Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Jesus’

Apropå Daniel Suhonens artikel på Aftonbladet kultur. Bör staten vara sekulär? Ja! Bör religiösa människor och grupper lägga sig i politiken? Ja! Kommer det alltid bli bra? Nej! Precis som det finns många olika partier och på det många olika uppfattningar inom varje parti så är det likadant med religion. Det är skillnad på amerikansk kristen höger och Svenska kyrkans diakoner som slår larm om effekterna av regeringens orättvisa utförsäkringar.

Likadant är det med islam. Det finns många olika strömningar. Det vore kanske enklare utan religion, men vi lever i den här världen och där är en överväldigande del av världens befolkning religiös. Den viktiga insikten är att det inte är en gång för alla givet vad religionen står för. Det är något som avgörs varje dag i en ständigt pågående diskussion.

Suhonen önskar att vi hellre gör klassanalys och pratar om social och ekonomisk politik. Det gör vi gärna. Diakonerna i påskuppropet gör det, liksom ärkebiskopen och Jesus gjorde det många gånger. Och i valet mellan den vite, välbärgade mannen (Lars Vilks) och de muslimer i Sverige som ofta står långt ner på samhällsstegen, som vill leva sina liv, bära sin slöja och praktisera sin tro ställer sig Broderskap på de senares sida.

Suhonen kritiserar vänstern för att fastna i identitetspolitik, men detta är något helt annat. Många som idag drabbas av klassamhället är troende, ofta muslimer. Kristna och muslimer har många skäl att stå sida vid sida för vi har det viktigaste gemensamt. Jag tänker då inte bara på den gemensamma historien genom Abraham, utan också på att vi varje dag drabbas av en allt hårdare högerpolitik.

Visst behöver vi ibland kritisera religionen, men gör det då som vännen som ser att allt inte står rätt till och därför vill hjälpa till. Gör det inte som de som skulle stena äktenskapsbryterskan, för vem är egentligen helt utan skuld? Det är kanske det jag tycker är tråkigast med Suhonens artikel, att om han nu tycker Broderskap gjort fel kunde han prata med oss snarare än att slå till med storsläggan i landets största tidning, kalla oss ”skräckexempel” och ”Här börjar det bli farligt på riktigt”.

Det är dessutom märkligt att Daniel som vill lyfta problemen med klassamhället bara kommenterar en enda sak ur ”manifest för muslimska socialdemokrater”, nämligen att det inte säger något om HBT-rättigheter. På den punkten håller jag med Daniel, men känner samtidigt att, det mycket korta, manifestet är väldigt bra i övrigt. Jag vet också att det pågår en omfattande intern diskussion kring HBT-frågor där mycket spännande händer. Vi bör även komma ihåg att vårt eget parti vaknat ganska sent i HBT-frågor och att organiseringen av muslimska socialdemokrater bara är i sin början.

Suhonen hoppas på en sekulär socialism. Jag hoppas att alla goda krafter som vill ha något annat än det omänskliga samhälle som växt fram i nyliberalismens spår kan arbeta tillsammans, bara så kan vi få till verklig förändring.

Av Klas Corbelius

Read Full Post »

Det är namnet på en stor frikyrklig konferens, möjligen historisk, som äger rum i Örebro i helgen. Hemsidan har du här. De som träffas i Örebro är Svenska Missionskyrkan (60 000 medlemmar), Svenska Baptistsamfundet (17 000) och Metodistkyrkan (5 000). Där är också ungdomsförbunden som gått samman i federationen equmenia. Konferensen är ekumenisk, och organisationerna strävar efter att gå samman i en kyrka. Sveriges Kristna Socialdemokrater är på plats och Anna Ardin deltar i en debatt under torsdagen och pratar med folk genom ungdomsnätverket Ung Kristen Vänster.

Titeln på konferensen är mycket angelägen. För några år sedan var en liknande konferens i Göteborg och jag fick förmånen att träffa Shane Claiborne som var inbjuden till konferensen. Under ett tal hänvisade han till en amerikansk studie som gjorts om synen på kristna. Kristna uppfattades som 1) anti-gay, 2) dömande och 3) hycklande. Så här skriver han i ett brev:

At one point Gandhi was asked if he was a Christian, and he said, essentially, ”I sure love Jesus, but the Christians seem so unlike their Christ.” A recent study showed that the top three perceptions of Christians in the U. S. among young non-Christians are that Christians are 1) antigay, 2) judgmental, and 3) hypocritical. So what we have here is a bit of an image crisis, and much of that reputation is well deserved. That’s the ugly stuff. And that’s why I begin by saying that I’m sorry.

Hans huvudbudskap som jag fortfarande minns tydligt, trots att jag inte läst nån av hans böcker. Istället för att det ska förklaras, borde det märkas och synas på människan att man är kristen genom att man visar kärlek och solidaritet till sina medmänniskor. Evangeliet är ganska praktiskt och kräver inte alltid teologiska resonemang. Det kräver handling.

Jag hoppas den andan lever vidare i equmenia, nu när modersamfunden ändå kommer att diskutera vigselrätt, homovigslar och äktenskap i timmar. (Läs för övrigt missionsförbundaren Ulf Carmesunds kloka inlägg i frågan här) För alla som samlas i Örebro i helgen har viktiga uppgifter att göra och de har en väldig potential att påverka. Viljan att förbättra världen och engagemanget för tredje världen är oerhört stark bland medlemmarna och får konkreta resultat. Ofta genom den skarpa biståndsorganisationen Diakonia.

Jag hoppas att de frågorna ska växa sig starkare och prägla framtidens diskussioner i frikyrkorna. På det sättet skulle de kunna utgöra ett hoppets tecken, som teologen Yoder uttrycker det. Ett exempel på hur man kan leva. Jesu bergspredikan och predikan om Guds rike är kraftfulla uppmaningar som får praktiska konsekvenser. Jag hoppas det är den utmaningen som de vill anta.

Simon Wessbo

ung kristen vänster

Read Full Post »

Det är intressant att följa vilka reaktioner som följer på Jonas Gardells tv-program (”Åh Herregud”) och böcker. Nu tänker jag på böckerna Om Gud och Om Jesus. Läste med förskräckelse denna nyhet, att en pastor i Vetlanda uppmanat till att bränna hans böcker. Det behöver kanske inte kommenteras närmare, församlingen har tagit avstånd från uttalandet. De borde sparka karln. Gardell kommenterar själv nyheten mycket klokt här.

Men pastorn är ju inte ensam om att våndas över Gardell. Läste senaste Hemmets vän, en konservativ kristen veckotidning och där duggar det tätt mellan kommentarerna om Gardell, där till exempel Olof Edsinger (ej på internet) framställer Gardell som – ni kan aldrig gissa – en ULV i fårakläder, en falsk profet, med bibliska referenser.

Det är tragiskt tycker jag. Själv är jag frikyrkopojk som växt upp i en tradition där man förväntas läsa bibeln, ta personligt ställningstagande och gärna dela erfarenheter och tankar med varandra. Det har varit en öppen och nyfiken atmosfär för det mesta. Och högt till tak. Tragiskt då att det fortfarande finns så många som tror att kyrkan är en armé där det gäller att rätta sig i ledet. Vem vågar fundera och närma sig en tro om man riskerar att vara en ulv i fårakläder när man ställer de svåra frågorna?

Man kan tycka att dessa strömningar i kyrkan borde utse andra fiender än en sådan som öppet och på bästa sändningstid säger att han funnit många skäl att tvivla men ändå, lik förbannat, tror. Majoriteten i landet är ju inte troende alls. Det Jonas Gardell har gjort de senaste åren är anmärkningsvärt. Han har med passion berättat de bibliska berättelserna och diskuterat kristen tro med mer genomslagskraft än nån pastor i Sverige, och därmed nått ut med budskapet till många människor. Just därför tror jag de flesta kyrkoledare idag, med få undantag, är tacksamma för det som Gardell gjort.

Simon Wessbo, ung kristen vänster

Passa på att se Jonas Gardells program Åh Herregud på svtplay.se

Read Full Post »

Skolbarn som tittar på bilder av "idol, jeep, jeans" där "idol" representeras av en rökande och öldrickande JesusEn bild på en rökande och öldrickande Jesus har skapat upprördhet i Indien, och fått delstatsregeringen i Meghalaya, där majoriteten är kristna, att överväga införa en lag som förbjuder hädelse.

Parallellen till den danska publiceringen av Muhammedkarikatyrerna är slående. När religioner och kulturer bryts med varandra som ett resultat av globaliseringen är detta en konflikt som vi kommer att få se mer utav.

För yttrandefriheten är det förödande om länder försöker möta dessa konflikter med hädelselagstiftning. Lösningen måste snarare ligga i ökad samhällelig medvetenhet, och i synnerhet hos publicister, att vara varsamma med det som människor upplever som heligt.

Yttrandefriheten är ett redskap för att granska makt, och ett fundament för fungerande demokrati. Om den missbrukas för att kränka enskilda eller grupper, i synnerhet redan marginaliserade som muslimer i Danmark eller kristna i Indien, riskerar den att begå våld på sig själv.

Pastor Åke Greens sanslösa angrepp, i religionsfrihetens namn, på homosexuella är ett liknande exempel. Det var ett brott mot lagen om hets mot folkgrupp, men han dömdes inte för det eftersom det skulle riskerat allvarliga konsekvenser för religionsfriheten. Men diskussionen hjälpte intoleranta kristna grupper i Sverige att se var gränserna går, vilket gör att vi förhoppningsvis slipper liknande angrepp i framtiden. Frihet kräver ansvar, och ett bildat, inkännande och tolerant ansvarstagande är det civiliserade sättet att kunna manövrera i denna explosiva kulturella terräng.

Hur upprörande är då en rökande Jesus med en stor stark? Det finns mig veterligen inga bibliska belägg för Jesu tobaksvanor. Däremot när det gäller alkohol var ju Jesu första under att rädda bröllopet i Kana med hjälp av 400 liter utmärkt vin. Även den viktigaste kristna gemenskapsritualen – nattvarden – bygger på delande av bordsvinet från skärtorsdagens sista måltid med lärljungarna.

Men i delar av kristenheten – främst bland protestanter – har nykterhetsidealet varit starkt.  Frikyrkorörelsen i Sverige, som växte fram i en tid då det gällde att ställa ett försupet folk på fötter, är som organisationer alltjämt nyktra, även om det individuella nykterhetskravet släppt. Det gäller också min egen organisation, Broderskapsrörelsen, som idag är ensam i det Socialdemokratiska partiet att aldrig servera eller representera med alkohol. I dessa sammanhang har nykterheten som föredöme blivit en solidaritetshandling gentemot utsatta och en vilja att bidra till ett gott samhälle.

I ortodox tradition är hållningen en annan, och många av dessa kyrkor är själva viktiga producenter av både vin och öl. Också i katolsk tradition är vin en integrerad del i kulturen.

I Asien och Afrika, där kristendomen kommit som resultat av protestantisk mission, finns starka inslag av helnykterhet. I det indiska fallet handlade det dessutom om Jesus som förebild i en lärobok för barn. Då blir föräldraansvaret en del av reaktionen. Och alla föräldrar, oavsett tradition, vill värna sina barn både från alkohol och från tobak.

Läs också Peters artikel på Newsmill. [NM][DN][Dagen]

Read Full Post »

JesusJag fick en fråga från en medlem som jag tror är intressant för fler.

Hur kommer det sig att det finns ett etablerat kristet högerparti (KD) men inget kristet vänsterparti? Och varför pratar man så gott som alltid om den kristna högern? I grund och botten har jag lite svårt att förena Jesus budskap med högerideologin.

/Robert

Hej Robert,

Jag delar helt din syn att det borde vara svårt att förena god teologi med högerideologi. KD var från början ett försök att lyfta fram det man upplevde som kristenheten viktiga frågor i politiken, och var då en mix av höger och vänsterkrav – morgonbön i skolan. mot aborter, men också generös asyl, högt bistånd, mot vapenexport och restriktiv alkoholpolitik. Med åren har vänstertankarna suddats ut och KD blivit ett renodlat högerparti.

En annan viktig skillnad mellan oss är att vi som kristna socialdemokrater vill förverkliga de politiska tankar som vår tro inspirerar oss till i ett sekulärt parti – ett parti för alla. KD är idag närmast tvärtom. Man hävdar ett exklusivt kristet parti, men har istället tvättat bort tron som inspiration.

Jag tror inte på ett speciellt kristet vänsterparti. Jag tror att uppdraget är att vara lyhörd för vad evangeliet säger och söka på bästa sätt förverkliga detta i de sammanhang vi står, så brett som möjligt. Det innebär för mig att vara socialdemokrat. Inte för att s gör allt rätt, utan snarare för att där finns det möjligheter att nå bäst resultat i förhållande till de ideal jag har.

Huruvida man pratar gott eller inte om den kristna högern beror delvis på vilken församling man är i och de personer som är tongivande där. Broderskapsrörelsen har genom åren varit särskilt viktig som stöd för de enskilda kristna som känt sig marginaliserade i sina församlingar på grund av vänsterideal. Genom att söka stöd hos andra har man haft större möjlighet att påverka också andra.

Varma hälsningar
Peter

Andra som skriver om kristdemokraterna: ”om klimatforskningen skulle visa sig felaktig”, valet på lätt svenska, Peter Andersson, Flute-tankar, Loke, HD, Ewa Samuelsson, gemensamt avtal mot SD

Read Full Post »

Inglehart och Welzels kulturella världskarta

Inglehart och Welzels kulturella världskarta

Den som har en tro brinner för något. Många av oss brinner för solidaritet, utveckling och ansvar för varandra. Skillnaden därvidlag är inte så stor mellan den som har en tro och den som inte har det. Jag som kristen har mera gemensamt med en muslim eller en agnostiker som arbetar för socialdemokratin, än vad jag har med en högerkristen eller en konservativ muslim. Den muslim som vill skapa förutsättningar för utbildning och utveckling för människor från hela världen, har mer gemensamt med kristna som vill samma sak, än med konservativa och fundamentalistiska muslimer. Det senare är inte mina egna ord, dem har jag lånat från en ung muslimsk kvinna som berättade om varför hon gick med i SSU.

Globaliseringen började med siffror som blixtsnabbt flyttade sig på skärmar lika snabbt flyttade pengar mellan världsdelar. Idag flyttar människor nästan lika snabbt och de tar med sig sina möjligheter och svårigheter. Vi kan välja att se det som ett problem eller välkomna dem och skapa en värld här hemma för oss alla – och lösa problemen tillsammans. För att lyckas med en sådan sak måste vi släppa tanken på enhetskulturen och identiteten som sammanhållande faktor. För vem går längre klädd i folkdräkt i Sverige? Våra kläder är internationellt mode och görs oftast i asiatiska länder. Våra vanor är internationaliserade, men ändå går vi omkring och tror att vi är så himla svenska.

Det som dock är genuint svenskt kanske vi inte tänker på – nämligen värdena tillit och öppenhet.

World Values Survey är en undersökning som gjorts under många år och som placerar Sverige skyhögt på värderingskartan när det gäller att ha ett samhälle som präglas av öppenhet och tillit. De kanadensiska forskarna Pickett och Wilkinson menar att det är vår jämlikhet som får vårt samhälle att lyckas bättre med nästan allt vi företar oss och som skapar förutsättningar för tilliten och öppenheten. Att det öppna och jämlika samhället får omfatta alla kan man se som ett sätt att ständigt återskapa och utveckla vår unika ställning i världen.

Det finns mycket som visar att vi har goda förutsättningar att bygga ett land där öppenheten och tilliten kan brygga över olikheter och skapa en helt ny samhällsbild. Men då måste vi också åter till en jämlikhetspolitik som är värd namnet. Vi måste på allvar åtgärda det som skapar klyftor mellan människor. Det handlar om att kunna påverka sin vardag och sitt liv – och faktiskt förväntas göra det. Att ha möjligheten att leva ett liv där man får chanser och kan utvecklas på ungefär samma villkor som andra. Det är minskade ekonomiska och sociala klyftor som avgör om vi kan bygga ett samhälle tillsammans.

Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund är med i ILRS – International League of Religious Socialists. Vi har kongress i Cordoba i helgen och jag ska dit. Tillsammans med människor av olika tro ska jag diskutera hur vi kan bidra till ett mera jämlikt samhälle där alla får bidra och kan utvecklas.

Det är inte svårt för mej att formulera en politik för jämlikhet och solidaritet med botten i min kristna tro. ”Allt vad ni gjort för dessa mina minsta bröder, det har ni också gjort för mej”. Om inte det är politik, så vet jag inte vad som är det. Bra skola, bra sjukvård, utvecklingsmöjligheter, stöd och skydd. Det är vad barnen behöver och när jag skriver krönikor om bättre skola, när jag jobbar för en bättre utbildning i Kortedala – alltihopa är för barnen och framtiden.

Men på samma gång sitter Jesus i sin himmel och ler.

Jodå. Det gör han….

__

Inlägget har även publicerats på Cecilias blogg Kristen eller muslim och vänster – radikalt i hela världen.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , Har ni förresten tänkt på att Åsa Waldau och Anna Anka har ganska lika syn på jämställdhet och relationer?

Read Full Post »

Jesus älskar alla barnen

Gotland är ett av de två distrikt i Sverige där det inte finns en broderskapsgrupp. Men under Almedalen träffade vi flera intresserade av att vara med och återstarta! Inte minst finns det folk inom SSU på Gotland som tänker som vi. Här ovan syns SSU:s informationsbod och deras allianskubb. Målet är att sänka kungen med hjälp av stavarna ”solidaritet”, ”rättvisa” och så vidare. Tillsammans tror vi att vi kommer lyckas.

Read Full Post »

I Dagen har man listat topp tio religiösa citat av Kungen av pop, Michael Jackson. Bland annat sjunger han i heal the world att det syns tydligt att den här världen är himmelsk, och att vi därför ska vara Guds ljus.

Och för er som inte medvetet vill missförstå sa han nåt väldigt fint i en intervju när det stormade som värst kring anklagelserna mot honom (som han ju frikändes ifrån):

Jesus lärde oss att vi ska älska barnen och vara som barn själva. Att vara ung och oskyldig, ren och rättskaffens. Jesus omgav sig alltid med barn. Det är så jag är uppfostrad, till att tro och efterlikna det.

På albumet ”Dangerous” från 1991 sjunger Michael Jackson i sången ”Keep the Fait” om att man ska hålla fast vid sin tro, att det betyder att aldrig ge upp kärleken. Vänster kanske man inte kan säga att han var bara med stöd i detta, men hans tro på kärleksbudskapet som det viktigaste i tron är i alla fall något jag tror att han har gemensamt med de flesta broderskapare.

I Know That Keepin’ The Faith
Means Never Givin’ Up On Love
But The Power That Love Has To Make It Right
Makes It Makes It Right
Keep The Faith

Om minneskonserten: SydSv, SvD, HD. Andra om: , , , , , .

Read Full Post »

Predikan i Metodistkyrkan i Visby under Almedalsveckan 2009
Av Peter Weiderud

Evangeliet enligt Lukas kapitel 15, vers 1 – 7
Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem.” Då gav han dem denna liknelse: ”Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.

De flesta av Jesu liknelser var på sin tid djupt anstötliga. Vad menar karln, måste vän av ordning undrat.

Som arbetsinstruktion för herdar måste liknelsen om det förlorade fåret betraktas som direkt stollig. Vilken ansvarskännande herde skulle lämna 99 får åt sitt öde i öknen för att gå att leta efter ett enda.

En sådan herde ska ha avsked på vitt papper.

Eller liknelsen om den förlorade sonen, som också tillhör söndagens texter. Efter att ha gjort av med alla pengar och levt som ett svin tas han emot av sin fader som en prins. De föräldrar som försöker använda sådana incitament för att uppfostra sina barn kommer bittert att erfara att det inte fungerar.

Kristus vänder upp och ned på världen. Ställer de första sist och de sista först. Ju präktigare människor kände sig, desto mer orimliga måste liknelserna ha framstått.

Men vi har i vår tid på något sätt vant oss vid liknelserna. Vi tycker att de är fina, nästan lite gulliga.

Vi vill som kristna gärna vara den gode herden, som är beredd att göra stora uppoffringar för att ta hand om dem som hamnat i synd eller vandrat vilse i livet

Att leda andra – syndare och ogudaktiga – på den rätta vägen har motiverat kyrkan till mission och diakoni så länge den funnits. Det har skett med hot om skärselden, eller löfte om himmelriket. Det har skett med kataloger över hur ett präktigt och bra liv ska levas för att finna nåd inför Gud.

Vilka är kvalifikationerna för evigt liv och gemenskap med Gud? Är det att vara snäll och visa på en fläckfri moral? Är det att bekänna sig till den sanna tron och bekämpa ateismen? Är det att vara sann kristen, till skillnad från muslimer, buddister och hedningar?

Nej och åter nej! Snällhet, dygd, rätt lära, moral och religiositet är bara pappersmakulatur om vi ska försöka köpa oss en biljett till Guds rike.

Himmelrikets port är trång. Jesus liknar den vid ett nålsöga. Det finns bara en sorts människor som kommer igenom – syndare och ogudaktiga.

Det finns ingen väg uppåt till Gud, hur många himlastegar vi än försöker bygga. Evangeliet talar istället om en väg neråt- den Kristus som kommer till oss på samhällets och världens botten. Vad ni har gjort mot dessa minsta, de har ni gjort mot mig .

Evangeliet handlar om det hundrade fallet. Det struntar kort och gott i de 99 rättfärdiga som ingen bättring behöver. Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.

Och detta är nog för väl. För tänk om det bara var de präktiga och värdiga som skulle finna nåd inför Gud. Det skulle bli förfärligt ensamt i himlen, eller åtminstone väldigt tråkigt.

Jag tror därför vi ska akta oss att som kristna identifiera oss med den Gode Herden. Tvärtom har vi all anledning att identifiera oss som förlorade får. I den rollen, när vi klätt av oss präktigheten och vågat visa också vår svaghet, kommer oss Kristus till mötes.

Däremot tror jag att berättelsen om den Gode Herden kan lära oss något om hur vi som kristna ska engagera oss i och söka organisera samhället.

Inte minst under politikerveckan i Almedalen har vi anledning att fundera över vad vi som kristna vill säga om vårt samhälle.

Vår politiska idé är utopisk. Den utgår från kärleksbudet och Guds gränslösa nåd. Den inspireras av dagens text. Varje människa, oavsett vad hon har utsatts för, oavsett vad hon själv har gjort sig skyldig till, har rätt till förlåtelse, till upprättelse och ett värdigt liv.

Vår uppgift borde då vara att bidra till att skapa politiska förutsättningar för denna upprättelse.

Det svenska samhället har vid en internationell jämförelse varit generöst mot syndare.

Vi har varit överens om principen att alkoholisten har samma rätt till sjukvård som direktören eller skolläraren. Även om han missköter sin kropp, kräver mer vård och betalar mindre skatt.

Vi har tyckt att det är rimligt att inte bara de präktiga som går spikrakt genom grundskola och gymnasium, utan också de som av olika skäl haft en strulig ungdomstid, ska ha rätt till utbildning. Därför har vi byggt upp system av folkhögskolor, komvux och olika möjligheter att kunna bättra på sina betyg för att kunna komma in på utbildningar, även om det ursprungliga gymnasiebetyget hade luckor.

Men det är inte rättvist, säger vi nu – ungefär som den präktige sonen i liknelsen om den förlorade sonen. Genom att ge nya chanser åt dem som missköter sig, förlorar de som slitit hårt och gjort allting rätt det försprång de borde ha rätt till. Vi kan inte bygga ett samhälle där det inte lönar sig att göra rätt för sig. Därför ska möjligheterna att använda Komvux för att bättra på dåliga betyg nu stängas, låter skolministern meddela.

Och det är klart. Visst finns det en risk att vi skapar syndare på nåden. Om man vet att det finns en andra och tredje chans, kanske man inte tar den första på så stort allvar som man borde.

Jag har en son, som trots stor begåvning och mer än fyra år i gymnasiet alltjämt sitter med ett antal IG. Jag har förklarat och stöttat, skällt och gett dåligt samvete och varit förstående förälder om vart annat. Jag kan inte utesluta att han misskött skolan och låtit andra saker vara viktigare, väl medveten om att det alltid finns en möjlighet längre fram att reda upp det.

Hot om allvarligare konsekvenser kan självklart hjälpa människor att bli mer präktiga. Men jag tror faktiskt att jag som förälder lyckas uppamma tillräckligt mycket hot och obehag ändå för att hjälpa honom att se det.

Människor misslyckas inte för att de vill det. Det finns många och komplexa skäl till människors val och ofullkomlighet.

Det vi har att fundera på är om vi vill ha ett samhälle som bara rymmer de 99 präktiga fåren, eller om också det hundrade ska få plats.

Jag tror inte vi ska vänta oss eller som kristna ens kräva att det ska skapas en fest för det hundrade fåret. Det sker nog trots allt bara i himlen.

Men jag tror faktiskt att vi har en plikt att hävda att det hundrade fåret är välkommet tillbaka.

Att det hundrade fåret i olika skeden av livet också kan anta vår egen gestalt, är inte skälet varför vi ska stå upp för det. Men det kan självklart öka vår motivation.

Solidaritet är i grunden delat egenintresse. Solidaritet är stort, men nåd är större.

Nåd är att vara beredd att ta emot även det man inte förtjänar.

Amen.

Read Full Post »

Siewert Öholm har nu publicerat Peter Weideruds svar på hans frontalangrepp på Broderskapsrörelsens Manifest för en kristen vänster. Öholm gör det på sin egen tredagarstidning ”Världen idag”. Han vränger och förvrider verkligheten för att inte behöva erkänna att den kristna högern finns, att den är aktiv i Sverige idag och att den har ett konservativt fokus med en politik som skapar och fördjupar klyftorna i samhället. Det är dystert.

Öholm kritiserade Manifestet utifrån påståendet att höger-vänsterskalan är förlegad. Visst finns det flera frågeområden som påverkar värderingsbildningen – globaliseringen, framväxten av informationssamhället och postmodernismen. Men människors tolkningsmönster är fortfarande huvudsakligen höger-vänster.

I artikeln väljer Öholm att inte bemöta Weideruds kritik utan gör ett antal sliriga påståenden som är valda för att stigmatisera den kristna vänstern i en kristen kontext. Det gör mig bedrövad. Det är inte särskilt kristligt, helt enkelt!

Han likställer begreppet ”jämlikhet” med ”queer” för att smeta på en sexualfixerad och svårförståelig tolkning på begreppet alla människors lika värde. Det är obehagligt. För Broderskapsrörelsen har jämlikhet alltid handlat om att skapa möjligheter och nya chanser för alla. Det är jag stolt över.

Han menar att utvecklingen i Sverige under Socialdemokratin varit misslyckad. Visst finns det saker jag önskar att mitt parti och dess samarbetspartners hade gjort annorlunda. Men faktum kvarstår: människor i Sverige har en ojämförligt hög trygghet, god hälsa och god materiell standard tack vare framsynta satsningar på näringslivsutveckling och samarbete mellan fack och arbetsgivare. Innan den här regeringen förstörde trygghetssystemen hade man också goda möjligheter att våga byta bana och det har skapat en världsunik hög tillit – en icke-materiell tillgång. I Socialdemokraternas Sverige är människor modiga, helt enkelt. Men det vägrar Öholm att se. Istället jämför han Sverige med misslyckandet i de kommunistiska länderna. Patetiskt.

Det är här någonstans man drar på munnen och inser att Siewert inte har några argument kvar. När han med nostalgisk ton berättar om en tid när bröder från olika partier minsann inte stred sins emellan är det svårt att inte le. Idag om någonsin samverkar kristna över partigränserna i kamp mot flyktingförtryck, mot miljöförstöring och mot världens orättvisor. Det är trist att han ínte ser de kristna ungdomsförbundens samhällsengagemang för människor som hamnat utanför både här hemma och ute i världen. I helgen hörde jag två killar från det frikyrkliga ungdomsförbundet equmenia berätta om sitt engagemang och jag känner en jublande glädje över det!

Hans kritik av Per Frostins analys visar att han inte förstått vilken tid den gjordes i. Frostin skrev i en tid när den råaste marknadsliberalismen stod som högst i kurs och ekonomismen spred sig till alla grenar av samhället. Sprängkraften i Jesus uppmaning till den rike mannen kunde inte bli tydligare i Frostins analyser: Gå och ge bort allt du äger, sade Jesus, innan du kan följa mej.

Slutligen konstaterar man att tidningens giganter båda har framtiden bakom sig. Det är kanske lite elakt att skriva det, och jag brukar försöka att inte vara elak. Men när Öholm glirar Broderskapsrörelsen för att inte längre har kraft att påverka partiet, blir det lite sandlådeaktigt och jag kan inte låta bli att tänka att han nog saknar tiden när han dirigerade de stora debatterna i TV. Det gör inte jag.

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag vill också gratulera Eva Brunne till hennes nya biskopstitel! En intervju med henne gjordes i tidningen Broderskap för ett par veckor sedan. Läs också om att korsets kraft inte är automatisk och om Aung San Suu Kyis inkräktare som nu talat med media.

Detta inlägg har tidigare publicerats under rubriken på min egen blogg Dalman Eek under rubriken Siewert Öholm vränger sanningar i ”Världen idag”.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 319 andra följare