Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kärnvapen’

I en unik satsning genomför nu S-studenter, SSU, S-kvinnor och Socialdemokrater för tro och solidaritet en kurs i fredsfrågor för sina medlemmar. Målet är att på sikt lyfta fredsfrågorna högre på agendan inom socialdemokratin med första avstamp på partikongressen i april.

peace2Den 23-24 mars bjuder vi in er till en kurs i Stockholm med ämnen som vapenexport, kärnvapennedrustning, genus och säkerhet samt säkerhetspolitiska trender. Kursen utbildar tjugo fredsambassadörer, fem från varje organisation, som sedan ska sprida kunskapen i sin lokala verksamhet och arbeta med opinionsbildning i fredsfrågor.

Deltagaravgiften är 500 kr, men då ingår boende och resa. Om kostnaden är ett hinder går det att diskutera, men kolla i första hand med ditt distrikt eller arbetarkommun och de kan bidra.

Är du intresserad? Skicka en anmälan till Klas Corbelius, klas[at]corbelius.com så snart som möjligt, med en kort motivering av varför du ska åka.

Annonser

Read Full Post »

När President Obama höll det årliga State of the Union talet fick han 80 applåder. Det är som sig bör. En lysande talare. Ett viktigt tal.

Men när han, kopplat till det Nordkoreanska kärnvapenprovet, nämnde att USA måste fortsätta ta ansvar i kampen mot spridning av kärnvapen, genom att fortsätta reducera sin egen arsenal tillsammans med Ryssland, möttes han dock med tystnad.

Nordkoreas kärnvapenprov är ett allvarligt tilltag och ett brott mot NPT. Det öppnar för förödande konsekvenser. De får hela världen i mot sig. Varför gör de ändå detta misstag?

CG_476571rDet beror självklart på att det råder en slags apartheid på kärnvapenområdet, där NPT hela tiden måste hållas levande och utvecklas, för att vi ska kunna undvika katastrofer i framtiden.

I NPT förbinder sig fem stater att inte sprida teknologin och avskaffa sina kärnvapenvapen. Alla andra lovar att inte skaffa dessa vapen.

Men de fem kärnvapenstaterna har dessvärre inte levererat. Och det är samtidigt de fem som är upphöjda till permanenta medlemmar av FN:s säkerhetsråd. Kärnvapen ger prestige.

Det har också de tre länder som står utanför NPT – Israel, Indien och Pakistan – kommit fram till, och därför utvecklat egna kärnvapen. Och så här långt så har sluppit från sin olydnad relativt lättvindigt.

Agerandet hos dessa åtta kärnvapenmakter, och omvärldens hantering av dem, har självklart påverkat både Iran och Nordkorea. Och har man en grumlig politisk agenda kan det vara frestande att söka navigera i det internationella samfundets dubbelmoral.

Obama tycks ha insikten att enda vägen att förhindra spridning av detta domedagsvapen är att värna NPT och att gå vidare med kärnvapennedrustning. Om han inser att man till slut också måste gå i mål, kan vi för tillfället låta vara osagt. Det ligger trots allt några år framåt i tiden.

Men han utmanar med sin koppling något mycket känsligt i det amerikanska samhället, och för den delen hos militarister i många delar av världen. Det är inställningen att det finns inget problem med vapen i sig. Problemet består bara i att de andra – de dumma – kan ha tillgång till vapen. Därför är det viktigt att vi – de snälla – kan försvara oss ordentligt.

Den logiken gäller lika starkt i diskussionen om inhemsk vapenkontroll som i hanteringen av massförstörelsevapen. Den är inte enkel att bryta, eftersom den i grunden bygger på rädsla. En kortsiktig rädsla som hela tiden för oss djupare in i problemet. Vem som är dum och snäll ligger ju delvis i betraktarens öga, och är dessvärre inte helt befriat från etnocentriskt inflytande.

Dessutom finns ju risken att kriminella får fatt i vapnen och är tillräckligt desparata för att negligera den avskräckning som ligger i att de ”snälla” har större eller fler vapen. Det gäller dessvärre både enskilda kriminella och kriminella stater.

Därför måste vapen regleras. Det gäller allt från handeldvapen till kärnvapen. Och vad gäller kärnvapen så har vi i NPT kommit fram till att det bara finns en hållbar reglering – avskaffande.

Sverige har sedan tillkomsten av NPT varit dess varmaste till skyndare, med politiska initiativ, hårt diplomatiskt arbete och delande av kunskap. Vi har agerat utifrån en speciell trovärdighet. Vi hade egen kapacitet att skaffa kärnvapen. Men kom på alldeles egen hand fram till insikten att dessa vapen skulle göra oss mindre – inte mer – säkra.

Med Anna Lindh dog också svenska regeringars initiativ på kärnvapenområdet. The New Agenda Coalition, som initierades av Lena Hjelm-Wallén skördade sina stora framgångar vid NPT konferensen 2000, men förlorade strax därpå sitt bäst före datum. Anna Lindh tillsatte Blixkommissionen som levererade en rad konkreta idéer och förslag som efter att rapporten lades fram 2006, i princip hamnat i byrålådan.

Kärnvapenfrågan är inte det enda skälet till att vi behöver en ny regering, men ett av dem. Och något som vi påminns om när Riksdagen har sin årliga utrikespolitiska debatt.

Men också vi socialdemokrater behöver anstränga oss för att tänka nytt i denna fråga. Det gick trots allt tre år mellan Anna Lindhs död och till dess vi förlorade regeringsmakten.

Ett förslag som vi från Socialdemokrater för Tro och Solidaritet lanserade tillsammans med Palmecentret på 60-årsminnet av Hiroshimadagen 2005 är att samla de länder, som likt Sverige, haft kapacitet att utveckla kärnvapen, men genom NPT frivilligt avstått. Det är en spännande grupp av länder som, utöver oss själva, bl a rymmer Tyskland, Japan, Kanada, Sydafrika, Ukraina, Kazakstan, Brasilien och Libyen.

Detta är en grupp länder som med särskilt trovärdighet kan driva frågan ur ett politiskt moraliskt perspektiv och samtidigt har förutsättningar att knyta samman de olika viljor som bryts i det internationella systemet i dessa mänsklighetens ödesfrågor.

Det vore också en bättre krets för både Iran och Nordkorea att hamna i, än den skurkkrets de nu siktar på, i nära släktskap med Israel, Indien och Pakistan.

Read Full Post »

Tecknad bild "Vi vill bara ha fred" "Den som säger nåt annat ljuger".

Kärnvapen är inte en hållbar väg mot fred

Kärnvapen har tappat sin avskräckande effekt – alla stater utan kärnvapen måste sätta ner foten!

Det skriver Sveriges Kristna Socialdemokrater i ett uttalande från förbundsstyrelsen idag.

Kalla kriget slutade för 20 år sedan och antalet kärnvapen och den politiska risken för kärnvapenkrig mellan kärnvapenstaterna har kraftigt minskat. Men vi står ännu inför utmaningar i kärnvapenfrågan. Risken ökar att nya stater eller organisationer får kontroll över dessa vapen. Det är djupt oroande att följa det allt skarpare ordkriget mellan å ena sidan Iran och å andra sidan kärnvapenmakterna USA och Israel .

Den enda rimliga lösningen är ett totalförbud mot kärnvapen, att de elimineras och en stark gemensam struktur för att se till att förbudet efterlevs. Så länge som några länder insisterar på att kärnvapnen behövs för deras egen säkerhet, finns risken för att andra kommer att söka utveckla eller komma över atombomben.

Trots att avskräckning och terrorbalans har spelat ut sin roll efter det kalla kriget slut i denna nya hotbild, finns delar av tänkandet alltjämt kvar. I försvarsalliansen Natos doktrin anser man fortfarande att kärnvapnen är väsentliga för alliansens säkerhet, vilket försätter de ickenukleära medlemmarna i oförenliga lojaliteter. Som medlemmar av Ickespridningsfördraget, NPT, är man skyldiga att verka för vapnens avskaffande.

Därför kräver vi i Sveriges Kristna Socialdemokrater att:

  • Nato ger upp sin doktrin för kärnvapenavskräckning. I synnerhet behöver alla ickenukleära medlemmar i Nato ge upp sitt stöd för kärnvapen, eftersom hållningen strider mot ländernas åtagande i ickespridningsavtalet (NPT).
  • Svenska regeringen driver Blix-kommissionens krav, bland annat att endast eliminering av kärnvapen ger tillräcklig garanti mot deras användning, vid den ickespridningskonferens som hålls i New Yok nu i maj.
  • Svenska regeringen söker samarbete med Tyskland, Canada, Ukraina, Kazakstan, Libyen, Japan, Sydafrika och Brasilien, som är de länder som själva har haft kapacitet att utveckla bomben, men kommit till insikt att inte göra det, för att tillsammans agera som förebilder för en säkrare och fredligare värld.

Läs om kärnvapen även Palmecentrets pressmeddelande om ett seminarium inför FN-konferensen, om manifestation mot kärnvapen i Skoghall och budkavle över gränserna i Ängelholm. Ryssland har stängt sin sista plutoniumfabrik och en ledare om frågan i Västerviks-tidningen.

Read Full Post »

President Obamas offensiv i kärnvapenfrågan är det mest hoppfulla som hänt på kärnvapenområdet sedan Berlinmurens fall. Det som framför allt inger hopp är att den grundas på en realpolitisk insikt.
Innan murens fall var den stora risken ett kärnvapenkrig mellan supermakterna. Det skulle ytterst kunna ödelägga alla förutsättningar för mänskligt liv, sett till vilken kapacitet de båda supermakterna hade.
Den kapaciteten har man i allt väsentligt fortfarande. Men de politiska riskerna för att kärnvapnen skulle kunna användas för total ödesläggelse har minskat drastiskt. Däremot har riskerna ökat för att enstaka kärnvapen skulle kunna användas mot något befolkningscentra i världen. Antingen som resultat av en desperat åtgärd från svagare parten i något av de asymmetriska krig vi idag ser. Eller genom att en terrororganisation skulle få tillgång till bomben och inte tveka att använda den.
Kärnvapen är politiska vapen, som fullständigt saknar militär användning. Logiken bygger på att de aldrig ska kunna användas. Under det kalla kriget såg den logiken ut på ett visst sätt – perverterad och livsfarlig, men den hade sina anhängare. Men med kalla krigets slut försvann denna avskräckningens logik.
Det enda försvaret mot kärnvapen är totalt förbud, eliminering och en stark mekanism för att se till att förbudet efterlevs. Men det kräver ett samarbete från samtliga länder. Den insikten nådde många av oss – och närmaste en konsensus av Sveriges befolkning – redan under det kalla kriget. Nu tycks den insikten också ha nått den viktigaste aktören av dem alla – presidenten i den ledande kärnvapenmakten.
Men Obama har inte all makt, och alltjämt ett etablissemang på hemma plan att övertyga. Därför behövs det idag starka och kärleksfulla kritiker som fortsätter ligga på och driva krav. Indien, Pakistan och Israel kommer inte enkelt att ge upp sina kärnvapen, så länge de fem officiella kärnvapenmakterna insisterar på att kärnvapen är viktiga för deras egen säkerhet. Här finns också de argument som Iran och Nordkorea biter sig fast vid i sina ambitioner att utveckla kärnvapen.
Från den punkt på 1960-talet då den svenska regeringen bestämde sig för att avbryta det svenska kärnvapenprogrammet och ansluta sig som icke kärnvapenstat till NPT blev Sverige en stormakt för kärnvapennedrustning. Fram till kalla kriget slut – med Alva Myrdahl, Inga Thorsson och Olof Palme – var detta mycket tydligt. Men även på 1990-talet togs viktiga initiativ – i Our Global Neigbourhood av Ingvar Carlsson, Lena Hjelm-Wallén tog initiativ till New Agenda Coalition och Anna Lindh tillsatte Blix-kommissionen. Men efter Annas död stannande initiativen upp.
Den svenska regeringen skulle på nytta kunna ta en ledarroll, inte minst i samband med den viktiga översynskonferensen av ickespridningsavtalet, NPT, som kommer att följa i nästa månad och som det nuvarande toppmötet är en förberedelse för. Det finns i Blix-kommissionen en lång rad konkreta förslag att ta vara på.
Det saknas heller inte politiska forum att agera i. Påstötningar till de ickenukleära medlemmarna av Nato att komma tillrätta med Natos förlegade doktrin från 1999 som alltjämt säger att kärnvapen är väsentliga för alliansen säkerhet försätter dessa medlemmar i oförenliga lojaliteter – en i NPT att verka för kärnvapnens avskaffande och en i Nato som insisterar på motsatsen.
Sverige skulle också kunna söka samarbete med alla andra länder som själva har haft kapacitet att utveckla bomben, men kommit till insikt att inte göra det, för att detta skulle göra både dem själva och världen säkrare. I den kretsen finns förutom Sverige, Tyskland, Kanada, Ukraina, Kazakstan, Libyen, Japan, Sydafrika och Brasilien.
Det är en unik krets som skulle kunna omsätta sin moraliska investering i handling.

Read Full Post »

Svenska nätverket för kärnvapennedrustningI helgen – 20 år efter kalla krigets slut – genomförde det svenska nätverket för kärnvapennedrustning en stor internationell kärnvapenkonferens i Stockholm. Det blev en mycket lyckat satsning, som på ett tydligt sätt kunde ta sikte på dagens politiska utmaningar i kärnvapenfrågan och framför allt på den viktiga översynskonferensen i maj i FN av ickespridningsavtalet, NPT. 

Det enda tråkiga var frånvaron av företrädare både från den svenska regeringen och aktiva riksdagspolitiker. Det reste frågetecken bland de internationella gästerna vad som hänt med den stolta svenska nedrustningstraditionen. De svenska politiker som talade, förutom jag själv, var Lena Hjelm-Wallén, Pierre Schori, Hans Blix och Maj-Britt Theorin. 

Sverige var den ledande nedrustningsnationen från det att vi själva nådde beslutet i början av 1960-talet att svenska kärnvapen skulle göra oss mindre, inte mer, säkra. Alva Myrdahl, Inga Thorsson och Olof Palme räknas som giganter i detta arbete. I början av 1990-talet tonades arbetet ner. Det kalla kriget var slut och vi hade en positiv utveckling även utan ett lika aktivt engagemeng från Sverige och en del andra nationer. Dessutom fick vi en borglig regering, som inte hade samma kunskap, driv och engagemang. 

Under Lena Hjelm-Walléns tid som utrikesminister tog Sverige initativ till bildadndet av New Agenda Coalition, som spelade en avgörande roll för att stärka NPT i slutet av 1990-talet och framför allt vi översynskonferenen år 2000. Anna Lindh fortsatte det arbetet och tog dessutom initativ till den s k Blixkommissionen som arbetade fram en rapport med en lång rad konkreta förslag. 

Dessvärre upphörde den socialdemokratiska regeringens initativförmåga i frågan med mordet på Anna Lindh. Och inte heller den nuvarande regeringen har haft förmågan att tänka nytt och ta vara på det stora förtroendekapital som Sverige har.

Kärnvapenhotet är alltjämt mycket allvarligt, men ser idag annorlunda ut än under det kalla kriget, vilket jag utvecklade i de anförandet jag höll under konferensen. Det kräver nya initativ och nya samarbetspartner. New Agenda Coalition har spelat ut sin roll, men det finns mycket att göra genom att söka samarbete t ex med icke-nukleära NATO-medlemmar och de länder som i likhet med Sverige haft kapacitet att skaffa kärnvapen, men valt att avstå. Denna grupp av länder, som finns i alla hörn av världen, har ett unikt moraliskt kapital att använda.

Detta och några andra ideer finns utvecklade i mina anföranden från konferensen som du kan hitta här (på engelska).

Kolla även dagbok mot atomkraft som är en av de bloggare som håller nedrustningskravet levande.

Read Full Post »

loyalarrowDen 8-16 juni står Sverige och F21 i Luleå som värd för en stor militär övning, ”Loyal Arrow”. Den leds och planeras av Nato. Det är första gången det sker en ensidigt Natoledd övning i ett icke-Natoland. Övningen innebär att Sverige ger upp kontrollen och lägger över makten på Nato. Nato bygger på kärnvapen-avskräckning. Sverige medverkar på detta sätt till ökad spänning mellan länder och upptrappning i området. Det är ett steg i fel riktning att gå med i spelet kring militär upprustning.

Frågan är inte diskuterad i riksdagen. Beslutet om övningen är taget av regeringen självt på förslag av försvarsmakten. Vi är oroliga ur både säkerhetspolitisk och demokratisk aspekt. Därför kräver Svenska freds:

Stoppa Nato-övningen!
Nato ut ur Sverige!
Nej till Nato!
Stoppa smyganslutningen till Nato!

Skriv på namninsamlingen här

Det finns också en grupp på Facebook

Även Nina Drakfors, ETC, Fredskoalitionen i Göteborg, Wiseman’s wisdoms (rädda försvaret) och Ines har nyligen skrivit om övningen. Sedan slutet av förra året har det skrivits en del, bland annat på Alliansfritt Sverige, i Norrländska socialdemokraten, SR P4 Västerbotten och DN rapporterar att det stör rennäringen, och SVT Västerbottensnytt om att renkalvar riskeras att överges på grund av lågtflygande plan.

Även SR P4 Norrbotten har ett intressant inslag om frågan. Gunnar Westberg har skrivit artikeln Hemligt samarbetsavtal mellan FN och Nato äventyrar FN:s självständighetNewsmill. Carl Björeman skriver i Dala-Demokraten att Nato redan styr vårt försvar, Norrbottenskuriren skriver om övningen, Anders Ferm och Thage G Pettersson kräver folkomröstning om Natomedlemskapet i SvD, Allan Widman, försvarspolitisk talesman (fp) efterlyser socialdemokraternas politik i frågan på SvD:s Brännpunkt. Att Sverige ska stå utanför Nato skrev S-företrädare i januari 2008, och vi i Broderskapsrörelsen skulle inte tacka nej till att detta förtydligas och understryks, både av regeringen och av vårt eget parti. Är det inte lite märkligt att det principiella i att vi – som inte är med i Nato – ska stå värd för övningen diskuteras så lite, både i media och i politiken? Fler artiklar i ämnet finns bland annat på hemsidan Stoppa smyganslutningen till Nato.

Read Full Post »

EU är en stormakt i världen, en stormakt vars politik påverkar och kan påverka oss som medborgare mycket, men som ofta spelar en minst lika stor roll för människor utanför våra gränser. Ett exempel är att det fortfarande finns kärnvapen i EU. Kärnvapen som varken EU eller enskilda medlemsländer är garanterade kontrollen över vid en eventuell konflikt, på grund av samarbeten med USA och EU-medlemmars NATO-anslutning.

Ett kärnvapenfritt Europa är ett av våra viktigaste långsiktiga mål inom säkerhetspolitiken. Och här spelar det stor roll hur du röstar i EU-valet!

För övrigt anser vi att FN är den enda instans som kan ge mandat till väpnade ingrepp vid konflikter, men ibland är FN förlamat av vetorätten. Detta problem bör lösas genom en reform av världsorganisationen, inte genom att EU eller andra konstellationer av länder ges rätt att göra väpnade insatser.

Mandat från FN:s säkerhetsråd måste vara ett krav för militära fredsinsatser från EU. Folkrätten är det enda regelverk vi har. Det kan reformeras, men dess betydelse får inte nedmonteras.

EU måste också minska exporten av vapen och som stormakt i världen ta sitt ansvar för en värld byggd på solidaritet.

Läs även andra bloggare om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »