in sitt planerade möte med sin turkcypriotiske motsvarighet.

Incidenten är ett nytt exempel på hur religionen blir ett hinder snarare än en hjälp i den cypriotiska fredsprocessen. Symboler, kulturminnen och andra identitetsskapande faktorer är viktiga för cyprioiter på båda sidor, men har tagits för lätt på såväl av de båda regeringerna som av FN. Detta behöver både förhandlarna och de religiösa ledarna se till att ändra på, så att det momentum som skapats det senaste åren kan övergå i en varaktig lösning av Cypernfrågan, 35 år efter att ön delades.

Peter Weiderud från Nicosia

Andra om Cypern: DN, om vänstertrafik, liberal med högertankar.

Visste ni förresten att det var idag för 35 år sedan som Makarios berättade att han skulle återvända till Cypern efter krisen, och arbeta för att återställa Cyperns suveränitet. Han dog 3 år senare 1977 utan att ha lyckats.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 319 andra följare