Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘svenska missionsrådet’

Regeringen har länge ägnat sig åt krypskytte mot folkliga organisationer som bedriver biståndsverksamhet och nu har det kommit ett sparkrav som kommer att få hårda effekter på det svenska folkrörelsebiståndet. Debatten om bistånd har av regeringen ofta reducerats till en fråga om teknikaliteter. Men det är en viktig debatt som förtjänar att föras på bredare front. Och det är just diskussionen som regeringen riktar in sig på. Igår skrev Dagen.se om besparingarna och debatten.

Svenskt bistånd i ideella organisationers huvudmannaskap tar vara på människors generositet, utöver det skattefinansierade biståndet. Det är ett uttryck för en internationell solidaritet och en förståelse av globaliseringens nya villkor. Med ett brett folkligt stöd för biståndsverksamheter som dessa blir det lättare att förstå hur världens förändras och hur det påverkar oss och andra. Den solidariteten vill regeringen nu av ideologiska skäl begränsa när ungefär 65 miljoner ska skäras bort från informationsanslaget. Det är ytterst oroväckande i en tid när migration och kulturfrågor är viktigare än nånsin, när flyktingkatastrofer, krig och konflikter är vardagsmat. Människor behöver få reda på, och diskutera, hur biståndet fungerar, vad demokratiutveckling handlar om och vad det leder till, för att fortsätta ge av sin tid, sitt engagemang och sina pengar!

Men ännu värre är kanske den oförstående attityd som regeringen har emot demokratibistånd och vikten av att utveckla folkrörelser och demokratiska institutioner i gamla diktaturer, i fattiga länder och i krigshärjade områden. Ett aktuellt uttryck för vikten av detta har vi idag mitt framför ögonen i Haiti. En fungerande demokrati med stabila institutioner och samhällssystem, hade underlättat alldeles oerhört för haitierna när jordbävningen slog till. Men Haiti har under lång tid varit en USA-stödd diktatur under ”Papa Doc” och sonen ”Baby Doc” som inte gjort mycket för att dra landet ur fattigdom och förtryck.

En folkligt förankrad demokrati är bra för välstånd, företagande, välfärd och miljö – och för människorna själva. När regeringen drar in pengar för information om biståndets innehåll innebär det att moderaterna vill minska diskussionen om biståndet. Man misstänker att de i fred vill begränsa biståndet en variant av internationell fattigvård där till och med militärt stöd och svenska företags profit kan räknas in i biståndsbudgeten. Man ska vara klar över att regeringen har ideologiska skäl för detta. Det blir dom fattiga och förtryckta som får betala och pengarna regeringen ”tjänar” går till att finansiera skattesänkningar för dem som redan har det bra här i Sverige.

Cecilia Dalman Eek

Cecilia Dalman Eek

Det är en bred flora av organisationer som drabbas. Här är några exempel: Diakonia, Svenska Missionsrådet, PMU Interlife, Svenska Kyrkan, Forum Syd, Världsnaturfonden, RFSU, LO-TCO:s biståndsnämnd, Olof Palmes Interantionella Center, Naturskyddsföreningen, Plan Sverige, Rädda Barnen, Afrikagrupperna, Kooperation utan gränser.

Vi visste redan tidigare att biståndsminister Gunilla Carlsson (M) inte gillar bistånd. Det har hon sagt och upprepat flera gånger. Jag trodde att hon kanske ändå skulle ta sitt förnuft till fånga och inse att den demokratiska stabilitet hon själv är en del av, kan behövas också i länder som behöver hjälp att bygga den. Det är uppenbart att inget är heligt i moderaternas jakt på pengar för skattesänkningar.

Inlägget har även publicerats på Dalman Eeks blogg.

Read Full Post »

Efter att ha trängts bland politiker, lobbyister och opinionsbildare i Visby konstaterar jag att vi som befolkade seminariesalar och mingelpartyn inte på något vis motsvarar befolkningens sammansättning. Här är det majoritetssvensken som dominerar.

De flesta seminarierna jag bevistade var överväldigande blonda. Minglena likaså. En och annan Nisha Beshara eller en Luciano Astudillo fanns med bland talare och seminarieledarna, men de organisationer som skickat deltagare var överväldigande blonda.

