Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dagen’

I dagens Dagen skriver Håkan Arenius om boken ”Ju mörkare natten, desto ljusare är stjärnorna”. Han skriver bland annat:

Efter att ha läst boken vill jag stryka under med dubbla streck att den inte är snömos. Den är tvärt om ett tungt och läsvärt inlägg i den politiska debatten. Om inte Socialdemokraternas krisgrupp har läst den redan borde den få den i hemläxa, liksom varenda sosse – eller för den delen alla andra med ett politiskt intresse. För kristdemokrater borde den vara obligatorisk läsning.

Vi tackar varmt för de uppskattande orden om bokens innehåll!

Du har möjlighet att skaffa ditt eget exemplar! Skicka ett mejl till broderskap@broderskap.se och beställ den. Kostnaden är 80 kronor inklusive moms och porto. Boken går också att beställa via den här länken.

Read Full Post »

Tidningen Dagen har förvägrat EKOHO och Svenska Kyrkan en annonsplats i tidningen. Annonsen handlade om ett ungdomsläger för kristna HBT-personer. Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund motiverade tidningens beslut med att  en annons om utlevd homosexualitet inte passar i tidningen Dagen.

Den här typen av censur kan vi  inte låta passera obemärkt eller acceptera. Dagen – som på senare tid speglat andra sidor av kristendomen än sin egna konservativa hållning tar med det här beslutet flera steg tillbaka. För att visa tidningen Dagen att progressiva röster inte kan tystas väljer vi att i solidaritet publicera annonsen på vår blogg. Även Ulf Bjereld, Kristian Krassman, Alexandra Einerstam och många andra har publicerat annonsen på sin blogg, jag uppmanar dig att också göra det.

Victor Svedberg,
Ordförande, Kristna Socialdemokraters Ungdomsnätverk

Read Full Post »

Den debatt om kristen höger och vänster som jag haft i tidningen Dagen under december har varit bra i den meningen att den klargjort de tydliga skillnader som finns mellan kristna socialdemokrater och kristdemokrater. Den har visat att det idag är relevant att tala om kristen – eller religiös – höger och vänster i svensk politisk debatt.

En organiserad kristen vänster har vi haft i åtminstone de 80 år som Broderskapsrörelsen funnits. Det intressanta nya är den kristdemokratiska resan från att ha velat bära både höger och vänsterkrav till att bli mer förutsägbara som företrädare och drivande av politiska högerkrav.

I sakfrågorna är Attefall och jag överens om att vi tycker olika och vill olika vägar framåt. Men han skäms för att kalla sig höger. Det beror självfallet på att svensk kristenhet, som KD riktar sig till, i huvudsak ser sig själv som en progressiv samhällskraft, där jämlikhet, solidaritet och rättvisa är viktiga begrepp. Att vara höger, men inte medge det, blir därför ett sätt att både försöka ha kakan och äta upp den.

Det taktiska att vara höger, men inte medge det, kan dock visa sig vara ett strategiskt misstag. Väljarna är medvetna i sina val, vare sig det är till vänster eller höger man önskar samhällsutvecklingen. Broderskapsrörelsens roll är att söka övertyga varför vänsteralternativet ger ett mänskligare och bättre samhälle. Genuin tydlighet i den politiska varudeklarationen inger förtroende på sikt, medan ett övertaktiskt agerande kan ge KD kortsiktiga vinster, samtidigt som det aldrig kommer att hjälpa partiet att tryggt hamna på rätt sida om fyraprocentsspärren.

Men visst finns det vänsterfragment kvar hos KD. Jag har stor respekt för att man tydligt står upp för enprocentmålet i bistånd, och där har man bjudit den moderata biståndsministern till dans. Min kritik här är främst att det har skett till priset av att innehållet i procenten har urholkats på ett orimligt sätt.
Attefalls fråga i mellandagsartikeln om socialdemokraterna kommer att återinföra fastighetsskatten vid ett regeringsskifte, har besvarats med det besked vårt parti lämnade i somras. Politikens villkor är att ta vid där företrädaren lämnar. Det går inte att enkelt återställa en skatt som bringade in 30 miljarder och som nu distribuerats i huvudsak till samhällets minst behövande. Det som är nedmonterat kan inte återställas på det sätt en betryggande majoritet av befolkningen av rättviseskäl skulle vilja. Däremot kommer vi se till att orättvisorna minskar och inte ökar.

Jag noterar tacksamt att Attefall i samma artikel bekräftar att KD inte igen kommer att gå till val på sänkt bensinskatt och att den pudel man gjorde 2008 kommer att sitta snällt i valrörelsen.

Däremot fortsätter Attefall med emfas att argumentera för vårdnadsbidraget. Och här finns en grundläggande ideologisk skillnad om vilken roll föräldrar ska ha och vilken roll samhället ska ha.

Det är föräldrarnas ansvar att uppfostra barnen. Den roll samhället ska ta är att stötta föräldrarna i att kunna göra denna uppgift bra. Trygga barn behöver båda sina föräldrar, som kan ta ett jämlikt ansvar och som kan kombinera föräldraskap med att fortsätta utvecklas också i sitt yrkesliv.
För att detta ska bli bra krävs både en progressiv och jämställd hållning hos båda föräldrarna, en stark föräldraförsäkring som bär under de första åren och en fungerande barnomsorg. Detta kostar, men genom att det gör det möjligt för båda föräldrarna att fortsätta jobba, under några år visserligen med reducerad tid, betalar sig dessa kostnader samtidigt genom de skatteintäkter de för med sig.

Så är hela vårt välfärdssystem uppbyggt. Man är med och bär vissa perioder för att kunna bli buren andra.

Men också de som väljer att kliva av yrkeskarriären, nästan alltid kvinnor, och stanna hemma borde få bidrag, tycker KD och Attefall och ser det som en rättvisefråga. Att vänta med barnomsorg något eller några år kan självklart vara ett bra beslut, jag har själv gjort så i relation till mitt yngsta barn. Det kan vara bra för barnet, om föräldrarna klarar det ekonomiskt och är medvetna om konsekvenserna för sina fortsatta yrkesliv.

Men det innebär inte att det är samhällets uppgift att stödja detta val med vårdnadsbidrag. Detta innehåller inte den dynamik som kombinationen av föräldraförsäkring och god barnomsorg gör och som får systemet att gå runt. Det cementerar en ojämlik ordning där mannen gör karriär och kvinnan sköter hemmet, vilket är dåligt för barn, mamma och pappa. Och, om det byggs ut på det sätt som KD önskar, skulle riva sönder det fungerande system vi har eftersom vi har begränsade resurser.

Läs också: Min ursprungsartikel, Stefan Attefalls första svar, min replik, Stefans andra svar, Sten-Gunnar Hedins svar, min replik till Sten-Gunnar.

Read Full Post »

Sten-Gunnar Hedin

Sten-Gunnar Hedin

De senaste dagarna har en spännande debattväxling ägt rum i den kristna tidningen Dagen. Min ursprungsartikel handlade om att kristdemokraterna allt tydligare blir ett uttryck för en svensk kristen höger och Stefan Attefall skrev i sitt svar till mig något som jag uppfattar som att vi är ganska överens om att KD tonar ner krav de tidigare dirvit som kan uppfattas som vänster och tydligare betonar vikten av skattesänkningar och andra mer tydliga högerfrågor. Läs hela mitt svar till Stefan här.

Även Sten-Gunnar Hedin har skrivit ett svar till mig i form av en gästkrönika i Dagen 15/12. Där uttrycker han att han på grund av sin kritik av den nuvarande svenska abortlagstiftningen av bland andra mig definierats som kristen höger. Det är en olycklig slutsats, av något som jag ser som ett missförstånd i debatten.

Sten-Gunnars underförstådda fråga är om det är möjligt att vara vänster och mot aborter.  Svaret är självklart ja. Det är för övrigt min egen hållning. Aborter utgör alltid en tragedi och rymmer svåra etiska dilemman, framför allt för den drabbade kvinnan. Sten-Gunnar och jag är helt överens om att antalet aborter måste minska.  Frågan är hur detta bäst sker.

Jag har efter att under lång tid slitit med de etiska frågor kommit fram till att den nuvarande lagstiftningen, i kombination med ett samhälle som aktivt stöder barns rättigheter, men också unga pars och även ensamma mammors möjligheter att kunna vara föräldrar är den bästa vägen. Det är en möjlighet för oss att bära varandras bördor i vardagen. Ett förbud mot aborter skulle inte minska dessa, men tvinga unga utsatta kvinnor till olagliga handlingar och förödande skuldbeläggelse.

Det finns andra kristna som vill förbjuda aborter och dessutom montera ned välfärdssystem.  Genom att göra det så svårt som möjligt för den utsatta att kunna klara sin situation, hoppas man kunna skrämma människor till avhållsamhet och tvinga fram ett ”moraliskt” beteende där alla barn föds i präktiga familjer inom ramen för äktenskapet. Problemet är att människor inte är så kalkylerande, lydiga och rationella.

Detta är för mig också ett främmande synsätt som strider mot bibelns berättelser om det hundrade fåret, den förlorade sonen och hur de första ska bli de sista. Här går för mig också skillnaden mellan en kristen höger och en kristen vänster hållning.

Jag har i något sammanhang också sagt att kännetecknande för den kristna högern är att man begränsar kristen etik till att gälla några få politiska frågor – kritik av abortlagstiftningen, motstånd mot homosexuellas kärlek och oreserverat stöd för staten Israels politik.

Jag menar att kristen etik i politik är så oändligt mycket mer. Det handlar om hur nästankärleken kan omsättas i vardagen, om ekonomisk rättvisa, ansvar för Skapelsen, religionsfrihet även för nya kulturer i vårt land, internationell solidaritet och många andra politiska frågor. Det gör mig ont om kristna röster banaliseras och framför allt står upp för saker som de anser olämpliga att människor ägnar sig åt i sängkammaren.

Jag delar Sten-Gunnar Hedins oro över det höga antalet aborter. Jag delar visserligen inte hans syn att det behövs en förändrad abortlagstiftning, men jag respekterar den och diskuterar den gärna. Och jag hoppas innerligt att det faktum att vi kommer till olika slutsatser i frågan om svensk abortlagstiftning inte blir skäl nog för Sten-Gunnar Hedin att definiera sig som kristen höger.

Sten-Gunnar Hedins breda engagemang för utsatta i vårt samhälle och globalt ger honom auktoritet att föra fram också kristna vänsterperspektiv i politiken.

Read Full Post »

Timbuktu

Jason Diakité, 2010 års Martin Luther King-pristagare

Prisjuryns motivering lyder:

Martin Luther King-priset för 2010 går till Jason Diakité, också känd som Timbuktu, för att han genom sin musik och sina texter inte bara avslöjar förljugenhet och intolerans utan även bygger broar mellan människor med olika ursprung, ålder och kultur. Jason är ett föredöme i fråga om personligt engagemang mot orättvisor, inskränkthet och diskriminering. Han speglar inte bara den verklighet som är utan vågar, i likhet med Martin Luther King, Jr, drömma om hur det skulle kunna vara. Med sin musik når han ut till många, i synnerhet yngre, med ett positivt budskap som verkligen behövs i vår tid.”

– Jag kände inte till Martin Luther King-priset men jag är oerhört glad över att få det, säger Timbuktu, och fortsätter: King betalade – liksom Gandhi – det ultimata priset för sin övertygelse och satte en standard som vi andra bara kan drömma om att nå upp till. Han är ett föredöme och en ledstjärna för mig.

För sjätte gången delas priset ut till ”en i Sverige bosatt person som agerar i Martin Luther Kings anda”. Det vill säga som på ett extraordinärt sätt arbetat för fred, frihet, mänskliga rättigheter, jämlikhet, ickevåld, mot rasism och diskriminering eller på annat sätt genom sina handlingar hedrat Martin Luther Kings minne. Priset består av en summa på 25 000 kronor och Broderskapsrörelsen utgör tillsammans med Afrosvenskarnas RiksförbundCentrum mot Rasism, Kristna Fredsrörelsen och Svenska Baptistsamfundet jury för priset och sponsorer för 2010 års pris är studieförbundet Bilda, tidningen Broderskap, tidningen Dagen, advokatbyrån Kilpatrick Stockton och tidningen Sändaren.

Läs pressmeddelandet här och i Dagen här.

Read Full Post »

Stefan Attefall

Stefan Attefall

Kristdemokraterna blir på punkt efter punkt allt tydligare en röst för den svenska kristna högern. Jag skrev en debattartikel om denna högervridning i Dagen för en dryg vecka sedan.

Nu har KD’s gruppledare i riksdagen Stefan Attefall svarat på kritiken.

Det är bra, inte minst för Dagens läsare, att Stefan Attefall försöker besvara min oro för kristdemokraternas högervridning. Det ger oss en chans att bättre förstå vart KD är på väg. Dessvärre, undviker han, eller medvetet missförstår, några av de mycket allvarliga frågor jag riktar till honom och hans parti, vilket riskerar öka snarare än minska förvirringen kring den kristdemokratiska resan högerut.

Attefalls svar förtjänar att bemötas, så håll utkik i Dagen den närmaste veckan.

Andra som länkar till denna debatt:
Jesus var varken vänster eller höger, Predikan 1:a Söndagen i Advent 2009, Jerusalem och kristen höger, S utser KD som huvudmotståndare i valet, EU och Jerusalem, Slaget om muslimerna och andra nyhetsnotiser, Jesus är varken vänster eller höger.

Read Full Post »

I Dagen idag publicerades denna debattartikel av Lasse Flygare och Eva-Lena Gustavsson.

Vi måste ha en mycket mer aktiv bostadspolitik och bostadsbyggandet måste öka. Mot regeringens politik vill vi ställa en nollvision för hemlöshet och trångboddhet och ett totalstopp för vräkningar av barnfamiljer.

Då, 2006, gick den borgerliga alliansen till val på att avskaffa utanförskapet. I dag, tre år senare och ett år kvar till valet, står alliansen med rumpan bar i ett hav av växande utanförskap. En halv miljon arbetslösa och många utan a-kassa, femtiotusen som utförsäkras från sjukförsäkringssystemet, fler och fler som lider av trångboddhet och så den yttersta formen av utanförskap, hemlösheten. Närmare nittontusen är hemlösa, enligt Socialstyrelsen, och många av dem är barn. I den bostadssociala utredningen från 1945 skrev man så här, de senaste åren har behovet av denna politik tyvärr ökat igen, i takt med hemlösheten och trångboddheten:
Hela svenska folket ska förses med goda och hygieniska bostäder till rimliga hyror.  Målsättningen är att inte fler än två personer ska behöva bo i samma rum, köket oräknat. Hyreskostnaderna ska begränsas så att bostaden inte tar mer än högst en femtedel av inkomsten. Bostadsbyggandet ska bli ett vapen i kampen mot klasskillnaderna och trångboddheten ska bort. De bostadspolitiska målen ska uppnås främst med hjälp av förmånliga statliga lån och de ‘allmännyttiga’ bostadsföretagen.
De som över tid är hemlösa eller trångbodda har en hälsostatus som visar en underminerad folkhälsa bland både barn och vuxna. Ofta liknande den som fanns i befolkningen vid sekelskiftet 1900. De lider av sömnsvårigheter, led- och huvudvärk, allergier, astma och andra besvär, som hos de vuxna kombineras med oförmågan att med egen ekonomi kunna förändra situationen. Hos barnen får det återverkningar på skolarbetet medan droger och kriminalitet aldrig är långt borta.
Bostadsbristen påverkar samhällsekonomin genom att belasta offentliga resurser i form av besök hos vårdcentraler, läkare, kuratorer och socialtjänstemän, men också genom ökat tryck på polis, rättsväsendet och försäkringsbranschen. Kostnader – men framför allt personliga lidanden – som kan undanröjas genom politisk vilja. Det är ett misslyckande för samhället att 718 barn vräktes under 2008. Långt många fler barn än så i Sverige i dag inte ens har en egen säng att sova i, det är inte värdigt.
För att ändra på detta krävs en politik för social och ekonomisk rättvisa, inte regeringens moderatledda politik som knuffar ned utsatta människor genom de allt större revorna och hålen i det som en gång var Välfärdssveriges skyddsnät. Vi är särskilt besvikna på Folkpartiet med sin socialliberala tradition och Kristdemokraterna med sin engagerade familjepolitik. Engagemanget för de utsatta, som de tidigare delade med oss i Broderskapsrörelsen, har i dag ersatts av en politik som tycks inspirerad av ett förakt för svaghet.

Vi Kristna Socialdemokrater i Broderskapsrörelsen anser att ansträngningarna för att värna sammanhållningen i samhället i stället måste öka. Mot regeringens politik vill vi ställa en nollvision för hemlöshet, trångboddhet och ett totalstopp för vräkningar av barnfamiljer. Vi måste ha en mycket mer aktiv bostadspolitik och bostadsbyggandet måste öka. I grunden handlar det om människovärdet och vår syn på varandra.

Lasse Flygare, ordförande, Broderskapsrörelsen i Skåne

Eva-Lena Gustavsson, ledamot, Broderskapsrörelsens förbundsstyrelse

Läs också Barbros bostadsblogg.

SvD: Inflationen fortsätter att vara låg pga arbetslöheten, Kamp mot klockan för Borg, M’s prioriteringar inför budgeten Barometern: Hög tid att skrota las Affarsvarlden.se: Börsen , Börsrallyt och Jobbstatistik lyfte USA-börser DN: ”Den ekonomiska krisen är inte så farlig för Sverige” och ”Det löser inte bostadsproblemen”.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare