Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kristendom’

När Sveriges kristna socialdemokraters förbund – Broderskapsrörelsen – i helgen avslutade sin 63:e kongress, blev det också den sista kongressen med det klassiska namnet. Rörelsens namn kommer i fortsättningen att vara Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, och samla svenskar ur alla religioner och trosriktningar, vars övertygelse leder dem till ett politiskt vänsterengagemang.
Vi lämnar ett inarbetat namn och en trygg identitet, därför att samhället och världens förändrats. Det var inte utan vånda som rörelsen tog detta modiga steg, men det togs i stor enighet och tillförsikt att i valet mellan att vara nyfiken på framtiden eller trygg i gårdagen, så behöver vi ta detta steg.
Broderskapsrörelsen bildades i en tid när det fanns tydliga spänningar mellan kristna och arbetarrörelse. Arbetarrörelsen var ideologiskt sekulär och många i kyrkornas ledningar bars av konservativa värderingar och motsatte sig delar av det arbetarrörelsen krävde i resan från ett fattigt klassamhälle och in i ett modernt folkhem.
De kristna för vilka tron också ledde dem till ett starkt samhällsengagemang för frihet, jämlikhet, solidaritet hamnade i kläm. Kristna socialdemokrater ansågs för radikala i sina församlingar och för religiösa i sitt parti. Broderskapsrörelsen blev ett hem för dessa hemlösa, med en uppgift att påverka både kristenheten till ett fördjupat och konkret samhällsengagemang och det socialdemokratiska partiet att bättre förstå religion och de positiva drivkrafter för samhällsförändring som ryms i en tro och ett religiöst engagemang.
Broderskapsrörelsen har varit framgångsrik i sin historiska uppgift. Vi har bidragit till att svensk kristenhet är en progressiv samhällskraft, och jämfört med övriga världen, så har Sverige en marginell kristen höger. Vi ser idag en helt annan förståelse i partiet för tro och religion, jämfört med för några årtionden sedan. Idag är vår främsta uppgift att vara idébärare för vissa perspektiv kopplat främst till internationell solidaritet, mänskliga rättigheter och engagemang för samhällets mest utsatta grupper.
När Broderskapsrörelsen bildades för 82 år sedan bestod det troende Sverige av protestantiskt kristna – Svenska kyrkan och frikyrkorna. Idag utgör romerska katoliker, bekännande kristna ortodoxer och praktiserande muslimer, med växande grupper också från andra världsreligioner, ungefär en tredjedel av de aktiva troende.
Många nya svenskar upplever en liknande situation som Broderskapsrörelsens medlemmar stod i för en generation sedan. Om de uppträder sekulärt, har de enklare att hitta in i den socialdemokratiska partistrukturen, och i svenskt politiskt liv i stort. Men om de kommer med hela sig, också sin tro och dess erfarenheter, möts de inte sällan av bristande förståelse. Det gäller främst muslimer.
Det är nödvändigt för oss som gammal och klassisk svensk folkrörelse att kunna tänka nytt och bli en hemvist för morgondagens svenskar. Jag är övertygad om att detta historiska beslut kommer att berika oss själva, vårt parti och svenskt politiskt liv, genom att ge en ökad röst till erfarenheter och perspektiv som under lång tid önskat tydligare plattformar.
Under de år vi fört en närmare dialog med både kristna, muslimer och judar, har vi själva berikats mycket. Jag är övertygad om att detta steg också kommer att vara ett viktigt bidrag till en positiv integration, inte minst för den muslimska gruppen som idag upplever mycket av fördomar och oförståelse.
Genom att välkomna fler praktiserande muslimer att bryta sina erfarenheter mot de svenska, kommer vi att stimulera samtal som mår bra av mer utrymme i religionens sammanhang. Dit hör t ex synen på kvinnors och homosexuellas rättigheter, där Broderskapsrörelsen under många år varit pådrivande för stärkta rättigheter och jämställdhet, både i relation till kyrkor och i relation till vårt parti.
I dessa, och många andra frågor, kommer muslimska medlemmar att bära med sig erfarenheter från Socialdemokrater för Tro och Solidaritet till sina moskéer och sammanslutningar, precis på samma sätt som Broderskapare under många år varit katalysatorer för en aktiv samhällsdebatt i våra kyrkor.
Det är också viktigt att en klassisk svensk folkrörelse kan fullt ut företräda behov och perspektiv från religiösa minoriteter. Vi lever i en tid när antisemitism växer och där islamofobin beskrivs som Europas största minoritetsproblem av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.
Jag hoppas detta historiska steg ska rusta oss att bli ännu bättre att föra denna viktiga kulturdebatt.

Peter Weiderud
Ordförande, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

Artikeln publicerad också i tidningen Dagen.

Read Full Post »

Jag deltar just nu i ett smått historiskt skede i Cypernkonflikten. Efter två år av slit, förberedelser och åtskilliga motgångar genomför vi nu en utbildning av ledare för ett ungdomsutbyte i sommar om religionens roll i konflikter mellan turkcypriotiska, grekcypriotiska, palestinska och israeliska ungdomar. Det riktigt unika är att detta är det första gemensamma initiativet, sedan Cypernkonflikten startade på 1960-talet mellan den grekcypriotiska ärkebiskopen och den turkcypriotiska muftin.
Innan vi för två år sedan började arbeta med de religiösa ledarna och deras roll i Cypernkonflikten hade muftin och ärkebiskopen, i sina funktioner, bara haft ett möte sedan delningen av Cypern 1974. Och det var ett möte som landade i en konflikt.
Ganska snart efter att vi börjat vårt arbete förklarade man sig beredda att genomföra ett ungdomsutbyte, som det första synliga uttrycket för en ny samarbetsvilja. Och vi var på god väg redan för ett år sedan, men tvingades på ett sent skede ställa in, då tiden ännu inte var riktigt mogen. Men i april i år bestämde sig de båda ledarna för att de nu var beredda. I går
hade vi en dag av ledarutbildning på sydsidan, under ärkebiskopens värdskap. Och idag är muftin värd för liknande samtal på nordsidan.
Det är delvis jungfrulig mark vi beträder. Cypernkonflikten är inte religiös, men religionen är delad som ett resultat av konflikten, och aktivt troende människor på båda sidor tillhör de mest tveksamma till fredssamtalen och har mycket negativa eller inga erfarenheter av den andra sidan. Det finns därför stora möjligheter till aha-upplevelser och omvändelser, och några sådana har vi redan fått erfara.
Religion och religiösa ledare är ofta nödvändiga i freds- och försoningsprocesser. Politik och förhandlingar kan lösa tekniska frågor, rita nya kartor, stifta nya lagar eller få fram ekonomiska resurser som öser upp knutar. Men att få människor att öppna sina hjärtan för varandra, förlåta, försonas och vara beredda att leva tillsammans, kräver något mer. Något som går på djupet.
I det perspektivet är det ett förfärligt slöseri att religionen inte kunnat ha en konstruktiv roll i fredsprocessen på Cypern. Dagens seminarium är ett litet, men dock, steg till en ny roll.
I det sammanhanget är det en styrka att ha med palestinska och israeliska ungdomar. De har mer vana att mötas och slita på varandra, trots att de lever i hetare konflikt. Alla dessa ungdomar lever mycket nära varandra, i ett märkligt hörn av världen. På gränsen mellan Europa och Asien och där de tre monoteistiska religionerna, alla med starka etiska ideal för fred och mänskliga värdighet, har sina rötter och gjort sina avstamp för vidare spridning i världen.

Read Full Post »

Dagens Nyheters ledarsida diskuterar idag det som kallas ”Kriget mot kristna”,
mot bakgrund av en rapport från den brittiska katolska organisationen Aid to the Church in Need.

Som exempel på ”Kriget mot kristna” nämner DNs ledare attacker mot kristna i Irak och nyårsbomben mot den koptiska kyrkan i Alexandria, Egypten. DN åberopar islamistiska grupper som deklarerat att deras avsikt är att rensa Mellanöstern på kristna. DN drar slutsatsen att: ”Flera undersökningar pekar på att kristna nu är den mest förföljda religiösa gruppen i världen.”

DN understryker att kristna och muslimer levat sida vid sida i fred i århundraden. Men DNs tolkningar utgår ändå från uppfattningen att kristna är minoriteter. Det går självklart att tala om majoriteter och minoriteter utifrån
religionstillhörighet, men DN anlägger ett perspektiv som riskerar att överdriva och därmed skapa spänningar mellan kristna och muslimer.

Den vanlige kristna och muslimen, liksom präster och imamer som Broderskapsrörelsen träffat i Kairo i samband med vår fact-finding resa vill inte att deras religionstillhörighet skall ha denna politiska betydelse.
Att lyfta fram spänningen mellan kristna och muslimer är att anta extremisternas verklighetsbild. Min och Broderskapsrörelsens erfarenhet efter ett långt arbete
i sammanhang där religionen tillåts ge bränsle åt politiska konflikter – i Irak, Israel/Palestina, Pakistan och Egypten är att det finns större skillnader inom religiösa grupper än mellan dem.

Två världskrig startades i Europa under första halvan av 1900-talet, på en kontinent som sedan 1500 år präglas av en enda religion – kristendomen. De perspektiv som DN riskerar förstärka – att den minoritet man identifierar sig med hotas av den andre – extremisternas perspektiv, tränga undan nyanser och minska utrymmet för det samförstånd som är demokratirörelsens näring och mål. Dessutom missar man den centrala bibliska liknelsen om grandet och bjälken.
I den fact-findingresa som Broderskapsrörelsen nyligen gjorde till Egypten för
att tala med demokratirörelsen trädde en mer nyanserad bild fram av de omskrivna religiösa spänningarna. I Kairo är bilden av bomben mot den koptiska kyrkan i Alexandria var planterad av det egyptiska inrikesministeriet i syftet att förstärka spänningar mellan kristna och muslimer. På Tahrir Sq den 11 mars genomfördes demonstrationer där imamer och präster gick hand i hand och manifesterade enhet.

Demokratirörelsen i Egypten har en uppfattning om medborgarskap och samhörighet över religionsgränser som är inkluderande. Bland politiska partier, inom muslimska brödraskapet, inom den koptiska kyrkan i Egypten talar många oberoende om att alla i Egypten är landets medborgare, som skall ha samma rättigheter och skyldigheter. I Kairo undviker man att benämna grupper som minoriteter.

Det vore önskvärt att även svensk liberal media kunde utveckla förståelse av religion där olika religion inte innebär att den kvantitativt minsta gruppen måste beskrivas som minoritet att beskydda. Europa och Nordafrika står inför stora ansträngningar att värna alla människors lika värde, och då är det olyckligt att acceptera och sprida fiendebilder som skapas av extremister.

Det är förtrycket och förföljelsen vi måste förhindra, motverka och slåss mot. Det finns alltid skäl att försöka se situationen från de maktlösas och nedtystades sida i alla konflikter, oaktat vilken religion den gruppen bekänner sig till. Alla människor har rätt till sin tro, och rätt till sina religiösa uttryck. Det som förenar kristna, muslimer, judar och andra religiösa är i alldeles för stor utsträckning att de förtrycks just för sin religiösa övertygelse. I Irak förföljs och torteras kristna, i Europa är islamofobin det största hotet mot demokratin, antisemitismens fula tryne dyker allt som ofta upp också det, framförallt i Europa.

Att ställa en förtryckt grupp mot en annan, tjänar alltid förtryckaren. DN:s ledare riskerar därigenom bli en fortsättning på förtrycket, snarare än en kamp mot detsamma. Det perspektivet har stora delar av demokratirörelsen i Egypten förstått. För att den svenska debatten ska bidra till en värld i större frihet och medmänsklig respekt bör vi söka samma förståelse.

Friheten växer när de maktlösa och nedtystade ges plats, röst och makt.

Read Full Post »

EKHO, den organisation som av tidningen Dagen stoppades från att annonsera om sitt sommarläger, får på måndag annonsera gratis i tidningen Broderskap. Chefredaktören för Broderskap, Hanna Hellström, menar att detta är ett sätt att aktivt arbeta mot den diskriminering och de ständiga kränkningar kristna HBTQ-personer tvingas utstå.

Så här skriver Hellström:

Elisabeth Sandlund, chefredaktör för tidningen Dagen tog här om veckan beslutet att inte publicera en annons om ett kristet sommarläger. Anledningen var att det riktade sig till homo, bi-, trans- och queerpersoner. Det är fegt. Jag är fullt medveten om att det inte är en mänsklig rättighet att få annonser i tidningar. Det är ändå beklagligt.

Den här veckan får därför EKHO – Riksförbundet Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer – publicera sin annons här i tidningen Broderskap – helt gratis.

Anledningen är först och främst, att jag tycker att deras verksamhet förtjänar att uppmärksammas. Det de gör är väldigt viktigt och behövs.

Därför vill jag använda min position i dag för att markera. Det går att vara troende utan att vara homofob.

Det handlar inte om Gud. Det handlar om människosyn. Det är tidningen Broderskap, men också Sändaren och Kyrkans tidning bevis på. Det är tråkigt att en tidning som Dagen inte kan ta ansvar för en öppnare syn och våga visa vägen in i nutiden. De når många inom frikyrkan. Vi pratar om kärlek och känslor här. Något väldigt vackert. Inte pest och digerdöd.

Det handlar om människor som mår fruktansvärt dåligt. De funderar på att ta sina liv.

Elisabeth Sandlunds kommentarer i Sveriges radio gör mig därför helt matt. Hon säger att ”utlevd homosexualitet” skulle uppfattas som stötande för många – inte alla – av tidningen Dagens läsare. När Erik Andersson, lägeransvarig på EKHO, ber Sandlund förklara vad hon menar med ”utlevd homosexualitet”, berättar hon om att homosexuella hon känner lever i celibat. Det känns så ledsamt.
Erik Andersson säger att annonsen verkligen hade gjort nytta i Dagen, eftersom den ligger i många frikyrkors församlingshus. Jag håller med. Det är helt enkelt inte rimligt att sätta onödig skam och vanära över människors sexualitet. Det tillhör det förgångna. Jag tänker inte ens nämna Åke Green närmare än så här.

Jag – till skillnad från Elisabeth Sandlund – är fullkomligt övertygad om att den här annonsen inte kommer göra att tidningen Broderskap förlorar en enda prenumerant, snarare tvärtom.
Tidningen Broderskap är till för troende människor med hjärtat till vänster. Människor som vill se en öppen, modern och folklig kyrka där alla får plats. Dessutom undrar jag på vilka grunder Sandlund baserar sina slutsatser om tidningen Dagens läsare på?  Nu får det vara nog med kristen högers monopol på religion.

Hanna Hellström

Läs även Ung Kristen Vänsters reaktion på bloggen Kristen Vänster.

Read Full Post »

Ung Kristen Vänster, Sveriges Kristna Socialdemokraters ungdomsnätverk anser att Kronprinsessan Victoria och Herr Daniel Westling bör gå gemensamt upp för altargången på sitt bröllop i sommar.

Att Victoria ska ledas fram till Daniel av sin far anser vi vara en förvrängning av en viktig svensk kristen tradition och en förolämpning mot kyrkan, säger Victor Svedberg, ordförande för Ung Kristen Vänster.

Redan idag får vi präster lägga ganska stor kraft på att förklara Svenska kyrkans traditionella och jämlika vigselordning för vissa par, om kronprinsessan blir ledd in i kyrkan och överlämnad till vigseln av sin pappa kommer det bli extremt svårt för oss framöver eftersom kronprinsessbröllopet kommer bli en inspiration för massor av brudpar. Det är inte bara orden som uttalas och sångerna som sjungs i kyrkan som har ett budskap, också riternas form berättar något – och i Svenska kyrkans tradition har betoningen på parets inbördes jämlikhet och frivillighet manifesterats just genom att de går in i kyrkan tillsammans. Om de svenska bröllopens bröllop genomförs enligt en patriarkal tradition där kvinnan är en ägodel man kan ge bort mellan män så sänder det en mycket olycklig signal, säger Marta Axner, medlem i Ung Kristen Vänster och präst i Svenska kyrkan.

Jag har under många år stöttat monarkin, den bevarar oss från de personkulter som kommer med presidentval, de ger Sverige bra PR och kungahuset är en viktig traditionsbärare. Om de nu kastar traditionerna överbord, bryter mot Svenska kyrkans ordning och istället inspireras till sina statsceremonier av Hollywoodfilmer så tycker jag att de gör sig själva överflödiga, säger Anna Ardin, medlem i Ung Kristen Vänster.

Läs även Annika Borgs debattartikel i dagens DN.

Pingat på intressant.se. Andras åsikter om , och .

Read Full Post »

Skolbarn som tittar på bilder av "idol, jeep, jeans" där "idol" representeras av en rökande och öldrickande JesusEn bild på en rökande och öldrickande Jesus har skapat upprördhet i Indien, och fått delstatsregeringen i Meghalaya, där majoriteten är kristna, att överväga införa en lag som förbjuder hädelse.

Parallellen till den danska publiceringen av Muhammedkarikatyrerna är slående. När religioner och kulturer bryts med varandra som ett resultat av globaliseringen är detta en konflikt som vi kommer att få se mer utav.

För yttrandefriheten är det förödande om länder försöker möta dessa konflikter med hädelselagstiftning. Lösningen måste snarare ligga i ökad samhällelig medvetenhet, och i synnerhet hos publicister, att vara varsamma med det som människor upplever som heligt.

Yttrandefriheten är ett redskap för att granska makt, och ett fundament för fungerande demokrati. Om den missbrukas för att kränka enskilda eller grupper, i synnerhet redan marginaliserade som muslimer i Danmark eller kristna i Indien, riskerar den att begå våld på sig själv.

Pastor Åke Greens sanslösa angrepp, i religionsfrihetens namn, på homosexuella är ett liknande exempel. Det var ett brott mot lagen om hets mot folkgrupp, men han dömdes inte för det eftersom det skulle riskerat allvarliga konsekvenser för religionsfriheten. Men diskussionen hjälpte intoleranta kristna grupper i Sverige att se var gränserna går, vilket gör att vi förhoppningsvis slipper liknande angrepp i framtiden. Frihet kräver ansvar, och ett bildat, inkännande och tolerant ansvarstagande är det civiliserade sättet att kunna manövrera i denna explosiva kulturella terräng.