Jag kom att tänka på det under Dagens seminarium om religionsfrihet som utgångspunkt i bistånd och utrikespolitik. Det kändes märkligt att inte en enda i rummet var något annat än västerländskt blond vid ett semiarium som ordnades av Svenska Missionsrådet - en organisation med verksamhet i många delar av världen. Nog borde någon med annan bakgrund kommit med?

Samma gäller – nästan – också min egen organisation, Kristna Socialdemokraterna, Broderskapsrörelsen. I Visby var vi inte många, kanske femton personer, och bara två av oss var Abdulkader Habib och Yasin Ahmed, som definitivt inte är blonda. Yasin hade visserligen också med sina Fredsagenter, som hade en utställningsplats vid hamnen, men ändå.

Men hur kom det sig att jag inte hittade den femtedel av befolkningen som inte har varit svenskar i flera generationer? En titt i seminarietidningen visar att de inte syns i nämnvärd utsträckning – faktiskt knappt alls. Varken hos opinionsbildare, företag, organisationer eller representanter för media och akademi.

Har jag fel? Det hoppas jag verkligen, för om jag har rätt vore det ganska otäckt. Berätta isåfall för mig!

Av Cecilia Dalman Eek

Andra om etnicitet: MUFs tal kunde ha skrivits av SSU!, Vetenskap och politik – risken att göra ont värre, Fordomarnas tomma säten, Kriget mot terrorismen rena terrorn, I bokbloggosfären förutsätts kvinnligt kön, MAKTFULLKOMLIGHET, Vad jag vill att Mona ska tala om idag, Konferensen ”Utbildning ifrågasatt”, Karl XII älskad i Ukraina?, Uppvaknande om jämställdhet

Andra om Almedalen: Dagens tack å hej, SvDs från A till Ö, Almedalsbloggens listaDN om alternativa Almedalsveckan (som Broderskaps Anna Ardin var med att starta i början av 2000-talet)

Read Full Post »

Ett av gårdagens intressantaste seminarier arrangerades av kristna tidningen Dagen i samarr med Frälsningsarmén, och handlade om religionsfrihet. Utgångspunkten var en rapport från Svenska missionsrådet om religionsfriheten i världen. Temat för seminariet, liksom en av de viktigaste slutsatserna i rapporten, var att religion är en diskrimineringsgrund bland andra, men glöms ofta bort. Det finns också tydliga samband mellan religionsfrihet i olika länder och en positiv utveckling vad gäller fred och säkerhet, och även motsatt. Exempelvis använder många regimer repressiva lagar mot religion som ett sätt att kuva det civila samhället och demokratiarbete bland sin befolkning. Alltså borde det vara angeläget för Sverige att aktivt arbeta för religionsfrihet i sitt utrikespolitiska- och utvecklingsarbete i världen. Ändå glöms det ofta bort. Det påpekades också att Sverige har särskilt goda förutsättningar att driva religionsfrihetsfrågor – just för att sekulariteten anses stark i Sverige an vi driva dessa frågor utan att det misstänks vara något dolt försök till mission eller liknande.

Panelen som bland annat innehöll broderskaparen Ulf Bjereld, var rätt eniga om att ett stort problem är att vi i Sverige förutsätter att religion är en privatsak, något som hanldar om tro och försanthållanden, och därmed inte så intressnt att diskutera offentligt. Religionsfrihet som vi tänker blir lätt rätten att tänka vad man vill eller ha vilka uppfattningar man vill och därmed inte något som har särskilt stor betydelse. För de flesta människor handlar det dock mer om rätten att samlas, organisera sig och många människor förföljs dessutom för sin religionstillhörighet. En annan viktig slutsats handlade om att religionsfrihet är en individuell rättighet som de andra mänskliga rättigheterna – det handlar om individers rätt till och från religion, inte religioners rättigheter.

Taggat: , , , , , , ; Hela rapporten finns att ladda ner här.

Andra bloggare i Almedalen: Rödgrönt är det nya svarta, Irandoost, Pirate bay, Nu är jag i Visby, SDU: Vi vill inte kopplas ihop med sverigedemokraterna, Jag bor i ett land som ägs och styrs av svenskt näringsliv, Dags för luftskepp!, En Allianspolitik för Sverige? ”Error – not found”, Bra tal av Mona

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 319 andra följare