Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘utanförskap’

Kjell Wiklund Foto: Magnus Aronsson

Kjell Wiklund

Reinfelts nyspråk utgår konsekvent från arbetslinjens urstarka och kärnfriska människa, skriver Kjell Wiklund i Tidningen Broderskap.

Under en längre sjukhusvistelse följer jag medias bevakning av rikspolitiken. Rollskiftet från att vara frisk till att bli sjuk ger nya upplevelser av det som sägs och hörs från våra politiker. När vi blir liggande och beroende av andra, uppfattar vi maktens ord och handlingar annorlunda än när vi står upp och klarar oss själva.

De nya moderaternas mantra är ”arbetslinjen”. C, FP och KD har att inrätta sig utifrån Moderaternas återkommande linjetal och kämpar för sin överlevnad som riksdagspartier. De får huka sig under alliansens maktmajoritet.

För den som ligger i sjuksängen tonar något nytt fram i den politiska retoriken. Det är statsministerns nyspråk. Detta språk utgår konsekvent från arbetslinjens urstarka och kärn­friska människosyn. Svaga, sköra, bräckliga, slitna, gamla människor definieras ständigt utifrån den starka, stadiga, harmoniska, pigga, unga människa som lever längs arbetslinjen.

De nya Moderaterna etablerar nu ett nytt språk. Den som är sjuk – eller som av andra skäl kan misstänkas hålla sig undan arbetslinjen, definieras numera som ”icke arbetsbar”, enligt statsministerns nyspråk.

Vi som av olika skäl inte riktigt orkar, benämns som ”de som inte arbetar”. Vi ligger i våra sjuksängar och saknar ”anställningsbarhet”. Vi håller oss undan från de ”välfärdens medarbetare” (den senaste språkkonstruktionen från statsministern) som inser att man självklart ska vara en arbetande människa.

Sjuksängarnas folk definieras således inte längre som egna subjekt. Vi är en besvärande avvikelse från självklarheterna. Jag tror inte att jag är ensam om att känna det nya moderata nyspråket som en attack mot skörhet och trasighet i kropp och själ. Nyspråket avslöjar en, möjligen omedveten, bortträngning av besvärande fakta. Kanske rent av ett förakt för svaghet: ” de som inte arbetar”. Så hamnar vi i utanförskapet, där man kanske rent av bör skämmas lite för att man saknar ”anställningsbarhet”?

”Varav hjärtat är fullt, talar munnen”. Många bland oss märker av en tilltagande känslokyla. Den allianspolitik, som i praktiken är rent nymoderat, har inte empati som sin bästa gren. Många fryser i dag, utsatta för en brutalisering av samhället. Många dignar och faller under det förväntanstryck som arbetslinjen utövar: Bli frisk! Sannolikt är du frisk! ”Bidragsberoendet” kanske är en drog, som vi väljer för att slippa göra någon nytta?

Från sjuksängens perspektiv blir det moderata nyspråket ett uttryck för alliansens eget utanförskap. På sjukhusavdelningen utgör vi ett innanförskap. Vi vet mycket om vad det är att vara människa. Arbetslinjespråket vittnar för oss om en del politikers utanförskap!

Vårt samhälle spricker sönder. Regeringsduglighet prövas kanske tydligast i förmågan att hålla samman samhället. Vi behöver under årets valrörelse samtala mycket om ett helat och ett helt samhälle. Vi behöver vara rädda om varandra. Vi behöver söka ett språk som inte nedvärderar den sköra människan. Kanske hamnar också nya moderater stundom i bräckliga omständigheter. Vi ska inte förakta varandras svaghet.

Kjell Wiklund
broderskapare

Läs även Alliansfritt Sveriges ordlista, Kompass artikel om liberalt språkbruk och kapitel 1.4 i Rebellas framtidsrapport.

Read Full Post »

Minns ni begreppen ”utanförskap” och ”bred arbetslöshet” som moderaterna pratade om i valrörelsen för tre år sedan?

De hävdade då att denna ”breda arbetslöshet” var 20%, och att det var Göran Perssons och socialdemokraternas fel. Moderaterna skulle få in fler i samhället och minska arbetslösheten, men det har blivit precis tvärtom. Även jämfört med andra länder som befinner sig i samma kris. Ungdomsarbetslösheten har till exempel ökat i Sverige, inte bara lite mer utan flera gånger snabbare än snittet i EU.

Det är ju lite pinsamt för moderaterna och alliansen, och nu när fler och fler inser att det inte bara är den globala krisen som är orsaken till att klyftorna ökar, så vad gör man? Jo, man ändrar definitionerna, för att ändå lyckas få siffrorna på sin sida.

I torsdags ställde Sven-Erik Österberg en fråga under riksdagens frågestund som berör hur regeringen beräknar utanförskapet:

Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin:

Regeringen har under flera år definierat utanförskapet på ett visst sätt. Denna definition gick ni också till val på. Ni sa att ert sätt att räkna var det enda och sanna. Men detta vill inte arbetsmarknadsministern och regeringen längre kännas vid. Jag kan bara se ett skäl:

Nu pekar alla kurvor åt fel håll. Och då ändrar ni sättet att räkna. De flesta håller nog med om att det är viktigt att vara konsekvent.

Hur många är då i utanförskap idag? Jo många fler än när regeringen tillträdde, närmare bestämt 70 000 fler. Det har Riksdagens utredningstjänst räknat fram genom att använda er egen definition. Nu vill ni inte ta ansvar för detta. Arbetsmarknadsministern har själv sagt att det inte stämmer. Varför vill regeringen ändra sättet att beräkna utanförskapet?

Moderaterna skrev på sin webbplats innan valet ett mått på detta och beräknade alltså den ”breda arbetslösheten” till drygt 20 procent 2005-2006. Nu finns inte den ursprungssidan kvar och även beräkningssättet för deras begrepp verkar ha ändrats åtminstone 3 gånger. Ursprungsartikeln som låg på moderat.se är borttagen, men som tur är har någon räddat artikeln till eftervärlden och lagt här, så att ni kan läsa hur stort riksdagens utredningstjänst beräknar att ”utanförskapet” och den ”breda arbetslösheten” är idag.

Och vad moderaterna själva skrev om ”utanförskapet” och den ”breda arbetslöshet” här. Läs också den nyutkomna rapporten från de rödgröna om klyftorna.

Visste ni förresten att sedan 2006 har skillnaden mellan kvinnor och mäns årliga löner ökat med 12 800 kronor och att 57% av alla skattesänkningarna gått till män? Förutom att öka klyftorna mellan innanför och utanför, rika och fattiga, så ökar man även klyftorna mellan kvinnor och män.

Andra bloggare om de ändrade definitionerna: Alliansfritt 1, Alliansfritt 2, Alliansfritt uppföljning av fusket, S-buzz, utredarna, Peter Andersson, Monica Green, Mitt i steget, ”Rött kort till moderaterna”, ”Som att jaga i snårskog och dimma”, ”Ett utanförskap är ett utanförskap, är ett utanförskap”, ”Moderaterna skriver om historien eller gömmer den”

Mer om ”utanförskapet”: RoD, Exp, Fokus, DN, SvD. Läs också om att regeringen bidrar till att asylrätten kränks och att Reinfeldt trots detta fortsätter att behålla förtroende.

Read Full Post »

I Dagen idag publicerades denna debattartikel av Lasse Flygare och Eva-Lena Gustavsson.

Vi måste ha en mycket mer aktiv bostadspolitik och bostadsbyggandet måste öka. Mot regeringens politik vill vi ställa en nollvision för hemlöshet och trångboddhet och ett totalstopp för vräkningar av barnfamiljer.

Då, 2006, gick den borgerliga alliansen till val på att avskaffa utanförskapet. I dag, tre år senare och ett år kvar till valet, står alliansen med rumpan bar i ett hav av växande utanförskap. En halv miljon arbetslösa och många utan a-kassa, femtiotusen som utförsäkras från sjukförsäkringssystemet, fler och fler som lider av trångboddhet och så den yttersta formen av utanförskap, hemlösheten. Närmare nittontusen är hemlösa, enligt Socialstyrelsen, och många av dem är barn. I den bostadssociala utredningen från 1945 skrev man så här, de senaste åren har behovet av denna politik tyvärr ökat igen, i takt med hemlösheten och trångboddheten:
Hela svenska folket ska förses med goda och hygieniska bostäder till rimliga hyror.  Målsättningen är att inte fler än två personer ska behöva bo i samma rum, köket oräknat. Hyreskostnaderna ska begränsas så att bostaden inte tar mer än högst en femtedel av inkomsten. Bostadsbyggandet ska bli ett vapen i kampen mot klasskillnaderna och trångboddheten ska bort. De bostadspolitiska målen ska uppnås främst med hjälp av förmånliga statliga lån och de ‘allmännyttiga’ bostadsföretagen.
De som över tid är hemlösa eller trångbodda har en hälsostatus som visar en underminerad folkhälsa bland både barn och vuxna. Ofta liknande den som fanns i befolkningen vid sekelskiftet 1900. De lider av sömnsvårigheter, led- och huvudvärk, allergier, astma och andra besvär, som hos de vuxna kombineras med oförmågan att med egen ekonomi kunna förändra situationen. Hos barnen får det återverkningar på skolarbetet medan droger och kriminalitet aldrig är långt borta.
Bostadsbristen påverkar samhällsekonomin genom att belasta offentliga resurser i form av besök hos vårdcentraler, läkare, kuratorer och socialtjänstemän, men också genom ökat tryck på polis, rättsväsendet och försäkringsbranschen. Kostnader – men framför allt personliga lidanden – som kan undanröjas genom politisk vilja. Det är ett misslyckande för samhället att 718 barn vräktes under 2008. Långt många fler barn än så i Sverige i dag inte ens har en egen säng att sova i, det är inte värdigt.
För att ändra på detta krävs en politik för social och ekonomisk rättvisa, inte regeringens moderatledda politik som knuffar ned utsatta människor genom de allt större revorna och hålen i det som en gång var Välfärdssveriges skyddsnät. Vi är särskilt besvikna på Folkpartiet med sin socialliberala tradition och Kristdemokraterna med sin engagerade familjepolitik. Engagemanget för de utsatta, som de tidigare delade med oss i Broderskapsrörelsen, har i dag ersatts av en politik som tycks inspirerad av ett förakt för svaghet.

Vi Kristna Socialdemokrater i Broderskapsrörelsen anser att ansträngningarna för att värna sammanhållningen i samhället i stället måste öka. Mot regeringens politik vill vi ställa en nollvision för hemlöshet, trångboddhet och ett totalstopp för vräkningar av barnfamiljer. Vi måste ha en mycket mer aktiv bostadspolitik och bostadsbyggandet måste öka. I grunden handlar det om människovärdet och vår syn på varandra.

Lasse Flygare, ordförande, Broderskapsrörelsen i Skåne

Eva-Lena Gustavsson, ledamot, Broderskapsrörelsens förbundsstyrelse

Läs också Barbros bostadsblogg.

SvD: Inflationen fortsätter att vara låg pga arbetslöheten, Kamp mot klockan för Borg, M’s prioriteringar inför budgeten Barometern: Hög tid att skrota las Affarsvarlden.se: Börsen , Börsrallyt och Jobbstatistik lyfte USA-börser DN: ”Den ekonomiska krisen är inte så farlig för Sverige” och ”Det löser inte bostadsproblemen”.

Read Full Post »

År 2006 gick den borgerliga alliansen till val på att avskaffa utanförskapet. Idag, tre år senare och ett år kvar till valet, har utanförskapet inte minskat utan ökat. Det handlar inte bara om de 50 000 svenskar som kommer att utförsäkras ur sjukförsäkringssystemen inom en snar framtid eller den halva miljon människor som står utan arbete, utan vi ser också en snabb ökning av den yttersta formen av utanförskap – hemlösheten. Ungefär 19 000 är hemlösa i Sverige i dag enligt Socialstyrelsen, människor som förlorat sitt hem, sin trygghet och sin mänskliga värdighet.

Studier visar att många hemlösa har en hälsostatus som fanns i befolkningen vid sekelskiftet 1900. Mest drabbas barnen och de unga i vårt samhälle. Enligt Kronofogdemyndighetens statistik för 2008 var 718 barn berörda av vräkning. Det här är en konsekvens av en politik som ställer människor utanför trygghetssystemen och låter de utsatta falla igenom de allt större maskorna i välfärdens skyddsnät. Det är ett misslyckande för samhället när barnfamiljer vräks. Det är inte värdigt att barn blir hemlösa i Sverige i dag.

Vi Kristna Socialdemokrater, Broderskapsrörelsen, som är samlade till kongress i Malmö, anser att ansträngningarna för att värna sammanhållningen i samhället måste öka. För detta krävs en politik för social och ekonomisk rättvisa, inte regeringens hårda och osolidariska politik. Vi är särskilt besvikna på Folkpartiet med sin socialliberala tradition och Kristdemokraterna med sin engagerade familjepolitik. Det engagemang för de utsatta som de tidigare delade med oss i Broderskapsrörelsen har idag ersatts av en politik som tycks inspirerad av ett förakt för svaghet.

Mot regeringens politik vill vi ställa en nollvision för hemlöshet och ett stopp för vräkningar av barnfamiljer.

Detta uttalande antogs av Broderskapsrörelsens förbundskongress den 2 augusti 2009

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 319 andra följare