Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘valet 2010’

Många av de broderskapare som satt i riksdagen under förra mandatperioden har fått förnyat förtroende, bland annat Kent Härstedt (Skåne västra), som dessutom fick nära 10% av kryssen i sin valkrets,  Sven-Erik Österberg och Pia Nilsson (Västmanland), Åsa Lindestam (Gävle), Eva-Lena Jansson (Örebro), Karin Åström, Maria Stenberg och Fredrik Lundh Sammeli (Norrbotten), Kerstin Engle (Skåne) Carina Hägg (Jönköping) samt Jörgen Hellman (Västra Götaland norra).

Några broderskapare drev personvalskampanjer men få nådde de 8% som krävs, Luciano Astudillo och Hillevi Larsson (Malmö) samt Yilmaz Kerimo (Stockholms län) är exempel på populära kandidater i stora distrikt där det är mycket svårt att nå hela vägen och som därför inte kom in trots många kryss. Tyvärr räckte varken kryss eller listplacering för att ge riksdagsplatser åt varesig Peter Weiderud (Västmanland), ordförande för broderskapsrörelsen eller Cecilia Dalman Eek (Göteborg), vice ordförande. Några mer kända broderskapsprofiler som förlorar sin riksdagsplats är: Magdalena Streijffert (Halland), Aleksander Gabelic (Östergötland) och robinsonprofilen Jan-Emanuel Johansson (Stockholm). Evin Cetin (Stockholms län) fick visserligen nästan 4000 kryss i stora Stockholms län, men 2,4% räckte inte.

Den broderskapare som fått flest personkryss och som kom in är stockholmaren Thomas Bodström. Men i procentandel blir han slagen av både diakonen Christer Engelhardt (Gotland, 17,6%) och partisekreteraren Ibrahim Baylan (Västerbotten, 11,8). Även Thomas Strand som under mandatperioden varit ordförande för broderskaparna i riksdagen (Jönköping) blev omvald och Jonas Gunnarsson (Värmland) är en av de nya invalda.

Läs även i Dagen.

Read Full Post »

Här är en artikel som Eva-Lena Gustavsson, vår förbundsstyrelseledamot och representant för Värmlands kristna socialdemokrater skrivit tillsammans med partikamraterna Angelica Rage och Ann-Kristine Johansson.

Under den senaste mandatperioden har det skett många förändringar. Det kan man inte ta från den borgliga regeringen. Men i mandatperiodens slutskede så måste man ställa sig frågan. Har det blivit bättre för den svenska befolkningen. Har det blivit fler jobb, minskade klyftor, ökad jämlikhet och rättvisa till följd av dess politik.

Socialbidragen ökar i åtta av tio kommuner som en direkt följd av regeringens a-kasse politik och införandet av stupstocken i sjukförsäkringen. Men det är också Lagen om ersättning för personlig assistans (LASS) som gör att kostnaderna ökar inom kommunen. Kommunen står för insatser upp till 20 timmar. Därutöver är det Försäkringskassan som ersätter den enskilde.

Till följd av regeringens nya direktiv till Försäkringskassan upptäcker man nu hur kostnaderna ökar i rekordfart. När en brukare blivit sämre i sin sjukdom och behöver mer insatser i form av t.ex. matning via sonder av olika slag räknas detta som hemsjukvård och ersätts inte alls av LASS utan betalas helt av kommunen.

Ett exempel är när personen inte kan äta själv utan måste ha hjälp med framtagning och delning av maten. Detta ger inte LASS-ersättning då personen kan föra gaffeln till munnen när maten är framdukad och delad. Då har det ansetts att man klarar grundläggande behov själv.

De nya direktiven slår inte bara hårt mot kommunen utan framförallt mot de individer som behöver samhällets stöd för att leva ett drägligt liv. Man kan ställa sig frågan, varför det konstant måste vara de mest utsatta som drabbas av den borgliga politiken. Vi har sett det när det gäller a-kassan, sjukförsäkringen och socialbidragen. Fyra år till av samma politik kommer knappast göra situationen bättre.

Därför är kopplingen mellan den kommunala sfären och det nationella styret oerhört viktigt. En röst på Socialdemokraterna den 19 september innebär en ny färdriktning i Värmland och Sverige. Detta val handlar om vi skall ha fortsatt ökade klyftor mellan människor eller om vi ska investera i utbildning, välfärd och gröna jobb för framtiden.

Valet är ditt.

Read Full Post »

Vad var det viktigaste som hände i Almedalen 2010? Det var många utspel, jippon och aktioner, men jag tror ändå att det som kan få störst betydelse för framtiden var det som hände kring de rödgröna och Mona Sahlin.

Sedan Mona valdes till partiordförande har det varit rådslag, byggande av laget och interna diskussioner. Monas mer öppna och lyssnande ledarstil var i stark kontrast med Göran Perssons och det tog ett tag innan folk vande sig.

Det samarbete som funnits med Mp och V har tagits till en ny nivå och man går nu fram som gemensamt regeringsalternativ. Mycket har hänt på kort tid, men något har saknats. Samarbetet har välsignats av partistrateger och partiledningar, men aldrig riktigt gått hem i en bredare krets. Tills nu.

Torsdagen var verkligen, som Almedalens egen dagstidning Resumé, skrev ”ödesdagen”. 73 dagar före valet och opinionsmätningar som visade på ett närmast dött lopp behövde Mona samla hela den rödgröna rörelsen för att verkligen stå på tårna och kämpa ända in i kaklet.

Talet fokuserade på vad Mona och de rödgröna vill göra om vi vinner valet. Tonen sattes redan från början med bla: ”Vi ska alla välja ett parti. Men vad vi i grunden väljer är något mycket större: Vi väljer den dröm som ska vara vår gemensamma, den som ska bygga landet för framtiden.” Sedan följde ett mycket starkt försvar för välfärdsstaten, att jämlikhet är bra för alla och hur det kan bli bättre.

Talet handlade nästan bara om den egna politiken och de få gånger andra partier nämndes var det sakligt och för att tydliggöra skillnaden. Mona tog också, i motsats till, Fredrik Reinfeldt upp utrikespolitiken, hade referenser till Palme och Carlsson samt utstrålade glädje, självförtroende och stort engagemang.

Mona lyckades. Vilket märktes på eftersnacket hos partifolk och allmänhet och på medias positiva reaktioner, t ex fick Mona Sahlin 3,3 i betyg av den panel av drygt 120 opinionsbildare som bedömt alla partiledares tal och det är bara Fredrik Reinfeldt som fått högre och då bara en tiondel.

Det märktes också bland röster som tidigare varit kritiska mot S. På fredagens seminarium där Tvärdrag, Socialistisk Debatt och Cogito presenterade boken ”Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras” fick de medverkande också förklara varför de ville ha Mona Sahlin som statsminister och lovorden haglade. Aron Etzler, chefredaktör för Flamman, sa: ”Fredrik Reinfeldt ser ut som en statsman, jag vill ha någon [underförstått Mona Sahlin] som är det.”

Det rödgröna samarbetet är också på riktigt och inte bara ett PR-grepp. Det har växt fram genom allt närmare samarbeten sedan 1998, finns i många kommuner och landsting och gjort att allt fler från de olika partierna lärt känna varandra och insett att vi har mycket gemensamt. På en fråga om vad som händer med det rödgröna samarbetet vid en valförlust sa Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom: ”Vi är rödgröna och det är vi även då.”

Almedalen 2010 blev de rödgrönas ”badtunna i Högfors”, tillfället då bilden sattes av det rödgröna samarbetet som något mer än ett tvångsäktenskap, som något som är det bästa för Sverige. Om något från denna vecka borde skrivas in i historieböckerna så är det kröningen av Mona Sahlin som de rödgrönas verkliga ledare, inte bara något som partistyrelser beslutat, utan något som tagits emot av gräsrötter, valarbetare, media och en stor allmänhet.

Read Full Post »

Många kristna socialdemokrater bland förstamajtalarna

I år firas första maj under parollen ”Jobb och nya möjligheter”. Medlemmar i Kristna Socialdemokrater talar under dagen på olika platser i Sverige. Förutom förbundsordförande Peter Weiderud (bilden) som talar i Stadsparken i Nässjö kl 11:30 så talar bland annat bland andra följande personer:

Flen – Göran Persson, 12:00 Prins Wilhelms torg
Gnosjö – Thomas Strand, 16:00 Bäckadalsparken
Göteborg – Wanja Lundby-Wedin 16:15, Götaplatsen
Jönköping – Ilan De Basso, 10:00 Folkets hus, Norrahammar
Linköping – Sven-Erik Österberg, 16:30 Konserthusparken
Lindesberg – Thomas Bodström, 12:15 Norrtullstorget
Umeå – Ibrahim Baylan 13:00, Rådhustorget
Värnamo – Carina Hägg, 15:30 Folkets park
Växjö – Luciano Astudillo, 14:30 Linnéparken
Öland – Laila Naraghi, 12:15 Torget, Borgholm
Örebro – Thomas Bodström, 15:00 Olof Palmes plats

Läs mer om första majfirandena här och mer om valet 2010 här.

Read Full Post »

Eva Hedesand Lundqvist

Eva Hedesand Lundqvist

Tryggheten för mig som arbetslös är kontakten med;

- Min arbetsförmedlare
- Min handläggare hos A-kassan eller annan handläggare
- Min fackförening
- Med min familj

För mig som arbetslös är otryggheten det största hotet i arbetslösheten;

- Otryggheten att inte få ett jobb
- Otryggheten i att gå och vänta på att få ett vikariat och telefonsamtal mellan kl. 06.00-06.30
- Otryggheten att telefonen vid sängen inte skall ringa på morgonen
- Otryggheten att inte veta hur jag skall få pengar att betala räkningarna för, hyra, mat, telefon mm.
- Otryggheten i att inte veta vad som skall hända när jag stämplat ut A-kassan, jobb- och utvecklingsgarantin mm.
- Otryggheten i att inte veta vad som händer ifall jag blir sjuk
- Otryggheten i att tappa vänner och bekanta därför att jag inte har råd att underhålla bekantskapen. Allt kostar pengar även resor till vänner och bekanta.
- Otryggheten i att inte kunna ta ledigt och resa någonstans för att rekreera sig, inga pengar att resa för, ingen egenrätt att utgå för att stå till förfogande osv.
- Otryggheten att hela tiden minska sparkapitalet.
- Otryggheten i att ständigt känna rädsla och press.

Och mycket annan otrygghet som inte alltid går att skriva ned på ett papper.

Där det bland annat kan nämnas den psykiska press det innebär att vilja jobba och inte få så mycket jobb som man önskar eller en längre anställning istället för ett kortare vikariat eller inget alls.

Jag undrar om ni som har jobb förstår vilken utsatthet alla som vill jobba är inne i, och när den inte får så mycket jobb som den vill ha, eller inte alls får jobb?

Det är detta som ger en psykisk press som gör att de flesta arbetslösa inte mår bra. Det hjälper inte att ställa mer krav på oss, vi gör redan vad vi kan!

Eva Hedesand Lundqvist
Broderskapsrörelsens förbundsstyrelse
Arbetsgruppen Mänsklig Värdighet

Read Full Post »

fikapaus och glada mötesdeltagare

Fikapaus med glada skratt

I helgen träffades ett femtiotal förtroendevalda i Sveriges Kristna Socialdemokraters fyra politiska arbetsgrupper för första gången – för att dra igång valrörelsen och för att dra upp riktlinjer för politik och verksamhet.

Arbetsgruppen alla folks frihet - hela världens fred

Alla folks frihet - hela världens fred

Arbetsgrupperna instiftades på organisationens kongress i somras och består av representanter från 16 av Kristna Socialdemokraters distrikt runt om i landet.

Arbetsgruppen ”Alla folks frihet – hela världens fred” som leds av Ulf Bjereld Göteborg består av Kjell Ljung Dalarna, Åke Johansson Skaraborg, Joakim Edhborg, Tofte Frykman, Joel Malmqvist och Karin Wallensteen från Stockholm, Andargachew Meshesha, Desmond Ayim-Aboagye, Kerstin Ramdén och Martin Andersson från Uppsala, Kerstin Erikson Värmland, Klas Corbelius och Sinisa Stojilkovic Östergötland samt Eva Strandberg Bohuslän.

fikapaus i arbetsgruppsmötet

Intressanta diskussioner

Arbetsgruppen  ”arbete, kultur lärande” som leds av Thomas Strand Jönköping, består av Eva Hansson och Fredrik Schandorff Bohuslän, Agneta Brithell Göteborg, Monica Molin Skåne, Monika Ahlström, Ulph Berntson, Jonathan Alexander och May-Britt Carlsson Stockholm, Peder Granath Uppsala, Regina Andersson och Rolf Jernstedt Värmland, Lars Öhlén Västernorrland, Aurora Pirraku Eriksson Västmanland och Susanne Stenlund Örebro.

Arbetsgruppen ”mänsklig värdighet” som leds av Eva-Lena Gustavsson, Värmland och Eva Hedesand Lundqvist, Norrbotten består av Göte Johansson och Mona Gillerstedt Bohuslän, Lena Björneld Göteborg, Jonas Magnusson, Jönköping, Leif Brandt Kalmar, Bertil Henriksson, Erik Jonsson Norrbotten, Laila Neck Skaraborg, Rune Granqvist Skåne, Anna-Lena Andrén, Carola Norén, David Rutström och Gisela Ihrfors från Stockholm, Gun-Britt Karlsson Sörmland, Johnny Samuelsson Uppsala samt Ingrid Emanuelson och Pär Lundberg från Värmland.

Arbetsgruppen "arbete, kultur, lärande"

Arbetsgruppen "arbete, kultur, lärande"

Gruppen för asylpolitik leds av Görel Sävborg-Lundgren Uppsala och består av Monica Johansson Kalmar, Gerda Henriksson och Lennart Karlsson Norrbotten, Carlos Nunez, José Blanco, Gabriele Winai-Ström och Lazarus Kulaba-Malingha från Stockholm, Kjell Wiklund Sörmland, Birgitta L Johansson och Resit Batti Uppsala, Johan Bonander Värmland och Elisabeth Hammar Örebro.

Även en grupp som arbetar med revision av Broderskapsrörelsens stadgar under ledning av Lars G Linder träffades.

Läs en artikeln om träffen i tidningen Broderskap här. Och se vårt pressmeddelande här.

Read Full Post »

S, MP och V är överens om skärpta regler för vapenhandel. Enligt dagens riktlinjer får den svenska vapenindustrin inte sälja vapen till länder som är i krig eller till stater som grovt kränker mänskliga rättigheter. Det följs inte alltid så väl, men det är åtminstone idén.

Att sälja vapen till diktaturer är dock fortfarande enligt reglerna, men det är de tre rödgröna partierna nu överens om att ändra på om det äntligen blir maktskifte vid valet. Dessutom vill våra partier reglera import av försvarsmateriel.

Tycker vi att det är fel att exportera vapen till ett land på grund av att det är oroligt, då ska vi inte heller stödja det landets vapenindustri genom att importera vapen, säger Urban Ahlin, S-talesman i utrikesfrågor.

Sverige bedriver sedan länge ett samarbete om militär forskning med Israel, vi, tillsammans med V och MP har velat att Sverige ska avbryta detta, och nu är alltså hela det rödgröna blocket överens om att detta är nödvändigt.

Läs hela artikeln i Sydsvenskan.

Read Full Post »

Lena Hjelm-Wallén

Lena Hjelm-Wallén

Odemokratiska regimer kommer att få svårare att köpa svenska vapen, skriver Riksdag & Departement.

– Vi ska vara väldigt återhållsamma när det gäller att sälja vapen till sådana regioner, säger Lena Hjelm-Wallén (S), ledamot i arbetsgruppen kring en rödgrön utrikespolitik.

Den svenska vapenexporten växer, och dess värde har tredubblats på tio år, skriver RoD och fortsätter Sverige ligger stadigt på tio-i-topplistan över världens största vapenexportörer.

Räknat per capita ligger Sverige i särklass först, och det statliga stödet till vapenindustrin kostar skattebetalarna stora summor som istället hade kunnat gå till exempel till att skapa utveckling och arbetstillfällen inom grön teknik, ett område där Sverige idag tappar mark till andra länder.

Fakta
* 2008 exporterade svensk industri försvarsmateriel för 12,7 mdkr, vilket var en ökning med 32 procent på ett år.

* De fem största köparna 2008 var Sydafrika, Nederländerna, Danmark, Grekland och Pakistan.
Källa: Inspektionen för strategiska produkter

Läs hela artikeln här.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 319 andra följare