Hur upprörande är då en rökande Jesus med en stor stark? Det finns mig veterligen inga bibliska belägg för Jesu tobaksvanor. Däremot när det gäller alkohol var ju Jesu första under att rädda bröllopet i Kana med hjälp av 400 liter utmärkt vin. Även den viktigaste kristna gemenskapsritualen – nattvarden – bygger på delande av bordsvinet från skärtorsdagens sista måltid med lärljungarna.

Men i delar av kristenheten – främst bland protestanter – har nykterhetsidealet varit starkt.  Frikyrkorörelsen i Sverige, som växte fram i en tid då det gällde att ställa ett försupet folk på fötter, är som organisationer alltjämt nyktra, även om det individuella nykterhetskravet släppt. Det gäller också min egen organisation, Broderskapsrörelsen, som idag är ensam i det Socialdemokratiska partiet att aldrig servera eller representera med alkohol. I dessa sammanhang har nykterheten som föredöme blivit en solidaritetshandling gentemot utsatta och en vilja att bidra till ett gott samhälle.

I ortodox tradition är hållningen en annan, och många av dessa kyrkor är själva viktiga producenter av både vin och öl. Också i katolsk tradition är vin en integrerad del i kulturen.

I Asien och Afrika, där kristendomen kommit som resultat av protestantisk mission, finns starka inslag av helnykterhet. I det indiska fallet handlade det dessutom om Jesus som förebild i en lärobok för barn. Då blir föräldraansvaret en del av reaktionen. Och alla föräldrar, oavsett tradition, vill värna sina barn både från alkohol och från tobak.

Läs också Peters artikel på Newsmill. [NM][DN][Dagen]

Read Full Post »

Kristna socialdemokrater har egen lista i kommunvalet

I Vaggeryds kommun går Socialdemokraterna till val med två listor i kommunen, en av dem innehåller bara broderskapare, det vill säga Kristna Socialdemokrater.

Vaggeryds kommun är en liten kommun med 13 000 invånare som inte ligger långt ifrån Jönköping, en stad som ofta kallas för ”Sveriges Jerusalem” på grund av den stora andelen aktiva kristna.

Jönköpings län ses traditionellt som ett starkt KD-fäste och den tidigare KD-ledaren Alf Svensson är en stark personlighet i länet.

– Vaggeryd är ett starkt bibelfäste och därför är jag helt övertygad om att Socialdemokraterna skulle få färre röster om vi inte hade en broderskapslista, säger Lars Erik Joakimson, som är ordförande för broderskapsgruppen i Vaggeryd.

I Vaggeryd har Socialdemokraterna haft en särskild broderskapslista sedan 40-talet och förr i tiden var det inte ovanligt att man gjorde på samma sätt på andra ställen i Sverige, berättar Lars Erik Joakimson.

Men i dag tror han att Vaggeryd är unika med sina två listor.

Sedan valet 2006 har broderskaparna sex av Socialdemokraternas 16 mandat och är därmed lika stora som KD i kommunfullmäktige.

– Vi har en tydlig profilering som kristen vänster och miljö, kultur och sociala frågor är det som våra hjärtan brinner för, säger Lars Erik Joakimson.

Carina Ödebrink, ordförande för Vaggeryds arbetarekommun, tycker att det är en styrka för Socialdemokraterna att ha en lista med kristna socialdemokrater.

– I och med den byggd vi lever i, där KD har ett starkt fäste, är det en styrka att kunna visa upp att vi har en stark kristen vänster, säger hon.

Hon tror inte att så många av de väljare som röstar på S broderskapslista skulle rösta på KD i stället men tycker att det är viktigt att visa att kristendom och socialdemokrati här ihop.

– Vi måste visa att kristendom och våra socialdemokratiska värderingar som solidaritet och rättvisa hänger tätt ihop, säger Carina Ödebrink.

Både Carina Ödebrink och Lars Erik Joakimson tycker att samarbetet mellan socialdemokraterna på de två listorna fungerar bra.

– Vi är oftast överens och försöker hålla en enhetlig åsikt utåt. Vi broderskapare är en accepterad och betydelsefull del av Socialdemokraterna i Vaggeryd och en politisk kraft att räkna med, säger Lars Erik Joakimson.

Av Daniel Carlstedt
Artikel från tidningen Broderskap

Läs också i Dagen.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare