Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘samhälle’

Här är mitt avslutningstal till Broderskapskongressen som avslutades i Malmö idag. Tack så mycket för de här fyra dagarna och särskilt för förtroendet att fortsätta leda vår rörelse!

Kära partivänner
Broderskapare,

Vi har haft en fantastisk kongress.

Vi har behandlat 80 motioner – ett levande uttryck för den folkrörelse vi är.

Vi har antagit ett Manifest för en kristen vänster, som hjälper oss att uttrycka vad det innebär att vara politiskt radikal och troende i ett mångkulturellt, globaliserat kunskapssamhälle.

Trots meningsskiljaktligheter har vi visat att vi i Broderskapsrörelsen klarar av att lyssna till varandra och samlas när det gäller.

Vi har valt en stark styrelse, som ska leda vår rörelse under en mandatperiod som rymmer många avgörande uppgifter inför framtiden.

Nu börjar det arbete som ytterst tar sikte på att om ett drygt år övertyga väljarna om vikten av att byta den högerledda alliansen till en röd-grön regering ledd av vår partiledare Mona Sahlin.

I det arbetet har Broderskapsrörelsen en nyckelroll.

Vi har ett starkt förtroende – ett starkt varumärke – både inom arbetarrörelsen och utanför.

Jag sa i mitt inledningstal att Broderskapsrörelsen primärt är en idérörelse i den meningen att vi aldrig varit särskilt bra på vare sig makt eller att driva det egna intresset. Vår förre partiledare beskrev oss en gång, när vi kritiserades för att vi pratat med Hamas, som extremt toleranta. Andra kan möjligen se oss som väl idealistiska, men vi uppskattas brett som partimedlemmar med stor integritet.

Också bland väljare som känner tveksamhet för partiets traditionella materialism eller kollektivistiska lösningar har vi med vår frihetliga tradition stor respekt. Här kan vi ofta vara en väg att se socialdemokratin eller att rösta på partiet, trots de tveksamheter man känner.

Så sträck på er kamrater. Vi representerar något viktigt, friskt och vinnande i svenskt politiskt liv. Detta måste vi förvalta på ett klokt sätt, så att det ger största möjliga inflytande på partiets politik och största möjliga förtroende för vårt parti i kommande val.

Broderskapare,

Det första steget mot att vinna valet är partiets kongress i början av november i år. Där ska vi, som Helen nämnde igår, lägga fast de riktlinjer som ska hjälpa oss vinna valet. Några av oss kommer att vara med och har möjlighet att argumentera för Broderskapsrörelsens frågor. Andra har möjlighet att i de förberedande diskussionerna som förs i våra arbetarkommuner se till att ombuden inte är ovetande om Broderskapsrörelsens synpunkter.

Vi har från Förbundet lagt ner stort arbete i de rådslagsprocesser som har föregått arbetet. Här finns dokument med konkreta förslag som jag uppmanar er att använda i samband med de diskussionerna.

Men också de beslut vi tagit på vår kongress kan hjälpa oss att påverka partikongressen. Manifestet är ett redskap för att också göra hela partiets kongress medveten om religionens positiva roll i samhället.

De beslut vi har tagit om Afghanistan, vapenexport och det armeniska folkmordet är också hjälp att flytta fram positionerna i dessa viktiga frågor.

Så i detta, kamrater, hoppas jag på gott samarbete inför och under kongressen i november.

Broderskapare,

En av de viktigaste möjligheterna med vårt Manifest för en kristen vänster är den ökade möjligheten att kommunicera med de svenska väljare som definierar sig som troende.

Det är en stor grupp,
Åtminstone 500.000 av medlemmarna i Svenska kyrkan är att betrakta som aktiva och för vilka denna identitet är viktig.
Cirka 300.000 väljare är medlemmar i våra klassiska frikyrkor
Cirka 100.000 är romerska katolska bekännare och lika många kristna ortodoxa, orientala och östliga.
Mellan 100 och 200.000 av de 400.000 muslimer som finns i Sverige idag är att betrakta som aktiva troende och regelbundna moskébesökare.
Till detta kommer judar, buddister, hinduer och andra.

Vi talar alltså om mer än en miljon väljare som närmar sig politiken med en personlig tro.

Vi vet, att den som tar sin tro, och den grundläggande etik som finns i alla religioner om hur vi uppträder mot vår nästa, mot skapelsen och mot framtida generationer, på allvar har stora möjligheter att hamna till vänster i sitt politiska vägval.

Men det kräver att man möts med ett språk som gör att man känner igen sig. Inte minst på grund av vårt partis oförmåga att förstå och tala till troende – det som vår vän från Transportarbetareförbundet så levande beskrev i går kväll – gör att denna grupp röstar mer borgerligt än den egentligen vill, och mer borgligt än rikssnittet.

Den rapport i partiets rådslag om religion och politik, som vi aktivt medverkat till, är ett stort kliv framåt för hela partiet när det gäller synen på religion. Använd den i valarbetet och i det förberedande valarbetet. Det är en hjälp, om inte annat, för att visa partiet att denna miljon är en viktig grupp och det är i hög grad med hjälp av Broderskapsrörelsen, som partiet kan nå och vinna den gruppen.

Men det är framför allt här som Manifestet för en kristen vänster har ett språk som kan visa troende människor det går också att politiskt omsätta nästankärleken. Använd detta. Se till att tidigt under valrörelsen diskutera Manifestet i de kyrkor, moskéer och synagogor där ni bor och verkar.

Vårt mål i valrörelsen ska vara ett en tydlig majoritet av de troende väljarna ska rösta vänster och att vi ska ha en högre procent socialdemokratiska röster bland de troende än i riket.

Det är ett tufft och krävande mål. Men jag vill att vi åker från denna kongress, och lovar varandra att vara beredda att kämpa för det. Från Förbundet kan vi lova att förse rörelsen med underlag för just denna specifika uppgift – att vinna de troende väljarna.

Broderskapsrörelsen är visserligen en växande del av svensk arbetarrörelse, men vi är en rörelse med begränsade resurser. Vi måste prioritera.

Vi måste välja vår politiska huvudmotståndare till de sammanhang där den grupp vi främst har att vinna idag har ett förhållandevis starkt stöd. Det är kristdemokraterna och folkpartiet.

Kristdemokraterna och folkpartiet kommer att bli Broderskapsrörelsen politiska huvudmotståndare i valrörelsen.

Det är partier som med sina historiska profiler av familjepolitik, socialliberalism, starkt stöd för bistånd eller för flyktingars rätt har vunnit starkt stöd bland troende människor.

Men det är partier som de senaste åren, och i synnerhet i samband med samarbetet i Alliansen, gått allt längre högerut.

Av det kristdemokratiska värnandet av familjen återstår idag främst homofobi. Antalet hemlösa och fattiga barn har ökat. De har begränsat rätten till familjeåterförening för flyktingar. Men de har sagt nej till könsneutrala äktenskap och när den kristdemokratiska majoriteten i Litauens parlament häromveckan beslöt att kriminalisera att tala positivt om homosexualitet, var kristdemokraterna tysta. De låter dessutom stillatigande moderaterna urholka biståndet.

Det gör även folkpartiet. Med en partiledare som hotar med Ryssland, skrämmer med muslimer och av populism baktalar den svenska skolan. Han stänger möjligheten att med Komvux få en andra chans eller tredje chans, med en politik som utstrålar ett förakt för svaghet.

Jag ifrågasätter inte att Björklund med sin populism tror sig ligga rätt i tiden, eller att de åtgärder han förordar kan locka viss röster. Men det jag envisas med att hävda är att detta är något djupt okristligt och att det måste bemötas som något djupt okristligt.

Vårt svar är en politik som bättre står i samklang med Matteus ord om dessa minsta eller det förlorade fåret.

Jag ifrågasätter inte att Björklund med sin populism kan skrämma elever till bättre resultat. Hot om allvarligare konsekvenser kan självklart hjälpa människor att bli mer präktiga.

Men detta är åter bara kortsiktigt och inte heltäckande. Människor misslyckas inte för att de vill det. Det finns många och komplexa skäl till människors val och ofullkomlighet.

Det vi har att fundera på är om vi vill ha ett samhälle som bara rymmer de 99 präktiga fåren, eller om också det hundrade ska få plats.

Jag tror inte vi ska vänta oss eller som kristna ens kräva att det ska skapas en fest för det hundrade fåret. Det sker nog trots allt bara i himlen.

Men jag tror faktiskt att vi har en plikt att hävda att det hundrade fåret är välkommet tillbaka.

Det är detta får inte i alliansens Sverige.

Jag säger inte att det inte fanns brister eller utanförskap i det samhälle vi lämnade huvudansvaret för vid regeringsskiftet 2006. Hade det varit felfritt hade vi inte förlorat valet.

Vad jag säger är att vi har att hävda Broderskapsrörelsen principiella och av evangeliet inspirerade politiska vision. Den slår ibland också på socialdemokratiska tillkortakommanden. Men den visar framför allt på den avgörande skillnaden mellan höger och vänster i svensk politik.

Skillnaden mellan att inte vilja ha ett mer jämlikt samhälle, och en önskan att sträva mot rättvisa.

Broderskapare,

Det är en tuff uppgift vi har framför oss. Tillståndet i vårt land är mycket allvarligare än vad det skulle behöva vara. Vi är del av ett Europa som efter det senaste EU-valet har blivit blåare och råare. Vi lever i värld där finanskrisen har inneburit ett svårt bakslag för fattigdomsbekämpningen och klimatfrågorna ställer oss inför enorma utmaningar.

Kyrkofadern Agustinos konstaterade en gång att
”Hoppet har två sköna döttrar. De heter ilska och mod; ilska över att saker och ting är som de är, och mod att se till att de inte förblir som de är.”

Nu är det dags att åka hem, och tillsammans med dessa sköna döttrar kavla upp ärmarna och översätta hoppet i hårt arbete.

Vi ska göra det fyllda av optimism. Inte för att vi gläds åt opinionsmätningar. Vår optimism går på djupet och handlar om det ansvar vi känner för människor runt omkring oss.

Tack för att ni finns
Och tack för det förtroende ni visat mig att få stå i ledningen för detta fantastiska förbund i ytterligare en valrörelse.

Med det Broderskapsvänner förklarar jag Förbundets 62a kongress för avslutad.

Read Full Post »

År 2006 gick den borgerliga alliansen till val på att avskaffa utanförskapet. Idag, tre år senare och ett år kvar till valet, har utanförskapet inte minskat utan ökat. Det handlar inte bara om de 50 000 svenskar som kommer att utförsäkras ur sjukförsäkringssystemen inom en snar framtid eller den halva miljon människor som står utan arbete, utan vi ser också en snabb ökning av den yttersta formen av utanförskap – hemlösheten. Ungefär 19 000 är hemlösa i Sverige i dag enligt Socialstyrelsen, människor som förlorat sitt hem, sin trygghet och sin mänskliga värdighet.

Studier visar att många hemlösa har en hälsostatus som fanns i befolkningen vid sekelskiftet 1900. Mest drabbas barnen och de unga i vårt samhälle. Enligt Kronofogdemyndighetens statistik för 2008 var 718 barn berörda av vräkning. Det här är en konsekvens av en politik som ställer människor utanför trygghetssystemen och låter de utsatta falla igenom de allt större maskorna i välfärdens skyddsnät. Det är ett misslyckande för samhället när barnfamiljer vräks. Det är inte värdigt att barn blir hemlösa i Sverige i dag.

Vi Kristna Socialdemokrater, Broderskapsrörelsen, som är samlade till kongress i Malmö, anser att ansträngningarna för att värna sammanhållningen i samhället måste öka. För detta krävs en politik för social och ekonomisk rättvisa, inte regeringens hårda och osolidariska politik. Vi är särskilt besvikna på Folkpartiet med sin socialliberala tradition och Kristdemokraterna med sin engagerade familjepolitik. Det engagemang för de utsatta som de tidigare delade med oss i Broderskapsrörelsen har idag ersatts av en politik som tycks inspirerad av ett förakt för svaghet.

Mot regeringens politik vill vi ställa en nollvision för hemlöshet och ett stopp för vräkningar av barnfamiljer.

Detta uttalande antogs av Broderskapsrörelsens förbundskongress den 2 augusti 2009

Read Full Post »

Broderskapsrörelsens kongress har nu beslutat i enlighet med motionerna A3 och A4, att arbeta för barnvänligare utrikespolitik och att barnkonventionen fullt ut ska infogas i svensk lag.

Om vi ska ta barnkonventionen på allvar är det viktigt att alla delar av den faktiskt finns i vår egen lagstiftning, det ger oss också bättre möjligheter att verka för att respekten för barnen också i andra länder.

Read Full Post »

simon wessboJag fick uppdraget att skriva en kort text till Tidningen Broderskap som skulle handla om ideologi. Min text står brevid två andra bidrag av Cecilia Dalman Eek som är vice ordförande för Sveriges Kristna Socialdemokrater och en veteran och portalfigur för rörelsen, Evert Svensson.

Jag är rätt stolt över att få skriva en sån text i sånt fint sällskap, samtidigt som det är lite pirrigt att hävda något just därför. Eftersom jag och Erika är i väntans tider, missar vi kongressen. Men nu får jag en möjlighet att påverka kongressen i alla fall. Här nedan är texten i sin helhet. 2452 tecken, inkl blanksteg, exactly.

*

Eftersom jag är uppvuxen inom baptistkyrkan fick jag ofta höra om missionärer som arbetat i Kongo. Deras arbete inspirerade till vidare engagemang för världens fattiga. På olika sätt försökte vi göra en skillnad, genom internationella utbyten, pengainsamlingar och oräkneliga böner för världens fattiga och lidande. Det hela har byggde på en tro på förändring och hopp om en bättre framtid. Bara alla fick veta hur världen ser ut så kunde orättvisorna upphöra.

Svagheten i detta är uppenbar. Hopp är inte en strategi. God vilja löser inte allt. Vi kan ge miljarder kronor till världens hungriga och be Gud om hjälp och lindring, men varför upprätthåller vi samtidigt ett system som skapar fattigdom och håller den fattige i bojor? Viljan måste gå vidare till den etablerade politiken, till parlamenten; bli till lagar, reformer och budgetposter. Den goda viljan är livsviktig, men inte tillräcklig. Ett aktuellt exempel är miljöfrågorna, där många tror på individernas möjlighet att välja sig till en bättre miljö, vi konsumerar oss ur krisen.

Det krävs så mycket mer än så.

Sveriges kristna socialdemokrater förvaltar ett ideologiskt sprängstoff. Vi har en solid grund för att hävda och göra jämlikhet. Religionen ger en kraftfull motivation till politiskt engagemang. I sin kompromisslöshet gör den det enkelt (eller mycket svårt!) att förhandla om vissa saker i politiken. Den kristna tron tillskriver varje människa ett okränkbart värde. Människan har en gudagiven värdighet. Det betyder att man inte kan behandla en människa hur som helst. I förlängningen sträcker sig denna värdighet även till allt skapat; hav, skogar, kossor och berg har en värdighet. Den politik kongressen föreslår borde i allt väsentligt avspegla detta.

En utmaning för rörelsen borde ligga i de långsiktiga frågorna. Vi måste ta tag i några av vår tids nyckelfrågor. Hur kan vi leva våra liv utan att samtidigt förstöra vår miljö? Hur kan vi organisera en ekonomi där alla får en plats och en uppgift? Hur kan vi leva gott i en globaliserad värld, samtidigt som så många svälter och dör av sjukdom i onödan? Jag hoppas att broderskapsrörelsen kan bli en ideologisk motor och bidra med konstruktiva idéer för att bygga ett jämlikt samhälle. Idag handlar det mycket om mod att tänka utanför det rådande tillståndet, mod att tänka sig andra lösningar än de som varit rationella i en nyliberal ekonomi. I ljuset av den senaste tidens kris, kunde tidpunkten inte vara bättre vald.

Av Simon Wessbo

Läs även andra om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

När jag var 14 år gammal läste jag en insändare i Kvällsposten som följt mig – eller snarare förföljt mig – under hela mitt vuxna liv. Insändaren var författad av signaturen ”Drabbad”, som i fördömande ordalag rasade över tillståndet i den svenska kriminalvården. Straffen var för korta och förhållandena i svenska fängelser alldeles för bekväma. Daltet med brottslingarna måste omedelbart upphöra.

Signaturen ”Drabbad” var inte ensam, utan en del av en högljudd opinion som frustrerades över det tidiga 1970-talets reformering och humanisering av kriminalvården i Sverige. Men mitt 14-åriga hjärta upprördes att en människa kunde uppvisa ett sådant förakt och en sådan bristande medkänsla gentemot de människor som hamnat innanför murarna.

Naiv var jag inte. Jag hade inga illusioner om grymheten i de handlingar som många av de dömda gjort sig skyldiga till. Inte heller ville jag på något sätt frita de dömda från ansvaret för sina handlingar. Men det var för mig oacceptabelt att inte skilja mellan brottslingens handlingar och brottslingen som medmänniska. Med sinnet fyllt av harm och med lillgammal tonträff skrev jag ett svar till signaturen ”Drabbad”, där jag lyfte fram behovet av vård och rehabilitering och att vi aldrig fick glömma att även brottslingen var en medmänniska. Kvällsposten publicerade mitt svar och jag fylldes av en självtillfredsställelse som skulle ha fått julaftonens Karl-Bertil Jonsson att blekna vid en jämförelse.

I dag är debattklimatet annorlunda och som Vänstra Stranden har visat så blåser det sedan 1980-talet betydligt kyligare vindar i den svenska kriminalpolitiken, där strafftänkandet åter hamnat i centrum. Själv trivs jag bättre med den syn på människovärdet och på människans möjligheter som gestaltas i Lena Nymans och Tage Danielssons version av Birger Sjöbergs ”Släpp fångarne loss, det är vår!”, ur filmen med samma namn.


Ser du inte filmen klicka här!

Varför har då min kristna tro och min syn på människovärdet fört mig till vänster i politiken? För mig är Gud ytterst den totala, villkorslösa kärleken (”den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek” 1 Joh 4:8). Eftersom vi människor är skapade av Gud till Guds avbild bär vi också alla en del av det gudomliga inom oss – och det gudomliga är kärleken.

Men vad är då kärlek? Kärleken skall inte ses som en egenskap, utan som en relation. Det mest grundläggande i en kärleksrelation är självutgivandet. Du skall älska din nästa såsom dig själv, säger Gud till Moses (3 Moses 19:18) och Jesus upprepar dessa ord (Mark 12:31) med tillägget: Något större bud än detta finns inte. Att älska sin nästa såsom sig själv innebär därför att alltid, i varje situation, i lika stor utsträckning tänka lika mycket på sina medmänniskors bästa som på sitt eget bästa. Alltid. I varje situation.

Det är – för att uttrycka det milt – inget enkelt bud att efterleva. För de flesta av oss är det lättare att låta kärleken flöda fritt när vår nästa är våra barn, vår hustru eller make, våra föräldrar eller våra närmaste vänner. Det är svårare när vår nästa är anonym – en person utan namn eller ansikte utanför våra egna kretsar eller nätverk. Det är allra svårast när vår nästa är någon som gjort oss själva ont, allt från personliga oförrätter till kriminella handlingar. Eller en mördare. En våldtäktsman. Saddam Hussein. Eller Hitler.

Men Gud gör inte skillnad. Du skall älska din nästa – vem denne än är – såsom dig själv. Du kan avsky din nästas handlingar, men du skall ändå älska din nästa som människa. Det är inte lätt. Men genom att ständigt sträva dithän, genom att ständigt försöka utnyttja det gudomliga i form av den gränslösa kärlek som är en del av oss, kan vi motarbeta det ofullkomliga i oss och därigenom närma oss Gud.

Störst av allt är kärleken. Få personer har uttryckt det så vackert som Sofia Karlsson i sin sång ”Andra sidan”, från hennes senaste album ”Söder om Kärleken”.


Ser du inte filmen klicka här!

Eftersom vi människor är skapade av Gud till Guds avbild har vi alla också en del av det gudomliga – d v s kärleken – inom oss. Kärleken blir det högsta värdet och eftersom alla människor har – eller snarare är – en del av detta högsta värde har alla människor också lika värde. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus, som Paulus skriver i sitt brev till Galaterna (Gal 3:28). Jämlikheten känner därför inga gränser, varken med avseende på etnicitet (”jude eller grek”), klass (”slav eller fri”) eller kön (”man eller kvinna”).

För mig mynnar denna människosyn ut i jämlikhet som ett politiskt grundvärde. Jämlikheten är en förutsättning för friheten – endast som likar har människan möjlighet att välja friheten, att välja demokratin och att välja andra värden som vi sätter högt.

Synen på jämlikhet är en av de viktigaste sakerna som skiljer vänster från höger. Jämlikhetstanken har en starkare ställning i de ideologier som placerar sig till vänster än de ideologier som placerar sig till höger, eller som förnekar vänster-högerdimensionen överhuvudtaget.

Som människor är vi också ofullkomliga. Givet vår ofullkomlighet vill jag inte leva i ett samhälle där enskilda människor som hamnat i bekymmer är utlämnade åt välgörenhet från godhjärtade och välbärgade eller åt omsorger från familj och vänner. Jag vill i stället leva i ett samhälle där vi människor medvetet och solidariskt skapat strukturer som befriar dessa våra minsta från att vara utlämnade åt andra människors godtycke och välvilja. Ett sådant samhälle förutsätter en statsmakt som fördelar välståndet, som skyddar de svaga och som i bästa Robin Hood-anda tar från de rika och ger åt de fattiga. Ett sådant samhälle bygger på solidaritet och på jämlikhet.

Jag litar inte på marknaden. I en marknadsekonomi måste varje enskild företagare tänka på sitt eget företags vinst, annars slås företaget obönhörligt ut i konkurrensen. Jag kan leva med marknadsekonomin eftersom den genererar ekonomisk utveckling och historien inte har visat på några alternativ som är bättre. Men eftersom marknadsekonomin bygger på vinsttänkande – där omsorgen om den andre och dessa mina minsta per definition är frånvarande – krävs en stark statsmakt för att styra och kontrollera marknaden.

*

Det fanns en tid – för ganska många år sedan nu – då min strävan efter solidaritet och jämlikhet förde mig mycket långt till vänster på det politiska fältet. Av dessa år lärde jag mig främst en sak. Fundamentalism – oavsett om kommer i politisk eller i religiös klädesdräkt – är alltid av ondo. Fundamentalismen, tvärsäkerheten och övertygelsen om att ha skådat ljuset leder till en moral där ändamålen får helga medlen och där resultaten förskräcker. Därför blir Tomas en favoritapostel och det nödvändiga tvivlet besjungs här av den alltför tidigt bortgångne Björn Afzelius – salig i åminnelse.


Ser du inte filmen, klicka här!

Ibland påstås det att religion bör vara en privatsak. Påståendet är naivt. För många människor är den religiösa övertygelsen en inspiration för politisk handling. Religionen fungerar också som en normgivare eller som ett tolkningsmönster av olika skeenden. Visst, staten är och bör vara sekulär. Men samhället är inte och kan inte vara sekulärt.

Vi lever i en postsekulär tid, där samhällslivet och den offentliga debatten allt mer präglas av samspelet mellan religion och politik. För ett par år sedan sände Sveriges Television några gudstjänster från Svenska kyrkans församling i Bryssel, där svenska Europapolitiker predikade (t ex Lena Ek från Centern, Anders Wijkman från Kristdemokraterna och Margot Wallström från Socialdemokraterna). Ett sådant arrangemang hade varit fullständigt omöjligt för svenska politiker att medverka i bara för ett tiotal år sedan.

Som en reaktion på religionens återkomst till det offentliga livet mobiliserar det ateistiska förbundet Humanisterna. Det är bra att vi får en debatt om innebörden och konsekvenserna av religionens återkomst till det offentliga livet. Även om Humanisterna genom flera av sina företrädares sätt att agitera tyvärr påminner mig mera om självrättfärdig fundamentalism än om upplysning, öppenhet och ömsesidig respekt.

Jag har alltid tyckt att ateister har svårt att formulera intressanta existentiella frågor. Alla ateister tillägnas därför avslutningsvis – kärleksfullt – ”Du måste finnas” ur Kristina från Duvemåla, förstås sjungen av Helen Sjöholm. Genom en ödets ironi är sången skriven av Benny Andersson och Björn Ulvaeus, där den senare utmärkt sig just genom sitt starka engagemang i förbundet Humanisterna. Världen är aldrig enkel. Kom ihåg det.


Ser du inte filmen, klicka här!

Ulf Bjereld
Professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, men också ledamot av förbundsstyrelsen för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen och författare till boken ”Politik och kristen tro. Två berättelser” (Santérus, 2007, med Douglas Brommesson).

Inlägget även publicerat på Newsmill.

Läs också i Broderskap:
Litet gehör för höjd spritskatt

Läs också topp 5 artiklar i Dagen idag:
”Vi viker oss inte men bör ändå be Engelska kyrkan om ursäkt”
Flickas abort efter våldtäkt utreds
Sverige stödjer kamp mot kvinovåld
Marie Antoinette ropade på Jesus – fick ett papper instoppat i munnen
Påven till sjukhus efter fall

Och andra bloggare:
Priset för bästa analys till Ulf Bjereld
Hur stor chans har egentligen SD
Med anledning av firandet av kronprinsessans födelsedag

Read Full Post »

Igår publicerade vi en analys av Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen med orden En statsmannalik Fredrik seglade just över politiken. Nu har Irmeli ytterligare ett bevis på att Fredrik bestämt sig för att segla över politiken och inte ta i de konkreta frågorna:

reinfeldt2

Han är den ende partiledaren som inte ställer upp på Efterfrågat.

UPPDATERAT, andra om talet: SvD, SvD blogg, Aftonbladet, DN Exp, Exp2, Exp3.

Klimatet huvudfråga i Reinfeldts tal. Statsministern lade tonvikten på globalt ansvarstagande när han talade i Almedalen.

Taggar: , , , , , , , , ,

Read Full Post »

reinfeldtInga skratt och två applåder, det blev Reinfeldts belöning för sin historiska exposé.

För er som inte lyssnade så inledde han alltså med ett halvt tal om stormaktstiden och Poltava och avslutade med att antydningar om att han nästa år kommer att prata om nutid, verklighet och konkret politik.

Hans exposé utmynnade så småningom i hintar om att alliansfriheten nu är förbi, att biståndet ska sänkas och att både Olof Palme och Sverigedemokraterna har fel.

Även om han ännu vägrar svara på om han tänker samarbeta med SD om de kommer in så ska han ha viss heder för att han antydde att de ska sluta tjafsa om vår stormaktstid eftersom Sverige har en obehaglig, blodig och politiskt ganska perifer position i Europa. Tiderna har ändrats, vi kan inte hålla på med att hålla oss utanför, för nuförtiden kan vi faktiskt lita på andra länder vi ingår unioner med. Men att detta ska leda till att vi ska lämna alliansfriheten bakom oss är förstås ett felslut, som det är fult att använda anti-SD-retorik för att nå.

Olof Palme kritiserades (utan att hans namn nämndes) för att Sverige under hans tid brydde sig mer om andra länder ”ju längre bort de låg”, och inte tog tag i närområdet som Fredrik nu gör enligt devisen ”ju längre bort, desto mindre viktigt”. Han pratade också om att resurser ska inte hamna i korrupta fickor och flera andra tydliga markörer om att det är ok att biståndet sänks (eftersom mottagarna ändå är korrupta).

Fredrik sa också det ganska märkliga att det tagit 18 år av medlemskap i EU innan vi lyckades bli ordförande. Men Göran Persson höll faktiskt i klubban redan 2001, Fredrik! En annan lätt historieförfalskning var att Reinfeldt pratar om klimatlandvinningar, och att man ska vara moderat om man vill ha ett bra klimat. Men bland annat den utfasning av oljeuppvärmning av hus som han berömmer sig för, röstade han ju emot!

Fredrik vill ge finansinspektionen i uppdrag att granska bankerna. Är det inte ganska populistiskt? Kanske ska han ge livsmedelsverket i uppdrag att jobba med matsäkerhet också, och datainspektionen att skydda vår integritet när man ändå håller på? Eller nåt annat som redan är klart. Lätt att hålla vallöften som redan är verklighet.

Tunt med besked kan vara en sammanfattning av talet, man ska lösa arbetslösheten, (men utan att satsa på offentliga sektorn), man ska lösa klimatfrågan (utan att ha särskilt ambitiösa mål för de egna koldioxidutsläppen) och alliansens ”riktiga allians” är mycket mer lämpad att styra Sverige eftersom den är mer etablerad.

Pensionärerna, ungdomarna och löntagarna verkar ha slutat existera för Fredrik.

Ytterligare ett bevis på att Fredrik bestämt sig för att segla över politiken och inte ta i de konkreta frågorna:

reinfeldt2

UPPDATERAT, andra om talet: SvD, SvD blogg, Aftonbladet, DN Exp, Exp2, Exp3.

Klimatet huvudfråga i Reinfeldts tal. Statsministern lade tonvikten på globalt ansvarstagande när han talade i Almedalen.

Retorikexperten: Statsmannakostymen satt säkert.

Astrid E Johansson i Almedalsbloggen. ”Då är det bra att vi har en snäll (eller dryg?) statsminister som upplyser om att kameran filmar åt fel håll.”

Analys: Så talar Reinfeldt. Bra på

Taggar: , , , , , , , , ,

Almedalsbloggare: Maria Ferm dissar Reinfeldt, Hur het är Reinfeldt?, I väntan på statsministern, Lyssna på de rödgröna Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, President Sarkozy i Stockholm, Ledarsidan idag, Satsningar på de unga istället för sänkta skatter, Bland maskrosor, Almedalen och svårtolkad opinion, ”Totalsågning av regeringen”, ”Vi måste göra nåt”

Annat om Almedalen: Sahlins revansch, ”Svenska folket vill ha jobb före skattesänkningar”, Kristdemokraterna: Fjäskets år., ? Så här ska ni nå unga!, Borgs attack mot företagen, Anders Borg byter fot om den ekonomiska politiken, Peter Eriksson: ”Börjar inte så bra”, Matglad Eriksson talade i rödgröna termer, Borg till attack mot arbetsgivarna (Almedalsblogg), ”Vi ska bli världens friaste land”, Anders Borg försvarar svensk arbetsrätt, Filippa Reinfeldts succékväll (Politikerbloggen)

Foto 1: Gotlands kommun Foto 2: Irmeli Krans

Read Full Post »

goran_haggaNågra rader om Göran Hägglunds kulturkamp och innantillästa Almedalstal ikväll.

Kristdemokraterna har under många år tvingats kämpa för att komma över fyraprocentsspärren och klara sig kvar i riksdagen. Hittills har man lyckats. Men i längden är det förstås för partiet djupt otillfredsställande att aldrig få känna fast mark under fötterna. Hur tänker då Kristdemokraterna gå till väga för att varaktigt växa i svensk politik?

Göran Hägglunds tal i Almedalen på torsdagskvällen gav kanske en viss vägledning. Dessvärre, är jag böjd att säga, eftersom den riktning Hägglund angav i sitt tal går mot ett annat håll än jag hade hoppats. Skulle Hägglund kanske prioritera flyktingpolitik, asylfrågor eller bistånd – där kanske kristen vänster och kristdemokrater skulle kunna mötas? Icke. I stället valde Hägglund att formulera sig i kulturfrågor på ett sätt så att jag nästan trodde att han skämtade.

Smaka på de här formuleringarna:

Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.

Jag har sagt att vi kristdemokrater är verklighetens folk. Med det menar jag inte bara de som är aktiva i partiet utan alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest. Men dem hittar vänstern av någon anledning alltid något fel på. Krönikörerna talar om för dem att de ska skämmas för att de är inskränkta. Teaterregissörerna talar om för dem att deras tillvaro är falsk och förljugen. Och i förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala.

I förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala? Vilken planet bor Hägglund på? Mest dyster blir jag över att Göran Hägglund ju vet bättre. Men genom att skapa en motsättning mellan ”teaterregissörer”, ”krönikörer”, ”vänstern” och ”kultursidor” å ena sidan och ”vanligt folk” å den andra förfaller Hägglund till renodlad populism.

Hur blev det då med flyktingpolitiken, asylfrågorna och biståndet. Nej då. Under de 40 minuter Hägglund talade hörde jag honom faktiskt i princip inte säga något alls om någonting som händer utanför Sveriges gränser. Inte något alls. Det är också en talande kultursyn.

Av Ulf Bjereld

Läs andra om Göran Hägglunds tal här: Pensionärerna står på tur, enligt KD, Glesast hittills, Hägglund rockar loss, Efter tamt Almedalstal mullrar det i KD-leden: högerspåret undersöks, Lysande, Kristdemokraternas Rotarypopulism, Är detta verkligen SANT?, Hägglund är Ute Och Fiskar Satir, Tack Hägglund nu fick jag bekräftelse på min tes!, Vanlighetshögern är här, Hägglund lyssnade jag på, Hägglund är den mest underskattade partiledaren i Sverige, Kristdemokraterna är Alliansens orosmoln, ”Sjuttio år efter Myrdals härjningar”

Läs även DN, SvD, SvD, Expressen

Read Full Post »

Utnyttja EU:s styrka för rättvisa

EU är en stormakt i världen, både ekonomiskt och politiskt och har goda möjligheter att skapa en bättre värld. Därför måste EU alltid utgå från rättvisa och solidaritet. EU måste också ta ansvar för att bygga ett starkt och rättvist Europa, ett Europa som tar socialt ansvar.

Precis som svensk arbetarrörelse för 100 år sedan insåg nödvändigheten att gå från lokala till nationella lösningar för att skapa ett gott samhälle behöver vi idag byta från ett kortsiktigt till ett långsiktigt perspektiv, stolt stå upp för de lösningar vi tror på och forma dem i solidaritet med människor i Finland, Frankrike, Polen och Rumänien. I en tid med ökad global uppvärmning, ökade klyftor och en värld med krig och konflikter vill vi att Europa ska byggas lite rödare, lite grönare.

Att knyta människor samman istället för att bryta sönder gemenskapen med gränser är utgångspunkten för EU som fredsskapare. Den utgångspunkten ska EU använda i det globala konfliktlösningsarbetet och dessutom utveckla biståndspolitiken till en progressiv utvecklingspolitik. EU:s styrka kan också användas för att bygga murar och öka spänningarna. Den vägen vill andra att EU ska ta. Vår väg är den öppna.

Som stormakt har EU möjligheter att påverka klimatutvecklingen, både som föregångskontinent och genom egna insatser för minskad miljöbelastning. EU kan också vänta in andras insatser, och avstå från ansvaret. Den vägen vill andra att EU ska ta. Vår väg är föregångsinriktad och progressiv.

När klyftorna ökar och har ett samhälle misslyckats. Att klyftor och social utslagning ökar leder inte bara till personliga tragedier utan också till allas otrygghet. Andra vill bygga Europa på ökade orättvisor och minskat offentligt ansvarstagande. Vår väg är gemenskapens.

EU:s styrka ska användas för att ge oss ett rättvisare Europa och en värld byggd på solidaritet.

Läs även andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 319 andra följare