Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘klädlagar’

Belgien kan bli första land i Europa med att införa förbud mot att på offentliga platser använda burkha-klädsel. Det har varit förbjudet i en del belgiska kommuner en tid, men i går beslöt ett parlamentsutskott att det var dags för föreslå ett nationellt förbud. Frågan går nu till parlamentet.

Ett flertal andra länder diskuterar frågan: Danmark, Frankrike, Holland och Österrike. Även i Sverige lyfts kravet på burkha-förbud. Det mig mest närliggande var nyligen en motion till en av Broderskapsrörelsens distriktskongresser.

Med anledning av den tydliga trenden gjorde Europarådets MR-kommissionär Thomas Hammarberg i samband med den internationella kvinnodagen, 8 mars, ett uttalande där han konstaterar:

1. Att ett förbud inte skulle befria förtryckta kvinnor utan leda till ökat utanförskap.

2. Ett förbud vore en oberättigad kränkning av privatlivet.

3. Det skulle, beroende på utformning, strida mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter

4. Förbudsivrarna har inte kunnat visa att kvinnor som bär slöja är mer förtryckta än andra eller att slöjan undergräver demokratin eller den allmänna moralen.

5. Vi ska reagera starkt när regimer eller enskilda män bestämmer att kvinnor ska bära dessa plagg, men att ett förbud av samma plagg inte gottgör situationen.

På ett seminarium i Stockholm beskrev Hammarberg islamofobin som Europas allvarligaste minoritetsproblem. Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna hävdar att islamofobin är det största hotet mot demokratin i Europa. Båda uttrycker en berättigad oro för att de inskränkningar i religionsfriheten som det ställs politiska krav på riskerar att undergräva de mänskliga rättigheter Europa under stor omsorg byggt upp, inte minst mot bakgrund av de bistra erfarenheterna från Nazismen och Andra världskriget.

Det finns självklart gränser för religionsfriheten. Man får inte i religionens namn förtrycka andra och frågor om liv och hälsa går alltid före. Det är OK att ha turban för en busschaufför, men en byggjobbare måste kunna ha hjälm. Men nazismens ambitioner att göra det svårt att vara jude har hjälpt oss att skapa starka principer för individens frihet att kunna utöva sin religion, utifrån sina etablerade traditioner.

Detta börjar vi nu få politiska majoriteter för att tumma på. Minaretförbud i Schweiz och förbud mot halal- och koscherslakt i Sverige är redan verklighet.

Sjalförbud diskuteras i Holland och flera socialdemokrater i Sverige har velat se inskränkningar i diskrimineringslagen efter att den muslimske svetsaren fick rätt i den s k handskakningsdomen i Stockholms tingsrätt.

Vad är det vi riskerar när vi börjar skära bort olika tårtbitar ur mänskliga rättigheternas tårta? På kort sikt? Och på lång sikt? Vad innebär det för minoriteterna och deras säkerhet? Vad innebär det för majoriteterna och deras människosyn? Kan vi riskera ett samhälle där majoritetens syn på vad som är rätt och fel räcker och att minoriteterna i ännu högre grad än idag tvingas till anpassning? Hur viktiga är de mänskliga rättigheterna för att minoriteterna ska få ett andrum att kunna existera och integreras?

För mig som lever mitt vardagsliv också på det delade Cypern är svaren på dessa frågor lika tydliga som för diskrimineringsombudsmannen och Europarådets MR-kommissionär. De mänskliga rättigheterna måste vi vara oerhört varsamma med. Det är ett hus som aldrig ska byggas om, bara byggas till. De målkonflikter som ibland, oftast mer teoretiska än reella, kan uppstå går att lösa utan inskränkningar av mänskliga rättigheter.

De mänskliga rättigheterna är en förutsättning för integration. Ordet integration har samma ursprung som integritet. Det betyder, i sitt latinska ursprung, att lämna någon oskadd. Till skillnad från assimilering som faktiskt handlar om att majoriteten begår våld på minoriteten.

I en fungerande integrationsprocess behöver olika kulturer brytas mot varandra så att samhället gemensamt kan utveckla en samlat högre kultur. Några minoritetstraditioner kommer att omfattas av majoritetskulturen, som det judiska påskalammet, som jag just nu håller på att förbereda för söndagens middag. Andra kommer förmodligen att tolereras av majoritetskulturen, som minareter eller en traditionell muslimsk hälsning.

Några kommer kanske att överges även av minoriteten, därför att de är opraktiska i en mångkulturell miljö. Behovet av att se varandra i ögonen är troligen även i det framtida Sverige så viktigt att Burkha-klädsel blir opraktiskt i vissa arbeten eller sociala relationer. Men den insikten kan bara komma på frivillig väg och med stor tolerans från samhällets sida på religionsfrihetens grund i mellantiden.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 319 andra följare