Tal på #stoppasaudivapen

En bred rörelse av politiska ungdomsförbund, partier och fredsorganisationer krävde på fredagen ett stopp för vapenexporten till diktaturer. Socialdemokrater för Tro och Solidaritet representerades av Klas Corbelius, vars tal följer här.

Vänner och demonstranter;

Jag är en av många, en av många socialdemokrater som vill stoppa vapenexporten. Enligt en SIFO-undersökning som publicerades i lördags är det två procent, endast två procent, av socialdemokratiska väljare som tycker vapenexporten till diktaturer är okej.

Det förvånar knappast då vi är ett parti som länge kämpat för internationell solidaritet. Olof Palme kritiserade såväl Sovjet som USA:s bombningar i Vietnam. Alva Myrdal drev på för globala nedrustningar. Margot Wallström och Jan Eliasson kämpar för freden på tunga poster i FN.

Det som däremot förvånar är samarbetet med brutala diktaturer som Saudiarabien. Det var ett misstag att inleda samarbetet 2005. Det var ett misstag att förlänga avtalet 2010. Det får aldrig råda något tvivel. Detta avtal bör brytas direkt och under inga omständigheter förnyas av en socialdemokratiskt ledd regering.

Det handlar om trovärdighet. För Sveriges insatser i FN, i världen, men också inför de som kämpade på Tahirtorget i Egypten. En av dem var Rahma Zeineldin som jag träffade nyligen. Hon kände väl till Sverige och Carl Gustav, granatgeväret alltså. Rahmas budskap var tydligt: vi behöver inte era vapen, men vi behöver er solidaritet.

Stoppa vapenexporten till diktaturer, genast!

Annonser

Read Full Post »

Två demokratier sida vid sida bästa garanten för fred

I november 1947 föreslog FNs Generalförsamling en delning av det brittiska mandatet Palestina i en judisk och i en arabisk stat. Året därpå utropades staten Israel i ena delen av det brittiska mandatet. Genom skicklig politik och genom att få stöd från många länder i västvärlden kunde Israel byggas till ett land av västerländsk typ. Emellertid har förverkligandet dröjt av den Palestinska stat som FN föreslog bredvid den judiska staten.

Under 1990-talet gjorde världssamfundet genom Oslo-processen en stor ansträngning att skapa fred mellan Palestina och Israel.  1993 tog Rabin och Arafat varandra i hand på gräsmattan framför Vita Huset i USA. De kommande fem åren kallades en interimsperiod, och avsedda att bygga förtroende mellan parterna. En bärande del i Oslo-avtalet var att de judiska bosättningarna på ockuperad palestinsk mark skulle stoppas. Israel stoppade inte bosättningarna, men fördubblade antalet bosättare från 1993 till 1998.  Palestinska terrorgrupper har beskjutit civila i Israel, och detta fördömer vi. Men Israel är den starkare parten och bär det tyngre ansvaret för områdets säkerhet.

Vi menar att två fungerande demokratier sida vid sida är den bästa garanten för fred i regionen. I år finns goda möjligheter att FNs delningsplan från 1947 skall kunna fullföljas. Palestina är beredd att utropa sin självständighet. Men stater byggs inte utan ansträngning. Liksom när Israel byggdes krävs stöd utifrån. Om vi låter stödet till Israel sätta agendan för hur västvärlden skall agera har Palestina stora möjligheter att lyckas.  Det handlar från västs sida om att behandla dessa båda stater lika.

I EU och i FN bör Sverige arbeta för att:

• Staten Palestina – inklusive Gazaremsan – får samma förmånliga handelsvillkor med EU som Israel har.

• Uppgradera Sveriges generalkonsulat i östra Jerusalem till ambassad.

• Ge konkret stöd i alla slags förhandlingar som staten Palestina kommer att föra med EU, Israel, FN och USA.

• Palestina ska erkännas som självständig stat.

Styrelsen för Socialdemokrater för tro och solidaritet, 2011-09-03

För mer information

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

En skam för FN

– Det är en skam för FN när generalsekreteraren Ban Ki-Moon så tydligt tar ställning mot internationell rätt och civilkurage, som han gjort i frågan om Ship to Gaza. Istället för att uppmana regeringar att hindra flottiljen borde FN vara en moralisk kompass för folkrätt och det som verkligen betyder något för människor, bortom maktpolitiken. Eller åtminstone hålla tyst.

Det sa Broderskapsrörelsens ordförande Peter Weiderud i ett anförande vid Dag Hammarskjöldsfondens seminarium om civilt motstånd. Generalsekreterare Ban Ki-Moon har uppmanat regeringarna att motverka deltagande i Freedom Flottila, Ship to Gaza.

– Som generalsekreterare är Ban Ki-Moon den främste försvararen av folkrätten och de mänskliga rättigheterna, påpekade Peter Weiderud. Hans uppgift är att stå upp för FN-stadgan, som inleds med orden ”Vi, de förenade nationernas folk… ”.  FN-stadgan inleds inte med orden  ”Vi, de förenade nationernas regeringar…”.FN-stadgan är ett resultat av en stark folklig opinion när FN bildades, och ett resultat av ett starkt tryck från kyrkorna. Den Israeliska blockaden mot Gaza har pågått under lång tid, och dessutom förstärkts med direkta militära insatser. Situationen på Gaza är förfärlig, inte mist den humanitära, som ett resultat av den folkrättsstridiga blockaden. 

I sitt anförande underströk Peter Weiderud behovet av en moralisk kompass i politiken.

– Regeringar, ledare och personer med stor makt måste ibland tänka efter, och söka den moraliska riktningen i det de gör. Mänskliga rättigheter och internationell rätt är instrument som är utvecklade för att stödja en sådan process, men det behövs också integritet och civilkurage för att grundläggande rättigheter inte ska åsidosättas.

Läs hela anförandet här!

För mer information

Peter Weiderud, förbundsordförande
070 845 03 60 (tillgänglig för kommentarer från kl 17.00) 

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

Dra tillbaka i Afghanistan, fullfölj i Libyen

– Avvecklingen av Sveriges trupp i Afghanistan ska påbörjas i år och avslutas senast 2013, krävde Kristna Socialdemokraters ordförande Peter Weiderud i sitt förstamajtal. Sverige ska inte lämna Afghanistan. Våra civila och politiska insatser behövs.
Samtidigt underströk han vikten av att Sveriges insatser i Libyen fullföljs:
– Det är en framgång för FN:s princip om ansvaret att skydda civila.

– Vi måste stödja demokratiutvecklingen i arabvärlden, slog Weiderud fast. Vi får inte upprepa misstaget efter det palestinska valet 2006, där även vi socialdemokrater i regeringsställningen vägrade acceptera resultatet av de fria och rättvisa valen. Isoleringen av Hamas och det dåvarande palestinska försöket till samlingsregering bidrog till ett palestinskt inbördeskrig och en fruktansvärd utveckling i Gaza.

– Beskedet häromdagen, att Fatah och Hamas kommit överens om en ny samlingsregering och val i Palestina, kan undanröja det viktigaste hindret för ett svenskt erkännande av en självständig palestinsk stat.

– Beslutet av FN:s säkerhetsråd, på förslag av Libanon, att uppdra åt internationella samfundet att skydda civilbefolkningen i Libyen är en oerhörd framgång för FN:s princip om ansvaret att skydda civila när de hotas av egna barbarer, fortsatte Peter Weiderud och slog fast: Sverige ska vara med i detta viktiga arbete.

Weiderud påpekade att det inte är med flygplan vi bygger demokrati i Libyen, utan med politik och stöd till mänskliga rättigheter. JAS-planens främsta uppgift är att bana väg för ett aktivt svenskt deltagande där vi står upp för folkrättens viktiga principer. Inte minst måste vi se till att det finns en stark och aktiv arabisk närvaro i Libyenaktionen. De bomber som fälls, måste uppfattas som för araber, och inte mot dem.

– Annars riskerar vi att det går lika fel som med den internationella närvaron i Afghanistan. Kriget i Afghanistan har pågått i tio år och kan inte vinnas. Trots 150.000 västliga soldater vinner talibanerna terräng och hatet mot västerlänningar växer.

Weiderud lyfte fram tre grundproblem med den militära aktionen i Afghanistan:

* För det första är den folkrättsligt oklar. Det finns en internationell trupp, samordnad av Nato, på uppdrag av FN:s säkerhetsråd och med stöd i folkrätten. Plus en amerikansk närvaro, med hänvisning till självförsvarsrätten efter 11 september 2001, utan hållbart stöd i folkrätten. Aktionerna går i varandra och afghanen kan inte skilja dem åt. Det borde varit ett svenskt krav att endast delta om också den amerikanska närvaron helt och fullt inordnas i FN-mandatet.

* Det andra problemet är den massiva västliga dominansen i den Nato-ledda aktionen. Med större närvaro av muslimska länder skulle det vara svårare att blåsa upp hatet mot den internationella närvaron.

* För det tredje, den totala obalansen mellan militära insatser å ena sidan, och politiska och civila å den andra. Enbart Sverige, som har stora humanitära program, satsar 5 gånger mer på militären än det civila i Afghanistan.

– Kriget i Afghanistan har nått vägs ände, menade Peter Weiderud. Det är ett svart hål som slukar all potential för västerländska bidrag till FN:s fredsbevarande operationer. Idag bär länder från Afrika och Asien 85 procent av FN:s egna operationer. Afghanistankriget slukar också utrikesdepartementets resurser för medling och politisk konflikthantering.

– Men Sverige ska inte lämna Afghanistan. Våra civila och politiska insatser behövs. Det är vår militära närvaro som är allt svårare att försvara. För de 500 svenska soldaterna skulle man kunna få 25.000 välutbildade lärare. Och svenska soldater behövs på annat håll, inte minst i någon av konflikterna i Afrika.

– Den rödgröna överenskommelsen inför valet var att påbörja trupptillbakadragandet i juli 2011 och att ha svensk militär ute ur Afghanistan 2013. Detta var ett löfte till väljarna som idag en majoritet av svenskarna vill att vi håller fast vid.

Peter Weiderud höll i år sitt förstamajtal i hemorten Arboga. Du kan läsa hela hans anförande här!

För mer information

Peter Weiderud, förbundsordförande
070-845 03 60

Lars G Linder, förbundssekreterare, presskontakt
070-366 54 46
lars@broderskap.se

Fria högupplösta bilder på våra personer och arrangemang finns på http://bildbank.broderskap.se

Vi är kristna socialdemokrater och radikala troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är lite rödare, lite grönare. Läs mer om oss på http://www.broderskap.se eller på bloggen http://blogg.kristenvanster.se

 

Read Full Post »

Värna S restriktiva syn på vapenexporten

Uppdatering: En viss framgång uppnåddes då följande formulering letade sig in i de politiska riktlinjerna: ”Sverige ska också vara en föregångare genom en restriktiv lagstiftning såväl om export som import av vapen.”

På S-kongressen ska ett par års arbete med rådslag samlas ihop i de politiska riktlinjerna som förhoppningsvis kommer att lägga grunden för valseger i september och förhandlingar med MP och V om att bilda en gemensam regering. Det är många frågor som slåss om utrymmet och medan vissa (jobb och skola) spelar huvudrollen riskerar några andra att glömmas bort. En sådan är de socialdemokratiska ambitionerna när det gäller nedrustning, men också behovet av en mer restriktiv vapenexport.

På båda dessa områden har S ett tydligt alternativ till den borgerliga alliansen där Folkpartiet drömmer om svenskt medlemskap NATO, där regeringen inte ratificerat avtalet mot klusterbomber, där utrikesministern inte prioriterar FN:s arbete för folkrätten och där man instiftat en ny myndighet för att sälja svenska vapen (samtidigt som man själva köper finskt). Det är viktigt att detta alternativ får stöd av kongressen, men också gärna tydliggörs, särskilt när det gäller vapenexporten.

I partistyrelsens svar på motion J47 om vapenexport hittar vi formuleringar som: ”I ljuset av detta ska den svenska exporten av krigsmateriel vara försiktig och återhållsam. Jämfört med andra länder för Sverige också en restriktiv politik när det gäller vapenexport. Detta synsätt ska vi fortsätta slå vakt om. ”

Dessa har dock inte hittat sin väg till de politiska riktlinjerna som är det viktigaste dokumentet kongressen antar. Där står istället, på sidan 66: ”Sverige har, som militärt alliansfri stat, en lång tradition av en stark nationell försvarsindustri som inte bara försett och förser landet med materiel utan också med kunskap och oberoende samt tillgång till viktiga industriella samarbeten.”

Detta skulle innebära ett stort avsteg från den nuvarande S-linjen som gällt länge och bla slogs fast av den förra ordinarie kongressen 2005 om att Sverige ”ska vara en föregångare genom strikta regler för svensk export och import av vapen och krigsmateriel”.

Riktlinjerna är dock bara ett förslag och det finns mycket i rådslaget som stödjer den gällande, mer restriktiva linjen. Ännu finns chansen att få till en bra politik även på detta område som dels kan göra att vi vinner valet, dels göra världen en bättre plats att leva på.

Läs även på Svenska Freds hemsida om deras kampanj här på kongressen.

Read Full Post »

Kristen vänster i polemik mot Tolgfors krigsretorik

På kongressen i Malmö antog vi ett uttalande om att FN måste leda all trupp i Afghanistan, som publicerades bland annat i Värmlands folkblad. Sten Tolgfors svarade att Sverige behöver vara i Afghanistan av fem skäl: 1. säkerhet, 2. demokrati, 3. kvinnorna, 4. terrorismen och 5. solidariteten. Idag svarar Peter Weiderud att vi håller med, men att inte tror att vi kan uppnå något av dessa fem mål genom att stötta USA och Natos bombningar.

Säkerheten: Just nu är det faktiskt lika rimligt att argumentera tvärtemot det Tolgfors gör, det vill säga att Nato:s närvaro och bombningar bidrar till att öka osäkerheten i regionen. Det finns ingen militär lösning på konflikten.

Demokratin: Den militära närvaron riskerar på sikt att urholka den Afghanska demokratins legitimitet.

Kvinnorna: Nya lagar i Afghanistan urholkar kvinnornas rättigheter, bistånd och stöd till utveckling skulle göra mycket mer än militära insatser.

Terrorismen: Natos bombningar väcker hat och känslor som underlättar rekrytering av terrorister.

Solidariteten: Solidariteten med Afghanistans folk kommer inte nödvändigtvis bäst till uttryck genom att vi fungerar som stödpatrull till USA och Nato. I stället skall vi satsa mer på dialog- och utvecklingsarbete.

Vi inte är emot svenskt deltagande i internationella väpnade aktioner men vi kräver att all trupp i Afghanistan – inklusive USA – skall stå under FN:s ledning! USA:s insatser i Afghanistan sker utan samordning med FN:s trupp och USA attackerar civila – utan att skyldiga bestraffas. Genom ett rakryggat försvar för FN och folkrätten skyddar vi inte bara Afghanistan, utan i förlängningen även Sveriges intressen.

Andra om Afghanistan: Skicka hem svenska soldater (Lotta Gröning), Information: Rock the Vote (Afghan-Style)! (the Campaign Dossier), Allvarliga brister i den svenska asylprocessen (Ung Vänster), RYSSEN JAGAR RACKHAM DEN RÖDE? (Tokmoderaten), Att inte komma till skott (kommerotardig.blogg.se)

Read Full Post »

Fler artiklar

Efter kongressen skrev vi en bloggpost med länkar till lite artiklar om oss, och för att fortsätta finns här ytterligare några från de senaste två dagarna.

”Vi vill snarare vara en krydda” i Värmlands folkblad
”Luleåbo invaldes i Broderskapsstyrelsen” i Norrländska socialdemokraten
”FN ska ta ansvar i Afghanistan” i Dagbladet i Sundsvall
”Muslim på väg in i Broderskaps styrelse” i Kyrkans tidning
”Muslim i styrelsen mål för Broderskap” i Världen idag
”Kongress vill erkänna folkmordet Seyfo” i LT Södertälje
”FN ska leda hela styrkan” i Värmlands folkblad
”Toppost i Broderskapsrörelsen” i SR P4 Värmland
”Utrikespolitik lättast i opposition” i Smålandsposten

Pappersversioner om att Thomas Strand invalts i styrelsen finns dessutom både i av Värnamo Nyheter och i Jönköpings-Posten, om Lars G Linder i Folket (Eskilstuna) och om Eva H Lundqvist i Norrbottens-Kuriren.

Read Full Post »